Inkludera barn i familjens sorg? (Utbruten från Sommarföräldrar 2019)

[Energi]

Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller egentligen inte passar under den ursprungliga trådrubriken.
Det här första inlägget är alltså ingen vanlig trådstart av den här användaren. Efterföljande inlägg kan komma från den gamla tråden eller vara svar som skett i denna utbrutna tråd.

Ringde min förra barnmorska idag och ska på inskrivning nästa fredag, vecka 14. Ska nog be om att få börja kolla hjärtljud från början för nu har oron börjat smyga sig på igen.

Kanske låter dumt, men jag är mer orolig för att göra mitt barn ledsen än själva grejen att bebisen skulle ha dött. Hen kommer ihåg förra gången väldigt tydligt och hen blev otroligt ledsen då. Hen hade berättat på förskolan om att hen skulle bli storasyskon och var så lycklig.

Den här gången har hen flera gånger frågat "har det kommit blod? Lever bebisen? Hoppas det inte blir som förra bebisen". Alltså mitt hjärta går sönder, börjar gråta bara av att tänka på det.

Efter ultraljudet i måndags så berättade jag att bebisen fortfarande lever och hen spärrade upp ögonen och sa "lever den?! Det är ju fantastiskt!".

Fyra år och så himla fin... vill verkligen få ge hen ett syskon. Vill inte att hen ska oroa sig. Gjorde jag fel som var så öppen med missfallen?

 

[nejlica]

Ringde min förra barnmorska idag och ska på inskrivning nästa fredag, vecka 14. Ska nog be om att få börja kolla hjärtljud från början för nu har oron börjat smyga sig på igen.

Kanske låter dumt, men jag är mer orolig för att göra mitt barn ledsen än själva grejen att bebisen skulle ha dött. Hen kommer ihåg förra gången väldigt tydligt och hen blev otroligt ledsen då. Hen hade berättat på förskolan om att hen skulle bli storasyskon och var så lycklig.

Den här gången har hen flera gånger frågat "har det kommit blod? Lever bebisen? Hoppas det inte blir som förra bebisen". Alltså mitt hjärta går sönder, börjar gråta bara av att tänka på det.

Efter ultraljudet i måndags så berättade jag att bebisen fortfarande lever och hen spärrade upp ögonen och sa "lever den?! Det är ju fantastiskt!".

Fyra år och så himla fin... vill verkligen få ge hen ett syskon. Vill inte att hen ska oroa sig. Gjorde jag fel som var så öppen med missfallen?

Lilla plutten då Hen lär ju märkt att du var ledsen oavsett, jag kan tänka mig att det är bra att veta varför även när man bara är fyra. Håller tummarna för att det blir ett småsyskon denna gång

Tänker mig oavsett att det kan vara bra att ha med sig att det kanske inte är så "bara" att bli gravid och skaffa barn. Jag tror vi är många som vuxit upp med bilden att man ska skydda sig ordentligt, för så fort man har oskyddat sex blir man gravid och så blir det en bebis. Det var lite av en chock för mig att inse att det inte var så alla gånger, även om jag rent logiskt visste att det kan vara besvärligt. Sen antar jag att ni anpassar det till en fyraårings ålder, och någon gång måste man ju faktiskt berätta för dem att det är ett syskon på gång, och tyvärr då även när det inte längre är det.

 

[Sofie_B]

Ringde min förra barnmorska idag och ska på inskrivning nästa fredag, vecka 14. Ska nog be om att få börja kolla hjärtljud från början för nu har oron börjat smyga sig på igen.

Kanske låter dumt, men jag är mer orolig för att göra mitt barn ledsen än själva grejen att bebisen skulle ha dött. Hen kommer ihåg förra gången väldigt tydligt och hen blev otroligt ledsen då. Hen hade berättat på förskolan om att hen skulle bli storasyskon och var så lycklig.

Den här gången har hen flera gånger frågat "har det kommit blod? Lever bebisen? Hoppas det inte blir som förra bebisen". Alltså mitt hjärta går sönder, börjar gråta bara av att tänka på det.

Efter ultraljudet i måndags så berättade jag att bebisen fortfarande lever och hen spärrade upp ögonen och sa "lever den?! Det är ju fantastiskt!".

Fyra år och så himla fin... vill verkligen få ge hen ett syskon. Vill inte att hen ska oroa sig. Gjorde jag fel som var så öppen med missfallen?

Jag läser på mycket om barnpsykologi och precis som @nejlica säger så tror jag på att inkludera barnen även i sorg! Det är ju inte så att hen inte märker det på er ändå, men självklart anpassar man all information utefter barnets ålder. Det sämsta för barnets skull är om dom känner sig "exkluderade" från vad övriga familjen vet och går igenom, så jag tror att ni gjorde rätt i att berätta! Gulligt med så mycket omtanke men förstår att det gör sjukt ont i mammahjärtat.

 

[Energi]

Lilla plutten då Hen lär ju märkt att du var ledsen oavsett, jag kan tänka mig att det är bra att veta varför även när man bara är fyra. Håller tummarna för att det blir ett småsyskon denna gång

Tänker mig oavsett att det kan vara bra att ha med sig att det kanske inte är så "bara" att bli gravid och skaffa barn. Jag tror vi är många som vuxit upp med bilden att man ska skydda sig ordentligt, för så fort man har oskyddat sex blir man gravid och så blir det en bebis. Det var lite av en chock för mig att inse att det inte var så alla gånger, även om jag rent logiskt visste att det kan vara besvärligt. Sen antar jag att ni anpassar det till en fyraårings ålder, och någon gång måste man ju faktiskt berätta för dem att det är ett syskon på gång, och tyvärr då även när det inte längre är det.

Jag läser på mycket om barnpsykologi och precis som @nejlica säger så tror jag på att inkludera barnen även i sorg! Det är ju inte så att hen inte märker det på er ändå, men självklart anpassar man all information utefter barnets ålder. Det sämsta för barnets skull är om dom känner sig "exkluderade" från vad övriga familjen vet och går igenom, så jag tror att ni gjorde rätt i att berätta! Gulligt med så mycket omtanke men förstår att det gör sjukt ont i mammahjärtat.

Tack hörrni!
Jag tror ju innerst inne att det var rätt att berätta. Vi kunde ju inte alls dölja att vi var ledsna och hen undrade ju såklart vad som stod på.

Vi förklarade att bebisen nog var väldigt väldigt sjuk och att den inte klarade av att växa som den skulle typ. Hen är väldigt omtänksam och tänker mycket så det satte sig nog djupt och är något hen fortfarande tänker en del på.