Intervju med närstående vid autismutredning

Bara för att de sett är det inte säkert att de är bra rapportörer av vad de har sett.
Finessen med att välja är ju att kunna ta någon som är lämpad att lämna uppgifter, oavsett om de är föräldrar eller något annat.

Jag känner mest att jag har nog ingen alls och vet inte vad jag ska göra då 😅 Jag har alltid varit ett perfekt osynligt barn utan problem tror jag.
 
Jag känner mest att jag har nog ingen alls och vet inte vad jag ska göra då 😅 Jag har alltid varit ett perfekt osynligt barn utan problem tror jag.
Att vara ett perfekt osynligt barn kan vara ett nog så tydligt symptom.
Man kan vara "utan problem" halva livet. Fast man egentligen har problem, det är bara ingen som identifierar dem. Och för en själv är det ju det normala och man känner inget annat, så därför kan man inte inse att det inte är så för alla andra. Osynligheten blir ett bevis på frånvaro av problem, när det egentligen är ett varningstecken på att man inte har en dj-a aning om det finns problem eller ej. Men när inga symptom utgör problem för någon annan så...

En lärare eller dagmamma, någon granne, annan släkting, fritidsledare eller kompis förälder?
Som sagt behöver de inte alls ha tänkt i några termer av problem, bara vara personer som kan beskriva hur du fungerade som person. Fråga utredaren vem hen helst vill ha om du har några olika personer som du tror är halvtaskiga alternativ. Kan mycket väl hända att de ger det som behövs utifrån vad som finns att kombinera med i övriga utredningen.
 
Jag känner mest att jag har nog ingen alls och vet inte vad jag ska göra då 😅 Jag har alltid varit ett perfekt osynligt barn utan problem tror jag.
Han som skötte min utredning sa att de ganska snart har koll på föräldrarna, att det utifrån vad barnen berättar ganska fort går att reda ut föräldrarnas beteende också. Jag är ju t.ex. mer rörig i mitt huvud och har i perioder mer ångest än vad jag låter omgivningen förstå. Och jag berättade ju att min mamma alltid tyckte jag var fantastisk på allt (inte helt nyttigt) vilket min psykolog också bekräftade. Det är rätt vanligt med tjejer som inte är utagerande på sättet som många killar är... Så föräldrarna har inte lagt det pusslet, fast jag t.ex. gjorde dyslexiutredning så kom vi inte vidare.
 
Bara för att de sett är det inte säkert att de är bra rapportörer av vad de har sett.
Finessen med att välja är ju att kunna ta någon som är lämpad att lämna uppgifter, oavsett om de är föräldrar eller något annat.
Men oavsett så är det ingen kompis som vet hur man var när man var liten, oftast., och är dom såpass gamla att dom vet det är det mindre mening med att prata med dom då dom lika väl kan göra en utredning utan att prata med anhöriga.

Även om det inte är en förälder så måste det isåfall vara någon som var med under ens tidiga år under utvecklingen.
 
Jo, man kan ha hyperaktivitet vid ADD, men man har ”huvudsakligen bristande uppmärksamhet”. Alltså den bristande uppmärksamheten överväger.

Har ADD själv.

Jag skrev enkelt förklarat med betoningen på att det förekommer skillnader även om problematiken är densamma.

Har ADHD själv där största problematiken för mig är uppmärksamhet och koncentration, ändock ADHD och inte ADD.
 
Oavsett så är det så att när dom börjar med utredningen så vet dom ju inte det. Huvudsaken är att dom får rätt diagnos. Inte direkt så att man inte får hjälp om man inte har anhöriga som kan berätta om barndomen.

Jag vet inte riktigt vad som skulle vara relevant att veta innan utredningen för utredarens del. Kommer de fram till att det finns motivering för en utredning så görs den och det är så information kommer fram.
Det är inget krav att veta sådant innan en utredning utan sådant framkommer under utredningen. Jag tänkte att det är rätt självklart, vad är annars meningen med en utredning och diverse diagnoskoder. Utredningen är det som styr diagnoskod och även huruvida man får eller inte får en diagnos. Allt som krävs innan en utredning är att det är motiverat att utföra den, och det finns många olika orsaker till det.
 
Jag vet inte riktigt vad som skulle vara relevant att veta innan utredningen för utredarens del. Kommer de fram till att det finns motivering för en utredning så görs den och det är så information kommer fram.
Det är inget krav att veta sådant innan en utredning utan sådant framkommer under utredningen. Jag tänkte att det är rätt självklart, vad är annars meningen med en utredning och diverse diagnoskoder. Utredningen är det som styr diagnoskod och även huruvida man får eller inte får en diagnos. Allt som krävs innan en utredning är att det är motiverat att utföra den, och det finns många olika orsaker till det.
Jag menar att diagnosen som ställs kan ställas oavsett om någon anhörig berättar eller inte hur man var som liten, det är inget krav för att få diagnosen. Den diagnosen man har, den har man oavsett om en anhörig berättar eller inte.

Sen kan det vara svårare eller lättare att ha folk som kan berätta hur man var men det är en annan sak. Det finns inte bara ett sätt att ställa diagnoser på.
 
Att vara ett perfekt osynligt barn kan vara ett nog så tydligt symptom.

Så rätt du hade! Utredaren intervjuade min mamma i 30 min och fick massor med svar i hennes beskrivningar av mig som liten.

Utredningen sköttes exemplariskt och jag har precis haft min första kontakt med habiliteringen som även de bekräftade mina problem. Är otroligt tacksam att jag verkar tillhöra en av dem som blir förstådd och sedd av vården när utredaren konstaterade att ett genomgående tema i mitt liv är att jag inte själv hävdar mina behov tillräckligt för att kunna må bra.
 
Så rätt du hade! Utredaren intervjuade min mamma i 30 min och fick massor med svar i hennes beskrivningar av mig som liten.

Utredningen sköttes exemplariskt och jag har precis haft min första kontakt med habiliteringen som även de bekräftade mina problem. Är otroligt tacksam att jag verkar tillhöra en av dem som blir förstådd och sedd av vården när utredaren konstaterade att ett genomgående tema i mitt liv är att jag inte själv hävdar mina behov tillräckligt för att kunna må bra.

Är habiliteringen för vuxna i din region? Här är habben för barn / personer med omfattande intellektuell nedsättning.
 
Haha ja det är nog olika. Här görs utredningar på en speciell mottagning i regionen.

Utredningen jag gjorde var på Modigo och sedan blev jag hänvisad till habiliteringen för habilitering (😅). Tror inte habiliteringen här gör utredningar.

Edit: Autism, rörelsenedsättning eller intellektuell funktionsnedsättning står det. Och det heter mer korrekt vuxenhabiliteringen.

Mvh noll koll 🙈
 
Samlar alla mina frågor i min egen tråd 😅

Har ni någon erfarenhet av anpassningar på er arbetsplats för NPF-diagnoser? Jag tycker det verkar luddigt och även HAB var inte så insatta i det vid min första fråga förra gången.

Jag frågar egentligen mer av nyfikenhet och/eller kanske om det ens finns någon typ av tips man kan hänvisa till, inte för att ställa krav. Jag ställer redan alldeles för många 😅
 
Samlar alla mina frågor i min egen tråd 😅

Har ni någon erfarenhet av anpassningar på er arbetsplats för NPF-diagnoser? Jag tycker det verkar luddigt och även HAB var inte så insatta i det vid min första fråga förra gången.

Jag frågar egentligen mer av nyfikenhet och/eller kanske om det ens finns någon typ av tips man kan hänvisa till, inte för att ställa krav. Jag ställer redan alldeles för många 😅
Jag har ADHD och vissa anpassningar. Till exempel slipper jag tidiga morgnar och har rätt till arbetsterapeut vid behov för att styra upp saker. Nu jobbar jag hemifrån men i perioder med mycket på plats på jobbet finns separat vilorum att tillgå för mig där jag kan låsa in mig utan några distraktioner. Lite annat smått och gott också. Beror nog mycket på vad du har för arbete kontra vad du skulle behöva för stöd.
 
Samlar alla mina frågor i min egen tråd 😅

Har ni någon erfarenhet av anpassningar på er arbetsplats för NPF-diagnoser? Jag tycker det verkar luddigt och även HAB var inte så insatta i det vid min första fråga förra gången.

Jag frågar egentligen mer av nyfikenhet och/eller kanske om det ens finns någon typ av tips man kan hänvisa till, inte för att ställa krav. Jag ställer redan alldeles för många 😅

Jag har egentligen bara backat ut vid två tillfällen. Jag har sagt till chefen att "pga min diagnos så kommer jag inte klara X som det är upplagt nu. Om vi kan ändra Y eller Z kommer jag klara det." Fick svaret att vi kör på Y och så var det inte mer med det.
 
Jag har ADHD och vissa anpassningar. Till exempel slipper jag tidiga morgnar och har rätt till arbetsterapeut vid behov för att styra upp saker. Nu jobbar jag hemifrån men i perioder med mycket på plats på jobbet finns separat vilorum att tillgå för mig där jag kan låsa in mig utan några distraktioner. Lite annat smått och gott också. Beror nog mycket på vad du har för arbete kontra vad du skulle behöva för stöd.

Hur har ni kommit fram till dessa anpassningar och vilka har varit involverade då? Bara en förstående chef eller fler?
 
Jag har egentligen bara backat ut vid två tillfällen. Jag har sagt till chefen att "pga min diagnos så kommer jag inte klara X som det är upplagt nu. Om vi kan ändra Y eller Z kommer jag klara det." Fick svaret att vi kör på Y och så var det inte mer med det.

Jag är egentligen inte alls bekväm med att öht prata om min diagnos med mina chefer. Det är inga orimliga krav alls jag redan ställer och jag är långt i från ensam om att ta upp sakerna. Så dels känns det som att det skulle kunna uppfattas som att jag bara vill vara ännu mera jobbig och dels är jag väldigt obekväm i att inte känna mig förstådd och det läget är jag rädd att hamna i. Var det enkelt att komma till den kommunikationen med din chef för dig?
 
Jag är egentligen inte alls bekväm med att öht prata om min diagnos med mina chefer. Det är inga orimliga krav alls jag redan ställer och jag är långt i från ensam om att ta upp sakerna. Så dels känns det som att det skulle kunna uppfattas som att jag bara vill vara ännu mera jobbig och dels är jag väldigt obekväm i att inte känna mig förstådd och det läget är jag rädd att hamna i. Var det enkelt att komma till den kommunikationen med din chef för dig?
En person i min närhet hade nyligen ett möte med chefen om hur det skulle bli på jobbet framöver. Personen är inte fast anställd än och var mycket rädd att nämna diagnoser som kunde få det att låta som om det blir problem på jobbet framöver. Ändå blev det att det nämndes under mötet - och chefen visade sig vara mycket förstående och frågade om de kanske skulle anpassa jobbet ännu lite mer än vad personen först hade föreslagit.

Nu har det iofs alltid verkat som att just den arbetsplatsen är otroligt bra och där det verkligen tänks på att de anställda ska trivas, men, jag tror ändå att de flesta vill att andra ska må bra. En chefs uppgift är ju att se till att jobbet fungerar och att det finns förutsättning för allt att gå runt. Men visst förstår jag dig också... Är ni flera som vill samma sak på arbetsplatsen så kanske ni kan prata ihop er och ha ett gemensamt möte med chefen där ni förklarar allt och sätter lite press så sätt? Då behöver det inte bli att ni en och en ska försöka få till en förändring. Lite grupptryck kan vara bra ibland :p
 

Liknande trådar

Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 593
Hästvård Hej! Igår var vi med vår nyinköpta valack på Strömsholm för en TMS. Jag som inför det här besöket letade information om denna...
Svar
8
· Visningar
4 775
Senast: Jamtland
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Det händer ganska regelbundet att jag rekommenderar yoga till folk. En del tycker det är provocerande. Ursäkta, men jag kan inte låta...
Svar
0
· Visningar
421
Senast: Magiana
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp