Inte bara nätdejting del 8

Status
Stängd för vidare inlägg.
För de nyfikna kan jag nämna att herr monolog är uppe i 52 meddelanden. Han låter bland annat meddela att han ska lämna mig ifred, att jag är perfekt, att han ska deleta sitt konto, att han inte vill träffa någon annan än mig på sidan, och att jag gick miste om mitt livs chans att "få bli dominerad på en offentlig men ändå avsides plats, få en 20cm kuk i dig hårt, medan jag hade hållt hårt i ditt hår, smiskat dig hårt på rumpan.. Tömt sperman i dig".

Jag har fortfarande inte sagt ett ljud men att ha gått miste om min livs chans till lite gammal hederlig doggystyle känns ju lite surt :cry:

Annars går det skitdåligt här. Hade ju en träff inplanerad som fick ställas in och som det ser ut nu lär den få dröja ytterligare medan jag ligger hemma med ryggskott. Roligare kunde man ju ha det :meh::turd:
Ska du inte blocka honom ändå? Mig skulle störa att vara någons uppenbara runkobjekt utan att ens någonsin ha svarat.
 
Jag förstår inte varför du vill träffa honom öht?
Jag vet egentligen inte. Alltså nu har jag lagt ned det här med att försöka styra upp något. Är väll en desperat typ.

Borde inse att det här med att alltid vara singel, ensam och oälskad är min lott i livet, men det är lite jobbigt att komma med den insikten. Har till och med blivit tillsagt av en vän att alla kommer inte hitta någon utan vissa blir helt enkelt ensamma, och den lotten har fallit på mig, tyvärr.
(Och nej det är inte ett "åh tyck synd om mig"-inlägg, konstaterar bara fakta :))
 
Är jag helt orimlig?!
Om ni minns så träffade jag en snubbe i Stockholm för ett tag sedan. Första gången jag drog till Stockholm dök han inte upp och andra gången sågs vi typ 1.5h mellan hans jobb och att han skulle på bio med en kompis.
Vi har snackat fram och tillbaka sedan dess och en gång "tryckte" jag till honom lite och frågade varför det var så lätt att snacka oseriösa saker som "åh puttinuttigt"-samtal men när jag började ställa lite mer jobbiga frågor eller berättade jobbiga saker får jag ett "naw <3" tillbaka eller liknande. Han har skött sig lite bättre efter det.
Nu är det så att jag åker upp till Uppsala igen under påsk och frågade då självfallet om vi kunde ses. Fick ett svävande svar om att det skulle vara trevligt men noll initiativ till när. Har varit på honom igen och sa att det skulle vara trevligt att han kom till Uppsala men då säger han att han inte har råd. Han har tidigare förklarat att han är dålig på att hantera pengar etc och därför inte kan åka till Visby (vilket känns rimligt), men jag hade i alla fall i mitt huvud tyckt att en resa från Stockholm till Uppsala inte är så farlig? Men nu lutar det åt att han tycker att jag ska resa till honom.

Är jag helt orimlig om jag vill förklara för honom att jag inte tror att detta kommer hålla pga ekonomin? Jag är student och lägger redan nu nästan 1000:- på resan bara till Uppsala, han äger en lägenhet och har heltidsjobb liksom, och kan inte ta sig råd att hoppa på pendeln.
Egentligen ligger det fler saker bakom, som jag förklarat ovan, men detta blir liksom lite droppen för mig.. Att inte ens kunna resa varannan gång.

Men blocka puckot, vill han inte engagera sig ett dugg att få till en träff är det bara att skita i honom. Jag tror verkligen inte på att bli "uppvaktad som en prinsessa" men jag förväntar mig att båda gör liknande ansträngningar för att kunna träffas.

Han är en drummel helt enkelt.
 
Jag vet egentligen inte. Alltså nu har jag lagt ned det här med att försöka styra upp något. Är väll en desperat typ.

Borde inse att det här med att alltid vara singel, ensam och oälskad är min lott i livet, men det är lite jobbigt att komma med den insikten. Har till och med blivit tillsagt av en vän att alla kommer inte hitta någon utan vissa blir helt enkelt ensamma, och den lotten har fallit på mig, tyvärr.
(Och nej det är inte ett "åh tyck synd om mig"-inlägg, konstaterar bara fakta :))

Nä. Det där är bullshit, det går inte att förutsäga att någon ska blir ensam eller inte. Något jag helt klart vet är att vända ut och in på sig för någon annans skull fungerar aldrig (iaf inte för en själv även om det kan göra det för den andra parten). Någonstans måste BÅDA vilja vara med varandra. Att göra kompromisser får man göra som par men börjar man ändra och trycka bort saker som är JAG då har det gått mycket för långt.
 
Nä. Det där är bullshit, det går inte att förutsäga att någon ska blir ensam eller inte. Något jag helt klart vet är att vända ut och in på sig för någon annans skull fungerar aldrig (iaf inte för en själv även om det kan göra det för den andra parten). Någonstans måste BÅDA vilja vara med varandra. Att göra kompromisser får man göra som par men börjar man ändra och trycka bort saker som är JAG då har det gått mycket för långt.
Ser nu att jag skrivit "är en desperat typ" men det ska stå "jag är väll desperat, typ" ^^ Lite annan andemening om man säger så :P

Självfallet förstår jag att man måste göra kompromisser i ett förhållande.
 
Blockar jag så kommer jag aldrig sluta undra hur många meddelanden han skickar innan han ger upp på riktigt - så nä. What can I say, idioter roar mig :)

Näää, inte blocka! Vem vet, efter det 63:e mailet kanske du ändrar uppfattning och upptäcker att han faktiskt är en drömprins? :angel:
Om inte annat så kan du snart trycka upp en bok med alla hans mail, och naturligtvis skicka ett ex till hans närmaste:D
 
Jag vet egentligen inte. Alltså nu har jag lagt ned det här med att försöka styra upp något. Är väll en desperat typ.

Borde inse att det här med att alltid vara singel, ensam och oälskad är min lott i livet, men det är lite jobbigt att komma med den insikten. Har till och med blivit tillsagt av en vän att alla kommer inte hitta någon utan vissa blir helt enkelt ensamma, och den lotten har fallit på mig, tyvärr.
(Och nej det är inte ett "åh tyck synd om mig"-inlägg, konstaterar bara fakta :))

Fast att vara singel är inte samma sak som att vara ensam och oälskad.
 
Jag vet egentligen inte. Alltså nu har jag lagt ned det här med att försöka styra upp något. Är väll en desperat typ.

Borde inse att det här med att alltid vara singel, ensam och oälskad är min lott i livet, men det är lite jobbigt att komma med den insikten. Har till och med blivit tillsagt av en vän att alla kommer inte hitta någon utan vissa blir helt enkelt ensamma, och den lotten har fallit på mig, tyvärr.
(Och nej det är inte ett "åh tyck synd om mig"-inlägg, konstaterar bara fakta :))
Hur gammal är det?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 595
Senast: Palermo
·
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 264
Senast: gullviva
·
Relationer Skapade ett nytt nick för detta inlägg för att inte outa mannen. Jag har kommit till insikt om att jag lever i en, för mig, toxisk...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
9 249
Svar
1 038
· Visningar
107 144
Senast: Ava22
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp