Ingen att prata med

[Wille]

Ah ok. Ja då är det ju lite annorlunda såklart. Vad säger psykologen? Bra att du kan bolla med psykologen ändå tycker jag.

Psykologen säger att jag borde träffa en läkare för uppföljning.

 

[Exile]

Må så vara men jag tänker inte göra något farligt för att det eventuellt, kanske ska bli bättre.

Jag börjar faktiskt bli irriterad över tjafset nu.

Läkaren hade inte skrivit ut medicin som du kan hämta och börja ta själv utan övervakning om det var farligt. Ja det kanske finns risk för mycket allvarliga biverkningar men om det var något som kunde döda dig pang bom så hade du inte fått ta medicinen så.

Om du inte är beredd att någonsin göra något på bekostnad av din trygghet så kommer du aldrig bli frisk någonsin, sorry men så är det. Oavsett vilken problematik man har, framförallt om det är psykiskt så måste man för eller senare göra saker man inte är bekväm med, det är en del i utvecklingen som är nödvändig för att förändras. Det fina med förändring är ju dock att den där gränsen för vad som är obekvämt kan flytta på sig, det första steget är alltid svårast, det blir lättare med tiden.

Det första steget vore att som flera har sagt berätta för vården hur du känner inför den nya medicinen, kanske har de en lösning som du kan känna fungerar för dig, det vet du inte om du inte provar.

Sen tycker jag inte du ska bli irriterad för att folk försöker hjälpa dig, det är inte tjafs utan det är omtanke.

 

[Thaliaste]

Men du fattar inte. Jag får panikångest av att spela rysk roulette. Medicinen kan ju också ge andra biverkningar som är ångestframkallande. Jag vill verkligen inte hamna i läget att jag behöver vård. Det är så fruktansvärt hemskt och svårt ångestframkallande. Och det är ingen risk alls med att inte ta medicinen. Allt förblir ju som vanligt bara.

Jodå, jag fattar. Men jag ser frågan på ett annat sätt, det är skillnad. Om du inte tar medicinen så vet du att det är samma lika som du har det nu, och en icke-förändring är inte en risk, det har du helt rätt i. Men risken med att inte ta medicinen är att du kan gå miste om en förbättring, att du inte får ett bättre mående och mer energi. En medicin är sällan ett mirakel eller hela lösningen för ett perfekt liv, men det kan vara en chans till att gå åt rätt håll. Att börja leva igen.

Jag fattar att det är skitläskigt att du inte vet hur det kommer att gå, och att du inte kan ha kontroll över det. Men om du bestämmer dig för att vilja ge medicinen en chans, kan du komma på saker som kan mildra ångesten av situationen att testa något okänt? Skulle det kännas bättre att vara hemma eller att vara inlagd första veckan t ex?

 

[athena_arabians]

Läkaren hade inte skrivit ut medicin som du kan hämta och börja ta själv utan övervakning om det var farligt. Ja det kanske finns risk för mycket allvarliga biverkningar men om det var något som kunde döda dig pang bom så hade du inte fått ta medicinen så.

Exakt. Jag tar två farliga mediciner och fick lämna prover väldigt tätt den första tiden för att se till att min lever och mina njurar inte trillade av pinn. Jag lämnar fortfarande prover regelbundet men med längre intervall än i början. Sker en förändring till det sämre blir det tätare prover igen för att följa upp det.

Att vara utan mina mediciner är inte ett alternativ, utan dem har jag inget liv.

 

[Wille]

Läkaren hade inte skrivit ut medicin som du kan hämta och börja ta själv utan övervakning om det var farligt. Ja det kanske finns risk för mycket allvarliga biverkningar men om det var något som kunde döda dig pang bom så hade du inte fått ta medicinen så.

Om du inte är beredd att någonsin göra något på bekostnad av din trygghet så kommer du aldrig bli frisk någonsin, sorry men så är det. Oavsett vilken problematik man har, framförallt om det är psykiskt så måste man för eller senare göra saker man inte är bekväm med, det är en del i utvecklingen som är nödvändig för att förändras. Det fina med förändring är ju dock att den där gränsen för vad som är obekvämt kan flytta på sig, det första steget är alltid svårast, det blir lättare med tiden.

Det första steget vore att som flera har sagt berätta för vården hur du känner inför den nya medicinen, kanske har de en lösning som du kan känna fungerar för dig, det vet du inte om du inte provar.

Sen tycker jag inte du ska bli irriterad för att folk försöker hjälpa dig, det är inte tjafs utan det är omtanke.

Det är tjafs eftersom ingen respekterar att jag är livrädd och anser det farligt att behöva sjukhusvård. Jag är jävligt fobisk liksom.

Och det är också tjafs att gång på gång ta upp att jag borde berätta för vården hur jag känner när jag redan har gjort det.

Vad jag behöver är information om vad jag riskerar genom att ta medicinen. Jag måste veta att ingen kommer att sticka mig om jag måste få vård.

 

[athena_arabians]

Det är tjafs eftersom ingen respekterar att jag är livrädd och anser det farligt att behöva sjukhusvård. Jag är jävligt fobisk liksom.

Och det är också tjafs att gång på gång ta upp att jag borde berätta för vården hur jag känner när jag redan har gjort det.

Vad jag behöver är information om vad jag riskerar genom att ta medicinen. Jag måste veta att ingen kommer att sticka mig om jag måste få vård.

Jag tror nog de flesta förstår och respekterar att ha en fobi är inte enkelt eller lätt (jag har själv haft panik inför allt som har med nålar att göra). Men lik förbannat är det sällan man vinner något utan att riskera något eller ta sig över något hinder.

Antingen fortsätter man utan förändringar eller så tar man all hjälp som finns för att bli bättre (inkl vård för att hantera fobin).

Livet kommer inte med någon garanti eller är utan risker.

 

[Hippocampus]

Ja det är faktiskt lika illa åt det hållet.
Hyresvärdar som hyr ut mögliga ruckel med målarfärg på.
Men skillnaden är att man då kan fly.

Nja, det kan man oftast inte. Det är otroligt svårt att hitta boende. Jag vet att många som äger hus inte riktigt verkar förstå det men vi som hyr vet det.

Eller har hyresvärdar som ändrar sig från dag till annan om uthyrning, hyror, vad som ingår, som ska kasta ut en osv osv osv.

 

[Wille]

Jag tror nog de flesta förstår och respekterar att ha en fobi är inte enkelt eller lätt (jag har själv haft panik inför allt som har med nålar att göra). Men lik förbannat är det sällan man vinner något utan att riskera något eller ta sig över något hinder.

Antingen fortsätter man utan förändringar eller så tar man all hjälp som finns för att bli bättre (inkl vård för att hantera fobin).

Livet kommer inte med någon garanti eller är utan risker.

Jag har fått vård för att hantera fobin, men inget har blivit bättre. I höstas skulle jag fått emdr, men den terapeut som utförde behandlingen slutade med det innan jag fick behandling. Så det blev inget.

 

[Thaliaste]

Det är tjafs eftersom ingen respekterar att jag är livrädd och anser det farligt att behöva sjukhusvård. Jag är jävligt fobisk liksom.

Och det är också tjafs att gång på gång ta upp att jag borde berätta för vården hur jag känner när jag redan har gjort det.

Vad jag behöver är information om vad jag riskerar genom att ta medicinen. Jag måste veta att ingen kommer att sticka mig om jag måste få vård.

Även om det känns jobbigt att vi inte säger att du ska göra som din fobi önskar, så ber jag dig ändå att ta in att vi gör det av omtanke och inte för att vara elaka eller medvetet vilja tjafsa. Vi önskar att du ska må bättre och kunna orka det du önskar, så att du kan trivas i ditt hus och din trädgård. Flera i tråden har egna erfarenheter av både den medicin du fått utskriven och andra, och hoppas att du ska kunna få samma hjälp och nytta av din medicin. Det är skälet till att vi hoppas att du orkar ta kampen med din fobi, även om det förstås är svårt.

 

[Modest]

Det är tjafs eftersom ingen respekterar att jag är livrädd och anser det farligt att behöva sjukhusvård. Jag är jävligt fobisk liksom.

Och det är också tjafs att gång på gång ta upp att jag borde berätta för vården hur jag känner när jag redan har gjort det.

Vad jag behöver är information om vad jag riskerar genom att ta medicinen. Jag måste veta att ingen kommer att sticka mig om jag måste få vård.

Men vad vill du ha för svar av folk då?

 

[bettysmatte]

Vad jag behöver är information om vad jag riskerar genom att ta medicinen. Jag måste veta att ingen kommer att sticka mig om jag måste få vård.

VEM ska kunna ge dig den garantin, tänker du?

 

[Inte_Ung]

Nja, det kan man oftast inte. Det är otroligt svårt att hitta boende. Jag vet att många som äger hus inte riktigt verkar förstå det men vi som hyr vet det.

Eller har hyresvärdar som ändrar sig från dag till annan om uthyrning, hyror, vad som ingår, som ska kasta ut en osv osv osv.

Ja men det beror på att det är svårt att hitta något annat, inte på att hyresgästen sitter fast i bostaden.
Som hyresvärd så kan man inte bli av med sin hyresgäst alls även om den sköter sig ganska så illa. Som hyresvärd så är man även enligt lag tvungen att hålla bostaden i ert visst skick även om det är hyresgästen som förstör.
Hyresgästen är faktiskt fri att flytta om den hittar en bättre hyresvärd.

 

[Wille]

Men vad vill du ha för svar av folk då?

Folk kan låta bli att svara också.

 

[em-pirre]

Kan alla bara sluta nu. Ni kommer INTE att hjälpa ts. Tvärtom.

Kan vi inte fortsätta tråden som den började, alltså som en snacktråd där ts kan prata trädgård eller vad som helst.

 

[Inte_Ung]

Må så vara men jag tänker inte göra något farligt för att det eventuellt, kanske ska bli bättre.

Jag börjar faktiskt bli irriterad över tjafset nu.

Men då så kommer du ju att bli kvar i den situation som du är i nu.
Och vad jag förstår så vill du ju inte ha det så.

 

[Inte_Ung]

Folk kan låta bli att svara också.

Men det vill du ju inte heller.
Du vill ju ha någon att prata med och att någon skall bry sig om dig.
Vi är många här som bryr oss om dig.
Det är därför som vi svarar.

 

[Inte_Ung]

Kan alla bara sluta nu. Ni kommer INTE att hjälpa ts. Tvärtom.

Kan vi inte fortsätta tråden som den började, alltså som en snacktråd där ts kan prata trädgård eller vad som helst.

Jodå, om det är så som @Wille vill ha det, så absolut.

 

[athena_arabians]

Folk kan låta bli att svara också.

I all välmening... då är det nog bättre att göra ett dagboksinlägg än en diskussionstråd.

 

[em-pirre]

@Wille hurudant väder har ni där? Igår snöade det hos oss och idag är det fem grader. Vi gör fasadrenovering i regn...

 

[Sleepy]

Men det vill du ju inte heller.
Du vill ju ha någon att prata med och att någon skall bry sig om dig.
Vi är många här som bryr oss om dig.
Det är därför som vi svarar.

Alla behöver någonstans att ventilera. En del har familj, en del har vänner, en del har buke, eller annat. Att ventilera sin frustration är inte alltid en önskan om en lösning. Sällan är det det som är framför näsan som behöver åtgärdas för att måendet ska bli bättre ändå. Det går utmärkt att lyssna, prata och bry sig om UTAN att försöka lösa problem.