Kosmostanten
Trådstartare
I mitt ena barns klass (går nu i sexan) är det hårt tryck på att alla ska vara med på försäljningar…det har varit strumpor, korv, kakor och nu är det tulpaner.
Och jag är Häxan Surtant - vill inte, orkar inte, tänker inte. Vi bor ute på landet, har ingen släkt i närheten, inga arbetsplatser att sälja på. Dessutom gillar jag inte riktigt det där säljandet, eftersom det mer eller mindre tvingar folk att köpa…det kan vara svårt att säga nej när ett förväntansfullt barn man känner ringer på dörren.
Och framförallt har vi annat att göra på vår fritid.
Hade mitt barn velat själv så hade jag kanske gått med på att försöka, men h*n är inte alls intresserad – kanske mest av det skälet att h*n inte känner sig särskilt involverad i sin klass, och därmed inte är särskilt intresserad av att åka på skolresa. Visst har h*n klasskompisar som h*n umgås med, men inte någon djupare gemenskap.
Dom föräldrar som driver det här med insamlingarna har ingen som helst förståelse för den som inte vill vara med. På det föräldramöte där det först bestämdes om försäljning var jag den enda som öppet protesterade, även om det syntes att fler var obekväma men inte vågade säga något (en erkände för mig vid ett senare tillfälle att h*n inte heller ville, men inte orkade säga emot). Jag blev då utpekad under resten av mötet, typ ” ja då får alla säga hur många man kan sälja…ja förutom [Kosmos] då, för hon vill ju inte vara med!” och ”Vad jättekul att alla vill vara med! ja förutom [Kosmos] då” etc
Detta kan jag väl ta…värre är att deras barn gett liknande sura kommentarer till mitt barn i skolan…h*n får höra att h*n är en svikare som låter alla andra jobba utan att ställa upp själv
Jag började fundera på hur pass vanligt det här är? Det heter ju att skolan ska vara avgiftsfri. Jag kan tycka att det redan läggs en massa krav från skolans håll på föräldrar, i både kostnader och engagemang…framförallt om man har flera barn blir det periodvis väldigt kännbart med alla bullbak, skridskor, skidor, medföljande på badresor och gudvetallt…men det är ju åtminstone i skolans regi, och (förhoppningsvis) givande ur undervisningssyfte.
Insamlingarna verkar snarare handla om rena nöjesresor…vilket jag i så fall mycket hellre lägger pengar på att göra själv ihop med barnen. Men det är himla tråkigt att alltid behöva vara den sura motvallstanten
Hur är det på era skolor? Vad tycker ni och era barn?
Och jag är Häxan Surtant - vill inte, orkar inte, tänker inte. Vi bor ute på landet, har ingen släkt i närheten, inga arbetsplatser att sälja på. Dessutom gillar jag inte riktigt det där säljandet, eftersom det mer eller mindre tvingar folk att köpa…det kan vara svårt att säga nej när ett förväntansfullt barn man känner ringer på dörren.
Och framförallt har vi annat att göra på vår fritid.
Hade mitt barn velat själv så hade jag kanske gått med på att försöka, men h*n är inte alls intresserad – kanske mest av det skälet att h*n inte känner sig särskilt involverad i sin klass, och därmed inte är särskilt intresserad av att åka på skolresa. Visst har h*n klasskompisar som h*n umgås med, men inte någon djupare gemenskap.
Dom föräldrar som driver det här med insamlingarna har ingen som helst förståelse för den som inte vill vara med. På det föräldramöte där det först bestämdes om försäljning var jag den enda som öppet protesterade, även om det syntes att fler var obekväma men inte vågade säga något (en erkände för mig vid ett senare tillfälle att h*n inte heller ville, men inte orkade säga emot). Jag blev då utpekad under resten av mötet, typ ” ja då får alla säga hur många man kan sälja…ja förutom [Kosmos] då, för hon vill ju inte vara med!” och ”Vad jättekul att alla vill vara med! ja förutom [Kosmos] då” etc
Detta kan jag väl ta…värre är att deras barn gett liknande sura kommentarer till mitt barn i skolan…h*n får höra att h*n är en svikare som låter alla andra jobba utan att ställa upp själv
Jag började fundera på hur pass vanligt det här är? Det heter ju att skolan ska vara avgiftsfri. Jag kan tycka att det redan läggs en massa krav från skolans håll på föräldrar, i både kostnader och engagemang…framförallt om man har flera barn blir det periodvis väldigt kännbart med alla bullbak, skridskor, skidor, medföljande på badresor och gudvetallt…men det är ju åtminstone i skolans regi, och (förhoppningsvis) givande ur undervisningssyfte.
Insamlingarna verkar snarare handla om rena nöjesresor…vilket jag i så fall mycket hellre lägger pengar på att göra själv ihop med barnen. Men det är himla tråkigt att alltid behöva vara den sura motvallstanten
Hur är det på era skolor? Vad tycker ni och era barn?