Sv: Internationellt seminarium om rollkur
Har man verkligen en sida som är starkare och lättare att koordinera? Är det inte så att vi helt enkelt koordinerar på olika sätt i vardera sidan och därför är stark på olika sätt i vardera sidan?
Jag menar, använder vänster ben som ståben - stark i det som ståben, använder höger ben som rörelseben - stark i det som rörelseben (försöker vi byta så blir helt plötsligt höger ben svag som ståben och vänster ben svag som rörelseben!).
Alltså jag säger inte att det är så, jag bara funderar...
Sorry alla för mastig text, det är svårt att skriva såna här inlägg utan att bli långrandig??
Men för att krångla till det ännu mer;
I själva verket är det ju så att det är "på mitten" (gråzonerna igen....) som musklerna är som starkast OCH smidigast. Den utsträckta muskeln - där de små delarna i muskeln (filamenten) är utsträckta maximalt längs varandra och bara har några få bindningsplatser till varandra, är svagare = mindre smidig - och den alldeles för förkortade muskeln - där de små delarna i muskeln har maximalt med bindningsplatser till varandra, är också svagare = mindre smidig. Där man är starkast - dvs kan utveckla mest kraft i en viss rörelse, är "i mitten" av skalan. Optimal längd kallas det i min fysiologibok.
Är det inte fiffigt??
Men plockar vi bort våra armar och ben - de fäster ju ändå bara in i mittendelen och hur de beter sej beror ju ändå helt och hållet på vad mittendelen har för sej, och börjar kika på detta med en kort sida och en lång sida så visst finns det - i alla fall om man väljer att inte tänka på helheten just för stunden utan på enskilda delar, så att vi i ena sidan gärna kortar av musklerna och i den andra följer med och länger motsvarande. När man jobbar med något som kräver en viss oliksidighet - till exempel då att skyffla spån med spade upp i ett kärr i jämförelse med att lyfta något tungt med båda händerna (det är ju å sin sida ett väldigt liksidigt arbete - eller bör i alla fall vara), så blir ju detta ännu mer märkbart.
Men tittar man närmare kommer man att se att det inte är så enkelt att alla muskler på ena sidan är kortare och alla muskler på den andra sidan är långa, tänk vad konstigt det skulle bli då? Det är snarare tvärtom - under rörelsens lopp (visst vore det enkelt om vi bara stod rätt upp och ner hela tiden och inte rörde på oss....) så kortar och länger vi muskler (antagonister) om vartannat, i en härligt komplicerat symmetrisk samspel....
Jamen min vits är ju - Går det verkligen lättare åt något håll (höger eller vänster)? I vissa sysslor går det lättare att göra på ett sätt, i andra på ett annat, i ena övningen gör man ditten med ena sidan och datten med andra sidan - men vad drar man för slutsatser av det?Lord Owen skrev:Egentligen lägger jag ingen större vikt vid vilken sida som är starkast, men jag tror ändå att vi menar olika saker med begreppet. När jag skrver "stark" så innefattar det för mig vilken sida som är lättast att kordinera osv.
Har man verkligen en sida som är starkare och lättare att koordinera? Är det inte så att vi helt enkelt koordinerar på olika sätt i vardera sidan och därför är stark på olika sätt i vardera sidan?
Jag menar, använder vänster ben som ståben - stark i det som ståben, använder höger ben som rörelseben - stark i det som rörelseben (försöker vi byta så blir helt plötsligt höger ben svag som ståben och vänster ben svag som rörelseben!).
Alltså jag säger inte att det är så, jag bara funderar...
Sorry alla för mastig text, det är svårt att skriva såna här inlägg utan att bli långrandig??
Visst, det tycker jag med, mycket, mycket intressant!Lord Owen skrev:
Men för att krångla till det ännu mer;
I själva verket är det ju så att det är "på mitten" (gråzonerna igen....) som musklerna är som starkast OCH smidigast. Den utsträckta muskeln - där de små delarna i muskeln (filamenten) är utsträckta maximalt längs varandra och bara har några få bindningsplatser till varandra, är svagare = mindre smidig - och den alldeles för förkortade muskeln - där de små delarna i muskeln har maximalt med bindningsplatser till varandra, är också svagare = mindre smidig. Där man är starkast - dvs kan utveckla mest kraft i en viss rörelse, är "i mitten" av skalan. Optimal längd kallas det i min fysiologibok
.Är det inte fiffigt??
Men plockar vi bort våra armar och ben - de fäster ju ändå bara in i mittendelen och hur de beter sej beror ju ändå helt och hållet på vad mittendelen har för sej, och börjar kika på detta med en kort sida och en lång sida så visst finns det - i alla fall om man väljer att inte tänka på helheten just för stunden utan på enskilda delar, så att vi i ena sidan gärna kortar av musklerna och i den andra följer med och länger motsvarande. När man jobbar med något som kräver en viss oliksidighet - till exempel då att skyffla spån med spade upp i ett kärr i jämförelse med att lyfta något tungt med båda händerna (det är ju å sin sida ett väldigt liksidigt arbete - eller bör i alla fall vara), så blir ju detta ännu mer märkbart.
Men tittar man närmare kommer man att se att det inte är så enkelt att alla muskler på ena sidan är kortare och alla muskler på den andra sidan är långa, tänk vad konstigt det skulle bli då? Det är snarare tvärtom - under rörelsens lopp (visst vore det enkelt om vi bara stod rätt upp och ner hela tiden och inte rörde på oss....) så kortar och länger vi muskler (antagonister) om vartannat, i en härligt komplicerat symmetrisk samspel....
Jamen det är ju precis så det är alltjämt.Lord Owen skrev:Dvs det är inte svart-vitt utan en massa gråblågröna nyanser. Jag är verkligen flummig nu, jag är medveten om det.
