Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[Motacilla]

Det är väl en chock för er båda kan jag tro.
Jag kan tro att ingen av er riktigt vet varken ut eller in nu.

 

[Thaliaste]

Fast det är han. En trygg punkt. Mycket mån om att alla ska ha det bra. Inte bara att jag ska må bra utan alla. Han är den första som hjälper till när det behövs.
Men jo hans åsikt i det här väger in mycket. Jag tror att han inte vet själv riktigt just nu.
Vi måste prata ut om detta snart men först skulle jag behöva prata med någon utomstående. Något proffs.
Och visst blev jag ledsen när han sa att han inte skulle bidra med någonting ekonomiskt.
Men jag förstår honom också. Jag har sårat honom. Han sa att han inte var arg på mig när jag sa att jag inte var säker på vem som var pappan men jag såg på honom att han visst var arg. För jag bröt mot en av våra överenskommelser.

Ja, det är begripligt att han är tveksam till att bilda familj när barnet ständigt påminner honom om att mamman i hans ögon varit otrogen. Han måste verkligen släppa allt det som hänt, om det ska kunna fungera, inte minst för barnets skull. Det är inte att det är fler män som är inblandade som är grejen, det är ju vanligt idag med bonusföräldrar, utan problemet uppstår om det blir gnissel mellan dig, partner och pappan. Och om partner inte kan släppa barnets tillkomst, som sagt.

Han behöver vara supertydlig mot dig, du kan inte gå runt och försöka tolka vad han vill och tänker. För bara en vecka sen skulle ni göra slut, och han vägrade då att lyssna på dig. Fundera igenom hur beroende du blir av honom om du skulle behålla, har du kvar möjligheten att lämna om du vill eller behöver?

Till syvende och sist är detta sedan ditt beslut, som ska fungera oavsett om partner är kvar eller inte.

Igen, jag och andra skriver inte för att trycka till dig. Jag tror bara att din mammatid blir bättre om barnet kommer när förutsättningarna är bättre.

 

[karamelldrottningen]

Ja, det är begripligt att han är tveksam till att bilda familj när barnet ständigt påminner honom om att mamman i hans ögon varit otrogen. Han måste verkligen släppa allt det som hänt, om det ska kunna fungera, inte minst för barnets skull. Det är inte att det är fler män som är inblandade som är grejen, det är ju vanligt idag med bonusföräldrar, utan problemet uppstår om det blir gnissel mellan dig, partner och pappan. Och om partner inte kan släppa barnets tillkomst, som sagt.

Han behöver vara supertydlig mot dig, du kan inte gå runt och försöka tolka vad han vill och tänker. För bara en vecka sen skulle ni göra slut, och han vägrade då att lyssna på dig. Fundera igenom hur beroende du blir av honom om du skulle behålla, har du kvar möjligheten att lämna om du vill eller behöver?

Till syvende och sist är detta sedan ditt beslut, som ska fungera oavsett om partner är kvar eller inte.

Igen, jag och andra skriver inte för att trycka till dig. Jag tror bara att din mammatid blir bättre om barnet kommer när förutsättningarna är bättre.

Jag har inte varit otrogen.

 

[Thaliaste]

Jag har inte varit otrogen.

Håller partner helt med om det?

Ordval spelar hur som helst mindre roll, i vilket fall så har du troligtvis fått barn med en annan man, och det är viktigt för barnets skull att din partner är okej med det om ni tre ska bo ihop. Det måste han vara tydlig med. Abort eller inte är dock ditt beslut.

 

[Sirap]

Bortsett ifrån vem som är pappan, hur mycket din partner vill vara delaktig o s v, glöm inte bort dig själv i det här. Oavsett allt annat - är du på en plats i livet just nu där ett barn är en bra idé? Lägger ingen värdering i det - tycker bara att det känns som om det glöms bort lite och som om det enda som spelar roll är hur det blir med partnern i det här. Det allra viktigaste är ändå du, för oavsett allt annat så måste du kunna finnas för barnet till 100%.