Ingen bra dag

Jag ska till tandläkaren idag, men vet inte alls vad de kommer att göra. De får titta, ta bilder och eventuellt peta på tänderna, men inte på tandköttet. Där är det stopp.

Jag har dålig tandhälsa för jag klarar inte av att borsta tänderna. Nu går jag i terapi för att klara av det, men jag misströstar och tror inte terapin kommer att hjälpa.

Om jag hade en autism-diagnos, så kunde jag få ett blått kort så att tandläkarbesöken inte skulle kosta så mycket. Min förra psykolog tyckte ju att en second opinion vore motiverad för mig. Men jag vet inte vad det blev av med det där. Det har gått flera månader utan att remissgruppen återkopplat.

Och det är väl just möjligheten att få ett blått kort som skulle kunna vara en fördel med en diagnos. Fler fördelar har jag inte kunnat komma på.

 

[tuaphua]

Jag ska till tandläkaren idag, men vet inte alls vad de kommer att göra. De får titta, ta bilder och eventuellt peta på tänderna, men inte på tandköttet. Där är det stopp.

Jag har dålig tandhälsa för jag klarar inte av att borsta tänderna. Nu går jag i terapi för att klara av det, men jag misströstar och tror inte terapin kommer att hjälpa.

Om jag hade en autism-diagnos, så kunde jag få ett blått kort så att tandläkarbesöken inte skulle kosta så mycket. Min förra psykolog tyckte ju att en second opinion vore motiverad för mig. Men jag vet inte vad det blev av med det där. Det har gått flera månader utan att remissgruppen återkopplat.

Och det är väl just möjligheten att få ett blått kort som skulle kunna vara en fördel med en diagnos. Fler fördelar har jag inte kunnat komma på.

Du kanske kan bli mer anställningsbar med lönebidrag, som du kan ha rätt till om du har autism-diagnos.

 

[Wille]

Du kanske kan bli mer anställningsbar med lönebidrag, som du kan ha rätt till om du har autism-diagnos.

Kanske det. Men jag tycker ju att jag duger som jag är och behöver inga särskilda anpassningar för att klara ett jobb. Att slänga fram lönebidragskortet känns lite som att säga att jag är inte lika bra som andra.

 

[Wille]

Jag klarade av tandläkarbesöket men får nu inte äta på två timmar. Det blir en sen lunch.

 

[Trasten]

Kanske det. Men jag tycker ju att jag duger som jag är och behöver inga särskilda anpassningar för att klara ett jobb. Att slänga fram lönebidragskortet känns lite som att säga att jag är inte lika bra som andra.

Menar du att folk med lönebidrag är sämre än andra?

(Alla är olika på olika sätt ändå)

 

[Enya]

Kanske det. Men jag tycker ju att jag duger som jag är och behöver inga särskilda anpassningar för att klara ett jobb. Att slänga fram lönebidragskortet känns lite som att säga att jag är inte lika bra som andra.

Att "slänga fram lönebidragskortet" visar på att du har en funktionsnedsättning du behöver en/flera anpassningar för och gör att arbetsgivaren får delar av din lön från Arbetsförmedlingen så att de kan vara mer positiva till att anställa dig och göra de förändringar som du skulle tänkas kunna behöva för att få och behålla ett jobb. Tex att arbeta mindre och ha tid för boendestödet och annat som hade kunnat passa beroende på vad det rör sig om.

"Lika bra som alla andra", det är en känsla jag kämpa enormt mot varje dag pga mina funktionsnedsättningar och som innehavare av lönebidrag, så ditt inlägg var rätt illa formulerat. Jag tar förgivet att du inte alls menar att man , om man har lönebidrag, är sämre än de som faktiskt inte har det, och att man, om man har lönebidrag, inte "slänger fram lönebidragskortet", så som du uttryckte det.

 

[Wille]

Menar du att folk med lönebidrag är sämre än andra?

(Alla är olika på olika sätt ändå)

De fungerar på ett annat sätt och kan kräva mer av sin omgivning.

Att "slänga fram lönebidragskortet" visar på att du har en funktionsnedsättning du behöver en/flera anpassningar för och gör att arbetsgivaren får delar av din lön från Arbetsförmedlingen så att de kan vara mer positiva till att anställa dig och göra de förändringar som du skulle tänkas kunna behöva för att få och behålla ett jobb. Tex att arbeta mindre och ha tid för boendestödet och annat som hade kunnat passa beroende på vad det rör sig om.

"Lika bra som alla andra", det är en känsla jag kämpa enormt mot varje dag pga mina funktionsnedsättningar och som innehavare av lönebidrag, så ditt inlägg var rätt illa formulerat. Jag tar förgivet att du inte alls menar att man , om man har lönebidrag, är sämre än de som faktiskt inte har det, och att man, om man har lönebidrag, inte "slänger fram lönebidragskortet", så som du uttryckte det.

Det ante mig att någon skulle hugga på det där. Jag funderade ett tag på hur jag skulle formulera mig och skrev på ett annat sätt från början. Men det fanns väl helt enkelt inte ett bättre sätt att lägga fram det.

Jag menar att har man en funktionsnedsättning eller funktionsvariation så funkar man inte som de flesta andra. Som på mitt förra jobb var det en kille som knappt kunde gå. Och en annan saknade en del av hjärnan. Jag känner att det kräver en del av en arbetsgivare att behöva fixa med anpassningar. Det är inte alla som är villiga till det. För att det är jobbigt. Och jag behöver ju inga anpassningar och vill inte signalera att jag behöver sådana.

 

[Trasten]

De fungerar på ett annat sätt och kan kräva mer av sin omgivning.

Det ante mig att någon skulle hugga på det där. Jag funderade ett tag på hur jag skulle formulera mig och skrev på ett annat sätt från början. Men det fanns väl helt enkelt inte ett bättre sätt att lägga fram det.

Jag menar att har man en funktionsnedsättning eller funktionsvariation så funkar man inte som de flesta andra. Som på mitt förra jobb var det en kille som knappt kunde gå. Och en annan saknade en del av hjärnan. Jag känner att det kräver en del av en arbetsgivare att behöva fixa med anpassningar. Det är inte alla som är villiga till det. För att det är jobbigt. Och jag behöver ju inga anpassningar och vill inte signalera att jag behöver sådana.

Okej. Jag känner ett par med lönebidrag som inte är konstigare än dig i alla fall Eller mig.

Det är inte heller något som folk brukar använda som nått frikort utan det är en del av samhällskontraktet att folk ska kunna jobba så långt det är möjligt. Det är inte välgörenhet.

Eftersom du verkar ha svårt att klara av både jobb och vardag tänker jag att vissa anpassningar kanske kunde underlättat så att du orkar mer?

Jag förstår att du inte menade det som en förolämpning åt de som har lönebidrag och de kan försvara sig själva. Utan vill bara lyfta att om man har lätt för att tänka nedvärderande om andra grupper slutar det lätt med att man tänker nedvärderande om sig själv.

Jag tror du kan lösa din situation bättre genom att tänka snälla tankar om både dig själv och andra.

Men exakt vilken väg du ska gå är ju så klart upp till dig.

 

[Wille]

Okej. Jag känner ett par med lönebidrag som inte är konstigare än dig i alla fall Eller mig.

Det är inte heller något som folk brukar använda som nått frikort utan det är en del av samhällskontraktet att folk ska kunna jobba så långt det är möjligt. Det är inte välgörenhet.

Eftersom du verkar ha svårt att klara av både jobb och vardag tänker jag att vissa anpassningar kanske kunde underlättat så att du orkar mer?

Jag förstår att du inte menade det som en förolämpning åt de som har lönebidrag och de kan försvara sig själva. Utan vill bara lyfta att om man har lätt för att tänka nedvärderande om andra grupper slutar det lätt med att man tänker nedvärderande om sig själv.

Jag tror du kan lösa din situation bättre genom att tänka snälla tankar om både dig själv och andra.

Men exakt vilken väg du ska gå är ju så klart upp till dig.

Jag har inte ens tänkt att folk med lönebidrag skulle vara konstiga, bara att de inte har samma förutsättningar som andra. Och det syns inte alltid ens. Som killen som saknade en del av hjärnan, han verkade som vem som helst. Hade han inte berättat om sina problem hade jag inte anat något.

Tyvärr tror jag inte att jag någonsin kommer att kunna orka både vardag och jobb samtidigt och det lär ingen underlätta för mig heller. Jag har ju jobbat heltid tidigare utan lönebidrag och det blir det nog ingen ändring på.

 

[Karro-Lina]

De fungerar på ett annat sätt och kan kräva mer av sin omgivning.

Det ante mig att någon skulle hugga på det där. Jag funderade ett tag på hur jag skulle formulera mig och skrev på ett annat sätt från början. Men det fanns väl helt enkelt inte ett bättre sätt att lägga fram det.

Jag menar att har man en funktionsnedsättning eller funktionsvariation så funkar man inte som de flesta andra. Som på mitt förra jobb var det en kille som knappt kunde gå. Och en annan saknade en del av hjärnan. Jag känner att det kräver en del av en arbetsgivare att behöva fixa med anpassningar. Det är inte alla som är villiga till det. För att det är jobbigt. Och jag behöver ju inga anpassningar och vill inte signalera att jag behöver sådana.

Vi är många som inte fungerar som ”alla andra”, funktionsvariation eller ej

Kan det underlätta för dig att få lönebidrag så tycker jag verkligen inte att den rädslan skall hindra dig. Du lyfter ofta fram dina problem med psykisk ohälsa som något som begränsar dig väldigt mycket i livet, både privat och på jobbet. Kanske kan det kännas lättare att lite ”ge up fighten” och acceptera dig själv för den du är just nu och inte kämpa så för att bli någon som du önskar. Att arbetsplatsen gör anpassningar för dig betyder ju inte att du på något sätt tillför mindre eller inte är en tillgång. Svårt, men försök se lite till dina goda egenskaper och låt det där andra få stå tillbaka en aning.

För övrigt så tror jag ”alla andra” är färre än du tror

 

[Bubbla]

Jag har inte ens tänkt att folk med lönebidrag skulle vara konstiga, bara att de inte har samma förutsättningar som andra. Och det syns inte alltid ens. Som killen som saknade en del av hjärnan, han verkade som vem som helst. Hade han inte berättat om sina problem hade jag inte anat något.

Tyvärr tror jag inte att jag någonsin kommer att kunna orka både vardag och jobb samtidigt och det lär ingen underlätta för mig heller. Jag har ju jobbat heltid tidigare utan lönebidrag och det blir det nog ingen ändring på.

Jag har varit på flera arbetsplatser där personer börjat på lönebidragsanställning men sen blivit fast anställda på en vanlig tjänst. Det har handlat om personer som av olika skäl behövt byta bana i livet pga tex utmattning. Där det kan vara svårt för en arbetsgivare att chansa på att det funkar och att lönebidraget då är en garanti för att inte behöva kräva fullt arbete per krona. Och när personerna visat sig funka alldeles ypperligt så har de fått vanliga tjänster. Ingen aning om villkoren för detta men kanske kan vara ett alternativ?

 

[Wille]

Vi är många som inte fungerar som ”alla andra”, funktionsvariation eller ej

Kan det underlätta för dig att få lönebidrag så tycker jag verkligen inte att den rädslan skall hindra dig. Du lyfter ofta fram dina problem med psykisk ohälsa som något som begränsar dig väldigt mycket i livet, både privat och på jobbet. Kanske kan det kännas lättare att lite ”ge up fighten” och acceptera dig själv för den du är just nu och inte kämpa så för att bli någon som du önskar. Att arbetsplatsen gör anpassningar för dig betyder ju inte att du på något sätt tillför mindre eller inte är en tillgång. Svårt, men försök se lite till dina goda egenskaper och låt det där andra få stå tillbaka en aning.

För övrigt så tror jag ”alla andra” är färre än du tror

Jag kan inte riktigt förstå varför en arbetsgivare ska ha bidrag för en normalpresterande person som inte behöver anpassningar.

Det jag skulle behöva är en något kortare arbetstid så att jag kan gå i min terapi. Det är faktiskt ett litet problem jag inte vet hur jag skulle kunna lösa om/när jag får jobb. Möjligen kanske det går att lösa med förebyggande sjukpenning. Men som anpassning på jobbet, nej, skulle inte tro det. Och boendestöd lär jag få leva utan om/när jag börjar jobba igen.

 

[Wille]

Jag har varit på flera arbetsplatser där personer börjat på lönebidragsanställning men sen blivit fast anställda på en vanlig tjänst. Det har handlat om personer som av olika skäl behövt byta bana i livet pga tex utmattning. Där det kan vara svårt för en arbetsgivare att chansa på att det funkar och att lönebidraget då är en garanti för att inte behöva kräva fullt arbete per krona. Och när personerna visat sig funka alldeles ypperligt så har de fått vanliga tjänster. Ingen aning om villkoren för detta men kanske kan vara ett alternativ?

Jag har haft ett sådant jobb. Hade lönebidrag i flera år men som successivt sänktes.

 

[Bubbla]

Jag har haft ett sådant jobb. Hade lönebidrag i flera år men som successivt sänktes.

Ja du ser. Men du känner inte att det var ett bra alternativ? Jag har ingen aning själv. Jag kan dock som rekryterande chef se att det ibland kan vara lite svårt att chansa på att anställa någon som har en lite brokig bakgrund eller inte helt rätt kvalifikationer, även om jag får intrycket av att det är en i grund väldigt kapabel person. Det är bra att kunna pröva personen i verksamheten på ett eller annat sätt först.

 

[Cherarriduracell]

Vad bra att du fixade tandläkarbesöket! Jag tänker också att det inte vore helt fel med lönebidrag, även om det inte är vad tråden initialt handlade om. Jag har haft flera kollegor som är anställda med lönebidrag och de sträcker sig över hela spannet. Alltifrån superkapabel (verkligen rätt person på rätt jobb men skulle sannolikt ha svårigheter på andra platser, därav bidraget) till personer som behöver mycket styrning och stöttning genom dagarna.

Det jag vill säga är, låt inte tankarna på ett eventuellt lönebidrag avstyra en eventuell utredning (om du får second opinion). Har man en diagnos, oavsett om det gäller depressioner, glutenintolerans eller autismspektrum så är det så mycket lättare för en själv och andra att veta vad man behöver för förutsättningar för att klara sin vardag. Det är också lättare för en arbetsgivare att göra anpassningar om hen vet mer svart på vitt vad som kan behövas.

 

[Wille]

Ja du ser. Men du känner inte att det var ett bra alternativ? Jag har ingen aning själv. Jag kan dock som rekryterande chef se att det ibland kan vara lite svårt att chansa på att anställa någon som har en lite brokig bakgrund eller inte helt rätt kvalifikationer, även om jag får intrycket av att det är en i grund väldigt kapabel person. Det är bra att kunna pröva personen i verksamheten på ett eller annat sätt först.

Med lönebidrag fick arbetsgivaren råd att ha mig på heltid. Annars hade jag inte fått heltidsjobb där. Ag var redan bekant med mig då jag arbetstränat där och redan jobbade en del procent. Sen blev jag ju utförsäkrad och det blev aktuellt med lönebidrag och heltidsjobb. Arbetsgivarens reaktion var "Wow! Så vi får alltså dig OCH bidrag!"

 

[Wille]

Vad bra att du fixade tandläkarbesöket! Jag tänker också att det inte vore helt fel med lönebidrag, även om det inte är vad tråden initialt handlade om. Jag har haft flera kollegor som är anställda med lönebidrag och de sträcker sig över hela spannet. Alltifrån superkapabel (verkligen rätt person på rätt jobb men skulle sannolikt ha svårigheter på andra platser, därav bidraget) till personer som behöver mycket styrning och stöttning genom dagarna.

Det jag vill säga är, låt inte tankarna på ett eventuellt lönebidrag avstyra en eventuell utredning (om du får second opinion). Har man en diagnos, oavsett om det gäller depressioner, glutenintolerans eller autismspektrum så är det så mycket lättare för en själv och andra att veta vad man behöver för förutsättningar för att klara sin vardag. Det är också lättare för en arbetsgivare att göra anpassningar om hen vet mer svart på vitt vad som kan behövas.

Nej, jag hade inte tänkt avstyra en second opinion p.g.a. eventuellt lönebidrag.

 

[tuaphua]

Jag kan inte riktigt förstå varför en arbetsgivare ska ha bidrag för en normalpresterande person som inte behöver anpassningar.

Det jag skulle behöva är en något kortare arbetstid så att jag kan gå i min terapi. Det är faktiskt ett litet problem jag inte vet hur jag skulle kunna lösa om/när jag får jobb. Möjligen kanske det går att lösa med förebyggande sjukpenning. Men som anpassning på jobbet, nej, skulle inte tro det. Och boendestöd lär jag få leva utan om/när jag börjar jobba igen.

Jag tänkte att med lönebidrag så kanske du kan få gå ner lite i tid för att tex kunna ha boendestödet dagtid och gå i terapi tex. Då kan du ju få lite anpassning, hjälp att klara vardagen och ev kanske med terapi också må bättre öht.
Så kan du fortfarande vara attraktiv att anställa även om du inte kan jobba 100% och så att säga behöver anpassning.
Det betyder ju inte att du inte klarar av att prestera på jobbet. Utan mer att du får till livet även utanför jobbet lite mer med den anpassningen.

 

[Masqueradee]

Jag ska till tandläkaren idag, men vet inte alls vad de kommer att göra. De får titta, ta bilder och eventuellt peta på tänderna, men inte på tandköttet. Där är det stopp.

Jag har dålig tandhälsa för jag klarar inte av att borsta tänderna. Nu går jag i terapi för att klara av det, men jag misströstar och tror inte terapin kommer att hjälpa.

Om jag hade en autism-diagnos, så kunde jag få ett blått kort så att tandläkarbesöken inte skulle kosta så mycket. Min förra psykolog tyckte ju att en second opinion vore motiverad för mig. Men jag vet inte vad det blev av med det där. Det har gått flera månader utan att remissgruppen återkopplat.

Och det är väl just möjligheten att få ett blått kort som skulle kunna vara en fördel med en diagnos. Fler fördelar har jag inte kunnat komma på.

Behöver du borsta tänderna då? Jag har i bland (i samråd med tandläkare) behövt använda Corsodyl eller Hexident, minns inte riktigt. Kanske kan det vara en lösning, eller annat munskölj för de dagar du inte klarar av tandborstningen?

 

[Bubbla]

Med lönebidrag fick arbetsgivaren råd att ha mig på heltid. Annars hade jag inte fått heltidsjobb där. Ag var redan bekant med mig då jag arbetstränat där och redan jobbade en del procent. Sen blev jag ju utförsäkrad och det blev aktuellt med lönebidrag och heltidsjobb. Arbetsgivarens reaktion var "Wow! Så vi får alltså dig OCH bidrag!"

Det låter ju ändå som det var en win-win för alla parter? Eller jag kanske förstår fel?