Inte sjuk men något är fel

[tuaphua]

Jag är ju ingen läkare och har lite fokus på sånt som jag själv lidit av.

Jag tänkte direkt sköldkörtel.

Jag fick ingen hjälp i Sverige. Jag åkte utomlands på rek av svenska sköldkörtelföreningen(dock inte till någon läkare de rek utan en egen).
Fick göra blodprover av mer omfattande karaktär där och medicineras nu sen en längre tid.
Och mår bra från att eg inte velat leva pga alla symptom.

En annan del i diagnosticeringen som jag fick göra 1 månad innan läkaren träffade mig och prover gjordes(antar det kan vara bra om man fått mindre tydliga provsvar än jag fick) var att ta tempen när jag vaknade dagligen och skriva upp.
Jag hade rejäl undertemp. Vilket tydligen var vanligt vid min typ av sköldkörtelproblem.
Kan vara ngt du kan testa.

Kolla också sköldkörtelföreningens hemsida. Får du inte hjälp och du tror det kan vara sköldkörtel kan du bli medlem för 100 kr/år. Så kan de rek läkare som är bra på den här typen av problem. Oftast rek de läkare i Norge och Finland pga hur efter svensk sjukvård är gällande just detta. Du kan få bättre hjälp där och bättre medicin.

 

[Monkie]

Nej Serum-ferritin, serumjärn. Man kan tydligen ha tillräckligt med järn i blodet, men för lite i depåerna (lever, mjälte, benmärg) och det påverkar. Jag vet väldigt lite om det men det verkar som att kroppen försöker ha tillräckligt med järn i blodet men tömmer depåerna för att få det.
(Jag tex reagerade väldigt på låga depåer trots typ normala blodvärden och åt 200 mg järntabletter om dagen länge. Vilket löste problemet tills jag inte ätit järntabletter på ett tag, då kommer det tillbaka. Typ 4 st i månaden vid mens verkar räcka för att hålla det borta nu.)

kopierar lite text


http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=335

Sedan varierar ju siffrorna om hur vanligt det är mellan olika platser på internätet. Denna säger extremt ovanligt, andra säger att det är typ hälften av alla flickor som har det efter mens. Själv är jag lite förvirrad .

(Ingen har tex kollat möjliga orsaker på mig, att dricka mycket te, äta lite under normalmängden kött och kanske vara lite dålig på frukt, träna medelmycket, verkar räcka för mig för att få det, eller så har jag något allvarligt sedan 20 år tillbaka )

Ska läsa på lite mer om det där, tack!

Dock tycker jag det är svårt hur jag ska lägga fram allt till nya läkaren, jag har inte blivit lyssnad på innan och känner att risken är stor att jag blir avvisad med att höra av mig om det inte blir bättre. Det brukar vara det jag får höra och nöja mig med. :S

 

[skogaliten]

Jag har haft psoriasisartit som förslag på diagnos också, men reumatologen jag var hos satte diagnosen ledsmärta ospecifik. Jag har blivit fästingbiten nån gång, men den har aldrig hunnit börja suga utan bara hakat sig fast.

Migrän hade jag mycket som ung, inte så mycket senaste tiden, nån gång vartannat år bara.

Man får TBE på studs, handlar inte om att fästingen behöver sitta kvar, det räcker med att tar sig igenom yttersta lagret med hud.
Man kan få TBE utan att ha märkt att man fått en fästing, och som sagt, det kan ta år för skadorna i centrala nervsystemet att utvecklas. Och vilka effekterna blir är ytterst slumpmässiga.

Ett irriterande problem jag fått, är att jag måste tänka själv för att tugga och svälja som en konsekvens av sjukdomen...Annars sätter jag i halsen, det fungerar inte fullständigt automatiskt längre. Det händer att jag vaknar på natten för att jag sväljer fel...Obehagligt.

 

[vallhund]

Det symptomen känner jag dock inte stämmer på mig!

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vitamin_B12-brist

 

[Monkie]

Jag är ju ingen läkare och har lite fokus på sånt som jag själv lidit av.

Jag tänkte direkt sköldkörtel.

Jag fick ingen hjälp i Sverige. Jag åkte utomlands på rek av svenska sköldkörtelföreningen(dock inte till någon läkare de rek utan en egen).
Fick göra blodprover av mer omfattande karaktär där och medicineras nu sen en längre tid.
Och mår bra från att eg inte velat leva pga alla symptom.

En annan del i diagnosticeringen som jag fick göra 1 månad innan läkaren träffade mig och prover gjordes(antar det kan vara bra om man fått mindre tydliga provsvar än jag fick) var att ta tempen när jag vaknade dagligen och skriva upp.
Jag hade rejäl undertemp. Vilket tydligen var vanligt vid min typ av sköldkörtelproblem.
Kan vara ngt du kan testa.

Kolla också sköldkörtelföreningens hemsida. Får du inte hjälp och du tror det kan vara sköldkörtel kan du bli medlem för 100 kr/år. Så kan de rek läkare som är bra på den här typen av problem. Oftast rek de läkare i Norge och Finland pga hur efter svensk sjukvård är gällande just detta. Du kan få bättre hjälp där och bättre medicin.

Jag har faktiskt kollat lite där och tycker att det stämmer jättebra in på mig! Hade du normalt TSH? Vet du om man kanske kan tjata sig till medicinering fast man inte har fel enligt proverna? Jag har tagit morgontemp ett tag på grund av bebisverkstad, men har ingen undertemp utan ganska normal. Dock är jag mer frusen än övriga familjemedelemmar och sitter ständigt under en filt.

 

[tuaphua]

Jag har faktiskt kollat lite där och tycker att det stämmer jättebra in på mig! Hade du normalt TSH? Vet du om man kanske kan tjata sig till medicinering fast man inte har fel enligt proverna? Jag har tagit morgontemp ett tag på grund av bebisverkstad, men har ingen undertemp utan ganska normal. Dock är jag mer frusen än övriga familjemedelemmar och sitter ständigt under en filt.

Jag hade enligt läkarna här lite lågt tsh men fick ingen medicin "för det behövde inte jag".

Tror det är extremt(!) svårt att få prova medicin om inte du har dåliga blodvärden i Sverige.
Dessutom får man ju bara levaxin då. Ev kan man med provresultat också få lio om man redan kört levaxin en längre period.
Men har du otur behöver du, som jag, annan medicin. Den får du inte i Sverige. Så många åker utomlands.

 

[Niyama]

Jag har själv varit inne på det och tillochmed funderat på att be att få prova medicin. Men mitt TSH låg på 1,85 så vet inte om det är så troligt att jag kommer få testa! T3 och T4 verkar inte vara taget fast att jag själv föreslog att det kunde vara något med sköldkörteln.

Mitt ligger på 6 nånting och det tog 6 år (!) innan jag fick medicin bara för att det varit nere på 4 vid ett par tillfällen.

Tillägg: jag är visserligen psykpatient så det är säkert svårare därför, läkare tycker jag ska testa en ny antidepressiv istället.

 

[tuaphua]

Jag har faktiskt kollat lite där och tycker att det stämmer jättebra in på mig! Hade du normalt TSH? Vet du om man kanske kan tjata sig till medicinering fast man inte har fel enligt proverna? Jag har tagit morgontemp ett tag på grund av bebisverkstad, men har ingen undertemp utan ganska normal. Dock är jag mer frusen än övriga familjemedelemmar och sitter ständigt under en filt.

Du kan själv beställa och bekosta blodprover via blodkollen(tror jag det hette) och gå med deras papper till utvalda sjukhuslabb för att få hjälp att ta proverna. Där kan man ju själv välja lite utökat kring sköldkörtel om än ngt begränsat.
Jag har gjort det när min utländska läkare ville kolla blodvärdena när vi medicinerar.

 

[Trissa]

Ska läsa på lite mer om det där, tack!

Dock tycker jag det är svårt hur jag ska lägga fram allt till nya läkaren, jag har inte blivit lyssnad på innan och känner att risken är stor att jag blir avvisad med att höra av mig om det inte blir bättre. Det brukar vara det jag får höra och nöja mig med. :S

En bekant till mig blev inte gravid, just pga sköldkörteln. Går det kanske att ta det den vägen? Som en utredning om varför du inte blir gravid?

 

[Badger]

Ska läsa på lite mer om det där, tack!

Dock tycker jag det är svårt hur jag ska lägga fram allt till nya läkaren, jag har inte blivit lyssnad på innan och känner att risken är stor att jag blir avvisad med att höra av mig om det inte blir bättre. Det brukar vara det jag får höra och nöja mig med. :S

Kan man inte säga att man tror att man har dåliga järndepåer/brist på någonting istället för att beskriva hur man känner sig? Då kanske de känner att de kan göra någonting proaktivt? Kommit tillbaka har du ju gjort många gånger. Sedan om de inte hittar någonting där borde de känna sig tvingade att fortsätta leta, rent teoretiskt sett.

Jag vet lite hur det är, jag hade sån himla tur (eller ok skicklighet, jag visste min ordinarie läkare inte var så hm aktivt sinnad så jag bokade tid när hon sannolikt hade semester) och fick en ny läkare som precis flyttat in i landet och hon tog väldigt allvarligt på mina symptom (trötthet, hår osv osv som du men utan ledsmärta) tog prover, hittade rejält låga järndepåer (normal B12 osv) och ordinerade tabletter . Det blev väldigt bra! När jag kom tillbaka till min ordinarie på hösten sedan sa hon surt att hon då aldrig skulle gett tabletter för järndepåer på 7 (gränsvärde 10) och nu var problemet i alla fall löst när de efter återtest låg på 14 så jag kunde sluta. (som tur är tabletterna receptfria nu och jag orkar då inte gå och fråga om jag ligger på gränsen).

Här är ett till citat från annan sida

Järndepåerna
Vid järnbrist har man för lite järn i järndepåerna för att täcka produktionen av hemoglobin
För att veta hur bra järndepåer man har måste man ta ett blodprov. Man kan mäta Serum-ferritin eller Serum-järn. Om man som kvinna har ett Serum-ferritin-värde under 10, eller om man som man har under 30 har man järnbrist.

Varför är det så viktigt att ha bra järndepåer?
Om man har för lite järn i järndepåerna ökar risken för att få järnbristanemi. Reserverna är slut.

Järnbrist kan också ge symptom, som svårt trötthet och koncentrationssvårigheter till exempel. Dessa symptom är också mycket vanliga när man har järnbristanemi.

Järnbrist vanligt?
Järnbrist är faktiskt den vanligaste bristsjukdomen både globalt och här i västvärlden. I hela världen är det så mycket som 1,3 miljarder människor som har järnbrist enligt WHO.
I västvärlden har ca 30 % av kvinnor i fertil ålder järnbrist. 50 % av tonårsflickor har järnbrist enligt en stor studie från Västsverige. Livsstil, matvanor och menstruationer är viktiga faktorer som bidrar till att järnbrist är så vanligt.

http://www.erol.se/index.php?option=com_content&task=view&id=14&Itemid=26

Järnbrist p g a bristfällig kosthållning är extremt ovanligt i Sverige. Utredning av orsaken till järnbrist fokuseras därför i första hand på att finna en blödningskälla men eventuell malabsorption bör också vägas in. Vissa läkemedel och achlorhydri (atrofisk gastrit eller syrahämmare) kan bidra till men orsakar sällan uttalad järnbrist. Vid järnbrist ökar järnabsorptionen från tarmen, vilket har använts som kriterium för järnbrist.

http://www.internetmedicin.se/page.aspx?id=335

Intressant faktiskt, undrans hur mycket man får ljuga på en internetsida om man är medicintillverkare. De som säljer järntabletter hävdar att 30% av kvinnor i fertil ålder och 50% av tonårsflickor har järnbrist (en siffra jag sett på andra ställen) enligt "stor studie från Västsverige"

Medan Internetmedicin dock hävdar att järnbrist (pga bristfällig kosthållning) är extremt ovanligt. Har då 50% av tonårsflickor en "blödningskälla", eller hade de bara inte järnbrist och studien har fel/företaget ljuger eller är mens "blödningskälla" (med tanke på att ca 30% av befolkningen torde ha mens borde det räknas som en del i det normala snarare än en "blödningskälla") som kan hittas av läkaren? (i så fall borde järnbrist inte beskrivas som extremt ovanligt) någon med koll?

 

[Amanda_F]

Jag hade också kunnat skriva under på många av symptomen som du har beskrivit, men så slutade jag efter en vadslagning med en PT äta gluten. Det blev hela skillnaden då för mig. Har mindre ont i kroppen, orkar träna och är inte längre deprimerad. Känner nu att jag borde dra ner på laktos för jag känner att jag blir matt och får ledvärk av det. För mig är antiinflammatorisk kost det som hjälpt mig på vägen. När jag håller mig till det så är jag pigg nog för att klara av mitt galna liv.

 

[Monkie]

Tack för er input. Mycket jag känner igen men det verkar svårt att få till rätt prover!! Vad kan man motivera med, hur ska man få läkaren att ta ordentligt med prover? Jag vill helst inte låta det gå längre med risk för att jag blir ännu mer nedstämd och får diagnos depression till slut istället för att ta reda på den egentliga orsaken. Känner mig lite utbränd tror jag, utan någon egentlig orsak - har inget stressigt liv att härleda till!

Angående kosten har jag faktiskt provat utesluta gluten, socker och de flesta mejerier. Mådde ganska väl på det men efter semestrarna fallerade det och jag har åter börjat äta lite bröd då och då, pasta och lite godis och chips... och ja jag mår ju faktiskt sämre nu!

Men vad tror ni, ska man själv ta upp alla dessa diagnosfunderingar med läkaren eller ska man bara beskriva symtomen?

 

[skogaliten]

Att fråga efter prover på t.ex. hittills odiagnostiserade virussjukdomar, är rimligt i allra högsta grad.
Det finns fler än TBE, som ger trötthet, vaga ledbesvär, sömnproblem, och faktiskt magproblem.

Det där med att utesluta saker ur kosten är lite tvetydigt för mig. Det finns ett slags placeboeffekt i det. Man gör något åt "saken", och känner sig bättre kanske enbart på grund av det.

Att du mår sämre efter semestern och viss "förslappning" av kosthållet, kan vara allt mellan noll och hundra procent psykologiskt.

Dessutom, om det ska vara något test på vad man mår mindre bra av, så får man vackert utesluta en sak i taget, och låta testet pågå i minst ett par månader.

Men så fort man uppmärksammar sin kost, och på något sätt gör något man tror kan innebära en förbättring, så brukar man må bättre...
Detsamma gäller när man börjar träna (mer än tidigare, eller från att inte ha tränat alls), det är efter ett halvårs (eller så) idogt jobb, som de mer beständiga effekterna märks. Även om man känner sig aspigg och glad redan efter första passet...

 

[tuaphua]

Tack för er input. Mycket jag känner igen men det verkar svårt att få till rätt prover!! Vad kan man motivera med, hur ska man få läkaren att ta ordentligt med prover? Jag vill helst inte låta det gå längre med risk för att jag blir ännu mer nedstämd och får diagnos depression till slut istället för att ta reda på den egentliga orsaken. Känner mig lite utbränd tror jag, utan någon egentlig orsak - har inget stressigt liv att härleda till!

Angående kosten har jag faktiskt provat utesluta gluten, socker och de flesta mejerier. Mådde ganska väl på det men efter semestrarna fallerade det och jag har åter börjat äta lite bröd då och då, pasta och lite godis och chips... och ja jag mår ju faktiskt sämre nu!

Men vad tror ni, ska man själv ta upp alla dessa diagnosfunderingar med läkaren eller ska man bara beskriva symtomen?

Jag blev utbränd flera ggr. Var sjuk konstant i infektioner. Hade mer problem av min fibro/whiplash etc.
Frös så jag skakade på sommaren. Gick upp i vikt. Trött som bara den jämt och kunde inte sova.
Till slut blev jag svårt deprimerad och ville inte leva.
Jag fick ingen hjälp av kropps-vården sas iom att jag hade kontakt på psyk och man tyckte det var psykosomatiskt, var biverkningar av medicin etc.
Psyk ville bara bomba på med mer psykmediciner.
Jag fick akut hjälp av kroppsvård då jag behövde penicillin etc. Men inte så mkt mer än så.
Mest bara "hem och vila".

Så hur du ska få rätt prover vete fasen. Om det är sköldkörteln så vittnar ju många hundra/tusen om att de inte får hjälp i landet. De måste åka utomlands.
Normalt gör man inte ens de sköldkörtelprover som görs utomlands här. Vet inte om endokrin kanske gör mer avancerade vid långvarig/svår problematik.

Så läs på vad du kan på sköldkörtelföreningens hemsida. Finns mer om man googlar utländska studier också.
Så kan du se om det känns möjligt eller tvärnej att det gäller dig.
Det finns en del forum där folk delar erfarenheter med.

Jag har också lagt om min kost för att utesluta komjölk och gluten ihop med en del annat så som socker, soja-produkter etc. Jag äter mkt naturliga fetter a la cocosfett och linfröolja, ngt mer salt än innan och lite olika tillskott i form av vitaminer/mineraler som ska hjälpa just mig enligt dr.

 

[Vastgota]

Mycket av symtomen stämmer, men jag vet inte om jag har tillräckligt ont för att känna att jag stämmer in på diagnosen? Smärta är inte huvudproblemet. Det är svårt att beskriva smärta, men jag skulle beskriva den som en 3:a av 10 de dagar jag har ont i någon led. Det känns, men stör inte om jag inte använder kroppsdelen och jag vaknar inte av detta på nätterna. Det stod också att det framförallt drabbade muskler, men även leder, jag känner av lederna men inget i musklerna.

Det mesta av det du beskriver stämmer på fibro, men det stämmer också på sköldkörtelproblem och B12 brist som andra skrivit. Fibro är ju en uteslutningsdiagnos, har du inte de andra så är det den som är kvar. Många med fibro har väldigt ont, men inte alla. Jag blev varse min fibro väldigt tidigt, och lever ett väldigt anpassat liv, så smärta är inte huvudproblemet för mig heller (om jag inte gör mer än jag orkar vill säga). Tröttheten, orkeslösheten är det primära. Jag kan ha ont i både leder och muskler. Jag tycker som de andra att du skall kolla upp sköldkörteln, B12/folsyra, järn och TBE. Jag var på en smärtutredning där de kollade det mesta, men det kan nog vara svårt att få numera. Från min erfarenhet är det bra att vara påläst och ha konkreta teorier om vad det kan vara, annars blir man lätt avfärdad.

 

[Dressyrtjejen_97]

Det där låter på pricken som sköldkörtelproblem/hypotyreos. Nu vet jag inte hur det är i just ditt landsting, men har hört att det på vissa ställen tyvärr är så att de är väldigt restriktiva med att ge Levaxin - fast proverna är typ på gränsen och man har massa symptom.
(Vilket ju du uppenbarligen verkar ha).
Så jag hade gått vidare på det spåret om jag var du...

 

[DarkInNight]

Zinkbrist?
Eller som någon annan också skrev, låga järndepåvärden?
Känslan av att vara ständigt utmattad - svag kännetecknar dem båda.

Det tog många år innan vi kom fram till att jag hade låga zinkvärden, en doldis inom sjukvården. Kan leda till missfall, diarre/lös i magen mm.

 

[EmmaBovary]

Symtomen som smugit sig på sedan några år tillbaka är trötthet, orkeslöshet, koncentrationssvårigheter, ledsmärta som flyttar sig (kan ha ont i en axel en kväll för att på morgonen vakna upp med stela fötter), känsla av att vara matt i kroppen-inte ha full styrka, tappar mer hår än vanligt, lite nere men skulle inte säga att jag är direkt deppig, låg ämnesomsättning, blir inte med barn, frusen, lättirriterad. Haft problem med ätstörningar i perioder från och till som nu är under kontroll, men det ser jag som ett "självstående problem".

Jag sover bra, går och lägger mig i tid, äter bra, tränar regelbundet, är ute mycket, har ett bra jobb, relation som jag får säga är bra utifrån hur jag själv är just nu (- inte så glad över något). Jag har inget i livet som jag känner stressar mig utöver vad som är normalt.

Alla prover har alltid varit bra, jag är enligt alla prover kärnfrisk!

Jag har bokat en tid till ny läkare på en ny vårdcentral men har inget jättehopp om att få hjälp. Jag har alltid fått känslan av att läkarna tycker jag är gnällig och inte har "något riktigt" att komma med, deras svar är alltid att vi ska kolla med prover och sedan att jag ska återkomma om det inte går över. Vilket jag gjort någon gång i halvåret/året men då får jag samma svar. Jag har varit på vårdcentralen, på reumatologen, på kvinnoklinik med samma svar, inget är fel.

Min fråga är om ni kloka har några bra idéer om hur jag ska lägga fram det här? Att bara lägga fram det som jag gjort här har jag provat flera gånger. Får jag samma svar igen så känns det meningslöst att fortsätta tjata. Inget av symtomen sticker ut så mycket att det ensamt är ett jätteproblem, men snart tror jag att jag är så less på att aldrig må riktigt bra att jag kommer bli deppig och i så fall får jag säkert medicin mot det eftersom det är ett "riktigt" problem.

Om vi nu bortser ifrån ledsmärtor osv, så tycker jag att du ändå bör ta med ätstörningarna i beräkningen även om de är under kontroll nu, det var inte speciellt längesedan du skapade en tråd om dem om jag minns rätt. Det känns ganska naturligt att kroppen har tagit stryk.

 

[Monkie]

Det mesta av det du beskriver stämmer på fibro, men det stämmer också på sköldkörtelproblem och B12 brist som andra skrivit. Fibro är ju en uteslutningsdiagnos, har du inte de andra så är det den som är kvar. Många med fibro har väldigt ont, men inte alla. Jag blev varse min fibro väldigt tidigt, och lever ett väldigt anpassat liv, så smärta är inte huvudproblemet för mig heller (om jag inte gör mer än jag orkar vill säga). Tröttheten, orkeslösheten är det primära. Jag kan ha ont i både leder och muskler. Jag tycker som de andra att du skall kolla upp sköldkörteln, B12/folsyra, järn och TBE. Jag var på en smärtutredning där de kollade det mesta, men det kan nog vara svårt att få numera. Från min erfarenhet är det bra att vara påläst och ha konkreta teorier om vad det kan vara, annars blir man lätt avfärdad.

Det där låter på pricken som sköldkörtelproblem/hypotyreos. Nu vet jag inte hur det är i just ditt landsting, men har hört att det på vissa ställen tyvärr är så att de är väldigt restriktiva med att ge Levaxin - fast proverna är typ på gränsen och man har massa symptom.
(Vilket ju du uppenbarligen verkar ha).
Så jag hade gått vidare på det spåret om jag var du...

Zinkbrist?
Eller som någon annan också skrev, låga järndepåvärden?
Känslan av att vara ständigt utmattad - svag kännetecknar dem båda.

Det tog många år innan vi kom fram till att jag hade låga zinkvärden, en doldis inom sjukvården. Kan leda till missfall, diarre/lös i magen mm.

Om vi nu bortser ifrån ledsmärtor osv, så tycker jag att du ändå bör ta med ätstörningarna i beräkningen även om de är under kontroll nu, det var inte speciellt längesedan du skapade en tråd om dem om jag minns rätt. Det känns ganska naturligt att kroppen har tagit stryk.

Jag får helt enkelt se vad läkaren säger tror jag. Zink har jag ätit tillskott av så tror det ska vara okej. Tror inte att det hänger ihop med ätstörningar.

Tack för svar, jag hoppas jag kan komma tillbaka efter läkarbesöket med information om vad som är fel!

 

[Monkie]

Jaha, utvecklingen har gått bakåt. Får ta tillbaka att jag sover bra. Kan inte sova Ligger bara och vrider mig hela nätterna de senaste dygnen fast att jag är jättetrött. Har sjukskrivit mig idag ett par dagar framåt då jag känner mig helt slut. Funderar på om jag kan vara deprimerad ändå, och att det är det som faktiskt ÄR orsaken. Svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget. Jag känner mig inte ledsen men nedstämd.

Läste om depression nu och de flesta symptomen stämmer in, till och med ledvärk.

Nu känns det som att jag myglar från jobbet, men alternativet att försöka koncentrera sig där känns oöverstigligt. Igår såg jag tankarna flyga förbi, men kunde inte fånga dem och glömde lika snabbt vad jag höll på med. Det känns bättre att vara hemma med en "riktig" sjukdom där det hörs på rösten att man är sjuk, eller att benet är gipsat.