domesticus
Trådstartare
Jag har en valack f -08, e: Ronaldinho H, ue: Nebraska (uue: Gaspari)) som verkar bli lite mer av en utmaning att rida in, än vad jag hade väntat mig Jag har under mitt hästaktiva liv ridit in ett ganska stort antal hästar av olika typer, men den här ger mig snart gråa hår (eller så är det jag som börjar bli gammal och feg?!)
Han är en mycket reaktiv herre med massa nerv, men klok och fantastiskt lättlärd. Han hoppar bra och rör sig trevligt med en stor galopp. Han var relativt grön när jag köpte honom och har från början varit löjligt fånig för alla rörelser som går upp och ner (dvs den rörelse som krävs för att jag någon gång ska kunna kravla mig upp på djuret). Bla blev han en gång så rädd för mig när jag gjorde ett par små tåhävningar i boxen, att han försökte hoppa ut genom boxdörren, slet ner den och sprang med den om halsen genom stallet! Blir han rädd så tar han alltså till flykten och han är fruktansvärt kvick... Mitt lilla bryderi är således hur jag rent fysiskt ska lyckas förflytta mig från marken och upp, utan att han har försvunnit...
Vi har dock nu på tre månader, med successiv invänjning (tålamodtålamodtålamod), gått från att inte ens kunna göra små tåhävningar brevid honom, till att jag nästan kan bli uppslängd på mage på honom. Jag har även upptäckt att det nästan går bättre att sätta foten i stigbygeln och göra ansatser att sitta upp "normalt". Är jag själv med honom är han som regel mycket lugnare, än om jag har med en medhjälpare som håller i linan. Så, jag funderar på om jag ska chansa på att prova sitta upp själv, eller om vi ska traggla ett par månader till tills han är trygg även med någon mer där?
I övrigt är han inte det minsta brydd av ljud, maskiner, konstiga pryttlar etc - bådar gott! ...o har han väl accepterat något, så verkar det vara lugnt med det.
Ja, det har gått framåt. Definitivt. Han accepterar fantastiskt många saker nu som inte fanns på kartan när han kom. Men igår var en sådan dag när jag bara kände mig alldeles uppgiven... Allt var läskigt och hemskt och han dansade runt som en liten jojo och betedde sig som att jag var en sabeltandad tiger. Minst. HUR ska jag lyckas ta mig upp på spratteldockan med varannandagshumör?! ...o hur ska jag sitta kvar när han far iväg? Det är inte det att jag är jätterädd för att trilla av och göra mig illa, utan mer att jag ska skrämma honom så att vi går 25 steg bakåt...
Han är en mycket reaktiv herre med massa nerv, men klok och fantastiskt lättlärd. Han hoppar bra och rör sig trevligt med en stor galopp. Han var relativt grön när jag köpte honom och har från början varit löjligt fånig för alla rörelser som går upp och ner (dvs den rörelse som krävs för att jag någon gång ska kunna kravla mig upp på djuret). Bla blev han en gång så rädd för mig när jag gjorde ett par små tåhävningar i boxen, att han försökte hoppa ut genom boxdörren, slet ner den och sprang med den om halsen genom stallet! Blir han rädd så tar han alltså till flykten och han är fruktansvärt kvick... Mitt lilla bryderi är således hur jag rent fysiskt ska lyckas förflytta mig från marken och upp, utan att han har försvunnit...
Vi har dock nu på tre månader, med successiv invänjning (tålamodtålamodtålamod), gått från att inte ens kunna göra små tåhävningar brevid honom, till att jag nästan kan bli uppslängd på mage på honom. Jag har även upptäckt att det nästan går bättre att sätta foten i stigbygeln och göra ansatser att sitta upp "normalt". Är jag själv med honom är han som regel mycket lugnare, än om jag har med en medhjälpare som håller i linan. Så, jag funderar på om jag ska chansa på att prova sitta upp själv, eller om vi ska traggla ett par månader till tills han är trygg även med någon mer där?
I övrigt är han inte det minsta brydd av ljud, maskiner, konstiga pryttlar etc - bådar gott! ...o har han väl accepterat något, så verkar det vara lugnt med det.
Ja, det har gått framåt. Definitivt. Han accepterar fantastiskt många saker nu som inte fanns på kartan när han kom. Men igår var en sådan dag när jag bara kände mig alldeles uppgiven... Allt var läskigt och hemskt och han dansade runt som en liten jojo och betedde sig som att jag var en sabeltandad tiger. Minst. HUR ska jag lyckas ta mig upp på spratteldockan med varannandagshumör?! ...o hur ska jag sitta kvar när han far iväg? Det är inte det att jag är jätterädd för att trilla av och göra mig illa, utan mer att jag ska skrämma honom så att vi går 25 steg bakåt...