Info om hundlivet och tips på hundraser önskas!

[Mollsantrollsan]

Jag skulle nog luta mot en pudel - att ha barn och inte skaffa en hund som kan träna lite agility skulle kännas bortkastat. (att vara tant och inte träna agility är också rätt bortkastat )

Rätt kooiker är också en rolig hund - men det är en liten ras som fort blivit populär, så den spretar. Jag har träffat flera rädda. Rädd hund är jobbigt

Jag skulle också kontakta lokala brukshundsklubben redan nu och snacka lite skit. Har de allmän träning någon kväll kan det vara värt att glida förbi och träffa folk. Kanske finns någon av de raser du är intresserad av bland medlemmarna? Kolla hemsidan - vad erbjuder de för kurser? Har de något för juniorer? Finns det något privat hundträningsföretag - typ en hundhall i närheten - vad erbjuder de? Att ha hund kan vara socialt för hela familjen.

En hund måste också skötas - ta ett par minuter om dagen och känn igenom, borsta tänder etc

Nu är det ju jag som är ”barnet” i familjen då jag bor hemma och går i skolan Pudel känns inte aktuellt tyvärr men de kooiker jag träffat är trevliga. Att kontakta brukshundklubben var ett bra tips så det kommer vi göra!

 

[tanten]

Är det något taxar är kända för, så är det att de har inte så värst stor portion av will to please.

"Kommer kallad men ej strax. Född till slav är ingen tax"


Edit: tvåa på bollen ser jag. hehe.

 

[Bulldoozer]

Eftersom det är er första hund så skulle jag tipsa om att hellre ta en "lätt" ras och individ än att gå efter ett visst utseende, det går att uppgradera sig senare . Vår äldsta hund är en hund som skulle funka i alla hem med alla människor då hon bara är och har väldigt få krav på livet mer än att ha en människa att sitta i knät på. En sån hund är väldigt behaglig att leva med och det går nästan inte göra " fel " då hon tar det mesta i livet med ro och är i mitt tycke en perfekt första hund att börja med även om det saknas lite driv och will to please. Att som en av kursarna på klubben börja sitt hundägande med en hyperaktiv individ är kanske inte så behagligt varken för ägare eller hund. För ägarens del för att all denna energi tar sig utlopp i oönskade beteenden och för hunden då all denna energi säkert i erfarna händer skulle kunna tas till vara på ett bra sätt utan konflikter och ges utlopp för i aktiviteter istället så den kan koppla av och vara mer harmonisk mellan varven. Försök välja den lugnaste valpen ur kullen utan att den för den sakens skull är loj, eftersom ni bara ser valparna en kort stund så be gärna uppfödaren om hjälp då denne sett valparna varje dag i flera veckor. En pigg och livlig valp som leker och springer fram är ack så lätt att bli kär i men det kanske inte är valpen för er om det är en av de aktivast i kullen. Jag säger inte att det inte går att välja en aktivare hund men som förstagångs hundägare så är det lättare och behagligare för alla parter att börja på en lite lägre nivå än tänkt än att få mycket mer hund i händerna än vad man kan/orkar/har kunskap att hantera.

Lycka till hur det än blir!

 

[Mollsantrollsan]

Eftersom det är er första hund så skulle jag tipsa om att hellre ta en "lätt" ras och individ än att gå efter ett visst utseende, det går att uppgradera sig senare . Vår äldsta hund är en hund som skulle funka i alla hem med alla människor då hon bara är och har väldigt få krav på livet mer än att ha en människa att sitta i knät på. En sån hund är väldigt behaglig att leva med och det går nästan inte göra " fel " då hon tar det mesta i livet med ro och är i mitt tycke en perfekt första hund att börja med även om det saknas lite driv och will to please. Att som en av kursarna på klubben börja sitt hundägande med en hyperaktiv individ är kanske inte så behagligt varken för ägare eller hund. För ägarens del för att all denna energi tar sig utlopp i oönskade beteenden och för hunden då all denna energi säkert i erfarna händer skulle kunna tas till vara på ett bra sätt utan konflikter och ges utlopp för i aktiviteter istället så den kan koppla av och vara mer harmonisk mellan varven. Försök välja den lugnaste valpen ur kullen utan att den för den sakens skull är loj, eftersom ni bara ser valparna en kort stund så be gärna uppfödaren om hjälp då denne sett valparna varje dag i flera veckor. En pigg och livlig valp som leker och springer fram är ack så lätt att bli kär i men det kanske inte är valpen för er om det är en av de aktivast i kullen. Jag säger inte att det inte går att välja en aktivare hund men som förstagångs hundägare så är det lättare och behagligare för alla parter att börja på en lite lägre nivå än tänkt än att få mycket mer hund i händerna än vad man kan/orkar/har kunskap att hantera.

Lycka till hur det än blir!

Har mycket hundkunskap själv och runtomkring mig men inte haft egen hund så vet hur bedrövligt det kan bli att ha en understimulerad hund då vi har en sån i släkten Men de raserna som vi är mest inne på, svensk lapphund och eurasier, är enligt uppfödare och hundägare bra förstagångshundar och de klassas absolut inte som hyperaktiva hundar Rätt valp håller jag helt 100% med om och det är övriga familjen också med på att vi inte ska ta den livligaste valpen utan den som är lite lugnare till naturen men som fortfarande har driv Sedan kommer hundens liv inte bestå utav promenader 4 ggr per dag och resten liggandes i soffan utan den kommer få tränas och jobba med huvudet utöver att vara en bra familjehund. Det är ju för att det både är kul för mig samt så att den inte blir understimulerad

 

[mysboll]

Du beskriver min äldsta finska lapphund! Hon har precis fyllt tre år och nu är hon perfekt! Däremot så var hon halvt omöjlig som valp och unghund. Men om man överlever det så har man en perfekt hund i många år sen!

Jag upplever den svenska lapphunden som skarpare än den finska. Med mer könsbunden aggression osv. De finska är mer goa och glada!

 

[YorkWann]

Min rumskmpis, när jag pluggade födde upp Keeshond, tyckte iaf hennes var enormt charmiga, funkade med alla människor och djur och med noll jaktlust, så jag slår också ett slag för den rasen här

 

[Mollsantrollsan]

Du beskriver min äldsta finska lapphund! Hon har precis fyllt tre år och nu är hon perfekt! Däremot så var hon halvt omöjlig som valp och unghund. Men om man överlever det så har man en perfekt hund i många år sen!

Jag upplever den svenska lapphunden som skarpare än den finska. Med mer könsbunden aggression osv. De finska är mer goa och glada!

Det har jag också hört, samt att de svenska kan vara lite mer självständiga Tur att man förlåter valpar snabbt för att de är så söta och att de blir bra hundar när de kommit ifrån valp- och unghundsstadiet

 

[Mollsantrollsan]

Min rumskmpis, när jag pluggade födde upp Keeshond, tyckte iaf hennes var enormt charmiga, funkade med alla människor och djur och med noll jaktlust, så jag slår också ett slag för den rasen här

Får nog kolla upp keeshond då eftersom många verkar rekommendera den

 

[snorp]

Det har jag också hört, samt att de svenska kan vara lite mer självständiga Tur att man förlåter valpar snabbt för att de är så söta och att de blir bra hundar när de kommit ifrån valp- och unghundsstadiet

Det man ska tänka på med svenska lapphundar är att de ofta är mer självständiga än man tror. Den svenska jag hade gick åt ett annat håll i skogen redan som 10 veckors och hade ingen plan på att följa med när jag gick åt ett annat håll. Som tur var visste jag detta och hade långlina på henne så jag kunde stoppa henne.

Lapphundar är underbara på många sätt men de kan vara lite speciella. Jag har haft en svensk och har kompisar som har både svenska och finska lapphundar. Jag skulle nog hellre välja en finsk som första hund än en svensk. Min svenska hade mycket skärpa som tyvärr inte satt på helt rätt ställen så hon fick flytta tillbaka till uppfödaren där hon bor och trivs. Hon klarade inte av att vara i ett samhälle med folk och vardagens krav utan hon kunde bita ifrån utan nån egentlig anledning. Funkar bra med hundar men inte med människor, hon var dock riktigt rolig att träna med.

 

[_Taggis_]

Min syster har en finsk lapphundstik. Den blir 12 år i år och köptes främst som träningssällskap åt min syster som tycker om att springa, fjällvandra, skidra, cykla mtb osv på motionsnivå.
Det är världens snällaste och mysigaste hund, men den gör allt i sin egen takt. Inget större driv för nånting öht faktiskt. Den är fullständigt nöjd med att bara hänga med på promenader och har så varit oavsett ålder. Klart den är med på det andra också, men ska man tex jogga eller skidra med den får man ha den lös - så att den kan lufsa 50m bakom i egen takt
På den tiden vi bodde närmare varandra lånade syrran min schipperke för att ha sällskap ut på träningsrundorna. Lapphunden låg hellre hemma på soffan med husse.

Den har trots sin bristande träningsiver ändå varit perfekt för deras liv i stort, dom fick barn när hunden var 5 år. Barn nummer 2 när hunden var 8 år. Och den har aldrig haft nåt emot att komma i skymundan, så länge den får vara med. När tid endast funnits för barnvagnspromenader har det varit helt fine för hunden. Likaså vara ute med ungarna på gården och leka. Den kan passas av vem som helst och lämnas bort till vem som helst även längre perioder, även helt okunniga människor har ett jättebra umgänge med den. Jag skulle säga att det är en sån hund som ingen kan misslyckas med, den är väldigt mjuk i hela sin uppenbarelse och alla älskar den. Däremot om man vill ha en hund med Go i så är det ungefär den sista hunden jag tänker på, men med tanke på hur lite tid som funnits för hundaktivering sen barnen kom så är jag ändå glad att min syster inte skaffade nån högintensiv husky, vorsteh eller annat man gärna förknippar med folk som gillar att springa fjällmarathon och liknande... med facit i hand blev det bra även om syrran önskade mer driv i den från början.

Nu tror jag att den har hyfsat lågt aktivitetsbehov för sin ras, jag har sett andra finska lapphundar som varit desto mer ivriga. Även en del tjurskalligheter som syrrans aldrig uppvisat öht ens som unghund (tror aldrig den kom in i syngelåldern öht...). Men som första hund till nån som vill ha en mysig familjehund med päls så är verkar rasen helt perfekt. Lite skällig men det är ju spetsar inte direkt okända för.