Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[bettysmatte]

Partner slår fast vid att abort är bäst och vänta ett år till.
Han har rätt. Ni har rätt. Alla har rätt.
Jag går sönder. Det får bli så.

Om DU går sönder är det väl inte nödvändigtvis rätt beslut? Vad vill DU?

 

[Bison]

Din partner hade stressat sönder mig
Vill inte ta ansvar, inre betala, vill ta ansvar, köper kosttillskott. Wtf!
Nu är det ett enkelt beslut för mig som absolut inte vill ha barn men jag hade fått panik även om det gällt en hund.
Stora skillnaden är att ett barn kan du inte omplacera om det skiter sig.

Jag hade räknat med att få ta 100% ansvar för barnet. Er relation är inte stabil, ni gjorde nyss slut.
Känner du att du vill, kan och orkar ta 100% ansvar för ett barn?
Det är frågan du behöver ställa dig själv. Det är din kropp och ditt beslut.

 

[Fjordfrälst]

Extremt olämpligt att dra upp. Vi har fri abort. Punkt.

Det finns heller ingen anledning att tjata om hur svårt det är att genomgå en abort. Var och en som befinner sig i den situationen, vet själv om det är ett svårt beslut för henne eller inte. I mitt fall, för mångamånga år sedan, var det inte det minsta svårt. Det var självklart. Inget jag har behövt tänka på i efterhand överhuvudtaget, jag minns inte vilket år eller årstid det var, tex. Du behöver inte trycka ner normerade känslor i halsen på folk
.

Och vi kanske ska låta karamelldrottningen få ta sitt egna beslut. Inte jag, inte ni.

 

[karamelldrottningen]

Om DU går sönder är det väl inte nödvändigtvis rätt beslut? Vad vill DU?

Jag vill behålla.

 

[vemsomhelst123]

Partner slår fast vid att abort är bäst och vänta ett år till.
Han har rätt. Ni har rätt. Alla har rätt.
Jag går sönder. Det får bli så.

Så behöver det inte vara. Det finns massa barn där förutsättningar ändrats som ändå blir trygga, glada individer. Det du kanske behöver vara beredd på är att göra mycket själv beroende på vilket nätverk du har. Sen kan nätverk expanderas, vi har (vi är två men jag har varit ensam mycket ändå) en extended Family som jag alltid vet finns där trots att min ”riktiga familj” är fyra timmar bort. Mitt barn har fått en extra förälder, en extra syster, två extra tonåriga kusiner, en extra moster och morbror och kanske finast av allt en extra mormor trots att hon har världens bästa mormor redan, men den mormorn kan inte messa och säga att ”jag hämtar cx idag för jag hörde att du var sjuk, behövt jobba mycket etc” eftersom den mormorn bor 4 timmar bort. Att vara ensam mycket har skaffat mig, min sambo och vårat barn en extra familj. Det hade vi ingen aning om för några år sedan. Men gör det som känns rätt och du har tid att känna efter lite. Jag blev också oplanerat gravid så vet vilken chock det är trots att vi båda säkert vet hur barn blir till.

 

[Motacilla]

Jag vill behålla.

Om du vill behålla ska omvärlden respektera det beslutet.

 

[Wingates]

Så behöver det inte vara. Det finns massa barn där förutsättningar ändrats som ändå blir trygga, glada individer. Det du kanske behöver vara beredd på är att göra mycket själv beroende på vilket nätverk du har. Sen kan nätverk expanderas, vi har (vi är två men jag har varit ensam mycket ändå) en extended Family som jag alltid vet finns där trots att min ”riktiga familj” är fyra timmar bort. Mitt barn har fått en extra förälder, en extra syster, två extra tonåriga kusiner, en extra moster och morbror och kanske finast av allt en extra mormor trots att hon har världens bästa mormor redan, men den mormorn kan inte messa och säga att ”jag hämtar cx idag för jag hörde att du var sjuk, behövt jobba mycket etc” eftersom den mormorn bor 4 timmar bort. Att vara ensam mycket har skaffat mig, min sambo och vårat barn en extra familj. Det hade vi ingen aning om för några år sedan. Men gör det som känns rätt och du har tid att känna efter lite. Jag blev också oplanerat gravid så vet vilken chock det är trots att vi båda säkert vet hur barn blir till.

Fast då ska ju TS hinna bli en stabil person på 9 månader. Fråga alla barn med psykiskt instabila/missbrukande föräldrar hur roligt det är liksom. Visst många av dem blir fullt fungerande personer ändå men många bär även med sig en massa trauma.

Jag säger inte att TS aldrig kan bli en bra mamma men som hennes liv ser ut nu enligt den här tråden ser jag verkligen inget bra i att dra in ett barn i den här livssituationen.

 

[MML]

@karamelldrottningen

Den enda som har någon rätt att säga vilket beslut som är rätt för dig - det är du själv.

Andra kan ha (och har) så mycket åsikter och vill gärna tala om vad som är rätt och fel, utifrån sina erfarenheter, sina prioriteringar och sin syn på hur livet "ska vara". Det säger inte hur du ska göra. Du behöver göra det som känns rätt för dig.

Prata med din partner är förstås nödvändigt för att veta vad du har att förhålla dig till. Hur ställer han sig till om du behåller, hur ställer han sig till om du gör abort, kommer han att stötta dig, vill han vara en del av barnets liv oavsett om han är pappan eller ej, vill han dela livet med ett barn o. s. v. Sådant behöver du förmodligen få svar på, för att kunna bilda dig en uppfattning om hur framtiden kan komma att se ut.

Det samma gäller om någon annan kanske är pappan. Vill den personen finnas i ett barns liv, vill han stötta dig o. s. v.

Oavsett svaren på de frågorna, kan de hjälpa dig att se på din situation. Då vet du vad du har att förhålla dig till. Kan och vill du bli förälder på egen hand, om det är där du landar? Har du ett bra nätverk omkring dig som du kan få stöd av? Har du lite koll på vad det innebär att bli förälder - både praktiskt, ekonomiskt, fysiskt, känslomässigt etc?

Har du förutsättningar för att ge ett barn ett sådant liv som du vill kunna ge ett barn? Inte bara materiellt, utan när det kommer till trygghet, stabilitet, vara en förebild, socialt skyddsnät? Vill du bli förälder, nu och i den här situationen? Inte vad din partner vill, eller vad människor på Bukefalos tycker, utan vad vill Du? Det är den viktigaste frågan.

Det finns inga rätt eller fel svar. Det går inte för någon utomstående att säga vad du "borde" göra. Det svaret kan du i slutändan bara hitta inom dig själv. Du kan absolut bolla, få stöd och råd och andra infallsvinklar. Helst från människor i din närhet, och från professionella som är vana att hantera sådant och se alla olika vinklar och vrår, men jag tror absolut att det kan vara bra att "bolla" även t. ex. här. Jag önskar bara att jag kunde ge dig styrka och trygghet i att lyssna på din inre röst, som vet vad som är rätt för dig.

Det är klart att det är ett jättestort beslut. Att få barn förändrar oerhört mycket i livet. Det betyder inte att det är "fel" val, eller att man "måste" vara på något speciellt vis eller på en viss punkt i livet för att göra det valet. På samma sätt är det aldrig "fel" att välja att avsluta en graviditet, även om yttre faktorer ser ut att "vara rätt". Det är bara du som vet vad som är rätt för dig.

och det är också okej att välja det som är rätt för dig, och samtidigt sörja det du inte väljer. Man kan avsluta en graviditet, för att det är rätt, och samtidigt sörja att man tar det beslutet. Man kan välja att bli förälder, och samtidigt sörja att man blev det när man inte var på den plats i livet som man hade viljat vara.

Livet är komplext, och vi människor är komplexa varelser. Det är inte svart eller vitt, rätt eller fel. Det är därför det är så svårt i bland, för att det inte finns något facit och för att vi i vissa situationer måste lyssna till oss själva för att veta vad vi ska göra.

 

[karamelldrottningen]

Har rett ut lite nu tror jag.
Partner säger pga mitt psykiska mående och det ekonomiska att en abort är det bästa. Han kommer inte stå som juridisk förälder utan då får jag ha ensam vårdnad över barnet. Sen att jag säger till den personen jag misstänker är pappan om jag väljer att behålla. Alltså så fort jag bestämt mig.
Han kommer finnas där för mig precis som nu. Han älskar mig mycket och vill aldrig lämna mig. Beslutet är helt mitt. Men han tycker som sagt att en abort för allas skull vore bäst.

Jag har inte alls bestämt mig än men detta i mig påverkar mig helt klart på ett oerhört knepigt sätt.
Sen jag fick reda på detta har jag sett bebisar och barnvagnar överallt. Även där de inte ens finns. Som idag åkte jag förbi en sån där gammal mjölkkanne-ställning och på håll såg det precis ut som en människa med barnvagn.

 

[Otherside]

Det är ju inte svårt att ta reda på vem som är barnets pappa, sedan barnet är fött. Den mannen har ju sedan ett ansvar, rent ekonomiskt i alla fall, gentemot barnet. Oavsett hur oavsiktlig graviditeten var.

Vilket val du än gör i detta, hoppas jag att du kan acceptera ditt val och gå vidare i livet utan grubblerier och andra tankar. Inga val är 100% "rätt" (vad nu "rätt" är, då ingen kan se in i någon framtid) eller "fel" utan man får bestämma sig för att det val man gjorde var det som man kände var bäst där och då och sedan göra sitt bästa av situationen.

Jag önskar dig all lycka till!

 

[Palermo]

Och vi kanske ska låta karamelldrottningen få ta sitt egna beslut. Inte jag, inte ni.

Skuldbelägg inte aborter då.

 

[Fjordfrälst]

Skuldbelägg inte aborter då.

Lär dig gärna läsa det jag skriver är du snäll. Jag skuldbelägger NTE och anser det är jävligt illa att KD vill inskränka på den rätten. Den är väldigt bra att tillämpa vid behov. Men det är en annan diskussion.

 

[EmmaBovary]

Har rett ut lite nu tror jag.
Partner säger pga mitt psykiska mående och det ekonomiska att en abort är det bästa. Han kommer inte stå som juridisk förälder utan då får jag ha ensam vårdnad över barnet. Sen att jag säger till den personen jag misstänker är pappan om jag väljer att behålla. Alltså så fort jag bestämt mig.
Han kommer finnas där för mig precis som nu. Han älskar mig mycket och vill aldrig lämna mig. Beslutet är helt mitt. Men han tycker som sagt att en abort för allas skull vore bäst.

Jag har inte alls bestämt mig än men detta i mig påverkar mig helt klart på ett oerhört knepigt sätt.
Sen jag fick reda på detta har jag sett bebisar och barnvagnar överallt. Även där de inte ens finns. Som idag åkte jag förbi en sån där gammal mjölkkanne-ställning och på håll såg det precis ut som en människa med barnvagn.

Med all förståelse för hur komplext det måste kännas för din partner, så kan jag inte låta bli att undra om argumenten om din psykiska hälsa + ekonomin (som såklart är viktiga saker i ekvationen) är de tyngsta argumenten för honom? Tror du att han hade resonerat likadant om du var säker på att det var hans barn? Kan det vara så att han egentligen resonerar så på grund av det potentiellt "krångliga"? Jag har förståelse för om det skulle kännas så också, men det känns också som att du förtjänar att han är är helt ärlig med hur han resonerar.