Det är väl ungefär lika långt åt båda hållen misstänker jag om du nu är sugenEn från sthlm ba "synd att det är en bit från uppsala...annars hade jag kunnat komma till dig så hade vi kunnat hångla och mysa lite"...SÅÅÅ långt är det väl inte?? Och det borde fan vara värt det...
Han får komma hit i så fall, jag har ju hundenDet är väl ungefär lika långt åt båda hållen misstänker jag om du nu är sugen
Men jag tänker inte fråga... Hur många är det nu? Lite svårt att hänga med när fröken jagar storviltEn av dem verkar vara kollega med min vän
Jag behövde inte fråga...tog ungefär en sekund att hitta honom bland hennes vännerEn av dem verkar vara kollega med min vän
3, varav 2 intressanta (min polares kollega, men där känner jag att jag kanske är ute på halt vatten?) och han från i nattHur många är det nu? Lite svårt att hänga med när fröken jagar storvilt
DET är ett pluspoäng! Alltså norska mansnamn.
Kjell-Inge, Jan-Kåre, Yngvar, Per-Cristian, Nils-Jørgen..
Samtliga tagna ur verkligheten, män runt 40års strecket på Tinder.
jag vet! Bor "nära" norska gränsen.... Den jag är mest intresserad av är den som inte verkar superintresserad av mig Iofs är det jättetypiskt mig att vara intresserad av den som inte verkar så intresserad, det är "ofarligt". När jag bestämmer mig för att strunta i honom, hör han av sig, är supertrevlig och jag tänker att nu styr vi upp en träff men sen dör det ut igen. Har alltså inte träffat honom än. Jag sa en gång "kom då!" men han kunde inte pga jobb (vilket jag vet stämmer), sen har han flera gånger sagt att det är dax att träffas men det blir ju aldrig av? Jag vet inte om han bara är seg eller helt enkelt ointresserad. Jag frågade typ rakt ut, och han skrev "neej verkligen inte!". Nähe, vad är det då? Jag fattar inte . De andra är jättepå och jag blir bara trött av det, en känner jag visserligen sen innan. Jag vill hitta nån som är lagom Har fyra snubbar "på gång" nu
Den jag är mest intresserad av är den som inte verkar superintresserad av mig
Du sa kör till mig och det blev bra, så jag tycker nog att du ska våga! Om ni inte kommer jobba ihop så kanske ni mest stöter på varandra och det kanske går att utstå om det inte skulle funka?Jag tycker det är så jävla drygt!
Precis så är ryssen. Han växlar friskt mellan att vara på eller kortfattad och nonchalant.
Väljer jag att ignorera honom blir han dock skitnervös, skriver massor, är gullig tills han får respons. Då kan han återgå till det obrydda.
Blir fan inte klok på honom.
Nu har jag svängt angående kollegan, vill skriva och fråga om han vill ses.
Snygga kollegan säger nej, absolut nej, vem som helst men inte han.
Bästisen som också är kollega säger ja, ja, ja!
Jag vet dock inte om jag vågar. Det är ju det där med risken att jag missuppfattat honom, får nobben och så blir det obekvämt när vi ses på jobbet
Bra att du inte dras med i det!Jag har en bekant som jag matchat med på Tinder. Han är supergullig men mår inte helt bra och vill gärna skriva om det med mig. Har såååå svårt att förhålla mig till det. Vill ju inte vara avvisande eftersom han mår som han gör men vill han inte träffas eller ligga lite så får han nog hitta en psykolog eller någon annan... gah!
Han är så tröttsam. Jag vill inte vara hans psykolog, och jag är inte tillräckligt bra vän för att bära det här. Jobbar själv med att inte försöka lösa allt för alla hela tiden.
