parellikusken
Trådstartare
Ja, kan tycka det jag med.Det är väldigt underligt. Och mot andan i hälso- och sjukvårdslagen, även om du är i tvångsvård.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja, kan tycka det jag med.Det är väldigt underligt. Och mot andan i hälso- och sjukvårdslagen, även om du är i tvångsvård.
Ja, precis så känns det.
Jag har utan problem varit på permission, jag är lugn och stillsam.Är det så att säga ”säkert” för dig att komma ut på utflykt? Du är inte suicidal, rymningsbenägen eller liknande? Du måste inte svara såklart, men kan sånt vara ett hinder för vänner att ta med dig på utflykt? Jag funderar över vilket ansvar man tar som medföljande på aktivitet, så man gör rätt sak.
Vad skulle ett boendestöd hjälpa? Jag har varit i din situation, mitt problem var att jag blev utskriven efter 2 veckor och gjorde som du tog en överdos till och var inne ett antal veckor till.Behöver skriva av mig lite..
Är inlagd på psyk sedan sju veckor tillbaka. Är inte första gången utan sjunde gången sedan november. Är inlagd för svårbehandlad svår depression, antagligen utlöst av stress. Haft upprepade depressioner sedan tonåren och varit i kontakt med psykiatrin i 15 år.
Har ständigt suicidtankar och för drygt två veckor sedan tog jag en överdos och fick åka ambulans tillbaka till sjukhuset igen. Släpp intensiven i alla fall.
Men sedan dess har jag varit inlagd på LPT och saknar numera all form av frihet och makt över mitt eget liv.
Jag får gå ut med anhöriga, men familjen bor 80 mil bort och jag har svårt för att be vänner komma hit och hämta och lämna mig. Vill inte vara till besvär. I övrigt har jag inga möjligheter alls att ta mig ut, utan jag är fast inne på avdelningen.
På avdelningen finns ingenting att göra och jag har blivit less på att titta på Netflix och är rejält less på att läsa de feelgood-romaner som finns till hands. Inte alls min typ av litteratur.
Men det stora problemet är att jag inte får någon behandling mot min depression, efter min överdos har de tagit bort all min medicinering så äter ingen form av antidepressiva, får ingen ångestdämpande och får ingen sömnmedicin.
Det har gjort att jag börjat må betydligt sämre samt att jag sover väldigt dåligt.
Just nu förvaras jag bara i väntan på att kommunen ska komma igång med boendestöd till mig. Då kommer jag kunna få bli utskriven, men tills dess är jag inlåst här.
Efter det är jag hänvisad till öppenvården igen. Det kommer ta kommunen tre veckor att fixa med boendestöd, vilket är en evighet här inne.
Allt känns rakt igenom hopplöst, kan inte se hur min depression förväntas bli bättre utan vare sig medicinering, samtalsterapi eller annan form av behandling. Det känns som att de har gett upp om att jag ska bli bättre och bara förvarar mig här inne tills dess att de kan skriva ut mig, oavsett om jag mår bättre eller inte.
Enda gången jag fått träffa läkaren på tre veckor har varit i förvaltningsrätten när de skulle förlänga min LPT.
Hur ska jag göra för att få någon behandling, för att kunna må bättre?
Har de rätt att förvara mig här utan att ge mig någon form av behandling?
Är tyvärr ingen pusselmänniska, är förresten en av de få saker som finns här att göra. Men tack för erbjudandet!Gillar du att pussla @parellikusken ? Minns inte om det var du själv eller någon annan i tråden som nämnde pussel. Jag har några 1000-bitars pussel liggande och skickar gärna ett om det är något du vill ha.![]()
Tack för din text!Vad skulle ett boendestöd hjälpa? Jag har varit i din situation, mitt problem var att jag blev utskriven efter 2 veckor och gjorde som du tog en överdos till och var inne ett antal veckor till.
Jag kom ut på det sättet att jag började prata om framtiden, skaffa hund osv och först då så släppte dom på lpt. Jag fick dock iallafall sömnmedicinen och medicinen för ev psykos. Behandlingen får man annars sen ju vänta med tills man kommer till öppenpsykiatrin och där fick jag faktiskt då bra hjälp med mediciner som fungerar hyfsat.
Så mitt råd är att bli mer utåt, inte för mycket dock men lagom. Är man för lugn och sansad så är det inte heller bra.
Eftersom det inte är någon behandling där inne så har dom tyvärr rätt att förvara en tills man anses säker att släppa ut. Det gäller att aktivt visa att man faktiskt planerar för framtiden och är lagom utåt. Kanske om dom gör det vara med och baka osv.
Du tar på dig ett rätt stort ansvar när du tipsar någon om strategier för att komma ifrån tvångsvård.Vad skulle ett boendestöd hjälpa? Jag har varit i din situation, mitt problem var att jag blev utskriven efter 2 veckor och gjorde som du tog en överdos till och var inne ett antal veckor till.
Jag kom ut på det sättet att jag började prata om framtiden, skaffa hund osv och först då så släppte dom på lpt. Jag fick dock iallafall sömnmedicinen och medicinen för ev psykos. Behandlingen får man annars sen ju vänta med tills man kommer till öppenpsykiatrin och där fick jag faktiskt då bra hjälp med mediciner som fungerar hyfsat.
Så mitt råd är att bli mer utåt, inte för mycket dock men lagom. Är man för lugn och sansad så är det inte heller bra.
Eftersom det inte är någon behandling där inne så har dom tyvärr rätt att förvara en tills man anses säker att släppa ut. Det gäller att aktivt visa att man faktiskt planerar för framtiden och är lagom utåt. Kanske om dom gör det vara med och baka osv.
Vill du ta en promenad och en fika med en bukefalist med en glad hund i närområdet kan jag komma förbi nån dag? Förstår absolut om det blir för mycket med en främling dock!Jag har utan problem varit på permission, jag är lugn och stillsam.
Jag har berättat allt för min kontaktperson, och hon har lovat att jag ska få läkarsamtal i flera dagar nu, men inget händer. Försöker få hjälp, men får ingen.@parellikusken Hoppas du orkar berätta allt du skrivit här för någon på avdelningen! Be att få info om hur de tänker sig behandlingen. Det känns inte okej med så många tvärsäkra kommentarer som du får i den här tråden.
Absolut, har jag en bättre dag så fungerar det.Vill du ta en promenad och en fika med en bukefalist med en glad hund i närområdet kan jag komma förbi nån dag? Förstår absolut om det blir för mycket med en främling dock!
Det får jag göra. Vore guld värt att få lite kontakt med verkligheten.Kan (och vill) du ta emot besök eller leveranser från bukefalister? Vi är ju några stycken som bor i Gbg. Då kan du kanske få biblioteksböcker och annat ”utifrån”?
Man vaknar vid halv åtta, äter frukost. Fördriver tiden till klockan 11 då det är lunch. Är mellan 9 och 11 som man kan om man har tur få läkarsamtal.Hur ser en dag ut där?
Jag har berättat allt för min kontaktperson, och hon har lovat att jag ska få läkarsamtal i flera dagar nu, men inget händer. Försöker få hjälp, men får ingen.
Skickar på pmAbsolut, har jag en bättre dag så fungerar det.
Men är det bara en psykiater som bestämmer och skriver beslut? Det borde ju vara tre? Eller funkar de inte så där? Har ingen annan psykiater haft nåt att säga heller?Har idag fått papper från förvaltningsrätten om att min LPT förlängs och insett att det bygger på bevis som jag inte förstår hur de kan ha fått fram.
Bland annat har den oberoende läkaren jag träffade i typ tio minuter och pratade om vädret och min häst dragit en slutsats om att jag har en instabil personlighetsstörning. Vilket ingen läkare under mina 15 år inom psykiatrin ens nämnt.
Har i alla fall beslutat att överklaga min LPT igen då jag sist inte fick någon möjlighet till att uttala mig alls.
Så nu har jag i alla fall något att skriva på under de närmaste dagarna. Alltid något att göra liksom.