Varför jag trycker på vikten av att partner är tydlig med sin inställning till barnet är för att jag sett exempel på när barn till andra män behandlas sämre än egna barn. Det kan bli riktigt dåligt för ett barn att växa upp i ett hem där hen inte bara är oönskad, utan direkt ogillad.
Eftersom partner tidigt sa sig vara emot barnet, har tagit upp den riktiga pappan osv, så tycker jag att det är centralt att han är tydlig med att han sedan ändrat sig. Visst kan det varit en första chock som sedan övergår till en positiv inställning men
@karamelldrottningen kan inte gå runt och tolka och gissa.
Om partner nu faktiskt har ändrat inställning så är ju det ett helt annat läge än tidigare, och jag tycker att man kan förvänta sig av en man som först varit emot är tydlig med om han ändrar sig. Det verkar vara återkommande att han inte är särskilt tydlig i sin kommunikation med Karamellen, utan hon får undra och tolka vad han tänker och menar.
(Även om jag fortfarande tror att barn skulle passa bättre längre fram när livet blivit mer stabilt).
Ett annat läge är också om det är ett alternativ att leva med barnet på egen hand om det inte funkar med partner, men det har Karamellen själv skrivit blir svårt.
Självklart är Karamellen viktigast i sitt eget liv, men när man sätter in ett barn som inte själv kan välja i ekvationen, så är det inte bara ens egen hälsa man riskerar. Det kanske låter hårt, men när man har nästan 20 år framför sig av ansvar för ett annat liv så tycker jag att man behöver gå på tanke och inte bara känsla.
Det är många som tror att barn ändå alltid älskas när de väl kommer ut och då löser sig allt, men det finns också många exempel på motsatsen.
Hittills har Karamellen inte bara gått på de positiva önskningarna utan också vägt in mer realistiska tankar, och det hoppas jag att hon fortsätter göra. För sin egen skull ❤
