Det kan jag verkligen förstå, jag får också ont i magen av personpåhoppen.
Vi får inte glömma tids- och helhetsperspektivet i jakt på syndabockar.
De flesta av oss hade inte ens HAFT en islandshäst om det inte vore för denne mans ENORMA engagemang genom åren.
Jag får en känsla av att de "nyare" medlemmarna inte har en aning om vilka lass de gamla dragit och vilka arbetsinsatser som helt ideellt lagts ned genom åren.
Att det kan vara svårt att tillfredsställa alla och hålla sig up-to-date med fakta som inte funnits tidigare är ju mänskligt.
Det som kan uppfattas som en gräddfil ser jag som välvilja och en mänsklig subjektivitet.
Även om jag själv i något sammanhang drabbats av den
så har jag ändå all respekt för människor som jobbar så hängivet för SAKEN, för våra fantastiska hästar och för att rasens "budskap" ska spridas.
Har man en annan smakriktning och vill få mer jämnvikt så får man väl engagera sig då, så det blir mer jämnvikt i toppen.
Att skälla personligt på människor som lägger ned sitt LIV för alla oss andra som inte har tid att jobba ideelllt för rasen tycker jag är taskigt. Och trångsynt.
Sakfrågorna kan vi diskutera och där är det ju inte svårt att argumentera. (en debatt har tex varit att silverhästar skulle ha defekta ögon, vilket inte är sant i vår ras - det får man ju bemöta med FAKTA och inte med tyckande)
Men att hoppa på någon som PERSON är onödigt och i allmänhet något man gör när argumenten tryter. (gissa vem som brukar få känna på det
? )
Tim
som inte hade fallit för rasen om hon inte sett en Tulka-häst 1980