Asko
Trådstartare
På sistone har det talats om ett par viktiga samtalsämnen här på buke och jag kände att jag inte var så ensam som jag känt med detta. Att det kanske finns fler än vad jag trott med samma typ av "problematik" som jag.
Jag kanske kan berätta lite... Jag är rätt ung och oskuld, har aldrig haft sex eller liknande med någon annan. Jag har visserligen drömt och haft tankar, och antar att jag har en vanlig, möjligen lite lägre, nivå av kåthet ändå. Men jag har länge nu inte haft någon lust för att ha sex med en man. Som barn tvingades jag en gång visa mitt underliv för en några år äldre pojke (som bytte roller mellan att vara mobbare och "vän") men har sedan dess inte drabbats av något annat. Möjligen har det, och dessa olika texter man läst om drabbade kvinnor som råkat ut för saker av män som de aldrig hade misstänkt, gjort att jag tappat sexlusten. Dvs jag tror det sitter mycket i huvudet på mig och jag vågar inte lita på någon man tillräckligt mycket. En kvinna har känts lite mera möjlig för mig men jag har inte nått dit ännu.
Alltså, jag vet att jag inte är den enda som känner så här. Men jag skulle vara glad över att få höra av andra som kanske har känt eller känner liknande saker. Och kanske om hur ni tänker runt det och/eller tar "itu" med det.
Jag kanske kan berätta lite... Jag är rätt ung och oskuld, har aldrig haft sex eller liknande med någon annan. Jag har visserligen drömt och haft tankar, och antar att jag har en vanlig, möjligen lite lägre, nivå av kåthet ändå. Men jag har länge nu inte haft någon lust för att ha sex med en man. Som barn tvingades jag en gång visa mitt underliv för en några år äldre pojke (som bytte roller mellan att vara mobbare och "vän") men har sedan dess inte drabbats av något annat. Möjligen har det, och dessa olika texter man läst om drabbade kvinnor som råkat ut för saker av män som de aldrig hade misstänkt, gjort att jag tappat sexlusten. Dvs jag tror det sitter mycket i huvudet på mig och jag vågar inte lita på någon man tillräckligt mycket. En kvinna har känts lite mera möjlig för mig men jag har inte nått dit ännu.
Alltså, jag vet att jag inte är den enda som känner så här. Men jag skulle vara glad över att få höra av andra som kanske har känt eller känner liknande saker. Och kanske om hur ni tänker runt det och/eller tar "itu" med det.