Inte solidarisk son - göra något?

[tgd]

Bakgrunden är den att sonens pappa separerade från mig för ett år sedan. Sonen blir nu 4 år och har det gångna året bott vecka-vecka. Praktiskt har vi inga problem, bor ca 10 min från varandra, jag tycker mycket om pappan och vid byte av sonen personligen fikar/äter vi alltid tillsammans och far tillsammans när det är något specifikt som rör sonen, t.ex. dagis julfest. Jag tycker också att pappan är en BRA pappa såtillvida att han är säkerhetstänkande och pålitlig så jag behöver inte vara bekymrad eller hönsig när sonen far. Pappan har också full uppbackning och hjälp vid behov av sina föräldrar som bor nära. MEN sonen är ännu välidigt "mammig" och ratar pappa och kan även vara total pest och pina mot sin pappa. Igår tog jag bort min andra gamla (sjuka) katt och när vi satt och myste på kvällen sade sonen att han önskade att pappa skulle dö också. Men, svarade jag då lätt, då kan du ju inte fara ut på äventyr med pappa men det tyckte sonen inte gjorde något, han kunde ju fara med mamma. Detta år har vi haft många dödsfall i form av gamla djur som gått bort (båda mina gamla katter, överåriga hunden, kaninen, hönor) och pappans morfar så sonen torde ha en hyfsad bild av vad det innebär. Nu funderar jag på om jag skall berätta om detta för pappan eller inte? Deras förhållande är ju naturligtvis deras ensak och inte för mig att lägga mig i hur pappan väljer att sköta den biten men samtidigt om jag berättar om detta har han ju (ännu en) chans att göra något åt det. Input och tankar mottages tacksamt!

 

[cirkus]

Sv: Inte solidarisk son - göra något?

Svårt värre !

Det låter ju litegrann som om sonen "anklagar" pappan för att ni inte är en hel familj längre. Det kan också vara så att du har haft mesta kontakten med honom under hans uppväxt och för honom är det kanske så att han tar parti för dig, fast det inte behövs egentligen ? Du kanske kan fråga honom varför han säger som han gör ? Jag tycker inte att du skall säga ngt till pappan, för jag tror inte att det skulle gagna nånting.

Mina barn tyckte också att deras biologiska pappa var helt onödig just när de var i fyra-femårsåldern, men det har gått över !

 

[mimus]

Sv: Inte solidarisk son - göra något?

Jag tror inte du behöver berätta det för pappan, därför att sonen inte menar det bokstavligen.

Jag tror mera det är hans sätt att säga att han älskar dig och vill ha det så mysigt som ni har det.
Det kan också vara ett uttryck för att "trösta dig", jag vet inte anledningen just för dig eller honom, men i bland säger barn saker som de "tror" att den vuxne "vill höra".

Om jag var du skulle jag inte lägga för stor vikt i detta, men vara uppmärksam om det blir ett återkommande uttryck.

Sen beträffande döden så brukar inte 4 åring ha begrepp om vad det EGENTLIGEN innebär. De brukar ha en föreställning om döden.

Fråga honom vad han tror händer när man dör?

 

[mimmipigg]

Sv: Inte solidarisk son - göra något?

Barn som bor varannan vecka kan ibland ha lite svårt med var de lägga sin sympati.
När de är hos mamma är pappa dum och vice versa. Barnet kanske även känner att det är jobbigt att flytta varje vecka, men vet inte hur de ska säja det utan att såra någon.
Har ni bra kontakt kanske ni ska samlas alla tre och prata om hur ni mår vad som är jobbigt, vad som går bra, fråga pojken hur han känner om han saknar något om han vill ändra något och poängtera att han inte ska vara orolig för att säga sin mening han måste vara trygg.
Kanske vill han vara på ett ställe hela tiden, fixar ni det som vuxna? Ha det klart er emellan innan ni resonerar med sonen.
Jag skulle nog inte säga det där om döden till pappan, men kanske ta upp med honom om pojken har sagt något om mig som mamma till pappa när han är där. Luska lite om vad sonen tycker hos pappa, givetvis redovisa lite om vad han säger hemma hos dig.