Idag ändras allt

Nu är det sista dagen som jag är här. För IDAG ska jag flytta till ett hvb hem. Jag hade ju som ett mål att jag ville bli ut skriven för nyår men då ville jag ju få komma HEM och inte till nåt sånt ställe. Så är ju inte som jag klarade det målet då.
Men ja iallafall så ska jag flytta dit idag då som känns jätte konstigt. För jag känner ju INGEN där och vet jätte lite om hur allt gårtill och allt sånt. Och jag är jätte dålig på att lita på dom jag inte känner och typ säga hur jag mår eller sånt. Så är jätte rädd att det kommer bli sådär så jag inte kan säga nånting och då är det ingen som jag kan få fram nånting till där. För som nu så är det tillexempel en av dom bra sköterskorna som märker ifall hon kanske ska fråga lite mera hur det är och så ifall jag inte kan säga. Och kan messa pappa ifall jag inte kan säga nåt. Men där är det ju ingen som vet hur jag är liksom så då kan jag inte det.
Och vad jag vet så är det inte låst där utan dom får inte låsa in en. Och dethär är säkert olika på olika ställen men iallafall som jag har sett och läst så är det jätte mycket möjlig heter att göra dåliga saker. Och det är också jätte jobbigt isåfall för ifall jag inte litar på nån där och inte kan säga ifall jag mår skit liksom så är det ju mycket större chans att jag gör dåliga saker också. Och isåfall OM jag skulle göra det så ifall jag skulle ångra mig så blir det också jätte svårt för jag inte känner nån.
Så ja det är jätte många saker som jag är nervös för och så. Och bara hur allt funkar och med typ mat och skola och allt sånt och om man har terapi och bara rädd för ALLT. Och att jag har inte fått säga hejdå till O eller hundarna så det känns också skit och som jag sviker dom. Eller jag vet att dom nog inte tänker så men jag kan ändå inte fåbort att dom kanske undrar varför jag bara är borta och aldrig kommer till dom ifall jag inte bryr mig mera och så. Och typ att jag känner det som jag är över given av alla och ingen bryr sig eller nånting men så kanske dom tror så om mig. Och jag vill verkligen INTE att dom ska tro att jag inte VILL vara hos dom men jag kan ju inte ändra det alls. Så det är också skit jobbigt.
Och att jag vet ingenting hur jag borde vara liksom eller vad jag ska göra eller nånting. Eller ja ska väl vara migsjälv tycker dom flesta men om jag BARA ska vara migsjälv och som jag känner så vill jag inte prata med nån eller göra nåt utan bara gömma mig och försvinna. Men det kan jag ju inte. Så vet liksom inte hur dom för väntar sig att jag ska vara så jag inte gör allt fel bara.
Iallafall så förlåt att det här är dåligt skrivet och så men ville bara försöka få ut lite och typ skriva lite hur det känns justnu bara. Och jag vet INGET om regler och så på hvb hemmet så har ingen aning ifall man får ha sin telefon och dator och sånt eller om man inte får eller nånting. Så ingen aning ifall jag kommer kunna skriva heller så bara så ni vet ifall jag bara försvinner så kanske man inte får det. Men somsagt jag har ingen aning så man kanske får ha allt somvanligt också men bara OM.

 

[tuaphua]

Borde säkert inte skriva dethär och ni blir säkert besvikna att jag är dum men bryr mig inte. Och vil bara skriva så nivet ifall jag inte skriver. Men är på bup iallafall och dom tror det bara blir inatt men vet inte. Ifall det blir inatt bara sä är nog inatt min sista natt känns det som men skitsamma ingen bryr sig ändå.

Du är inte dum! Du är sjuk och då kan det bli för mycket ibland. Du har det så jobbigt nu och jag önskar så du kunde få slippa det.
Och vi bryr oss! Jag bryr mig och jag hoppas du får hjälp!

 

[yamyam]

 

[LiviaFilippa]

Ingen här behöver säga förlåt för nåt eller att ni önskar att ni kunde göra mer eller nåt sånt För alltså ingen här har ju NÅN andledning att göra det utan ni har verkligen ingen andledning att bry er alls. Så såklart kan jag inte bestämma att ni inte FÅR bry er men ingen behöver tycka att ni skulle kunna hjälpa mer eller nåt sånt.

 

[tuaphua]

Ingen här behöver säga förlåt för nåt eller att ni önskar att ni kunde göra mer eller nåt sånt För alltså ingen här har ju NÅN andledning att göra det utan ni har verkligen ingen andledning att bry er alls. Så såklart kan jag inte bestämma att ni inte FÅR bry er men ingen behöver tycka att ni skulle kunna hjälpa mer eller nåt sånt.

Jag vet inte om ni fortfarande ska ha mötet idag. Men om det är så att det blir av så hoppas jag att det går så bra som möjligt och att du kan förmedla hur du mår och tycker! Och att du får bästa hjälpen baserat på det!

 

[Shaggy]

Ingen här behöver säga förlåt för nåt eller att ni önskar att ni kunde göra mer eller nåt sånt För alltså ingen här har ju NÅN andledning att göra det utan ni har verkligen ingen andledning att bry er alls. Så såklart kan jag inte bestämma att ni inte FÅR bry er men ingen behöver tycka att ni skulle kunna hjälpa mer eller nåt sånt.

Det är skillnad på måste och vilja/önska. Vi önskar att vi kunde hjälpa dig mer. Det är inget vi känner oss tvingade till.
Jag hoppas du mår bättre idag

 

[LiviaFilippa]

Jag vet inte om ni fortfarande ska ha mötet idag. Men om det är så att det blir av så hoppas jag att det går så bra som möjligt och att du kan förmedla hur du mår och tycker! Och att du får bästa hjälpen baserat på det!

Ja mötet ska vara idag iallafall. Och tack

 

[MiaMia]

Lycka till med mötet.
Både att det inte blir för jobbigt och att det blir en bra plan som kommer ut av det.

 

[Lobelia]

Ja mötet ska vara idag iallafall. Och tack

Även om det är jobbigt med mötet så är det väl skönt att få det avklarat så du slipper ha ångest över det?

Och lycka till

 

[Shaggy]

Ja mötet ska vara idag iallafall. Och tack

Jag hoppas att du när mötet är över känner en minskad press på dig så att du får vila lite.

 

[Motacilla]

Håller tummarna för att det går bra!

 

[sorbifolia]

Tänker på dig och hoppast att det går så bra som möjligt! Och angående det med att önska vi kunde göra mera för dig så är det bara så vi känner, vi bryr oss om dig och vi skulle vilja hjälpa dig.

Och vet du vad? Jag tror att flera av oss kommer ta den där omtanken och viljan att hjälpa som vi känner för dig, och sprida ut den till andra ungdomar, eller även vuxna, som behöver lite extra stöd och hjälp ibland. Så det blir som ringar på vatten, när någon slänger ut en sten. Din historia är stenen i det här fallet, och den omtanke och kärlek den genererar sprider ut sig och blir större och större så den når flera och flera. Därför så är du viktig, och du gör nytta.

Stor kram!

 

[LiviaFilippa]

Jag orkar inte skriva så mycket men dom försöker verkligen göra så bra som möjligt och hjälpa och allt sånt. Men känns som typ när dom ska an passa mötet så bra som det går för mig så är det typ som en fem åring kanske skulle behöva.
Och dom har en plan om typ behandling och sånt och det är skit mycket som jag aldrig kommer klara iallafall så det är ingen mening att slösa massa tid på mig då ändå. Så allt är jävligt hopp löst och jag verkligen vill inte vara här eller vill inte finnas eller nånting. Som med batteri förklaringen så är mitt bara slut så det går inte att ladda mera hur mycket man än vill det. Och det läcker typ ut farliga saker så andra batterier också blir dåliga ifall dom är för nära så ingen borde vara i när heten av mig och bli smittad av all skit.

 

[yamyam]

Angående varför jag läser och svarar till dig - jag förstår att du undrar vad vi är för ”märkliga” typer

En del i det är att du just påminner mig så mycket om mig själv i din ålder, vilket gör att jag automatiskt vill ta hand om dig. Jag vill (försöka) ge dig den omtanke och förståelse jag inte kunde ge mig själv. Jag vet alltför väl att man (särskilt som främling på internet) inte alltid kan göra så mycket skillnad, men OM det skulle göra någon som helst skillnad.. så vill vi så gärna försöka. Genom att visa dig omtanke och stöd i den (lilla) utsträckning det är möjligt, genom svar eller hjärtan. Jag tror att det är så viktigt att ha en ventil, där man kan tala fritt om det som sker inuti. I den utsträckning man själv tycker känns bra, förstås. Aldrig ett tvång, aldrig ska du känna dig skyldig oss något.

Jag, liksom alla som följer dig, vill visa att vi (hur märkligt du än kanske tycker det är) bryr oss om dig, och vi vill visa på de sätt vi kan att du ÄR viktig. Att du ÄR uppskattad bara genom att vara. Även för oss som inte känner dig. Vi tycker att du är fantastisk, precis som du är, sjuk eller ej, och så är det med den saken. Det måste inte kännas begripligt, men det är inte mindre sant för det.

 

[Therese1988]

Jag känner igen känslan av att känna som att saker och ting ska behöva anpassas som att man vore ett litet barn. Men ibland är det precis det som behövs när batteriet är så slut som ditt är; att allting får brytas ner i små, små steg och att tydlighet, rutiner etc blir extra viktiga.
Det verkar som att du har bra folk runt dig nu och även om det känns hopplöst, önskar jag att de lyckas få fram några bra startkablar så det där batteriet hoppar igång och börjar laddas som vanligt.

 

[LiviaFilippa]

Nu blir det skit neggativt så ni vet. Men ska tillbaka till bup igen.
Och blir så jävla trött på ALLT. Vet inte hur jag ska förklara och dethär är kanske triggande för nån så varning för det. Men det som är nu är att jag inte har ätit nåt och inte druckit på förlänge enligt dom så då har dom redan bestämt med bup att jag ska dit och ha en jävla sond. Och då måste jag vara helt själv där också så allt bara är skit skit dåligt.
Och så säger dom typ att dom fattar och sån skit och typ att jag vill ha kontroll på nånting men det är ju inte som att dom vill att jag ska få ha kontroll på nånting heller när dom bestämmer om det enda jag KAN på verka.
Förlåt att det är neggativt och bara skit dåligt med allt men säger bara som det är ändå.

 

[LiviaFilippa]

Nån borde ju fatta nångång att det inte är nån mening att dom håller på. För även om dom gör världens bästa plan så är ju det skit samma sålänge jag ändå inte KAN och inte orkar försöka hur mycket som helst. Men somvanligt så är det inte viktigt vad jag tycker liksom utan dom vill bara tvinga mig att jag ska tycka och känna rätt som dom bestämmer.

 

[Daff]

Nu blir det skit neggativt så ni vet. Men ska tillbaka till bup igen.
Och blir så jävla trött på ALLT. Vet inte hur jag ska förklara och dethär är kanske triggande för nån så varning för det. Men det som är nu är att jag inte har ätit nåt och inte druckit på förlänge enligt dom så då har dom redan bestämt med bup att jag ska dit och ha en jävla sond. Och då måste jag vara helt själv där också så allt bara är skit skit dåligt.
Och så säger dom typ att dom fattar och sån skit och typ att jag vill ha kontroll på nånting men det är ju inte som att dom vill att jag ska få ha kontroll på nånting heller när dom bestämmer om det enda jag KAN på verka.
Förlåt att det är neggativt och bara skit dåligt med allt men säger bara som det är ändå.

Åh fattar att allt känns skit! Förstår om du är arg på både personalen och dina föräldrar.

 

[Lillgrådis]

Så tråkigt för dig Emma, förstår att det känns tungt och hopplöst! Men HVB är väl inte helt ute ur bilden, "bara" tills du fått lite mer krafter och näring? (jag fattar att det är länge nog)

Inte mycket vi kan göra härifrån och såklart inte mycket till tröst jämfört med M, men fortsätt skriva av dig, det spelar ingen roll att det är negativt. Bara du känner att du kommer aldrig att vara helt, helt ensam på det sättet utan vi lyssnar och vi finns här för dig när du vill säga något.

 

[Kjerulfia]

Fast du måste ju ha energi för att orka kämpa mot monstret, och det är ju det du ska få (jag säger inte emot dig att du inte kan eller orkar eller lägger någon värdering i din behandling).

Jag tror att du kan, men att ditt kroppsliga batteri behöver energi för att ditt mentala batteri ska få energi för att orka.
Låter kanske svamligt, men något sådant.

Kämpa på

 

[LiviaFilippa]

Fast du måste ju ha energi för att orka kämpa mot monstret, och det är ju det du ska få (jag säger inte emot dig att du inte kan eller orkar).

Jag tror att du kan, men att ditt kroppsliga batteri behöver energi för att ditt mentala batteri ska få energi för att orka.
Låter kanske svamligt, men något sådant.

Kämpa på

Men det är det som är att jag VILL INTE kämpa. Och jag vill inte att kroppen ska få nån energi heller och så kommer allt bara vara lika föralltid. Så det är bara så jävla onödigt.