Och självklart som tidigare nämt använder man inte inkallning för att koppla, utan gör många för att ge en godisbit eller göra ett trick som att runda ett träd eller några steg rallylydnad ex.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Sia har fått en del spårträning på sistone men inte så mycket tack vara det tråkiga spårvädret. I stället har vi tränat på andra saker. De senaste träningspassen har vi ägnat åt att växla mellan olika motivationslägen. En växling som är väldigt viktig att träna på är att få hunden att koppla på näsan direkt efter att man t ex har tränat lydnad eller tränat bitarbete. En del hundar kan ha svårt att skifta fokus från att titta på föraren till att jobba intensivt med nosen. Hunden kan ha svårt att göra ett koncentrerat, självständigt sök samtidigt som hundföraren står bredvid och håller i leksaken som hunden precis har fokuserat på eller lekt med. Vi vill ju att hunden ska gå in i varje uppgift med engagemang och kraft utan att vara rädd för att misslyckas. Tyvärr ser vi ofta hundar som blir korrigerade för att dom helt enkelt är väldigt motiverade och engagerade i träningen. Effekten blir ofta att dom piper och gnäller i samband med starterna och att dom blir allmänt mindre motiverade och mer osäkra. Den situationen skapar frustration hos oss som tränare och leder lätt till att vi blir irriterade på hunden. Frustrationen påverkar i sin tur vår aggressionsnivå och då ligger korrigeringarna lätt till hands. Snart är vi inne i den onda cirkel som ofta blir en självuppfyllande profetia för den som hävdar att korrigeringarna behövs för att hunden ska lyda. Det brukar förklaras med att hunden är väldigt "mycket hund" eller att den har så stora drifter. En annan förklaring är att hunden inte har förstått vad den ska göra. Om man måste korrigera hunden varje träningspass så bör man kanske utvärdera sina träningsmetoder och fundera på om det finns effektivare sätt att göra det på. Att hunden tar ett eget initiativ behöver ju inte automatiskt betyda att den ifrågasätter oss. Den synen på relationer skapar tyvärr ofta en maktkamp som inte hade behövt finnas där om vi såg på relationer och träning som ett samarbete snarare än en kamp om vem som bestämmer. Om en träningsmetod är bra så fungerar den. Om den inte fungerar så är den inte speciellt bra.
Ett sätt att skapa kontroll är att ge hunden vinster i att den gör rätt. Det är en principiell skillnad mot många förbudsövningar där man ofta provocerar hunden att göra fel för att få något att bestraffa. Vi påstår inte att det ena sättet är mer rätt än det andra. Vi vet att båda metoderna fungerar men väljer själva att använda oss av den förstnämnda. Orsaken är att vi tycker att det är roligare träning och passar vår syn på hundar bäst. Vi upplever också att det är betydligt lättare att jobba bort belöningarna än vad det är att jobba bort korrigeringarna. Vi undviker också sekundära effekter i form av att vi blir signalen för obehag. Nåt som väldigt lätt påverkar relationen i andra sammanhang också.
I den här övningen börjar vi med att lära hunden att fokusera. Därefter lägger vi successivt till störningar i en takt som hunden klarar av. När hunden har förstått leken så börjar vi växla mellan lydnad, sök, och fokus om vartannat. Det vi är ute efter är att hunden ska lära sig att det lönar sig att lyssna på oss, trots att aktivitetsnivån och motivationen är väldigt hög. Konsekvensen av att lyssna på oss är att den får det den så gärna vill ha. Effekten är också att hunden lär sig att snabbt skifta fokus från t ex social förväntan till sök. En situation som annars ofta leder till onödiga konflikter. Vi gör så mycket som möjligt av den här träningen utan koppel. Syftet med det är att vi ska bli duktiga att lägga upp övningar som fokuserar på att hunden lyckas. Man brukar säga att man lär av sina misstag. Det gör man såklart. Men allra mest lär man sig när man lyckas. Och det gäller hundar också.
Då jag inte lyckas formulera mig på ett begripligt sätt känner jag, så håller jag helt enkelt med om det här och hoppas att det kanske kan hjälpa mig klargöra lite vad jag försöker få fram?
Det kan vara svårt att läsa om man inte är inloggad på facebook, så här är texten utan någon irriterande "kom igen, logga in då!"-gardin.
Edit: Oj, filmen hamnade i inlägget också - jag vet inte hur det gick till!?
Jaja, det gör ju den biten enklare också då!
Lite snabbt.
Jag håller absolut med om att hunden måste kunna skifta lägen, alltså aktivitetsnivå. Det behöver jag ju själv i både lydnaden och vallningen. Det är inte så jag menar.
Däremot kunde jag nog inte ha hållit med henne så mycket mindre om fortsättningen. Det är så så fel att sätta ihop korrigering med ljud, det är liksom en väldigt öh, snäv, Problemformulering. Jag har haft själv, & känner så många som har problem med ljudande som aldrig fått en korrigering för att den varit taggad. Min hund t ex ljudade som svartberg o kjernholm så fint uttryckte det för att hon "saknade sina belöningar". Brist på kedjning helt enkelt.
Det finns tusen miljarder anledningar till att en hund börjar ljuda så jag kan inte tycka att artikeln har så mycket värde. (Obs självklart finns det hundar som ljudar pga det hon skriver)
Att man korrigerar arbetslust är jag nog inte så van vid, heller.
Jag trivs inte med det här svartvita, jag tror det är därför jag mer kallar mig för mellan-mjölkig.
Jag tycker inte alls det är svartvitt?
Sen läser jag inte samma sak som du angående ljudandet, vad jag ser är ett samband som han tar upp men ingenstans menar han att det är det enda skälet till att en hund ljudar?
Delen jag tyckte var relevant för vår diskussion var intensitetsnivån, att hunden är intresserad av och tar information från föraren trots att intensiteten är mycket hög.
Med svart-vitt menar jag just att jag tyckte det var en snävproblemformulering. Alltså att öht koppla ihop korrigeringar med ljud bara sådär och inte nämna något annat. Men jag kanske helt missförstod såklart.
Aktivitetsnivå är inte samma grej som stress-nivå i min värld. Jag vill ha intensiva hundar i träningen, men inte stressade. Det är målet iaf.
Det är superstor skillnad på mina där (t ex i lydnaden), den första kunde inte riktigt höja aktivitetsnivån utan att också gå upp i stress (inte så mkt, men man märkte att hon tänkte lite mindre, och fick lite sådär tomma stirriga ögon). Den andra kan göra saker jättefort och jätteintensivt utan att bli sådan. Säger absolut inte att det bara handlar om att jag kanske tänker lite annorlunda nuförtiden, det var bara ett exempel på hur jag tänker hög aktivitet VS stress.
Och vad jag menar är att man kan ha tur och få en hund som funkar på det sättet (eller ha tur och får en hund som svarar på ens träning så den utvecklas på det sättet kanske ), eller så får man aktivt och målmedvetet sikta på att nå dit.
Stress, det trodde jag vi täckte in tidigare i tråden så har antagit att vi pratar om samma sak... Stress för mig är helt enkelt den fysiska responsen på ändrat aktivitetsläge - du måste upp i stress/ansträngning för att bli mer aktiv. Att hantera den stressen men vara kvar i "världen", och att växla mellan stresspåslag och lugn, det är (bland annat) vad jag vill träna...
Äh, jag som trodde jag var smart som snodde någon annans text så jag inte skulle behöva sitta här och skriva.
Jag får ge mig så länge. (Igen.)