Klickade runt på YT och insåg att många tydligen vill föreviga hästens första steg med ryttare på. Inget jag reflekterat över tidigare och jag har bara varit med på ett ställe vid inridning och trodde väl i min enfald att "det är så man gör". Vilket jag snabbt blev förvisad om att det var det verkligen inte.
Så nu vill jag diskutera det där momentet när hästen bär ryttare för första gången i sitt liv! Vad är era do´s and dont´t? Vad är självklart och vad är helt out in the blue hos er?
I min värld så är man två, en håller hästen och manövrerar den och en agerar ryttare. Hästen är hängd på och promenerad med ryttaren över ryggen och framförallt att komma upp o hoppa av går lugnt till. Den ska tåla att man flaxar och klappar på båda sidorna med ben och armar på sadel o mage. Om hästen är lite hastig när den väl går med ryttaren på mage över ryggen är inte lika relevant, det är ju inte världsenkelt att hålla balansen så oföljsam som man blir och gärna hänger lite mer på ena sidan. Ledaren har gärna hjälm och något längre att hålla i så att tyglarna kan ligga över halsen när ryttaren väl ska sitta i saden för då vill jag helst att ryttaren ska ha en hand om tyglarna lite halvsträckta vid manken.
Ett absolut nono är att ledaren står framför hästen eller har hästens huvud pekandes rakt emot sig, ledaren ska stå vid sidan och inte ha hästen "i knäet". Det hade jag svårt att fatta då (jag var relativt ung under tiden jag var med o satt in unghästarna) men har insett i efterhand hur viktigt det var (utan att någon olycka hänt lyckligtvis). Linan eller vad hästen hålls i ska lätt kunna släppas ut men jag vill att ledaren ska hålla nära hästen, hästen ska vara så trygg med att hållas i att den inte ska få panik och känna sig fasthållen utan meningen är att om hästen reagerar för mycket så ska den direkt "hindras" utan att ledaren behöver göra något aktivt, räcker inte det så glider linan bara ut och ledaren parerar på lite längre lina. Med fördel hängs och sits hästen på på ett lite lugnare o mindre område, en ridbana är inte ett måste även om det självklart har sina klara fördelar med inhängat område, där hästen själv har lätt att tänka framåt och kan gå rakt fram, undviker gärna volt och framförallt tvära svängar. Hjälm på ryttaren är såklart självklart, väst beror lite på hur smidig man är vid hängning/uppsittning men så fort man sitter rakt upp så föredrar jag helt klart väst. När man väl ska asa sig upp med benet över ryggen första gången är det fullt fokus på att sitta kvar och sitta still, inte räta upp sig direkt, allt för att inte skrämmas. Gå några steg försiktigt när hästen bjuder till det och sedan successivt räta upp sig och röra på sig mera för att nästa vända sitta rakt upp o ner o följa med i lite skritt rakt fram med benen utmed sidorna.
Velar på om det är ok att bildligt visa mha en del av klippen jag tittade på men chansar. Har ingen möjlighet att ha ljudet på dock så allt prat har gått mig förbi och jag utgår i från att det är första gången hästen ska sittas på eftersom det är vad jag hade velat ha en diskussion runt.
Ca 9-12.15:
Gillar att ledaren står vid sidan av hästen, att det går lugnt o metodiskt till, hästen får gå mellan varven som ryttaren hänger/sitter på. Blir rädd när ryttaren inte håller i sig (i sadeln tex) under hela "uppsittningen" och är väl inte riktigt med på sättet hästen leds på (lite väl långt snöre i riskfyllda moment kan jag tycka men är som sagt inte van vid sådant sätt att hålla/leda hästen på).
Antar att det finns en tanke bakom att stå mot ett staket, har dock fått lära mig att låta hästen gå rakt fram med tungd på ryggen för att den lättast ska hålla balansen. Gillar metodisk tillvägagångssätt men föredrar att ryttaren gör lite mer väsen av sig innan riktig uppsittning. Plus för hjälm på ledare och lina men att den är nära hästen.
Hade helst sett att man hängde/hoppade lite i stigbygeln innan man slängde över benet men det kanske redan är gjort. Ledaren mitt framför med hästens huvud i knäet gör mig rädd! Panikar hästen så kör den rakt över ledaren. Förstår inte riktigt poängen med att ha en nyss insutten unghäst att springa fort runt på liten volt men verkar vara en del i deras system som hästen förstår.
Förutom att jag blir alldeles kall inombords av det långa snöret, ingen hjälm och att ryttaren inte håller i sig alls (vad händer om hästen skjuter rygg på typiskt sadeltvångsmanér
) så tycker jag inte alls det ser roligt ut när den inte vill gå framåt och jag upplever inte heller att den guidas att göra det? När den väl börjar tänka lite framåt så typ böjs eller vänds den som jag uppfattar det.
Förutom lite väl försiktigt från ryttarens sida så gillar jag denna. Alltid ett plus att vara en till som går vid ryttaren när man hänger och skrittar en bit. Trevligt för hästen att få skritta på avslappnat.
