Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[karamelldrottningen]

Har ni delad ekonomi nu? Vad barn kostar kan man hitta på lite olika ställen, till exempel här: https://publikationer.konsumentverket.se/privatekonomi/beraknade-hushallskostnader

Jag har min egen ekonomi

 

[Palermo]

Du kan inte mena allvar som på riktigt lägger sig i vad ts ska göra med sin kropp? Det här var det vidrigaste jag läst på det här forumet tror jag.

Om det var att lägga sig i vad TS gör med sin kropp, så är det ju också att lägga sig i vad hon gör med sin kropp då man uppmuntrar att fullfölja graviditeten och kommer med svepande formuleringar om att "allt löser sig". Som vi alla vet löser sig inte allt. Om allt alltid löste sig (beträffande föräldraskap och barns uppväxt) skulle världen sett väldigt annorlunda ut. Det finns ingen naturkraft som automagiskt ordnar allting när det finns barn med i bilden, tyvärr.

 

[karamelldrottningen]

Den stora frågan är nog inte hur mycket du fått ut hittills, utan hur mycket du kan få ut när du är höggravid, om du får komplikationer när du är nyförlöst och när du behöver vabba. Finns det andra som får verksamheten att snurra när du ligger i sängen eller när barnet behöver dig, eller är det du som ÄR verksamheten? Har du mest kontorsarbete är det lättare att kombinera tänker jag, medan att rida andras (eller egna) kan bli helt omöjligt under en tid.

Partner vill ju inte vara delaktig i barnet. Men du kanske räknar med att han ska ändra sig på den punkten?

Nej jag räknar inte med honom alls längre. Iaf inte ekonomiskt.
Han har redan dragit upp massa exempl på hur dåligt allt kommer bli. På honom låter det mer som att jag kommer vara invalid i över ett års tid.

 

[Otherside]

Jag har min egen ekonomi

Oavsett allt så har den biologiska fadern skyldighet att betala underhåll, sedan hans barn fötts. Han kan liksom inte bara vägra. Hur stort ett sånt underhåll är vet jag inte, men det ska väl betalas i vart fall till barnet fyllt 18?

Vem denne är går att ta reda på.

 

[Thaliaste]

Just ekonomin finns det ju faktiskt skyddsnät som fångar upp framförallt barn i. Ja, barn kan bli omhändertagna, vad har det med tråden att göra, eller skaffa barn utan fast inkomst att göra? Föräldratrådarna är fulla med folk som studerar, börjar studera eller skaffat barn trots att man inte har förvärvsinkomster. Att insinuera att alla dessa människor borde vänta är ganska grovt. Jag blev av med jobbet när jag var föräldraledig (i mitt fall bra då jag slapp säga upp mig och således hade dubbel inkomst i 3 månader) det var inget jag kunde förutse, inte min kollega i samma sits heller. Hade vi haft otur hade vi varit arbetslösa utan att kunnat förutse det alls när barnen skapades..

Det var någon annan som tidigare menade att samhället går in om man själv inte klarar sin föräldraroll, men det är ett trist argument tycker jag jämfört med argumentet att vara tillräckligt stabil själv.

Att ha CSN eller A-kassa är inte att vara inkomstlös. Det är också skillnad på att ha ett jobb när man skaffar barnet, och oväntat bli av med det, och att inte ha någon inkomst men tänka "sånt löser sig" som andra verkar förespråka.

Nu tänker ju @karamelldrottningen dock på ekonomin, och förhoppningsvis finns det ett bra sätt att lösa det på.

Och det är det som jag argumententerar med dig och andra om, att jag tycker att det är bättre att tänka före och planera det som går att planera (som ett företag, till skillnad från vilken typ av barn man får), istället för att tänka "det löser sig"...

Föräldrapenning är t ex något som fungerar annorlunda om man är egenföretagare än om man är anställd, så det är viktigt att kolla upp reglerna kring.

 

[Palermo]

Oavsett allt så har den biologiska fadern skyldighet att betala underhåll, sedan hans barn fötts. Han kan liksom inte bara vägra. Hur stort ett sånt underhåll är vet jag inte, men det ska väl betalas i vart fall till barnet fyllt 18?

Vem denne är går att ta reda på.

Det lagstadgade underhållet är verkligen inte högt. Att vara frånvarande förälder (vanligen pappan) är en lågbudgetvariant av föräldraskap. Efter att underhållsstödet har stått helt still väldigt länge, är det nu 1673 kr/månad.

Det är inte så att ekonomin löser sig för att man får barn. Många barn växer upp i fattigdom.

 

[Tora]

Men jisses är detta verkligen rätt ställe att ha de diskussioner som blivit de senaste sidorna?

@karamelldrottningen oavsett vad du väljer är valet ditt och ingen annans. Och oavsett vad du väljer så hoppas jag att allt går bra och det ordnar sig för dig på alla sätt och vis.

 

[karamelldrottningen]

Det lagstadgade underhållet är verkligen inte högt. Att vara frånvarande förälder (vanligen pappan) är en lågbudgetvariant av föräldraskap. Efter att underhållsstödet har stått helt still väldigt länge, är det nu 1673 kr/månad.

Det är inte så att ekonomin löser sig för att man får barn. Många barn växer upp i fattigdom.

Det där är ju extremt lite pengar som varken gör till eller från. Känns mer som ett dåligt skämt

 

[Palermo]

Det där är ju extremt lite pengar som varken gör till eller från. Känns mer som ett dåligt skämt

Ja. Men det är så det ser ut.

 

[Raderad medlem 147980]

Det borde vara självklart vilket som är det större beslutet. Inte minst för det presumtiva barnet.

Nja. Det borde vara självklart att den enda som kan avgöra vilket som är det större beslutet för @karamelldrottningen är hon själv. Lika väl som det borde vara självklart att inte som utomstående säga till henne vad hon "borde göra" - det är hennes val.

 

[karamelldrottningen]

Ja. Men det är så det ser ut.

Ja men det är som ett skämt.
Även fast jag inte har världens saftigaste inkomst så har jag kapital. Tanken var ju inte att börja nalla på fonder och mina aktier. Men lite under en miljon har jag.
Jag vet inte nojar mig så mycket. Har gård, sommarställe mm mm och inga lån men känner ändå att det inte räcker.
Eller gör det?

 

[Raderad medlem 147980]

Naturligtvis är det en mycket större grej att få barn än att göra abort. Själva BESLUTET, helt isolerat från resten, kanske kan upplevas som jämförbart i stunden. Men då talar vi verkligen om just i stunden. I den stund där karamellen befinner sig, är det ju noga räknat bara en abort som kräver ett beslut överhuvudtaget. Graviditeten krävde inget beslut, i det här fallet (och inte i många andra fall heller).

Men den som tex 30 år senare påstår sig ha blivit lika påverkad i sitt liv och i sin person av en abort som av ett barn - ja, jag tror inte riktigt på den personen. Eller, den personen hade haft tredubbla preventivmedel på plats. Hela jämförelsen är helt orimlig. Jag har både abort, missfall, biologiskt barn, bonusbarn och bonusbarnbarn. Jag vet vad som har format mig (på gott och ont).

Vem är du att bestämma hur någon annan känner och upplever sin situation? Det står givetvis dig fritt att välja att inte tro på personer som inte delar dina erfarenheter, men jag tycker att det är ett ganska tråkigt sätt att se på medmänniskor.

Jag kan lova att det finns människor som både ångrar barn de fått, och som ångrar en abort de gjort. Både 1, 10 och 30 år senare. Jag säger inte att det alltid är så, eller att en abort alltid och för alla är lika stort som att få barn. Naturligtvis inte! Vad jag säger är att ingen annan här kan uttala sig om hur @karamelldrottningen känner, eller vilket beslut som är det största för henne (som är den som måste välja).

 

[Raderad medlem 147980]

Precis, det är inte som en hundvalp - som man kan omplacera om saker och ting som "behöver lösas" inte löste sig...

Om det blir så att ens liv aldrig får de förutsättningar som är rimliga (hälsa, ekonomi, boende, fri från missbruk m.m.) så kanske det blir så att man helt enkelt inte blir biologisk mamma. Jag tycker inte att det är en rättighet att få barn, och jag tycker att barnets perspektiv alltid ska vägas in och inte bara föräldrarnas.

I och med att personen i detta fall (men jag skriver generellt i mitt inlägg) blev gravid trots p-piller så skulle jag inte vara så jätteorolig över min fertilitet. Det vore en annan sak om man försökt skaffa barn länge men inte lyckats, och så uppstår en "hoppsan" i en tid som inte vore så lämplig. Då skulle jag nog inte "våga" ta bort det barnet, om jag dessutom börjar bli lite äldre.

Jag förstår inte hur det kan anses vara så hemskt att påminna om barnets perspektiv, om hur jobbigt det kan bli att leva i kaos. Hur ordnat det är med ekonomi, boende, support från andra vet bara @karamelldrottningen själv, och kanske har det blivit en mer dramatisk bild i trådarna än hur det är i verkligheten. Men att beakta sådana förutsättningar borde inte stämplas som fel. Det kan inte bara förväntas att strykas medhårs, och mena att allt löser sig med kärleken till barnet, allt gör faktiskt inte det i verkligheten.

Sedan är det upp till @karamelldrottningen att välja för både henne och barnet, men skriver man en tråd om det så får man vara beredd på att få in olika perspektiv.

Jag tycker inte heller att det är fel att försöka bidra med olika perspektiv och lyfta sådant som kan vara bra för @karamelldrottningen att tänka på i sitt val. Det som i alla fall jag reagerar på är när andra användare mer eller mindre finkänsligt försöker övertala henne om att det ena eller det andra valet är det "rätta", för henne, eller när man ifrågasätter hennes lämplighet som förälder (nu) på ett sätt som inte är särskilt vänligt utan snarare mer åt det skuldbeläggande eller anklagande hållet. Det tror jag inte hjälper någon.

 

[karamelldrottningen]

Snurrig, fattig, förvirrad, ledsen, glad och frustrerad. Det är vad jag är
En dag i taget nu.

 

[hundtant]

Nja. Det borde vara självklart att den enda som kan avgöra vilket som är det större beslutet för @karamelldrottningen är hon själv. Lika väl som det borde vara självklart att inte som utomstående säga till henne vad hon "borde göra" - det är hennes val.

Jag ställde en fråga om det. Det borde kunna vara acceptabelt. "Är det inte ett större beslut att föda ett barn än att göra en abort? Gör. man abort så får man bearbeta det, det berör en själv. Men föder man ett barn så är det en person till som får leva med konsekvenserna."

 

[karamelldrottningen]

Mycket negativitet i huvudet just nu. Känns som om jag kommer sluta i fullständig misär och tvingas ta nått kassajobb på ica bara för att få allt att gå ihop.
Nej jag överdriver inte. Eller ok det kanske jag gör men känns verkligen som så.

 

[Raderad medlem 147980]

Mycket negativitet i huvudet just nu. Känns som om jag kommer sluta i fullständig misär och tvingas ta nått kassajobb på ica bara för att få allt att gå ihop.
Nej jag överdriver inte. Eller ok det kanske jag gör men känns verkligen som så.

Rent krasst nu - det finns många människor som jobbar på Ica och som har jättefina liv.

Jag förstår att det är mycket tankar som far åt alla håll, och att det är frågor och uppmålade fantasier kring allt som kan gå fel (med eller utan barn i bilden). Det är nog helt normalt i den situation du befinner dig i, och jag tänker inte säga åt dig att sluta tänka si eller så - min erfarenhet är att det sällan hjälper.

Däremot tänker jag föreslå att leka med tanken "Vad skulle hända om..." D. v. s. om du för en stund leker med tanken att du skulle behöva jobba på Ica, för en period eller tills du går i pension, för att få ekonomin att gå i hop. Vad skulle det innebära för dig? Praktiskt, ekonomiskt, känslomässigt, socialt?

Det går aldrig att med säkerhet veta vad som kommer hända i livet. Vi kan göra val utifrån den information vi har, och jag tror att de allra flesta vill göra så gott man kan utifrån det man vet här och nu. Med det sagt tror jag inte på att "stoppa huvudet i sanden" och tänka att allt löser sig, heller. Jag tror att det är bra, inte minst när det gäller att fatta potentiellt stora och svåra beslut, att försöka få en realistisk uppfattning om vad olika scenarion kan innebära. Ofta kan det bli lite lättare (eller i vart fall lite mindre svårt) att fatta ett beslut då, oavsett om det gäller fullfölja graviditeten eller ej, bli förälder på egen hand eller ej, söka jobb på Ica eller ej, eller vad än det handlar om.

 

[hundtant]

Mycket negativitet i huvudet just nu. Känns som om jag kommer sluta i fullständig misär och tvingas ta nått kassajobb på ica bara för att få allt att gå ihop.
Nej jag överdriver inte. Eller ok det kanske jag gör men känns verkligen som så.

Fick du fatt på någon att prata med, alltså något slags abortrådgivning?

 

[karamelldrottningen]

Fick du fatt på någon att prata med, alltså något slags abortrådgivning?

Ja i januari

 

[hundtant]

Ja i januari

Aha, bra. Det är enda sättet att få lite reda på tankarna.