Visst kan det vara svårt att avgöra vad som är en bra balans, precis som det kan vara svårt att avgöra vad som är en bra balans av obehag då om man vill använda sig av det också - eller hur? Det krävs att man är medveten om vad man gör, vad det kan ha för nackdelar, och att man är uppmärksam på hur hunden reagerar i stunden och utvecklas i framtiden. Det finns ingen "idiotsäker" träning, vill man träna bra får man jobba på det.
Det är ingen som helst målsättning för mig att hålla på med den "snällaste" träningen, det är ett alltför luddigt begrepp för mig. Men om jag sväljer luddigheten (
) en stund och tänker mig att jag är med på vad du menar så visst, klickerträning är inte alltid supertrevligt för hunden - för att tränaren brister (det gör jag definitivt, ofta, i varierande grad). Samma brister och konsekvenser är oundvikliga även i andra träningssystem. Men att lägga in
avsiktligt obehag i träningen för att man kan utsätta hunden för oavsiktligt obehag i klickerträning verkar en smula obegripligt för mig. Jag protesterar inte mot dina val här, men motiveringen är svårbegriplig ärligt talat - men som sagt, att vara "snäll" är inte en målsättning för mig, så det är möjligt att det är i den grunden som jag hamnar snett när jag försöker förstå.
Exempel på stress i träning är tex intensiv lek. Stressande, eller hur? Men inte
dålig stress - så länge man växlar mellan stress och fokus/lugn, och inte bara driver upp hunden där den inte kan hantera det längre. Förväntan ger en viss stress (och kan väl sägas vara en del av frustration faktiskt), det verkar svårt att utesluta det ur vare sig träning eller vardag. En hund som vill fortsätta leka blir frustrerad när leken tar slut - men den frustrationen får sitt utlopp när man ber om ett annat beteende. Osv. Jag håller helt med om att hunden har känslor! (Tror jag? Jag är inte helt säker på hur du menar.
) Och jag tycker det är en god idé att ha med även känslorna i träningen, inte "bara" beteenden. I träningen med frustrerad inkallning har jag inte pratat om att föraren försvinner? Jag menar att man går några steg ifrån hunden, retas med den (man är alltså fortfarande engagerad, har ett sorts lek på gång hela tiden) och sen får den springa. Nej, den har inget val när den står i kopplet, men det har ju inga kopplade hundar? Jag är
verkligen för delaktighet och valfrihet i träning! Men jag ser inte heller problemet med den här sortens träning i vissa lägen.
Jag tror säkert du har väldigt bra inkallning på dina hundar, vad jag menade var att det blev en väldigt märklig fråga (påstående?) det där om "tills det dyker upp en retning" för oavsett hur man tränar inkallning måste man ju hantera just svårighetsstegring och svårighet på retningar,
och man är aldrig färdig.
Jag gillar inte management i någon extrem form heller, men det är ju inte precis något som är unikt inom klickerträning! Exempel på management: koppel, staket, dörrar, stängda skåp, osv - vardagen är full av management som vi just inte tänker på. Sen kan det absolut gå överstyr, men det handlar ju inte om att klickerträning inte har något sätt att "komma ut i verkliga världen" utan att folk - av vilken anledning det nu kan vara - inte tränar dit utan nöjer sig med management. Inom något område eller väldigt många. Ja, det finns väldigt märkliga exempel därute, med folk/hundar som lever väldigt konstlade liv omgärdade av managementregler som får mig att börja svettas bara jag tänker på det, mer eller mindre. Men det är ju inte en del av klickerträning? Eller, nja, man kan väl säga att det är det i perioder, under tiden hunden lär sig något tillrättalägger man så den inte gör fel (och det är väl där folk "fastnar", de tränar inte vidare utan nöjer sig med management?), men det gör man ju i annan träning också? Innan hunden kan gå lös i skogen släpper man den ju (helst!) inte i skogen liksom...
Time out är inte något jag förespråkar, använder eller ser som del i klickerträning.
Jag vill kunna träna i extrem upphetsning (ibland! inte ofta eller mycket), för att kunna nå, påverka och samarbeta i just extrem upphetsning. Kan jag inte det i träning ser jag det som rätt fånigt att inbilla mig att jag kan nå fram ute i verkligheten när något slår igång hunden i hundra. (
Jag kan det inte, kanske kan andra det faktiskt och för
dem är det ju inte fånigt i så fall.
) Jag vill ha puls, adrenalinpåslag, hjärnsmälta av typen "fasan flög upp under fötterna!" i träning, för att ha verktygen att nå hunden just när det eller liknande händer i verkligheten. För mig funkar det inte att träna hunden på en 50-puls om och om och om igen, och sedan förvänta mig att den träningen nöter in tillräckligt bra bara genom repetition så jag kan nå honom även när det slår om till 300. Andra kanske kan det? Jag kan det inte, så jag tränar även i extrem upphetsning. I inkallning vill jag tex inte ha en extrem reaktion på en flyende hare och en fisljummen reaktion på inkallningssignal - inkallningssignalen ska vara (minst
) lika upphetsande.
Och minst lika trevlig, stressreaktionen på flyende byte är helt OK för mig att använda i träning, stressreaktionen på ett plötsligt, läskigt hot är det
inte, tex. Jag tränar inga rädslor på det här sättet, det vill jag inte ha i min träning alls.
Brandsläckning ser jag inte som särskilt udda? Det betyder ju bara (för mig i alla fall?) att man agerar i nöd, utan vare sig plan eller intresse för hur det påverkar beteendet i framtiden. En akutlösning för en akut situation, helt enkelt.
Däremot kan man absolut se folk som "brandsläcker" i parti och minut, är det det du menar? Det är ju inte riktigt brandsläckning, snarare dålig träning... En brandsläckningsincident bör inte inträffa ofta! Och varje gång det hänt är det läge att ta sig en allvarlig funderare på hur det hände och vad man ska göra åt det, att brandsläcka samma situation två gånger skulle jag se som ett enormt misslyckande...
Nu får du inte skriva något intressant på ett tag! Jag har inte tid att vara här!
(Bara för säkerhets skull - har läst i en galen tråd på senior - så ingen tror jag menar allvar: du
får givetvis skriva precis hur mycket du vill.
)
