Ja, mycket skog ägdes privat "innan". Men frågan är vilket perspektiv man väljer att ha, när man vill diskutera "avskogning", olika skötselmodeller för skog, eller vilka "mål" vi vill ha med skogen i Sverige.
Viktigt att komma ihåg är att en relativt stor del av Sveriges BNP är relaterat till sådant som har med "skog" att göra. Allt från sågade trävaror, pappersmassa, papper, biobränslen (i vid bemärkelse) där det är lätt att se kopplingen mellan "skog" och "produkt", men det handlar också om ingenjörskunskaper som hur man bygger pappersmaskiner, utveckling av olika syntetfibrer från skogsråvara, konstruktion och byggande av skogsmaskiner och mycket mer.
Sedan har skogen också stora sociala och identitetsskapande egenskaper, och dessutom är det ett antal olika varianter av ekosystem som finns "i skogen"...
En stor del av "skogsskövlingen" gjordes av bolag, t.ex.1800-talets enorma huggning av äldre skog, mycket för export av sågade trävaror, eller som en del av gruvnäringen och järnhanteringen, där det under flera århundraden höggs allt vad som gick, för att få fram träkol till masugnar och smedjor.
Landsdelar som i dag är mycket väl beskogade, var väldigt skogfattiga, och träkol fick hämtas allt längre bort ifrån för att "mata" ugnarna. Gruvnäringens behov av träkol, klingade av allt mer, och mot slutet av 1800-talet var det inte längre en viktig faktor för skogen.
Men i slutet av 1800-talet är det istället den exportinriktade sågverkindustrin
Den s.k. "dimensionshuggningen", som bedrevs av bolagen under 1800-talet och tidigt 1900-tal, var ett slags skövlande blädningsbruk, där man till sist tog allt ur skogen som var möjligt att såga. Till slut återstod inte mycket till skog, och man struntade i att plantera eller så ny skog.
I och med första skogsvårdslagen,
https://sv.wikipedia.org/wiki/Skogsvårdslagen, så börjar man tydligare styra skogsägarna, bolag såväl som privata ägare, till att tvinga fram återplantering eller sådd efter huggning, och så småningom definiera lägsta ålder för avverkning.
Idag har vi en skogsvårdslag som försöker sätta miljömål jämställt med produktionsmål, och som avser att tillämpa något slags "frihet under ansvar", med jämfört för 20-30 år sedan, färre detaljregleringar.
Den nuvarande skogsvårdslagen tar dock mycket lite, om någon, hänsyn till rekreationella eller sociala aspekter av skogen.
Enligt mig så behövs det definitivt en skogsvårdslag, och både miljö, produktion, och sociala värden behöver finnas med.
En mycket stor del av skogen är "privatägd", endera av skogsbolag (t.ex. Holmen eller SCA), eller av fysiska personer. De allra flesta privatpersonerna som äger skog, har bara 10-50 hektar skog var, men det finns också privatpersoner som äger flera tusen hektar. Privatpersoner med tusentals hektar är väldigt ofta "gods" av olika slag.
Men som @sjöberga säger, så är äganderätten till mark egentligen ganska kringskuren, gruvor kan man inte hindra på sin mark, man får inte avverka träd utan att anmäla detta och få det godkänt, man får inte köra med motordrivna fordon i egna skogen (terrängkörningslagen) och tack vare Allemansrätten, så för alla människor promenera, rida, plocka bär och svamp i alla svenska skogar som inte är Nationalparker eller naturreservat (där gäller särskilda regler).
Jag tycker mig se att den trevligaste skogen att vara i (stor biologisk mångfald, varierande trädarter m.m.), ofta är ägd av privatpersoner, som bor på/i eller nära sin fastighet, och som har ett måttligt stort skogsinnehav (under 50 hektar), och som dessutom är genuint intresserade av sin egen skog och ofta befinner sig i denna, för jakt eller av andra anledningar. Dessa personer väljer att låta en del av skogen vara blandskog (inte så ekonomiskt lönsamt), eller avstår från att markbereda efter huggning ("det blir så svårt att gå i skogen sedan") trots att det påstås växa bättre, eller som låter några områden vara omskötta men ohuggna ("farfar sådde tallen, den får stå som ett minne").
Den absolut tristaste skogen är en hel del skog ägd av de stora bolagen, där de försöker få fram så mycket träfibrer så fort som möjligt, t.ex. stora granplantager med obefintlig biologisk mångfald, eller kalhyggen gjorda på sluttande mark, där man markbereder genom plöjning, så fårorna blir "vertikala" och näringen rinner ner i dalen...