Inte sjuk men något är fel

[kryddelydd]

Jag hade enligt läkarna här lite lågt tsh men fick ingen medicin "för det behövde inte jag".

Tror det är extremt(!) svårt att få prova medicin om inte du har dåliga blodvärden i Sverige.
Dessutom får man ju bara levaxin då. Ev kan man med provresultat också få lio om man redan kört levaxin en längre period.
Men har du otur behöver du, som jag, annan medicin. Den får du inte i Sverige. Så många åker utomlands.

Det här är helt ologiskt,
du skriver att du hade "lite lågt TSH".
Lite lågt TSH brukar man inte bry sig om, nej, och det tyder ju åtminstone inte på för låg produktion av sköldkörtelhormon (om man nu inte har en hypofysär svikt), så hur levaxin eller liothyronin skulle vara rätt behandling vid "lite lågt TSH" får du gärna utveckla.

 

[kryddelydd]

Kan man inte säga att man tror att man har dåliga järndepåer/brist på någonting istället för att beskriva hur man känner sig? Då kanske de känner att de kan göra någonting proaktivt? Kommit tillbaka har du ju gjort många gånger. Sedan om de inte hittar någonting där borde de känna sig tvingade att fortsätta leta, rent teoretiskt sett.

Jag vet lite hur det är, jag hade sån himla tur (eller ok skicklighet, jag visste min ordinarie läkare inte var så hm aktivt sinnad så jag bokade tid när hon sannolikt hade semester) och fick en ny läkare som precis flyttat in i landet och hon tog väldigt allvarligt på mina symptom (trötthet, hår osv osv som du men utan ledsmärta) tog prover, hittade rejält låga järndepåer (normal B12 osv) och ordinerade tabletter . Det blev väldigt bra! När jag kom tillbaka till min ordinarie på hösten sedan sa hon surt att hon då aldrig skulle gett tabletter för järndepåer på 7 (gränsvärde 10) och nu var problemet i alla fall löst när de efter återtest låg på 14 så jag kunde sluta. (som tur är tabletterna receptfria nu och jag orkar då inte gå och fråga om jag ligger på gränsen).

Här är ett till citat från annan sida



http://www.erol.se/index.php?option=com_content&task=view&id=14&Itemid=26


http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=335

Intressant faktiskt, undrans hur mycket man får ljuga på en internetsida om man är medicintillverkare. De som säljer järntabletter hävdar att 30% av kvinnor i fertil ålder och 50% av tonårsflickor har järnbrist (en siffra jag sett på andra ställen) enligt "stor studie från Västsverige"

Medan Internetmedicin dock hävdar att järnbrist (pga bristfällig kosthållning) är extremt ovanligt. Har då 50% av tonårsflickor en "blödningskälla", eller hade de bara inte järnbrist och studien har fel/företaget ljuger eller är mens "blödningskälla" (med tanke på att ca 30% av befolkningen torde ha mens borde det räknas som en del i det normala snarare än en "blödningskälla") som kan hittas av läkaren? (i så fall borde järnbrist inte beskrivas som extremt ovanligt) någon med koll?

Du feltolkar internetmedicin.
Det står inte att järnbrist är extremt ovanligt, utan att det är extremt ovanligt att en järnbrist beror på dålig kosthållning.
Alltså: det är vanligt med järnbrist (särskilt hos "fertila kvinnor") men orsaken brukar inte vara dålig kost utan att man gör sig av med järn (blod). Exempelvis genom riklig mens.

Möjligen kommer läget att ändra sig när fler och fler blir veganer och glömmer att ta järntillskott.

 

[Badger]

Du feltolkar internetmedicin.
Det står inte att järnbrist är extremt ovanligt, utan att det är extremt ovanligt att en järnbrist beror på dålig kosthållning.
Alltså: det är vanligt med järnbrist (särskilt hos "fertila kvinnor") men orsaken brukar inte vara dålig kost utan att man gör sig av med järn (blod). Exempelvis genom riklig mens.

Möjligen kommer läget att ändra sig när fler och fler blir veganer och glömmer att ta järntillskott.

Ok, men de flesta kvinnor har ju mens så då måste man väl räkna med det? Eftersom det är en del av kvinnans kropp att ha det? Vanligen.

Och en viss andel av befolkningen, kanske rent av hälften av vuxna kan vara kvinnor. Så då är det inga direkt extremfall att förlora blod i mens? Och mens står inte som exempel, de pratar mer om inre blödning i tarmarna.

I så fall kanske de kunde skriva, järnbrist är väldigt ovanligt beroende på dålig kosthållning men ganska vanligt på grund av mens och träning i kombination?

Det känns som att det är lätt att missuppfatta helt enkelt, som läkare (typ det är ingen risk att du har järnbrist för det har man inte normalt om man har normal svensk kosthållning, vi tar inte testet? Det var vad min ordinarie läkare tveklöst menade. Man har det inte normalt så då tar vi inte testet. (Medan om hon hade trott/vetat att 50% av tonårsflickor har det, då skulle hon nog varit mer proaktiv. Nu fick jag ju vikarie som tur var. Men jag är lite bitter eftersom jag hade helt klassiska tecken -sår i mungipan, redan som 14 åring. Som behandlades av skolsyster, i ett halvår, utan att hon ens reflekterade över att jag kunde ha någon brist. Så jag sov i flera år och förstörde håret helt i onödan, egentligen.)).

Nåja men då vet jag att båda kan ha rätt även om de skriver på olika sätt!

 

[kryddelydd]

Ok, men de flesta kvinnor har ju mens så då måste man väl räkna med det? Eftersom det är en del av kvinnans kropp att ha det? Vanligen.

Och en viss andel av befolkningen, kanske rent av hälften av vuxna kan vara kvinnor. Så då är det inga direkt extremfall att förlora blod i mens? Och mens står inte som exempel, de pratar mer om inre blödning i tarmarna.

I så fall kanske de kunde skriva, järnbrist är väldigt ovanligt beroende på dålig kosthållning men ganska vanligt på grund av mens och träning i kombination?

Det känns som att det är lätt att missuppfatta helt enkelt, som läkare (typ det är ingen risk att du har järnbrist för det har man inte normalt om man har normal svensk kosthållning, vi tar inte testet? Det var vad min ordinarie läkare tveklöst menade. Man har det inte normalt så då tar vi inte testet. (Medan om hon hade trott/vetat att 50% av tonårsflickor har det, då skulle hon nog varit mer proaktiv. Nu fick jag ju vikarie som tur var. Men jag är lite bitter eftersom jag hade helt klassiska tecken -sår i mungipan, redan som 14 åring. Som behandlades av skolsyster, i ett halvår, utan att hon ens reflekterade över att jag kunde ha någon brist. Så jag sov i flera år och förstörde håret helt i onödan, egentligen.)).

Nåja men då vet jag att båda kan ha rätt även om de skriver på olika sätt!

Det står ju jättetydligt: det är vanligt med järnbrist men ovanligt att järnbristen beror på dålig kost.
I den text du citerat från Internetmedicin, alltså.
att din läsförståelse inte räcker för att tolka texten på internetmedicin är en helt annan fråga.

Och för att svara på en annan fråga:
JA, mens är en blödningskälla (mensblod är ju liksom blod?)

 

[Badger]

Det står ju jättetydligt: det är vanligt med järnbrist men ovanligt att järnbristen beror på dålig kost.
I den text du citerat från Internetmedicin, alltså.
att din läsförståelse inte räcker för att tolka texten på internetmedicin är en helt annan fråga.

Och för att svara på en annan fråga:
JA, mens är en blödningskälla (mensblod är ju liksom blod?)

Åh tack för nålsticket, kändes det bra? Du får jättegärna feta just den textbiten där det står att det är vanligt med järnbrist förresten. För jag kan bara inte hitta den.

 

[kryddelydd]

Åh tack för nålsticket, kändes det bra? Du får jättegärna feta just den textbiten där det står att det är vanligt med järnbrist förresten. För jag kan bara inte hitta den.

Nej, det kändes frustrerande att behöva förklara en gång till, faktiskt.

 

[Badger]

Nej, det kändes frustrerande att behöva förklara en gång till, faktiskt.

Äh, du kunde väl bara surt markera i citatet i fetad stil och skriva typ här är det, faktiskt. Så som brukas liksom

 

[kryddelydd]

Ok, men de flesta kvinnor har ju mens så då måste man väl räkna med det? Eftersom det är en del av kvinnans kropp att ha det? Vanligen.

Och en viss andel av befolkningen, kanske rent av hälften av vuxna kan vara kvinnor. Så då är det inga direkt extremfall att förlora blod i mens? Och mens står inte som exempel, de pratar mer om inre blödning i tarmarna.

I så fall kanske de kunde skriva, järnbrist är väldigt ovanligt beroende på dålig kosthållning men ganska vanligt på grund av mens och träning i kombination?

Det känns som att det är lätt att missuppfatta helt enkelt, som läkare (typ det är ingen risk att du har järnbrist för det har man inte normalt om man har normal svensk kosthållning, vi tar inte testet? Det var vad min ordinarie läkare tveklöst menade. Man har det inte normalt så då tar vi inte testet. (Medan om hon hade trott/vetat att 50% av tonårsflickor har det, då skulle hon nog varit mer proaktiv. Nu fick jag ju vikarie som tur var. Men jag är lite bitter eftersom jag hade helt klassiska tecken -sår i mungipan, redan som 14 åring. Som behandlades av skolsyster, i ett halvår, utan att hon ens reflekterade över att jag kunde ha någon brist. Så jag sov i flera år och förstörde håret helt i onödan, egentligen.)).

Nåja men då vet jag att båda kan ha rätt även om de skriver på olika sätt!

OK, ett svar till.
Internetmedicin vänder sig inte till en medicinskt oskolad allmänhet utan till sjukvårdspersonal. Vilket framgår ur textraden "Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt".

Det innebär att texten förutsätter en del grundkunskaper, som exempelvis att riklig mens är en vanlig orsak till järnbrist hos fertila kvinnor.

 

[kryddelydd]

Äh, du kunde väl bara surt markera i citatet i fetad stil och skriva typ här är det, faktiskt. Så som brukas liksom

Läs sådana källor som är riktade mot annat än vårdpersonal så blir det möjligen mindre förvirrande för dig.

 

[Badger]

OK, ett svar till.
Internetmedicin vänder sig inte till en medicinskt oskolad allmänhet utan till sjukvårdspersonal. Vilket framgår ur textraden "Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt".

Det innebär att texten förutsätter en del grundkunskaper, som exempelvis att riklig mens är en vanlig orsak till järnbrist hos fertila kvinnor.

(ok och då hävdar jag fortfarande att jag tycker det var synd att min läkare och sjuksyster inte besatt den kunskapen. Men det är ju mer på ett personligt plan. Men jo jag håller med om att det då sannolikt är onödigt att skriva ut sådant som alla vet.)

 

[Badger]

Läs sådana källor som är riktade mot annat än vårdpersonal så blir det möjligen mindre förvirrande för dig.

Oj då, jag som precis hade börjat förstå dig. Nu är du nedlåtande igen, men det är väl så som det är.

 

[kryddelydd]

Oj då, jag som precis hade börjat förstå dig. Nu är du nedlåtande igen, men det är väl så som det är.

eller realistisk.
Om jag läser text som är riktad till språkvetare så förstår inte jag hela innehållet. Och det är helt OK för mig (jag läste en i sak ganska intressant bok om germanerna, men gick vilse här och där pga bristande förkunskaper, men det var ju inget jag lastade författaren för).

 

[Badger]

eller realistisk.
Om jag läser text som är riktad till språkvetare så förstår inte jag hela innehållet. Och det är helt OK för mig (jag läste en i sak ganska intressant bok om germanerna, men gick vilse här och där pga bristande förkunskaper, men det var ju inget jag lastade författaren för).

Eller nedlåtande eftersom det finns olika ord man kan använda.
"Förvirrande för dig" det räcker med medicinsk text riktad till läkare. Man behöver inte lägga till "förvirrande för dig". Dvs svar 1 räckte bra och var ett trevligt svar.

Internetmedicin vänder sig inte till en medicinskt oskolad allmänhet utan till sjukvårdspersonal. Vilket framgår ur textraden "Denna tjänst är ett beslutsstöd i den kliniska vardagen och endast avsedd för läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt".

Det innebär att texten förutsätter en del grundkunskaper, som exempelvis att riklig mens är en vanlig orsak till järnbrist hos fertila kvinnor.

Tillägget i inlägg två behövdes inte.

"att din läsförståelse inte räcker för att tolka texten på internetmedicin är en helt annan fråga."
Är nedlåtande och på gränsen till elakt, eller ok lite över gränsen. (jag förstår att du inte förstår det men det uppfattades så här.). Även där hade ditt andra svar om medicinsk text räckt bra.

(Att det för det tredje fortfarande är relevant eftersom jag stött på vårdpersonal som inte hade koll på detta är kanske en annan sak och kan ha med deras läsförståelse eller förvirring att göra, vad vet jag.)

 

[kryddelydd]

(Att det för det tredje fortfarande är relevant eftersom jag stött på vårdpersonal som inte hade koll på detta är kanske en annan sak och kan ha med deras läsförståelse eller förvirring att göra, vad vet jag.)

Om sjuksköterska och läkare du träffat på saknade kunskapen att järnbrist är ganska vanligt hos menstruerande flickor/kvinnor så saknade de individerna kunskap som är ganska basal, ja.

 

[tuaphua]

Det här är helt ologiskt,
du skriver att du hade "lite lågt TSH".
Lite lågt TSH brukar man inte bry sig om, nej, och det tyder ju åtminstone inte på för låg produktion av sköldkörtelhormon (om man nu inte har en hypofysär svikt), så hur levaxin eller liothyronin skulle vara rätt behandling vid "lite lågt TSH" får du gärna utveckla.

Jag svarade p en fråga om huruvida de tror man kan få prova levaxin utan dåliga provsvar.

Jag fick aldrig se mina som sades "ligga på gränsen, men nog inte spelar roll".

Kan meddela att medicinen räddat mitt liv. Jag mådde så dåligt att jag ville dö. Jag orkade absolut ingenting.
Efter medicinering så jobbar jag och orkar det, jag rider, jag är glad, jag har mens normalt, jag fryser inte jämt, jag har mindre ont i kroppen, jag har inte lika torr hud och hår.
Men det viktigaste som sagt: normal ork och då också glad som normal-läge.

Så nu fanns förvisso mer på blodprovet när vi åkte utomlands.
Men både jag ocjh en mängd andra hade kunnat få må bättre om Sverige jobbade som tex Finland, Danmark, Norge etc och behandlade dels med annan medicin. Och att man behandlade folk på symptom och inte bara skiter i alla symptom tills det går så långt som för mig.
Hade jag behandlats tidigare hade jag sluppit slösa bort en massa år på att vara sjuk.

De utländska läkarna jag var i kontakt med innan vi kom på att vi borde åka till den vi åkte till tyckte rakt av att när man har de symptom jag har slätter man in naturligt hormon iom så allvarliga symptom och just de symptomen.
Oavsett blodprov..

Så jobbar inte Sverige. Varken med att diagnosticera på annat vis eller att öht använda vanligt naturligt hormon som alla andra grannländer.
Vi använder levaxin som många fortf MÅR dåligt av oavsett om värdena blir ok. Ev får de lio. Och fortsätter må dåligt om än mindre.

Du kan inte missat att tusentals måste köpa medicin från utlandet?
Har skrivits en del om det.
Iom att de då mår BRA.

 

[kryddelydd]

Jag svarade p en fråga om huruvida de tror man kan få prova levaxin utan dåliga provsvar.

Jag fick aldrig se mina som sades "ligga på gränsen, men nog inte spelar roll".

Kan meddela att medicinen räddat mitt liv. Jag mådde så dåligt att jag ville dö. Jag orkade absolut ingenting.
Efter medicinering så jobbar jag och orkar det, jag rider, jag är glad, jag har mens normalt, jag fryser inte jämt, jag har mindre ont i kroppen, jag har inte lika torr hud och hår.
Men det viktigaste som sagt: normal ork och då också glad som normal-läge.

Så nu fanns förvisso mer på blodprovet när vi åkte utomlands.
Men både jag ocjh en mängd andra hade kunnat få må bättre om Sverige jobbade som tex Finland, Danmark, Norge etc och behandlade dels med annan medicin. Och att man behandlade folk på symptom och inte bara skiter i alla symptom tills det går så långt som för mig.
Hade jag behandlats tidigare hade jag sluppit slösa bort en massa år på att vara sjuk.

De utländska läkarna jag var i kontakt med innan vi kom på att vi borde åka till den vi åkte till tyckte rakt av att när man har de symptom jag har slätter man in naturligt hormon iom så allvarliga symptom och just de symptomen.
Oavsett blodprov..

Så jobbar inte Sverige. Varken med att diagnosticera på annat vis eller att öht använda vanligt naturligt hormon som alla andra grannländer.
Vi använder levaxin som många fortf MÅR dåligt av oavsett om värdena blir ok. Ev får de lio. Och fortsätter må dåligt om än mindre.

Du kan inte missat att tusentals måste köpa medicin från utlandet?
Har skrivits en del om det.
Iom att de då mår BRA.

Det var ett långt svar på en helt annan fråga än den jag ställde.

Det är möjligt att det var ett skrivfel från din sida, men utveckla gärna hur du menar att lågt TSH hänger ihop med behov av MER sköldkörtelhormon (som sagt, hypofys-svikt undantaget)?

Lågt TSH tyder ju snarast på överproduktion av sköldkörtelhormon (även om man självklart inte ska använda TSH som enda prov, eftersom det är ett prov med många felkällor).

Om du hade skrivit att TSH var lite högt, så hade jag kunnat förstå ditt resonemang.

 

[tuaphua]

Det var ett långt svar på en helt annan fråga än den jag ställde.

Det är möjligt att det var ett skrivfel från din sida, men utveckla gärna hur du menar att lågt TSH hänger ihop med behov av MER sköldkörtelhormon (som sagt, hypofys-svikt undantaget)?

Lågt TSH tyder ju snarast på överproduktion av sköldkörtelhormon (även om man självklart inte ska använda TSH som enda prov, eftersom det är ett prov med många felkällor).

Om du hade skrivit att TSH var lite högt, så hade jag kunnat förstå ditt resonemang.

Ok, jag minns inte högt eller lågt om det inte stämmer. Det låg lite åt ena hållet.
Så man kunde medicinera. Men valde i ca 8 års tid att inte göra det. "Iom att det nog inte behövdes".
Det gjorde det ju uppenbart.
Och det bemötandet får många. Vilket är skälet till att man hellre bekostar dyr utredning, flyg och boende för att få livet åter när Svensk sjukvård ev erbjuder psykofarmaka och smärtstillande eller upprepade penicillinbehandlingar mot alla luftvägsinfektioner.

Att det blir långt beror på att vi är många som loosat en massa år pga hur riktigt jävla undermåligt man sköter sköldkörtelproblem i Sverige.
Jag uppfattade dig som ännu en kränkt svensk läkare som blir sur över att svenskar ligger efter så många av våra grannländer i just den här typen av vård.
Nu skrev jag klantigt. Så My bad.

 

[kryddelydd]

Att det blir långt beror på att vi är många som loosat en massa år pga hur riktigt jävla undermåligt man sköter sköldkörtelproblem i Sverige.
Jag uppfattade dig som ännu en kränkt svensk läkare som blir sur över att svenskar ligger efter så många av våra grannländer i just den här typen av vård.
Nu skrev jag klantigt. Så My bad.

Oj, oj!
Nej, jag blir inte sur över att "svenskar ligger efter så många av våra grannländer".
Nej, jag känner mig inte kränkt.

Däremot är jag inte "frälst" av din tro.
Jag vet ju också att den typ av vård du beskriver, inte är den vård som erbjuds generellt inom "vanliga" sjukvården i Norge heller. Eller Tyskland. Utan att i flera av våra grannländer finns ett låt säga "alternativspår" (i brist på bättre formulering) där man inte är lika noga med att följa vetenskap.
Exempelvis när det gäller Borrelia - där norska centret har fått slå igen portarna och dess grundare blivit av med sin norska legitimation. Där myndigheterna i Tyskland inte heller tycker att diagnostiken eller behandlingen som bedrivs av vissa kliniker, följer vetenskap.
Men i Sverige har man möjligen varit mer framgångsrik än i de andra länderna, i att mota in offentliganställda läkare i den vetenskapliga fållan.

Och när det gäller sköldkörtel och Levaxin så verkar det som om "man" i Sverige börjar bli ytterligare restriktiv när det gäller att provbehandla, jämfört med hur det gjorts hittills. I offentliga sjukvården, vars rutiner egentligen bestäms av SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering).

 

[Modest]

Jag var på endokrinologen så sent som i våras och vi diskuterade bl a det här med att många pat inte mår bra trots att de är labmässigt välinställda på levaxin och ev liothyronin.
En teori är att inflammationen i sköldkörteln fortfarande pågår (eftersom ju hormonerna endast är symtomlindrande) och att det är den som orsakar de här diffusa symtomen.
Men ingen entydig förklaring finns och ingen vet ännu.

Dock tror jag att man ska ta med en nypa salt att det är såhär för de flesta hypotyreospatienter men en problematisk patientgrupp finns ju absolut.

 

[SiZo]

Jag svarade p en fråga om huruvida de tror man kan få prova levaxin utan dåliga provsvar.

Jag fick aldrig se mina som sades "ligga på gränsen, men nog inte spelar roll".

Kan meddela att medicinen räddat mitt liv. Jag mådde så dåligt att jag ville dö. Jag orkade absolut ingenting.
Efter medicinering så jobbar jag och orkar det, jag rider, jag är glad, jag har mens normalt, jag fryser inte jämt, jag har mindre ont i kroppen, jag har inte lika torr hud och hår.
Men det viktigaste som sagt: normal ork och då också glad som normal-läge.

Så nu fanns förvisso mer på blodprovet när vi åkte utomlands.
Men både jag ocjh en mängd andra hade kunnat få må bättre om Sverige jobbade som tex Finland, Danmark, Norge etc och behandlade dels med annan medicin. Och att man behandlade folk på symptom och inte bara skiter i alla symptom tills det går så långt som för mig.
Hade jag behandlats tidigare hade jag sluppit slösa bort en massa år på att vara sjuk.

De utländska läkarna jag var i kontakt med innan vi kom på att vi borde åka till den vi åkte till tyckte rakt av att när man har de symptom jag har slätter man in naturligt hormon iom så allvarliga symptom och just de symptomen.
Oavsett blodprov..

Så jobbar inte Sverige. Varken med att diagnosticera på annat vis eller att öht använda vanligt naturligt hormon som alla andra grannländer.
Vi använder levaxin som många fortf MÅR dåligt av oavsett om värdena blir ok. Ev får de lio. Och fortsätter må dåligt om än mindre.

Du kan inte missat att tusentals måste köpa medicin från utlandet?
Har skrivits en del om det.
Iom att de då mår BRA.

Jag är en av dem som importerar hormoner själv. På mig misstänker man hypofyssvikt, dock en lindrig sådan.

Av levaxin går jag upp i vikt, ca 1 kg i veckan, trots att jag aktivt försökte gå ner i vikt då. Jag hade sprängande huvudvärk och gick på panodil dygnet runt. Jag fick ont i leder och framförallt blev jag trött. Eller trött är nog inte rätt ord, utmattad är nog mer korrekt. Huvudet slutade fungera, jag kunde inte tänka längre, den delen som ändå blev bättre när jag började med kortison. Mitt T4 höjdes, men mitt T3 låg kvar på samma nivå, trots detta ville de inte ge mig liothyronin.

Sen började jag med naturligt sköldkörtelhormon.

Den enda biverkningen jag har nu är fotsvett. I övrigt mår jag 10 ggr bättre. Jag går ner i vikt om jag aktar mig för för mkt godis och chips. Jag orkar mer.

Nu är jag långt ifrån att kunna återgå till arbete, men jag ser ljuset i tunneln iaf. Jag vill börja arbetsträna två timmar här och där, och om man jämför det med innan då jag knappt gick utanför dörren... Nu rider jag kanske 4-5 ggr/vecka, går promenad med hundarna varje dag 2 kortisar, och sen kanske längre 2 ggr/vecka.

Just nu är detta min maxnivå, men innan var det att laga mat och gå på toan som var MAXMAXMAXMAX...

Jag förstår verkligen inte varför läkarna är så negativt inställda till naturligt sköldkörtelhormon. Om vi då bortser från att det ger dem merjobb eftersom det är ett licenspreparat.