Precis, det är inte som en hundvalp - som man kan omplacera om saker och ting som "behöver lösas" inte löste sig...
Om det blir så att ens liv aldrig får de förutsättningar som är rimliga (hälsa, ekonomi, boende, fri från missbruk m.m.) så kanske det blir så att man helt enkelt inte blir biologisk mamma. Jag tycker inte att det är en rättighet att få barn, och jag tycker att barnets perspektiv alltid ska vägas in och inte bara föräldrarnas.
I och med att personen i detta fall (men jag skriver generellt i mitt inlägg) blev gravid trots p-piller så skulle jag inte vara så jätteorolig över min fertilitet. Det vore en annan sak om man försökt skaffa barn länge men inte lyckats, och så uppstår en "hoppsan" i en tid som inte vore så lämplig. Då skulle jag nog inte "våga" ta bort det barnet, om jag dessutom börjar bli lite äldre.
Jag förstår inte hur det kan anses vara så hemskt att påminna om barnets perspektiv, om hur jobbigt det kan bli att leva i kaos. Hur ordnat det är med ekonomi, boende, support från andra vet bara
@karamelldrottningen själv, och kanske har det blivit en mer dramatisk bild i trådarna än hur det är i verkligheten. Men att beakta sådana förutsättningar borde inte stämplas som fel. Det kan inte bara förväntas att strykas medhårs, och mena att allt löser sig med kärleken till barnet, allt gör faktiskt inte det i verkligheten.
Sedan är det upp till
@karamelldrottningen att välja för både henne och barnet, men skriver man en tråd om det så får man vara beredd på att få in olika perspektiv.