Inackorderingar - är det värt det?

[Reville]

Det här har kommit upp som diskussion ett flertal gånger bland mig och hästfolk jag umgås med. Större anläggningar är inte intressant i den här diskussionen, utan våra tankegångar har rört sig om mindre privatstall på 4-5 boxar ungefär. Säg att man har två egna hästar och har två boxar "till övers", är det värt att ha inackordering/ar eller blir det bara mer att göra?

Det finns ju givetvis plus och minus med allt; sällskap/gemenskap, avlastning om man delar på stallpass, liten extra inkomst i form av boxhyra, dåligt med utrymme i sadelkammaren, gnäll om hage/fodringstider, mm.

Dela gärna med er av era spontana tankar, om ni är inackorderade i ett mindre stall eller om ni själva är stallägare och har inackorderingar i ert egna stall

 

[Cherarriduracell]

har liknande nu (förutom att jag inte är stallägare utan bara bor här) men nej, jag hade nog inte hyrt ut den/de boxar som blev över. eller hade jag det? Möjligen om någon jag delat stall med innan, som jag vet delar mina värderingar osv och det har fungerat bra innan. Skulle antagligen inte annonsera ut stallplatser osv. Det är inte värt den psykiska påfrestningen det blir för mig.

 

[lil-sis]

Om du har extrem tur och hittar rätt person/er, ja.

Annars nej aldrig i livet.

Men hittar du rätt har du trevligt ridsällskap, hjälp när du reser bort osv.

 

[Reville]

Det är lite så vi funderar också. Man måste ju ha samma "häst-tänk" om man ska kunna trivas. Det går ju inte om någon är jätteslarvig med tider man som man har kommit överens om (exempelvis fodringstider) för det är ju som gjort för att skapa irritation... Och man ska ju trivas i sitt stall

 

[FreSus]

Det allra viktigaste är att man är tydlig INNAN, med ALLT. Gärna på papper.
Det går alltid att be någon att flytta om det inte funkar.

 

[bizzy]

nej aldrig! antingen blev vi belamrade av människor som ville umgås, alla kvällar i veckan, ridsällskapet red nästan aldrig. Typ 30 ggr på 6 år. Sen den sista, hon som var en mytoman och lurade i oss att hon och hennes lille son var jagade av en man som till och med hade skjutit efter dem. Dum snälla var vi och fick två hästar dumpade hos oss. Tack vare djurskydds inspektörerna idoga arbete blev vi av med detta spektakel! Jag sörjer över hennes hästar och barnet. Det finns folk till allt

 

[sthu]

Hmm.. Jag är själv inackorderad i ett väldigt trevligt stall. Sju boxar, plus lösdrift med plats för två. Stallägaren själv har två hästar (hon hade fyra när jag flyttade in), jag två, det är en till med två och den sista inackorderingen har en. Jag gillar att ha sällskap. Har stått själv i stall innan, inte roligt alls i jämförelse.

Jag vill tro att de flesta hästägare ändå är vettiga. Visst finns det ärkepuckon (vi har haft tre såna i stallet senaste året), men de flesta är väl ändå helt okej människor.
Åtminstone vill jag säga det om mig själv. Jag skulle inte vilja stå på en stor anläggning, det passar inte mig, så jag är väldigt glad att det finns människor som hyr ut boxar i sina små stall.
Vi har en väldigt öppen och trevlig atmosfär, alla får säga vad de tycker och tänker. Vi hjälper varandra med allt från fodringar till ridövningar. De andra tre rider dressyr, jag western.
Jag tror att just öppenhet och ärlighet är bland det viktigaste. Inackorderingarna måste vilja vara i stallet, vilja umgås med stallkompisarna (om än bara i stallet).

Vi funderar på att hyra ut de sista två boxarna. En minst sagt speciell människa har precis flyttat ut. Det har varit några som hört av sig och kommit och tittat, men vi har sagt nej. De känns helt enkelt inte riktigt som att de passar in hos oss.

Man kan aldrig veta innan hur det ska bli. Men om man hittar den där riktigt bra inackorderingen har man en ovärderlig hjälp med det mesta i stallet!
Och som jag sa innan, jag vill tro att jag är en sån inackordering så visst finns vi

 

[pulkaskurk]

Om det är värt det beror ju på många saker.
Jag tycker att det är värt det med rätt folk, annars inte.
Just nu är jag inackorderad och det funkar toppen bra, stallägarna, jag och en till.
Alla är på samma våglängd och vi skrattar och har det trevligt ihop när vi springer på varann.
Hjälps åt och alla är intresserade av varandras hästar och att alla ska ha det bra men vi sitter inte ihop.

Inackorderingar som vill vara inneboende skulle inte fungera med mig, utan jag vill ha ett lättsamt umgänge även om vi för all del gärna kan ta en fika eller grillkväll ihop också då och då.

Lika barn leka bäst helt enkelt.

 

[lady_vip]

Jag tycker det är värt det, har haft jättetrevliga inackorderingar och trivts utmärkt.

 

[Dandylinn]

Har man två boxar över kan det absolut vara värt om man får tag i vettigt folk.
Man får i mindre stall vara extra noga med rekrytering, eller egentligen alltid..men i mindre stall är man mer nära varandra, gå mycket på personlighet..ställ mycket frågor som kan peka mot hur personen ser på olika saker (även om det kanske verkar knäppt) mer än bara vad stallet erbjuder sas - vad erbjuder personen?
Se till att vara extra tydlig med allt vad man vill och inte vill.
Vill man inte ha påträngande sällskap i huset eller på gården - tala om det "vi möts i stallet men vår gård ska hållas privat".

Fördelarna är ju som sagt, delat ansvar i väldigt mycket plus sällskap. Jag tycker att fungerar det bra är det betydligt fler fördelar än nackdelar som öppnar upp en massa möjligheter.

 

[nightcrawler]

när du får tag på rätt folk så är det guld värt. annars så är det bättre utan. när jag hade eget så det lite ruljans i perioder och när vi väl fick tag på rätt folk så stannade dom inte så länge tyvärr. en byggde eget stall (jag är inackorderad hos henne nu), några slutade med häst.

 

[EmmaW]

Nej, verkligen inte!

 

[lady_vip]

Får kanske utveckla mitt svar. För min del handlar det om att ha folk med samma/lika uppfattning om hästskötsel som inackorderade.

Jag träffade min bästa vän genom att hon hade sin häst hos mig. Det funkade utmärkt i många år, tills hon flyttade från stan. Nu har jag haft samma personer i många år, vi trivs väldigt bra ihop. Kör en slags kollektivstall där vi delar nästan lika på allt arbete. Dvs, typ ingen stallhyra, men stort ansvar. Jag litar till 100% på mina stallkamrater, de är helt fantastiska. Jag har förvisso veto och extra mandat, jag bestämmer, men det är ytterst sällan jag utnyttjar det.

 

[Narcissa]

För mig är det inte värt det. Jag har haft superbra inackorderingar men det är svårt att hitta de som är så bra. När den sista flyttade så annonserade jag ut boxar men valde att avstå från att ta in någon ny eftersom flertalet hade orimliga krav på sin stallplats men ville inte betala vad det kostar.

 

[mackan]

Får kanske utveckla mitt svar. För min del handlar det om att ha folk med samma/lika uppfattning om hästskötsel som inackorderade.

Jag träffade min bästa vän genom att hon hade sin häst hos mig. Det funkade utmärkt i många år, tills hon flyttade från stan. Nu har jag haft samma personer i många år, vi trivs väldigt bra ihop. Kör en slags kollektivstall där vi delar nästan lika på allt arbete. Dvs, typ ingen stallhyra, men stort ansvar. Jag litar till 100% på mina stallkamrater, de är helt fantastiska. Jag har förvisso veto och extra mandat, jag bestämmer, men det är ytterst sällan jag utnyttjar det.

Jag har god erf. av inackar. Enligt den linje du beskriver och vad du vill ha.

Allt handlar om att rekrytera rätt folk. Om man har möjligheten dvs inte behöver hyra ut boxar desperat för att ekonomiskt få det att gå runt osv, och spenderar tid på att rekrytera rätt, så blir det superbra i min erf.
Otroligt låg omsättning på folk och rätt människor i stallet är min erfarenhet utifrån det. Men som sagt, kräver att man verkligen tar god tid på sig att rekrytera, vet vad man vill och bör förmedla och inte har bråttom i sig att få in någon.
Har skrivna rutiner och upplägg som alla, om de känns bra vid möte och "intervju" på plats, får med sig i handen med tydlig kommunikation att gå hem och läsa igenom som avrundning till vårt möte, och begrunda. Samt tydligt förmedlande att känner man utifrån det att man inte kan leva med eller gilla några aspekter i upplägget så bör man tacka nej - för det kommer inte ändra sig.

Har funkat bra i alla år tycker jag. De fåtal gånger man får in ngn som passerat hela processen men ändå inte funkar så får man helt enkelt säga upp dem, eller ofta självsanerar det sig enligt mig, dvs de väljer själva rätt snart att säga upp sig, eftersom övriga inackar i stallet är så stabila och inte heller de uppskattar en felrekrytering så att säga, och det känner individen av omgående i fråga om att inget kommer ändra sig.

 

[kvandi]

Jag har tre inackoderingar och det är verkligen värt det! Finns inte ett enda tillfälle jag önskat mig vara utan dom. Vi har fantastiskt roligt ihop, det är skönt med lite lediga dagar(utom fodringar på vintern för det är alltid mitt jobb) och inkomsten gör att vi kan utveckla och förbättra.

Vi har varit noga med att redogöra HUR VI GÖR i vårt stall, vill man anpassa sig efter det är man välkommen som hyresgäst. Här kan man inte komma i efterhand o försöka ändra på rutinerna, även om jag givetvis är öppen för förbättringar och förslag. Det har fungerat bra! Vi har givetvis skriftliga kontrakt och medföljande skriftliga regler.

 

[Reville]

Svarar alla:

Jag har själv varit inackorderad i mindre stall och jag trivs mycket bättre i mindre stall om ca 4-6 boxar. Om hästtänket är likadant och man tänker ganska lika i allmänhet, har sunt förnuft och logiskt tänk, tar sitt ansvar och respekterar varann och varandras hästar så är det superkul och stämningen är kanon och man är vänner.

Men oftast så verkar det vara en tudelad fråga- vissa trivs som fisken i vattnet och vissa avskyr det, antagligen efter att ha råkat ut för tråkigheter och oseriösa människor.

 

[stjarnhimmel]

Mitt tips är ju som andra nämnt att göra upp regler innan. Dvs hur vill du ha det- vilka regler ska finnas, hur ska fordringar etc delas upp. För att hitta rätt personer.

 

[Tajger]

Jag har haft 1-3 inackorderingar de senaste 10 åren, det har oftast varit väldigt bra. Nån att rida ihop med ibland, nån som kan hjälpa till om man är iväg mm. Efter den senaste bestämde jag ändå att jag inte skulle ha fler, sa upp de två som stod hos mig för att ordna lösdrift till mina två egna, och det hade inte funkat med hennes två ihop (maten då). Men sen köpte min bästa väninna med dotter häst, så då kunde jag ju inte säga nej Eller jo, det hade jag kunnat, men det funkar eftersom jag är rak och säger till när det är nåt. Dottern har nästan vuxit upp ihop med mina egna barn då vi bodde grannar tills vi byggde gården, så henne kan jag säga till när det är nåt.
Annars skulle jag nog säga att det beror helt på vem man har som inackordering.

 

[GardenAngel]

Jag och min sambo drömmer om ett ha en liten hästgård med inackorderingar (när vi har vunnit på lotto..!). Jag hade min häst inackorderad i ett litet om 4 boxar. Tyckte det var fantastiskt! Mycket för att stallägaren blev en av mina bästa vänner och extramamma och jag blev som en del i deras familj. Det var ett väldigt öppet stall och vi hade fantastiskt roligt många gånger, precis sådär härligt som man drömde om när man var liten. Vi red ut tillsammans och sen fikade vi i trädgården.
Jag vet inte om kulturen kom från att familjen haft pub/restaurang innan så de var vana vid liv och rörelse, oavsett så var det underbart!
Jag tror det är viktigt att ta in folk man klickar lite med, även på det personliga planet om man vill ha ett mindre stall och att man själv är en sådan som tycker om att ha folk springande hemma. Speciellt om man har ett "gårdstall".