J
Jippo
Idag när jag lämnade Hannah blev jag verkligen skitsur på hennes dagmamma 
Jag har alltid tyckt att hon varit så bra och Hannah har vekligen trivts där och det har aldrig hänt på 6 månader att hon gråtit när jag lämnade henne; förrän idag! Idag var hon helt förtvivlad och jätteledsen, men vi gjorde inte så stort väsen av det utan gjorde ungefär som vanligt vid lämning, ändå var hon otröstlig. Hon har varit en del sjuk, och vi har varit i fjällen, så det har lett till att hon inte varit lika mycket där senaste månaden, sen är hon nu i den åldern också (1 år och 9 månader) när separation kan vara jobbigt. Så jag tyckte inte det var så konstigt, men dagmamman fräser åt mig; "Ja hon har ju inte varit här så mycket så det är ju inte konstigt att hon är ledsen. Hon har varit hemma med dig för mycket!"
Kan barn som inte ens är två år vara hemma med sina föräldrar FÖR MYCKET??!! Hon är hos dagmamman 2-3 dagar i veckan beroende på hur jag jobbar (jobbar skift som sjuksköterska, och varvar dag, kväll, natt, helg), och när jag är ledig så är hon hemma med mig för jag FÅR JU INTE lämna henne mer, när jag själv är ledig t.ex! Jag kan ju inte lägga mitt schema annorlunda för att hon ska få mer timmar där, det är ju inte meningen. Jag har ju skaffat barn för att jag vill vara med henne, och jobbar helt normalt enligt min arbetsgivare (varken konstiga tider, eller långa pass för att de ska bli färre), hu menar dagamman då då??! Hur ska hon kunna vara mer när jag själv inte jobbar mer??
Det konstiga är att min svägerska som också är dagmamma och jobbar ihop med ovanstående, alltid sagt att föräldrar utnyttjar systemet och lämnar sina barn mer än de får, de hämtar aldrig i tid, ser till att få ärenden gjorda mellan jobb och hämtning osv. i all evighet, och då undrar jag hur det går ihop med att de tycker att ett barn är för lite... Eller är det skillnad på familj och familj??!!
Nä, jag blev bara så sur på henne, för att hon inte kunda tänka snäppet längre, att det kanske finns många olika anledningar till att hon var ledsen, och inte ge mig dåligt samvete för att jag själv vill vara med mitt barn.
Jag har alltid tyckt att hon varit så bra och Hannah har vekligen trivts där och det har aldrig hänt på 6 månader att hon gråtit när jag lämnade henne; förrän idag! Idag var hon helt förtvivlad och jätteledsen, men vi gjorde inte så stort väsen av det utan gjorde ungefär som vanligt vid lämning, ändå var hon otröstlig. Hon har varit en del sjuk, och vi har varit i fjällen, så det har lett till att hon inte varit lika mycket där senaste månaden, sen är hon nu i den åldern också (1 år och 9 månader) när separation kan vara jobbigt. Så jag tyckte inte det var så konstigt, men dagmamman fräser åt mig; "Ja hon har ju inte varit här så mycket så det är ju inte konstigt att hon är ledsen. Hon har varit hemma med dig för mycket!" Kan barn som inte ens är två år vara hemma med sina föräldrar FÖR MYCKET??!! Hon är hos dagmamman 2-3 dagar i veckan beroende på hur jag jobbar (jobbar skift som sjuksköterska, och varvar dag, kväll, natt, helg), och när jag är ledig så är hon hemma med mig för jag FÅR JU INTE lämna henne mer, när jag själv är ledig t.ex! Jag kan ju inte lägga mitt schema annorlunda för att hon ska få mer timmar där, det är ju inte meningen. Jag har ju skaffat barn för att jag vill vara med henne, och jobbar helt normalt enligt min arbetsgivare (varken konstiga tider, eller långa pass för att de ska bli färre), hu menar dagamman då då??! Hur ska hon kunna vara mer när jag själv inte jobbar mer??
Det konstiga är att min svägerska som också är dagmamma och jobbar ihop med ovanstående, alltid sagt att föräldrar utnyttjar systemet och lämnar sina barn mer än de får, de hämtar aldrig i tid, ser till att få ärenden gjorda mellan jobb och hämtning osv. i all evighet, och då undrar jag hur det går ihop med att de tycker att ett barn är för lite... Eller är det skillnad på familj och familj??!!
Nä, jag blev bara så sur på henne, för att hon inte kunda tänka snäppet längre, att det kanske finns många olika anledningar till att hon var ledsen, och inte ge mig dåligt samvete för att jag själv vill vara med mitt barn.
