Den andra fan är jag i alla fall av med nu. Sååå skönt! ![Banana :banana: :banana:](/bilder/smilies/banana.gif)
![Banana :banana: :banana:](/bilder/smilies/banana.gif)
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag har skrivit att jag inte vill ha fler, och nämnde det även i vårt "samtal". Ändå verkade han jätteförvånad/besviken när jag avslutade det hela och jag menade på att jag inte är "rätt" för honom med tanke på hans barnlängtan...?
Inser att det skulle kännas rätt awkward att ens försöka dejta en 40-åring från gymmet...
För att...jag vet inte? Det bara känns så...typ.Om han är intressant nog för en dejt, så varför awkward?
Senaste jag träffade vill också gärna ha barn, varvid jag naturligtvis upplyst om att här blir det inga fler. Jag är 45 och min yngsta blir 16 om en vecka, så no way liksom.
Men jag anser honom vara vuxen nog att själv avgöra om han vill träffa mig ändå och skulle aldrig i livet ta det beslutet åt honom eller någon annan..
Jag ser det mer som att han redan tagit beslutet själv, iom att han skrivit tydligt i sin pres. att han vill ha egna barn. Men det är ju självklart olika hur man ser på det.![]()
Eftersom han uppenbarligen blev förvånad/besviken av att du avslutade, så var det ju troligtvis inte något han ville i dagsläget. Så hur kan det då vara hans beslut att inte ge er en chans?
Totalt ologiskt.
Så jävla ocharmigt är det
Jag har tänkt och kommer iaf fortsätta träffa honom och hoppas att detta inte är något som kommer upprepas. Detta är den första negativa grejen jag upplever i relationen egentligen. Händer det måste jag tänka ett varv till, för det känns inte okej med den känslan jag somnade med igår.
Vi har inte hörts idag, mer än imorse när jag gick därifrån. Det var fortfarande lite konstig stämning men det var ändå "puss, vi hörs senare"
Typ. Vi brukar ändå höras på messenger varje dag, de sista dagarna är det nog mest jag som startat konversationen, vilket jag inte gjort idag. Vi har tidigare bestämt att vi ska åka på loppisrunda imorgon men nu vet jag inte. Blir osäker när han inte tar kontakt, och jag vet att jag kan fråga men känner mig lite tjurskallig och tycker att han kan gott kan visa lite omtanke nu. Är jag barnslig?
Tack! Tråkigt om det här skiter sig, jag vill ju inte det. Men blir det så blir det. Får se om han hör av sig helt enkelt..Nej det tycker jag inte.
Inte så kul att alltid vara den som startar konversationer. Lite kan han allt bjuda till tycker jag.
Usch, jag vet hur du känner dig!Tack! Tråkigt om det här skiter sig, jag vill ju inte det. Men blir det så blir det. Får se om han hör av sig helt enkelt..
Det är ju alltid jobbigast när saker hänger i luften tycker jag! Och vi känner inte varandra tillräckligt väl för att veta vart vi har varandra (känner jag iaf). Han kanske känner sig dum och vill ge mig space eftersom han fattade både igår och imorse att jag inte tyckte att det kändes bra, vad vet jag... Eller så är han inte tillräckligt intresserad. Eller så tänker han att vi hörs imorgon, typ en kvart innan vi ska åka, för så kan han också vara "vi har ju bestämt att vi ska blablabla så det behöver vi inte stämma av".Usch, jag vet hur du känner dig!
Hoppas allt vänder och ordnar upp sig!
AlltsåMåste skriva av mig.
Han ringde nu. Vi pratar typ aldrig i telefon. Han undrade hur det var, om jag var sur osv. Blev glad att han hörde av sig. Men när vi pratade om vad som ledde till konflikten igår gick han igång igen, och berättade vilka fel jag gjorde. Både i diskussionen och andra saker under kvällen. Jag försökte bemöta det men till slut bad jag honom fundera över varför han öht träffar mig, eftersom jag uppenbarligen inte beter mig/pratar på ett önskvärt sätt. Fick ett snabbt hej då och en lur i örat. Kul.
Vi ska ses imorgon som planerat, och prata om det. Blir det samma reaktioner och vi bara blir arga så känns det jobbigt men kanske bra att det blir tydligt att vi inte funkar så bra som jag hoppats..Men gud så barnsligt! Det är ju superviktigt att kunna prata om olikheter och missförstånd.
Vi ska ses imorgon som planerat, och prata om det. Blir det samma reaktioner och vi bara blir arga så känns det jobbigt men kanske bra att det blir tydligt att vi inte funkar så bra som jag hoppats..
Fick ett snabbt hej då och en lur i örat. Kul.