Jag tar en liten sak i taget. Alla stora projekt bryts ner till småbitar. Jag har exempelvis ett rum på övervåningen som jag inte använder, men jag tänkte fixa till det så det blir ett kombinerat hobby- och gästrum. Jag har haft hobbygrejer lite varstans i huset (och har fortfarande) men jag skickar in grejer i det där rummet lite då och då. Sen organiserar jag dessa på sina platser lite nu och då. En dag kan jag lägga in tyger i ett skåp. En annan dag kan jag lägga in garner i ett skåp. Ytterligare en annan dag kan jag bära upp ett bord till rummet. Sen skruvar jag ihop det någon annan gång eftersom jag fick ta upp den i två delar. Någon dag får jag kanske upp en belysning ovanför bordet.
Sen har jag tapetserat om i mitt kök. Även det har gått med myrsteg. Nu är det foder och socklar som ska upp. Jag har kommit så pass långt att jag på ett ungefär har sågat upp virket i rätt längder. Det gjorde jag inte i ett svep utan delade upp det. Sen blandade jag halvoljan en dag och en annan dag strök jag virket med detta. Och sen blandade jag schellackflingor med rödsprit en dag och några dagar senare strök jag kvistarna. Nästa moment blir att blanda ut lite linoljefärg med terpentin och momentet efter det blir att göra en första strykning.
Så där håller jag på. Oftast tar varje moment bara några minuter i anspråk. Ibland tar det så klart längre tid, men jag jobbar inte röven av mig.
Min motivation är att jag vill ha ett visst resultat, men skulle jag ta allt i ett svep så skulle jag krokna. Det blir övermäktigt. Sen har jag fått förlika mig med att saker och ting är kaos nästan jämt. Kanske kan jag någon gång komma fram till läget att jag har någon slags normalordning hemma. Jag håller i alla fall på att jobba in rutinen att faktiskt plocka upp efter mig mer regelbundet. Kläder ska inte ligga på golvet. De ska hängas upp eller läggas i tvättkorgen. (Men det ligger en del på golvet i alla fall
. Tur att jag bor själv.) Kaffekopparna jag tar in till datorn, ska bäras ut till köket igen när jag är klar med dem.
Soppåsen går jag f.ö. ut med när den blir ett problem. Det är lättare att bära ut soporna än att störa sig på att soppåsen är överfull.