Inte-så-givna effekter av pandemin

[Sedna]

En USP är en Unique Selling Point. Alltså på svenska, unik konkurrensfördel. Det är alltså inte en förmån eller arbetssituation som förskollärare eller sjuksköterskor varken haft eller har, som de nu förlorar. Deras arbetsgivare förlorar en selling point till kontorsarbetarnas arbetsgivare, som har möjlighet att erbjuda denna förmån. ”Ännu” en USP till privat sektor eftersom de även ofta kan erbjuda högre lön. Förr, när alla arbetade på plats veckans alla dagar oavsett tjänst, så var detta alltså inte en konkurrensfördel som många hade. Nu blir det ytterligare en av flera konkurrensfördelar som främst kontorsarbeten i privat sektor tar. Alltså, arbetsgivarna inom vissa yrken i offentlig sektor förlorar ännu fler konkurrensfördelar till många yrken i privat sektor. Min slutsats, och oro, är att resursbristen inom ovan och liknande yrken kommer att öka.

Tydligare än såhär kan jag verkligen inte vara, så om du fortfarande inte förstår vad jag menar så får du gärna specificera vad det är du inte förstår i stället för att upprepa precis samma sak i alla dina inlägg.

Det är nog främst de som redan är kontorsmänniskor som tycker hemarbete är en konkurrensfördel. Gillar man inte att sitta framför en dator i kontorsmiljö är det inte mycket bättre att sitta framför en dator i hemmamiljö. Många människor vill gå till jobbet och träffa andra människor eller komma ut och röra på sig aktivt, t.ex. Det bästa som hänt mig i yrkeslivet under detta år var när vi slapp hemarbete.

Mvh anställd i offentlig sektor

 

[Philosophia]

Det är nog främst de som redan är kontorsmänniskor som tycker hemarbete är en konkurrensfördel. Gillar man inte att sitta framför en dator i kontorsmiljö är det inte mycket bättre att sitta framför en dator i hemmamiljö. Många människor vill gå till jobbet och träffa andra människor eller komma ut och röra på sig aktivt, t.ex. Det bästa som hänt mig i yrkeslivet under detta år var när vi slapp hemarbete.

Mvh anställd i offentlig sektor

Samma här! Jag är ganska introvert, har alltid jobbat hemifrån några dagar i veckan och trivts med det, men pandemin har fått mig att inse hur mycket jag gillar att vara på jobbet och hur mycket mer effektivt arbetet blir när folk faktiskt är på arbetsplatsen. Så många mejl som inte behöver skickas och så många zoommöten som inte behöver hållas. Den här veckan har folk varit på jobbet precis som vanligt, och de har känts som att livet har återvänt. Som en kollega sa: ”Jag har inte tänkt på pandemin på flera timmar”.

 

[Voeux]

Det är nog främst de som redan är kontorsmänniskor som tycker hemarbete är en konkurrensfördel. Gillar man inte att sitta framför en dator i kontorsmiljö är det inte mycket bättre att sitta framför en dator i hemmamiljö. Många människor vill gå till jobbet och träffa andra människor eller komma ut och röra på sig aktivt, t.ex. Det bästa som hänt mig i yrkeslivet under detta år var när vi slapp hemarbete.

Mvh anställd i offentlig sektor

Så är det absolut, för vissa. Men jag tror inte att det är så svart eller vitt heller, att man är en person som vill det ena eller det andra. Själv har jag varit på kontoret hela pandemin, frivilligt, och har övervägt att omskola mig till lärare. Nu ska vi ha barn och jag ser plötsligt en enorm fördel med att kunna vara flexibel. På kontoret ibland, hemma ibland. Att behöva vara på arbetsplatsen 5 dagar i veckan, långt ifrån förskola och skola, känns plötsligt inte så lockande. Den flexibiliteten kan inte vissa yrken erbjuda mig, även om jag är väldigt social och gillar att vara på plats. Jag är helt säker på att jag skulle gilla att vara sjuksköterska eller lärare, också, men jag har fler sidor. Jag vet även många kollegor som har långt pendlingsavstånd som uppskattar att kunna jobba hemma två dagar i veckan framöver.

Så jag tänker att vi inte är två olika typer av människor, utan många som rör oss i mittensegmentet, och dessa kan bli ännu svårare att locka framöver.

 

[Voeux]

OT- Nu är jag kanske gnällig, men tycker det är trist att ständigt läsa/höra "det är så synd om er som jobbar inom vården, värdelösa löner och tung arbetsmiljö" - eller skola & vård förlorar en USP" (har dock lärt mig ett nytt i min värld begrepp - Uniqe Selling Point...tadaa!"

Alla i dessa yrken går inte till sina jobb som losers! Det finns folk inom detta tuuuunga lååååglönejobb och faktiskt tycker att man har världens bästa jobb - och lön. Jag är en. Trots att man inte har som alternativ att jobba hemifrån. Jag är inte ett dugg avis.

Det är väl ingen här som tycker att någon är en loser? Snälla. Att vissa yrken och arbetsplatser har svårare än andra att rekrytera personal är dessvärre en sanning. Att många älskar sitt yrke och att det är självklart för dem är det ingen som ifrågasätter, men det finns dock ett annat segment av folk som kan tänka sig flera olika typen av yrken och dessa kan arbetsplatser behöva locka. Att kunna välja om du vill vara på plats eller inte tror jag är en fördel för många. Vill du vara där, var där, vill du jobba hemifrån så gör det. Jag tror det kommer att vara en stark konkurrenskraft för många arbetsplatser. Generellt.

 

[honung]

Det är väl ingen här som tycker att någon är en loser? Snälla. Att vissa yrken och arbetsplatser har svårare än andra att rekrytera personal är dessvärre en sanning. Att många älskar sitt yrke och att det är självklart för dem är det ingen som ifrågasätter, men det finns dock ett annat segment av folk som kan tänka sig flera olika typen av yrken och dessa kan arbetsplatser behöva locka. Att kunna välja om du vill vara på plats eller inte tror jag är en fördel för många. Vill du vara där, var där, vill du jobba hemifrån så gör det. Jag tror det kommer att vara en stark konkurrenskraft för många arbetsplatser. Generellt.

Jag sa inte att någon tycker att vårdpersonal eller förskolelärare är losers, men det är en tråkig attityd att alltid sänka den typen av arbeten med samma gamla vanliga 'dåliga löner och dålig arbetsmiljö' - 'utan konkurrenskraft'. Det är inte bara du - det är något dessa sektorer blir matade med varje dag av så många skikt i samhället att det blivit en 'sanning'. När jag arbetar med mina patienter som beklagar sig för att de är en anledning för mig att utföra mitt arbete, säger jag att jag har världens bästa arbete, då blir jag nästan inte trodd, men däremot bemött med lättnad och glädje. Tänk dig själv att ständigt bli bemött som att det är synd om dig. Tänk dig att känna dig som en belastning när du behöver vård. Det är samhällsattityder som behöver ändras - då får vi folk som vill jobba med oss. Och självklart - får gärna lönerna föja med på den resan. Men tungt arbete kommer det nog alltid att vara att arbeta med människor, vare sig det är inom vård eller barnomsorg.

 

[Breaktown]

Jag sa inte att någon tycker att vårdpersonal eller förskolelärare är losers, men det är en tråkig attityd att alltid sänka den typen av arbeten med samma gamla vanliga 'dåliga löner och dålig arbetsmiljö' - 'utan konkurrenskraft'. Det är inte bara du - det är något dessa sektorer blir matade med varje dag av så många skikt i samhället att det blivit en 'sanning'. När jag arbetar med mina patienter som beklagar sig för att de är en anledning för mig att utföra mitt arbete, säger jag att jag har världens bästa arbete, då blir jag nästan inte trodd, men däremot bemött med lättnad och glädje. Tänk dig själv att ständigt bli bemött som att det är synd om dig. Tänk dig att känna dig som en belastning när du behöver vård. Det är samhällsattityder som behöver ändras - då får vi folk som vill jobba med oss. Och självklart - får gärna lönerna föja med på den resan. Men tungt arbete kommer det nog alltid att vara att arbeta med människor, vare sig det är inom vård eller barnomsorg.

Fast att konstatera att yrken som möjliggör flexibilitet vad gäller hemarbete har fått konkurrensfördelar iom pandemin, och att tycka det är synd att yrken som borde vara högstatus förlorar konkurrenskraft i det här avseendet är ju verkligen inte samma sak som att tycka synd om folk som jobbar med yrken i dessa sektorer.

Jag har haft massa tankar under pandemin om de som jobbar i sk samhällsviktiga tjänster. Att det är synd om dem är verkligen inte en av dem.

 

[Sedna]

Så är det absolut, för vissa. Men jag tror inte att det är så svart eller vitt heller, att man är en person som vill det ena eller det andra. Själv har jag varit på kontoret hela pandemin, frivilligt, och har övervägt att omskola mig till lärare. Nu ska vi ha barn och jag ser plötsligt en enorm fördel med att kunna vara flexibel. På kontoret ibland, hemma ibland. Att behöva vara på arbetsplatsen 5 dagar i veckan, långt ifrån förskola och skola, känns plötsligt inte så lockande. Den flexibiliteten kan inte vissa yrken erbjuda mig, även om jag är väldigt social och gillar att vara på plats. Jag är helt säker på att jag skulle gilla att vara sjuksköterska eller lärare, också, men jag har fler sidor. Jag vet även många kollegor som har långt pendlingsavstånd som uppskattar att kunna jobba hemma två dagar i veckan framöver.

Så jag tänker att vi inte är två olika typer av människor, utan många som rör oss i mittensegmentet, och dessa kan bli ännu svårare att locka framöver.

Det stora hotet mot offentlig sektor är att det talas så illa om arbeten inom offentlig sektor bland människor i allmänhet och det målas upp en ensidigt trist bild i media. Det avskräcker människor i mycket högre utsträckning än vad kontorstjänsters flexibilitet kan locka, tror jag.

 

[Sedna]

Så är det absolut, för vissa. Men jag tror inte att det är så svart eller vitt heller, att man är en person som vill det ena eller det andra. Själv har jag varit på kontoret hela pandemin, frivilligt, och har övervägt att omskola mig till lärare. Nu ska vi ha barn och jag ser plötsligt en enorm fördel med att kunna vara flexibel. På kontoret ibland, hemma ibland. Att behöva vara på arbetsplatsen 5 dagar i veckan, långt ifrån förskola och skola, känns plötsligt inte så lockande. Den flexibiliteten kan inte vissa yrken erbjuda mig, även om jag är väldigt social och gillar att vara på plats. Jag är helt säker på att jag skulle gilla att vara sjuksköterska eller lärare, också, men jag har fler sidor. Jag vet även många kollegor som har långt pendlingsavstånd som uppskattar att kunna jobba hemma två dagar i veckan framöver.

Så jag tänker att vi inte är två olika typer av människor, utan många som rör oss i mittensegmentet, och dessa kan bli ännu svårare att locka framöver.

Yrken bör man se i ett vidare perspektiv än enstaka konkurrensfördelar kopplade till kortare perioder i livet. Det med utgångspunkt i att många yrken inom offentlig sektor kräver lång utbildning, lärare och sjuksköterska t.ex.

Fördelarna med att vara flexibel när man har barn minskar ganska snabbt i takt med att barnet växer upp. Med barn i skolåldern är läraryrket perfekt eftersom att det ger långa ledigheter under skollov.

 

[Lingon]

Det är nog främst de som redan är kontorsmänniskor som tycker hemarbete är en konkurrensfördel. Gillar man inte att sitta framför en dator i kontorsmiljö är det inte mycket bättre att sitta framför en dator i hemmamiljö. Många människor vill gå till jobbet och träffa andra människor eller komma ut och röra på sig aktivt, t.ex. Det bästa som hänt mig i yrkeslivet under detta år var när vi slapp hemarbete.

Mvh anställd i offentlig sektor

Ja, man får ju inte glömma att folk är olika. Jag pratade med en ambulanssköterska som sa att hen inte kunde föreställa sig nåt värre än att sitta vid en dator 8 timmar om dagen samma tider varje dag. För min del är det tvärtom, jag kan inte föreställa mig nåt värre jobb än att behöva jobba oregelbundna tider, nätter, med människor osv.

Det är ju tur att det finns olika jobb som passar olika människor!

 

[sjoberga]

Det är nog främst de som redan är kontorsmänniskor som tycker hemarbete är en konkurrensfördel. Gillar man inte att sitta framför en dator i kontorsmiljö är det inte mycket bättre att sitta framför en dator i hemmamiljö. Många människor vill gå till jobbet och träffa andra människor eller komma ut och röra på sig aktivt, t.ex. Det bästa som hänt mig i yrkeslivet under detta år var när vi slapp hemarbete.

Mvh anställd i offentlig sektor

Även människor som jobbar på kontor tycker många att det omfattande och påtvingade hemarbetet är en lättnad att slippa. Men flexibiliteten som möjligheten att arbeta hemifrån ger uppskattar många fortfarande, och eftersom förutsättningarna tvingats utvecklas extremt mycket de två senaste åren har de möjligheterna stärkts. Två starka gillafaktorer är att slippa spendera tid på att resa fram och tillbaka 5 dagar i veckan och att enklare kunna planera för saker som gör att man tidigare behövde vara ledig. Men också att vissa arbetsuppgifter passar bättre att göra mer fysiskt isolerad än andra.

Däremot tänker jag att för vårdpersonal som huvudsakligen arbetar med patienter så blir påverkan ganska marginell. Det ingår inte riktigt i yrkesvalet som en tänkbar möjlighet. Det är nog mer inom /mellan kontorsyrken som det blir en konkurrensfaktor. Jag tänker alltså att mängden personer som står på den yttersta spetsen och har svårt att välja mellan undersköterska i omsorgen och assistent på regeringskansliet är försvinnande liten.

Anekdotiskt tycker jag nog att jag upplever vårdpersonal som mindre gnällande över sitt yrkesval än de som har ”kontorsjobb”, även om jag ogillar det begreppet, som innehåller så extremt diversifierade uppgifter och arbetsmiljöer, precis som ”vårdpersonal”. Sen finns det andra parametrar att vara missnöjd med i vissa organisationer.

 

[Voeux]

Yrken bör man se i ett vidare perspektiv än enstaka konkurrensfördelar kopplade till kortare perioder i livet. Det med utgångspunkt i att många yrken inom offentlig sektor kräver lång utbildning, lärare och sjuksköterska t.ex.

Fördelarna med att vara flexibel när man har barn minskar ganska snabbt i takt med att barnet växer upp. Med barn i skolåldern är läraryrket perfekt eftersom att det ger långa ledigheter under skollov.

Nej menar du? Nu tog jag ett exempel, från precis just nu, och det är ingen idé att sitta och argumentera kring just det exemplet. Jag tror att det finns ungefär lika många exempel på vilka arbeten och arbetssituationer som passar som det finns människor. Min poäng kvarstår, att vi är många som kan tänka oss flera olika typer av yrken och vi tittar på olika för och nackdelar kring dem innan vi väljer. Där flexibilitet är en fördel för många.

 

[athena]

Fördelarna med att vara flexibel när man har barn minskar ganska snabbt i takt med att barnet växer upp. Med barn i skolåldern är läraryrket perfekt eftersom att det ger långa ledigheter under skollov.

Tycker du? Mitt yngsta barn fyller snart 18 och går på gymnasiet, det är fortfarande en enorm fördel för mig (särskilt som ensam förälder) att ha ett flexibelt yrke.

 

[Voeux]

Jag sa inte att någon tycker att vårdpersonal eller förskolelärare är losers, men det är en tråkig attityd att alltid sänka den typen av arbeten med samma gamla vanliga 'dåliga löner och dålig arbetsmiljö' - 'utan konkurrenskraft'. Det är inte bara du - det är något dessa sektorer blir matade med varje dag av så många skikt i samhället att det blivit en 'sanning'. När jag arbetar med mina patienter som beklagar sig för att de är en anledning för mig att utföra mitt arbete, säger jag att jag har världens bästa arbete, då blir jag nästan inte trodd, men däremot bemött med lättnad och glädje. Tänk dig själv att ständigt bli bemött som att det är synd om dig. Tänk dig att känna dig som en belastning när du behöver vård. Det är samhällsattityder som behöver ändras - då får vi folk som vill jobba med oss. Och självklart - får gärna lönerna föja med på den resan. Men tungt arbete kommer det nog alltid att vara att arbeta med människor, vare sig det är inom vård eller barnomsorg.

Jag sänker inte. Jag pratar, endast och enbart, om att vi har några bristyrken där vi skulle behöva mer personal och att flexibiliteten i andra yrken kan påverka den rekryteringsresan.

 

[sjoberga]

Ett sätt att öka flexibiliteten i vårdyrken vore att det fanns lite mer personaltimmar så att marginalerna ökade. Alltså för att få upp yrkets konkurrenskraft och säkra vårdtillgång. Tyvärr tror jag inte att det annat än marginellt inträffar nu när vi börjar kollektivt glömma det här med pandemi.

 

[athena]

Tycker du? Mitt yngsta barn fyller snart 18 och går på gymnasiet, det är fortfarande en enorm fördel för mig (särskilt som ensam förälder) att ha ett flexibelt yrke.

Jag tänker också att flexibilitet liksom aldrig kan vara en nackdel.

 

[Voeux]

Jag tänker också att flexibilitet liksom aldrig kan vara en nackdel.

Såvida man inte är en person som vill vara på plats jämt, och även vill att alla andra är det samtidigt för det socialas skull. Då blir det ju en nackdel om andra är hemma när du är på plats. Men jag tror inte att det är väldigt många som känner så. Vad jag sett i undersökningar verkar de flesta som svarat på dessa föredra en kombination av kontor och distans. Vet dock inte vilka som tillfrågats.

 

[athena]

Såvida man inte är en person som vill vara på plats jämt, och även vill att alla andra är det samtidigt för det socialas skull. Då blir det ju en nackdel om andra är hemma när du är på plats. Men jag tror inte att det är väldigt många som känner så. Vad jag sett i undersökningar verkar de flesta som svarat på dessa föredra en kombination av kontor och distans. Vet dock inte vilka som tillfrågats.

Ja det är sant. Trist att vara den enda på kontoret om man är där för det socialas skull.

 

[Sedna]

P

Tycker du? Mitt yngsta barn fyller snart 18 och går på gymnasiet, det är fortfarande en enorm fördel för mig (särskilt som ensam förälder) att ha ett flexibelt yrke.

Ja det tycker jag, får jag det? eller måste jag passa in i kontorsnormen?

 

[Sedna]

Nej menar du? Nu tog jag ett exempel, från precis just nu, och det är ingen idé att sitta och argumentera kring just det exemplet. Jag tror att det finns ungefär lika många exempel på vilka arbeten och arbetssituationer som passar som det finns människor. Min poäng kvarstår, att vi är många som kan tänka oss flera olika typer av yrken och vi tittar på olika för och nackdelar kring dem innan vi väljer. Där flexibilitet är en fördel för många.

Det behöver inte vara en nackdel att folk väljer bort yrken i offentlig sektor. Många passar inte heller inom omsorgsyrken och pedagogiska yrken.

Det tråkiga är när rätt personer inte vågar testa för att de fått en skev bild av verkligheten pga mångas taskiga syn på vård och skola. Väljer människor bort vård och omsorg pga brist på flexibilitet är man antagligen ändå inte rätt för jobbet, då vill man ju ha något annat än vad den typen av yrken innebär.

 

[Voeux]

Ja det är sant. Trist att vara den enda på kontoret om man är där för det socialas skull.

Väldigt! Men det kommer nog inte att bli ett problem för de flesta. Vi kommer ha tre dagar i veckan då vår chef är på plats och då vi uppmanas vara på plats, med utrymme för individuella överenskommelser. Så vi kommer att ses när vi är där, och annars jobba på distans om vi vill. Tror många får sådana typer av lösningar! Men ja, nu pratar vi ju kontorsjobb då. Vill man ge vård exempelvis varje dag så är väl inte hemarbete intressant alls.