Inget privat ägande?

[nullo-modo]

Här är det privat ägda skogar som sköts medan icke privata kan ha rotvältor liggandes i över 5 år trots påminnelse samtal med jämna mellanrum om det.

Icke privat här är inte skogsbolag utan kommun, specialfastigheter mm.

Ännu mer komiskt blev det när det uppdagades att TRE jaktlag under flera år arrenderar samma mark från kommunen, snacka om att ha koll eller inte.

 

[skogaliten]

Nu tycker jag du lägger rätt mycket känslor i sånt som egentligen bara är "iskall" skogsskötsel.

"Farfars tall" är en frötall som minskar behovet av att plantera. Markbereda kan du inte göra överallt, då får du avstå och plantera barrot istället. Markberedning idag är inte heller lika hemsk som förut, du fräser eller vänder torven bara.

(Jag tror väldigt få med heltidsjobb föredrar att inte markbereda och att istället plantera barrot)

Tror inte att du förstod riktigt, för det är verkliga exempel jag talar om, och inte från min egen skog, utan grannar och bekantas. Och man har faktiskt en hel del känslor runt sina fastigheter, eller snarare delar av dem, och låter detta styra den delen, istället för "mesta möjliga ekonomiska avkastning".

Det här är verkliga exempel, från folk som bor på sin fastighet:
Jag har en granne, som inte hugger de fina timmertallarna som finns på ett ställe i hans skog, just för att det är ett slags minne över tidigare generationers arbete arbete. Det handlar alltså inte om en fröträdsställning, utan om en hektar eller så med snart riktig gamla träd, sådda någon gång under 1:a världskriget. I familjen finns en familjehistoria, om hur man samlade kottar och fick fram frö, och så körde man hästen förspänd med en tallruska för att rispa lite i marken innan man sådde...

En annan farbror har avstått från att markbereda efter att ha huggit ett skifte tall, mot många förstå-sig- påares vilja, därför att även om man använder något slags fläckmarkberedning, så blir det obekvämt att gå i skogen, och det här är en bostadsnära plats, där man rastar sin hund och man vill ha stigarna kvar.
Ett välskött/välplanerat hygge, med kvarstående trädgrupper och fröträd i lagom mängd,

Jag kan ge massor med exempel på hur mina grannar, eller längre bort boende vänner, väljer det näst mest lönsamma, eller t.o.m. det näst-näst-näst bäst lönsamma alternativet, av olika sentimentala skäl.
Sedan har de flesta också andra delar (större delar) av fastigheten, som hanteras enligt "tradionellt nutida trakthyggesbruk" också, för att få en bra lönsamhet.

BTW, så har jag hittills inte lyckats lägga vantarna på ordentliga forskningsrapporter angående den långsiktiga nyttan av markberedning. Det som står i olika läroböcker eller finns att läsa hos Skogsforsk och hos skogstyrelsen, är endast sammanfattningar eller urplock ur forskning. De få referenser jag hittat runt grundrapporterna, visar ett mycket svagt stöd för själva markberedningen, eventuell plantering eller sådd, och dess utförande verkar viktigare för återväxten.
Intressant var den forskningsrapporten jag läste i höstas, att 20 år efter markberedning och plantering (var det väl?), så var nästan all planterad gran borta, och den mesta granen var naturlig, verifierat med DNA-analyser.

I den del av Sverige där jag bor, så sprutar björk och gran ur marken av sig självt. Det som behövs om man vill få virke av gran eller björk (m.fl. lövträd, men björk är just nu väldigt lönsamt), är snarast att röja.
Plantering ger inget mervärde, att låta björk och gran ta sig självt, röja klokt ganska tidigt (5 år), och sedan en gång till efter 5 år till, har vi prövat med. På två sådana områden, så är det snart dags att plocka ut större delen av den jättefina björken, och låta granen stå kvar till grantimmer. Lite björk behöver stå kvar för att trycka ner granen lite där det är ett uns glest med gran.
Detta är oerhört mycket mer lönsamt för en delvis självverksam skogsägare än att ta kostnader för markberedning, och att leja för att göra tunga röjningar av förhållandevis stor gran, och sedan ha en olönsam förstagallring. Nu får vi en lönsam gallring av 25-30-årig björk istället, och om 15-25 år får grantimmer, förhoppningsvis utan röta...

Tall kan behöva lite mer hjälp på traven, men just nutida traditionell markberedning är jag långt ifrån säker är det bästa. Inte heller att plantering av tall, p.g.a. betesskador från älg, så att man har många små träd i samma ålder är det bästa för ett bra slutresultat. Vid naturlig förökning så blir det lite större åldersskillnad mellan småträden.
Jag återkommer gärna om 20-30 år, för att berätta hur mina nu 10 och 15 år gamla experiment med naturlig föryngring på tallmark, men med insprängda "öar" av lövskog har blivit. Vi tog bort hälften av de ganska tätt ställda fröträden förra vintern, och just nu ser det bra ut. Vi låter de få betade tallarna stå kvar, enligt teorin att älgarna gärna återkommer till tidigare betade träd

 

[Monifa]

De vill få med sig bla LRF på att inskränka äganderätten "det kunde blivit än värre".

LRF stödjer inget parti eller höger/vänsterhalva så du vet.

 

[skogaliten]

Plöjning som markberedningsmetod har varit förbjuden sedan - 94...

De som lämnar mest naturhänsyn i slutavverkningar och gallringar är bolagen. De följer fsc/pefc - standard vilket har högre krav än skogsvårdslagen.

Skog är i övrigt också en näring så självklart sker ett skogsbruk... Men av någon anledning är det de välskötta avverkningsmogna skogarna som övriga vill spara. De med höga naturvärden är tydligen ofta inte lika roliga att utöva sitt friluftsliv i.

"Höga naturvärden" enligt den definition du far efter, är nog ofta risig sumpskog med några omärkliga slemsvampar eller så...

Möjligtvis så gillar hackspettarna den skogen.

Djup plöjning är förbjuden, men klantiga maskinförare och obefintlig kontroll, gör att jag sett ett antal fullständiga vansinnesexempel de senaste åren.
Tänk skidbacke, svart pist, där man lyckats köra uppifrån och ner, med ett djupt ställt aggregat. Djupa fåror, och vid regn så förs såklart löst material ner från från backen. Tanken med beredning är ju att vända upp näringsrik jord, och ge plantan en lite luckrare jord, samtidigt (tror det är den viktigaste effekten) som gräset blir bekämpat.

 

[Atle]

Tanken med beredning är ju att vända upp näringsrik jord, och ge plantan en lite luckrare jord, samtidigt (tror det är den viktigaste effekten) som gräset blir bekämpat.

Blottlägga mineraljord för att minska konkurrensen, öka solens instrålning så marken blir varmare och vid högläggning även en komposteffekt då den nedvända förnan multnar.

 

[Atle]

En stor del av "skogsskövlingen" gjordes av bolag, t.ex.1800-talets enorma huggning av äldre skog, mycket för export av sågade trävaror, eller som en del av gruvnäringen och järnhanteringen, där det under flera århundraden höggs allt vad som gick, för att få fram träkol till masugnar och smedjor.
Landsdelar som i dag är mycket väl beskogade, var väldigt skogfattiga, och träkol fick hämtas allt längre bort ifrån för att "mata" ugnarna. Gruvnäringens behov av träkol, klingade av allt mer, och mot slutet av 1800-talet var det inte längre en viktig faktor för skogen.

Men i slutet av 1800-talet är det istället den exportinriktade sågverkindustrin
Den s.k. "dimensionshuggningen", som bedrevs av bolagen under 1800-talet och tidigt 1900-tal, var ett slags skövlande blädningsbruk, där man till sist tog allt ur skogen som var möjligt att såga. Till slut återstod inte mycket till skog, och man struntade i att plantera eller så ny skog.
.

Jag tycker du glömmer betesdjuren som höll skogsmarken öppen. De hölls väl ändå av privata djurägare? Mycket skövling ja, och skogsbolagen var inblandade men utan betesdjuren hade det växt igen.

 

[rutans]

Tror inte att du förstod riktigt, för det är verkliga exempel jag talar om, och inte från min egen skog, utan grannar och bekantas. Och man har faktiskt en hel del känslor runt sina fastigheter, eller snarare delar av dem, och låter detta styra den delen, istället för "mesta möjliga ekonomiska avkastning".

Det här är verkliga exempel, från folk som bor på sin fastighet:
Jag har en granne, som inte hugger de fina timmertallarna som finns på ett ställe i hans skog, just för att det är ett slags minne över tidigare generationers arbete arbete. Det handlar alltså inte om en fröträdsställning, utan om en hektar eller så med snart riktig gamla träd, sådda någon gång under 1:a världskriget. I familjen finns en familjehistoria, om hur man samlade kottar och fick fram frö, och så körde man hästen förspänd med en tallruska för att rispa lite i marken innan man sådde...

En annan farbror har avstått från att markbereda efter att ha huggit ett skifte tall, mot många förstå-sig- påares vilja, därför att även om man använder något slags fläckmarkberedning, så blir det obekvämt att gå i skogen, och det här är en bostadsnära plats, där man rastar sin hund och man vill ha stigarna kvar.
Ett välskött/välplanerat hygge, med kvarstående trädgrupper och fröträd i lagom mängd,

Jag kan ge massor med exempel på hur mina grannar, eller längre bort boende vänner, väljer det näst mest lönsamma, eller t.o.m. det näst-näst-näst bäst lönsamma alternativet, av olika sentimentala skäl.
Sedan har de flesta också andra delar (större delar) av fastigheten, som hanteras enligt "tradionellt nutida trakthyggesbruk" också, för att få en bra lönsamhet.

BTW, så har jag hittills inte lyckats lägga vantarna på ordentliga forskningsrapporter angående den långsiktiga nyttan av markberedning. Det som står i olika läroböcker eller finns att läsa hos Skogsforsk och hos skogstyrelsen, är endast sammanfattningar eller urplock ur forskning. De få referenser jag hittat runt grundrapporterna, visar ett mycket svagt stöd för själva markberedningen, eventuell plantering eller sådd, och dess utförande verkar viktigare för återväxten.
Intressant var den forskningsrapporten jag läste i höstas, att 20 år efter markberedning och plantering (var det väl?), så var nästan all planterad gran borta, och den mesta granen var naturlig, verifierat med DNA-analyser.

I den del av Sverige där jag bor, så sprutar björk och gran ur marken av sig självt. Det som behövs om man vill få virke av gran eller björk (m.fl. lövträd, men björk är just nu väldigt lönsamt), är snarast att röja.
Plantering ger inget mervärde, att låta björk och gran ta sig självt, röja klokt ganska tidigt (5 år), och sedan en gång till efter 5 år till, har vi prövat med. På två sådana områden, så är det snart dags att plocka ut större delen av den jättefina björken, och låta granen stå kvar till grantimmer. Lite björk behöver stå kvar för att trycka ner granen lite där det är ett uns glest med gran.
Detta är oerhört mycket mer lönsamt för en delvis självverksam skogsägare än att ta kostnader för markberedning, och att leja för att göra tunga röjningar av förhållandevis stor gran, och sedan ha en olönsam förstagallring. Nu får vi en lönsam gallring av 25-30-årig björk istället, och om 15-25 år får grantimmer, förhoppningsvis utan röta...

Tall kan behöva lite mer hjälp på traven, men just nutida traditionell markberedning är jag långt ifrån säker är det bästa. Inte heller att plantering av tall, p.g.a. betesskador från älg, så att man har många små träd i samma ålder är det bästa för ett bra slutresultat. Vid naturlig förökning så blir det lite större åldersskillnad mellan småträden.
Jag återkommer gärna om 20-30 år, för att berätta hur mina nu 10 och 15 år gamla experiment med naturlig föryngring på tallmark, men med insprängda "öar" av lövskog har blivit. Vi tog bort hälften av de ganska tätt ställda fröträden förra vintern, och just nu ser det bra ut. Vi låter de få betade tallarna stå kvar, enligt teorin att älgarna gärna återkommer till tidigare betade träd

Markberedning utför man för plantans överlevnad från bla. övrig vegetation och skadedjur. Det är bevisat fördelaktigt.

 

[rutans]

"Höga naturvärden" enligt den definition du far efter, är nog ofta risig sumpskog med några omärkliga slemsvampar eller så...

Möjligtvis så gillar hackspettarna den skogen.

Djup plöjning är förbjuden, men klantiga maskinförare och obefintlig kontroll, gör att jag sett ett antal fullständiga vansinnesexempel de senaste åren.
Tänk skidbacke, svart pist, där man lyckats köra uppifrån och ner, med ett djupt ställt aggregat. Djupa fåror, och vid regn så förs såklart löst material ner från från backen. Tanken med beredning är ju att vända upp näringsrik jord, och ge plantan en lite luckrare jord, samtidigt (tror det är den viktigaste effekten) som gräset blir bekämpat.

Höga naturvärden är mer än du själv tycker om att se, uppfatta och gå i.
Vad har du för rätt att nonchalera några "omärkliga slemsvampars" överlevnad? Vem bedömer en arts rätt till överlevnad - du?

Den definition jag av eget huvud far efter och inte som du självsäkert påstår är just de höga naturvärden som finns- oavsett typ.
Ibland kan det även vara nödvändigt att gå in och utföra naturvårdsskötsel för att gynna solkrävande arter.

Jag har sett misslyckade markberedningar, sådant händer - liksom hos alla andra yrkesgrupper och som hos andra yrkesgrupper försöker man upprätta rutiner för att undvika sådant.

 

[skogaliten]

Markberedning utför man för plantans överlevnad från bla. övrig vegetation och skadedjur. Det är bevisat fördelaktigt.

Då kanske du tillhör en minoritet, som inte bara har läroböckerna som citerar forskning, utan tillgång till forskningsrapporterna från långtidsförsöken med effekterna från markberedning?

Om du har länkar, eller digitala dokument, så har jag länge sökt efter dessa, och även efterfrågat dokument från t.ex. relevanta delar av SLU eller via skogliga rådgivare. Så var vänlig att hänvisa mig till grunddokumenten tack, om du har tillgång till dem.

Jag har (nästan) aldrig fått se några dokument, utan bara blivit hänvisad till t.ex. Skogsstyrelsens sidor eller Skogsforsk.

Det som är väldigt annorlunda med svensk skogsforskning, jämfört med svensk lantbruksforskning, är att den är väldigt sammanflätad med skogsbolagens verksamhet, och att forskningsrapporter ofta inte är publika.
Vad avser lantbruk, odling eller djurhållning, så kan jag enkelt ta del av för min verksamhet relevant forskning, och läsa de fullständiga versionerna av olika forskningsprojekt på nätet. Detta har jag haft mycket nytta av genom åren, för att kunna planera min verksamhet, och för att kunna diskutera med rådgivare. Jag kan också genom att läsa själv göra en utvärdering om hur viktigt/relevant ett visst dokument/rapport är relativt min egen verksamhet, t.ex. hur stor omfattning ett fältförsök haft, hur lång tid man provat en uppfödningsstrategi och titta lite på metodologi inom försöket.

Det lilla jag sett av vissa dokument runt t.ex. effekterna av markberedning, är att många försök varit av mycket liten omfattning (små provytor och kort tid), och att man försöker extrapolera effekterna från försök gjorda i norr till att också vara relevanta i söder (och vice versa) samt att man enbart varit inriktade på ett enda skötselsystem för skog och enbart sett till ett litet fåtal trädarter, och ännu mer sällan sett till helheten i ekosystemet.

 

[skogaliten]

Höga naturvärden är mer än du själv tycker om att se, uppfatta och gå i.
Vad har du för rätt att nonchalera några "omärkliga slemsvampars" överlevnad? Vem bedömer en arts rätt till överlevnad - du?

Den definition jag av eget huvud far efter och inte som du självsäkert påstår är just de höga naturvärden som finns- oavsett typ.
Ibland kan det även vara nödvändigt att gå in och utföra naturvårdsskötsel för att gynna solkrävande arter.

Jag har sett misslyckade markberedningar, sådant händer - liksom hos alla andra yrkesgrupper och som hos andra yrkesgrupper försöker man upprätta rutiner för att undvika sådant.

Jag kommenterade inte om det var relevant att spara på biotoper för "slemsvampar" eller ej, jag kommenterade att det inte är så "roligt" att traska runt i t.ex. alsumpskogar.

Det är snårigt, blött, och myggigt och kräver specialintresse för amfibier och svampar t.ex., för att vara "roligt".
Därför blir besöksfrekvensen för t.ex. naturreservat eller biotopskydd för den naturtypen naturligt lägre, än för mer lättillgänglig mark.

Varför så lättstött? Svenskt skogsbruk som det bedrivs idag står inte över all kritik. Mycket är bra, men en del är dåligt.
Det har gjorts en hel del "dumma" val under resans gång, t.ex. användningen av hormoslyr för att bekämpa lövsly (förbjudet sedan länge gudskelov) eller på senare tid, planteringen av Contorta (ingen succé precis, den beter sig visst inte som man trott).

Vad som är "bra" eller "dåligt" kan diskuteras, vad jag nog ändå tror att vi kan vara eniga om är att det behövs en inramande skogvårdslag för att undvika skövling, men att det ska finnas ganska stor frihet inom dessa ramar att välja hur man sköter sin skog.

Det vi kan diskutera är väl hur ramarna ska se ut, och varför...

 

[skogaliten]

Jag tycker du glömmer betesdjuren som höll skogsmarken öppen. De hölls väl ändå av privata djurägare? Mycket skövling ja, och skogsbolagen var inblandade men utan betesdjuren hade det växt igen.

Ja, jag tänkte inte på att ta med betesdjuren, du har alldeles rätt.

Jag gjorde ett litet försök med att skapa en bakgrund till "vår skog", det är lätt att i hastigheten missa något...

 

[Manji]

Tror inte att du förstod riktigt, för det är verkliga exempel jag talar om, och inte från min egen skog, utan grannar och bekantas. Och man har faktiskt en hel del känslor runt sina fastigheter, eller snarare delar av dem, och låter detta styra den delen, istället för "mesta möjliga ekonomiska avkastning".

Det här är verkliga exempel, från folk som bor på sin fastighet:
Jag har en granne, som inte hugger de fina timmertallarna som finns på ett ställe i hans skog, just för att det är ett slags minne över tidigare generationers arbete arbete. Det handlar alltså inte om en fröträdsställning, utan om en hektar eller så med snart riktig gamla träd, sådda någon gång under 1:a världskriget. I familjen finns en familjehistoria, om hur man samlade kottar och fick fram frö, och så körde man hästen förspänd med en tallruska för att rispa lite i marken innan man sådde...

En annan farbror har avstått från att markbereda efter att ha huggit ett skifte tall, mot många förstå-sig- påares vilja, därför att även om man använder något slags fläckmarkberedning, så blir det obekvämt att gå i skogen, och det här är en bostadsnära plats, där man rastar sin hund och man vill ha stigarna kvar.
Ett välskött/välplanerat hygge, med kvarstående trädgrupper och fröträd i lagom mängd,

Jag kan ge massor med exempel på hur mina grannar, eller längre bort boende vänner, väljer det näst mest lönsamma, eller t.o.m. det näst-näst-näst bäst lönsamma alternativet, av olika sentimentala skäl.
Sedan har de flesta också andra delar (större delar) av fastigheten, som hanteras enligt "tradionellt nutida trakthyggesbruk" också, för att få en bra lönsamhet.

BTW, så har jag hittills inte lyckats lägga vantarna på ordentliga forskningsrapporter angående den långsiktiga nyttan av markberedning. Det som står i olika läroböcker eller finns att läsa hos Skogsforsk och hos skogstyrelsen, är endast sammanfattningar eller urplock ur forskning. De få referenser jag hittat runt grundrapporterna, visar ett mycket svagt stöd för själva markberedningen, eventuell plantering eller sådd, och dess utförande verkar viktigare för återväxten.
Intressant var den forskningsrapporten jag läste i höstas, att 20 år efter markberedning och plantering (var det väl?), så var nästan all planterad gran borta, och den mesta granen var naturlig, verifierat med DNA-analyser.

I den del av Sverige där jag bor, så sprutar björk och gran ur marken av sig självt. Det som behövs om man vill få virke av gran eller björk (m.fl. lövträd, men björk är just nu väldigt lönsamt), är snarast att röja.
Plantering ger inget mervärde, att låta björk och gran ta sig självt, röja klokt ganska tidigt (5 år), och sedan en gång till efter 5 år till, har vi prövat med. På två sådana områden, så är det snart dags att plocka ut större delen av den jättefina björken, och låta granen stå kvar till grantimmer. Lite björk behöver stå kvar för att trycka ner granen lite där det är ett uns glest med gran.
Detta är oerhört mycket mer lönsamt för en delvis självverksam skogsägare än att ta kostnader för markberedning, och att leja för att göra tunga röjningar av förhållandevis stor gran, och sedan ha en olönsam förstagallring. Nu får vi en lönsam gallring av 25-30-årig björk istället, och om 15-25 år får grantimmer, förhoppningsvis utan röta...

Tall kan behöva lite mer hjälp på traven, men just nutida traditionell markberedning är jag långt ifrån säker är det bästa. Inte heller att plantering av tall, p.g.a. betesskador från älg, så att man har många små träd i samma ålder är det bästa för ett bra slutresultat. Vid naturlig förökning så blir det lite större åldersskillnad mellan småträden.
Jag återkommer gärna om 20-30 år, för att berätta hur mina nu 10 och 15 år gamla experiment med naturlig föryngring på tallmark, men med insprängda "öar" av lövskog har blivit. Vi tog bort hälften av de ganska tätt ställda fröträden förra vintern, och just nu ser det bra ut. Vi låter de få betade tallarna stå kvar, enligt teorin att älgarna gärna återkommer till tidigare betade träd

Det är väl klart det finns känslor kring skogen, varför tror du att någon som äger under 500 hektar överhuvudtaget väljer att fortsätta vara skogsägare? Det är rena rama balkongbiologi att tro att småbrukare sitter och tjänar fett med pengar. Småbruk är generellt ren och skär hobby, kultur och tradition, som du försöker sköta så gott det går utan att gå under tidsmässigt och ekonomiskt.

Sen tycker jag det är lustigt att man säger att man inte avverkat ett visst område av känslomässiga skäl, när skogen inte ens varit avverkningsmogen! Det kan mycket väl stämma, men jag personligen köper det inte förrän det kommer till kritan och man väljer att avstå från avverkning. Ge skogen 40 år till, glöm dock inte att säga att åt farbrorn att skogen kommer räknas som gammelskog och därefter enbart ha ett affektionsvärde och inget annat. Så ser vi om skogen står kvar...

För det är ju det fina, man kan inte låta skogsägare låta skogen bli gammal. Blir träden för gammal tappar de helt sitt värde då inget anständigt virkesbolag köper in gammelskog. Då har du en skog full med billig massaved, >100 år med arbete och förvaltning i flera generationer blev bara ved...

Och vad gäller markberedning står jag fast vid att det är tidsbesparande. Det är väl klart att en farbror (jag tolkar det som en pensionär?) har tid att gå med hacka och plantera. Det hade min svärfar också tid med och tycke att vi, heltidsarbetande med sjuhundrafemtio projekt igång, skulle ha samma tid. "Det är ju bara att använda hacka". Nå ei... Självklart ska man välja metoder som inte skapar större oreda än nödvändigt, men skogen är inte en rullstolsanpassad miljö naturligt sett heller.

Jag kan inte uttala mig och gran och björk. Problemet med älg är att dom skadar stora arealer med tall. Har du ett fåtal kan i stort sett hela den årgången betas sönder, för att kommande årgångar ska gå samma öde till mötes. Meningen med föryngring och plantering ska inte vara att mata älgar...

 

[Manji]

Jag läste förövrigt idag att man kan använda grisa för att markbereda skog med. Intressant och djurvänligt, tänker jag, i alla fall där varg inte finns. Grisarna måste ju älska att böka runt i en skog med alla rötter och stenar som finns?

 

[rutans]

Då kanske du tillhör en minoritet, som inte bara har läroböckerna som citerar forskning, utan tillgång till forskningsrapporterna från långtidsförsöken med effekterna från markberedning?

Om du har länkar, eller digitala dokument, så har jag länge sökt efter dessa, och även efterfrågat dokument från t.ex. relevanta delar av SLU eller via skogliga rådgivare. Så var vänlig att hänvisa mig till grunddokumenten tack, om du har tillgång till dem.

Jag har (nästan) aldrig fått se några dokument, utan bara blivit hänvisad till t.ex. Skogsstyrelsens sidor eller Skogsforsk.

Det som är väldigt annorlunda med svensk skogsforskning, jämfört med svensk lantbruksforskning, är att den är väldigt sammanflätad med skogsbolagens verksamhet, och att forskningsrapporter ofta inte är publika.
Vad avser lantbruk, odling eller djurhållning, så kan jag enkelt ta del av för min verksamhet relevant forskning, och läsa de fullständiga versionerna av olika forskningsprojekt på nätet. Detta har jag haft mycket nytta av genom åren, för att kunna planera min verksamhet, och för att kunna diskutera med rådgivare. Jag kan också genom att läsa själv göra en utvärdering om hur viktigt/relevant ett visst dokument/rapport är relativt min egen verksamhet, t.ex. hur stor omfattning ett fältförsök haft, hur lång tid man provat en uppfödningsstrategi och titta lite på metodologi inom försöket.

Det lilla jag sett av vissa dokument runt t.ex. effekterna av markberedning, är att många försök varit av mycket liten omfattning (små provytor och kort tid), och att man försöker extrapolera effekterna från försök gjorda i norr till att också vara relevanta i söder (och vice versa) samt att man enbart varit inriktade på ett enda skötselsystem för skog och enbart sett till ett litet fåtal trädarter, och ännu mer sällan sett till helheten i ekosystemet.

Du förstår inte piken.
Markberedning förbättrar plantans överlevnad. Det handlar inte om vad den gör om 20 år mer än att den har säkrat en bättre start.

 

[skerper]

Häromkring har skogsvårdsstyrelsen blivit väldigt håra på att rödlista områden .Många privata skogsägare har fått stora områden rödlistade .Vi lämnade in en averkningsansökan i höstas på ett område på 80 ha och området var förröjt och det hade kommit 2 dm med snö då kom det dit en från skogstyrelsen och åkte över området på en dag och hittade mycket intressant i snön så hela skiten blev rödlistad 80 ha .vi överklagade beslutet och det slutade med att det blev 130 ha istället !

 

[rutans]

Jag kommenterade inte om det var relevant att spara på biotoper för "slemsvampar" eller ej, jag kommenterade att det inte är så "roligt" att traska runt i t.ex. alsumpskogar.

Det är snårigt, blött, och myggigt och kräver specialintresse för amfibier och svampar t.ex., för att vara "roligt".
Därför blir besöksfrekvensen för t.ex. naturreservat eller biotopskydd för den naturtypen naturligt lägre, än för mer lättillgänglig mark.

Varför så lättstött? Svenskt skogsbruk som det bedrivs idag står inte över all kritik. Mycket är bra, men en del är dåligt.
Det har gjorts en hel del "dumma" val under resans gång, t.ex. användningen av hormoslyr för att bekämpa lövsly (förbjudet sedan länge gudskelov) eller på senare tid, planteringen av Contorta (ingen succé precis, den beter sig visst inte som man trott).

Vad som är "bra" eller "dåligt" kan diskuteras, vad jag nog ändå tror att vi kan vara eniga om är att det behövs en inramande skogvårdslag för att undvika skövling, men att det ska finnas ganska stor frihet inom dessa ramar att välja hur man sköter sin skog.

Det vi kan diskutera är väl hur ramarna ska se ut, och varför...

Vi sparar inte höga naturvärden för att det ska vara roligt att traska omkring i.

De fina skogarna som däremot gärna ska sparas är de mer sterila produktionsskogarna. I sådant fall kan i särskilda fall viss friluftshänsyn tas. Vilket inte alls är samma sak som naturvärde.

Självklart finns det alltid förbättringar och självklart har felaktiga åtgärder gjorts. Man lär sig och lär om.

Skövling?

 

[Manji]

Häromkring har skogsvårdsstyrelsen blivit väldigt håra på att rödlista områden .Många privata skogsägare har fått stora områden rödlistade .Vi lämnade in en averkningsansökan i höstas på ett område på 80 ha och området var förröjt och det hade kommit 2 dm med snö då kom det dit en från skogstyrelsen och åkte över området på en dag och hittade mycket intressant i snön så hela skiten blev rödlistad 80 ha .vi överklagade beslutet och det slutade med att det blev 130 ha istället !

Jag beklagar verkligen...

 

[skerper]

Jag beklagar verkligen...

Japp det beräknade värdet som gick förlorat var ca 7 mille för dom 80ha

 

[skogaliten]

Det är väl klart det finns känslor kring skogen, varför tror du att någon som äger under 500 hektar överhuvudtaget väljer att fortsätta vara skogsägare? Det är rena rama balkongbiologi att tro att småbrukare sitter och tjänar fett med pengar. Småbruk är generellt ren och skär hobby, kultur och tradition, som du försöker sköta så gott det går utan att gå under tidsmässigt och ekonomiskt.

Sen tycker jag det är lustigt att man säger att man inte avverkat ett visst område av känslomässiga skäl, när skogen inte ens varit avverkningsmogen! Det kan mycket väl stämma, men jag personligen köper det inte förrän det kommer till kritan och man väljer att avstå från avverkning. Ge skogen 40 år till, glöm dock inte att säga att åt farbrorn att skogen kommer räknas som gammelskog och därefter enbart ha ett affektionsvärde och inget annat. Så ser vi om skogen står kvar...

För det är ju det fina, man kan inte låta skogsägare låta skogen bli gammal. Blir träden för gammal tappar de helt sitt värde då inget anständigt virkesbolag köper in gammelskog. Då har du en skog full med billig massaved, >100 år med arbete och förvaltning i flera generationer blev bara ved...

Och vad gäller markberedning står jag fast vid att det är tidsbesparande. Det är väl klart att en farbror (jag tolkar det som en pensionär?) har tid att gå med hacka och plantera. Det hade min svärfar också tid med och tycke att vi, heltidsarbetande med sjuhundrafemtio projekt igång, skulle ha samma tid. "Det är ju bara att använda hacka". Nå ei... Självklart ska man välja metoder som inte skapar större oreda än nödvändigt, men skogen är inte en rullstolsanpassad miljö naturligt sett heller.

Jag kan inte uttala mig och gran och björk. Problemet med älg är att dom skadar stora arealer med tall. Har du ett fåtal kan i stort sett hela den årgången betas sönder, för att kommande årgångar ska gå samma öde till mötes. Meningen med föryngring och plantering ska inte vara att mata älgar...

Öhhh, skog planterad under första världskriget är ungefär 100 år gammal, definitivt avverkningsmogen...

Själv har jag ungefär 70 hektar skog att leka med. Några delar är ren produktionsskog, vissa är för "egen rekreation", och några är "mina experiment" med alternativ skötsel.

Man kan såklart inte försörja sig på små arealer, men 500 hektar skogsmark söder om "mitten" är väldigt stora fastigheter. Finns det bra jakt på fastigheten och man har möjlighet att skapa inkomster från jakt (mer än "bara" jaktarrende), så kan det bli ett värdefullt tillskott till annan produktion i skogen.
Men även från vår fastighet, kan det bli några tusenlappar in då och då.

Minns jag rätt så ligger medelägandet räknat i hektar i Svealand och Götaland under 40 hektar. Det är alltså väldigt många, som har var sin mindre plätt med skog.
http://www.kunskapdirekt.se/sv/KunskapDirekt/KraftsamlingSkog/Skogsagareskogsforetagare/

Det finns i hela Sverige, enligt officiell statistik ca 1500 privat personer som äger mer än 200 hektar produktiv skogsmark. Totalt finns uppåt 12000 - 15000 privatpersoner som äger skog.

 

[skogaliten]

Du förstår inte piken.
Markberedning förbättrar plantans överlevnad. Det handlar inte om vad den gör om 20 år mer än att den har säkrat en bättre start.

Du verkar vara väldigt känslomässigt bunden till ett behov av att markbereda.

Det är väldigt intressant om plantan som planterats med stort besvär, verkligen överlever, och att den faktiskt ger den sorts virke man tänkt sig. Inte krokiga, frodvuxna eller på annat sätt usla träd ur produktionssynpunkt.

Det är mer intressant att ha bra växande träd under hela livscykeln än bara det första åren.

Men har du sett forskningen?