Det finns så mycket att tänka på. Men inatt har jag äntligen kunnat sova. Och imorse hade musen gnagt i köket och det har jag inte hört öht. Vet inte om katten sovit eller inte men musen har iaf levt rövare där.
Tänker på hur det ska bli efter. När barnet föds. Hur gör jag med hästarna? Jag skulle kunna ha barnvagnen i stallet samtidigt som jag håller på där. Mocka mm borde inte vara något problem. Men hur gör jag med träningen? Någon måste ju ha koll på den lilla personen om jag rider.
Sen kan jag inte låta bli att oroa mig för att när barnet blir äldre att hen ska hata mig. Eller tycka illa om mig. Kanske bli arg. Jag menar inte bli arg av småsaker utan verkligen bli arg för att jag är den jag är och omständigheterna.
Jag kommer iaf vara öppen med allt. Även fast jag inte tycker att detta är optimalt på något sätt. Och om hen vill ha kontakt med den biologiska pappan ska jag självklart inte hindra det.
Jag har själv haft det knepigt som barn och inte så lätt när min pappa levde.
Bestämde mig redan som liten att jag aldrig skulle utsätta ett barn för det kaoset som jag fick gå igenom. Och då hade ändå min mamma verkligen tänkt på allt innan och trodde att hon hade en vettig relation till min pappa. Att han var att lita på.
Sen visade det sig inte stämma alls.
Och jag vet ju ingenting. För ett tag sen ville jag bara avsluta allt. Om detta ska födas får jag aldrig mer tänka så. Oavsett omständigheter måste jag finnas där 24 timmar om dygnet. Alltid. Och jag vill även finnas där även när barnet blir vuxet. Att den ska känna att till mig kan man alltid gå till. Jag kommer inte döma. Jag ska vara den fasta punkten.
Hur kan man redan tycka om något som bara är en pytteliten grej i magen? Helt otroligt. Det trodde jag inte.
Bästa vore abort men så svårt.
Att ha barnvagnen i stallet när man mockar och fixar är det många föräldrar som har. Så länge barnet sover snällt i vagnen brukar det inte vara några problem
Sedan finns det ju barn som inte alls trivs i vagn, och då får man kanske experimentera med bärsjal, bärsele etc. i stället. Tyngre, förstås, men det går säkert att hittan någon lösning så länge barnet är så pass litet. Det blir lite mer pusslande när barnet är lite större, men det finns ju många som klarat av att kombinera barn och häst/hästar, så
går gör det ju.
Om du ska (och vill, och fysiskt klarar av) att rida behöver förstås någon annan ha koll på barnet under tiden. Om inte pappa/partner, så kanske någon annan anhörig? Avlönad barnvakt?
Går sådant inte att lösa så går det ofta att sälja, låna ut, skaffa medryttare etc. Någon lösning brukar det alltid bli till slut.
Visst
kan barnet komma att hata dig, vara arg, tycka illa om dig. Lika väl kan det älska dig och tycka att du är världens bästa förälder. Det
går helt enkelt inte att veta nu, vad som
kanske händer om 10-15-20 år, om du blir förälder nu. Det är därför jag tror att det är viktigt att hitta svaret i sig själv - vad som är rätt för just dig. Det är ju du som ska leva med ditt val, vilket det än blir.
Funderar på att anförtro mig till F om detta. Är 100 % säker på att det inte han som är den ”skyldiga”. Men tänker att hans reaktion kan vara en indikation på hur ev M skulle reagera sen.
Men inte idag på julafton.
God jul
Jag vet inget alls om "F" eller "M", och inget om din relation till dem eller något sådant. Om F är en vän till dig, någon du kan prata med och som du litar på, så låter det väl som ett vettigt förslag att prata med honom. Jag tror dock att det är svårt att prata om den här typen av saker med en person, och se dennes reaktion som en indikation på hur någon annan kan komma att reagera.
.
