Idag ändras allt

Nu är det sista dagen som jag är här. För IDAG ska jag flytta till ett hvb hem. Jag hade ju som ett mål att jag ville bli ut skriven för nyår men då ville jag ju få komma HEM och inte till nåt sånt ställe. Så är ju inte som jag klarade det målet då.
Men ja iallafall så ska jag flytta dit idag då som känns jätte konstigt. För jag känner ju INGEN där och vet jätte lite om hur allt gårtill och allt sånt. Och jag är jätte dålig på att lita på dom jag inte känner och typ säga hur jag mår eller sånt. Så är jätte rädd att det kommer bli sådär så jag inte kan säga nånting och då är det ingen som jag kan få fram nånting till där. För som nu så är det tillexempel en av dom bra sköterskorna som märker ifall hon kanske ska fråga lite mera hur det är och så ifall jag inte kan säga. Och kan messa pappa ifall jag inte kan säga nåt. Men där är det ju ingen som vet hur jag är liksom så då kan jag inte det.
Och vad jag vet så är det inte låst där utan dom får inte låsa in en. Och dethär är säkert olika på olika ställen men iallafall som jag har sett och läst så är det jätte mycket möjlig heter att göra dåliga saker. Och det är också jätte jobbigt isåfall för ifall jag inte litar på nån där och inte kan säga ifall jag mår skit liksom så är det ju mycket större chans att jag gör dåliga saker också. Och isåfall OM jag skulle göra det så ifall jag skulle ångra mig så blir det också jätte svårt för jag inte känner nån.
Så ja det är jätte många saker som jag är nervös för och så. Och bara hur allt funkar och med typ mat och skola och allt sånt och om man har terapi och bara rädd för ALLT. Och att jag har inte fått säga hejdå till O eller hundarna så det känns också skit och som jag sviker dom. Eller jag vet att dom nog inte tänker så men jag kan ändå inte fåbort att dom kanske undrar varför jag bara är borta och aldrig kommer till dom ifall jag inte bryr mig mera och så. Och typ att jag känner det som jag är över given av alla och ingen bryr sig eller nånting men så kanske dom tror så om mig. Och jag vill verkligen INTE att dom ska tro att jag inte VILL vara hos dom men jag kan ju inte ändra det alls. Så det är också skit jobbigt.
Och att jag vet ingenting hur jag borde vara liksom eller vad jag ska göra eller nånting. Eller ja ska väl vara migsjälv tycker dom flesta men om jag BARA ska vara migsjälv och som jag känner så vill jag inte prata med nån eller göra nåt utan bara gömma mig och försvinna. Men det kan jag ju inte. Så vet liksom inte hur dom för väntar sig att jag ska vara så jag inte gör allt fel bara.
Iallafall så förlåt att det här är dåligt skrivet och så men ville bara försöka få ut lite och typ skriva lite hur det känns justnu bara. Och jag vet INGET om regler och så på hvb hemmet så har ingen aning ifall man får ha sin telefon och dator och sånt eller om man inte får eller nånting. Så ingen aning ifall jag kommer kunna skriva heller så bara så ni vet ifall jag bara försvinner så kanske man inte får det. Men somsagt jag har ingen aning så man kanske får ha allt somvanligt också men bara OM.

 

[sorbifolia]

Det är svårt att göra "rätt" - ibland blir det liksom som ett "krav" och då kan det låsa sig så att det liksom bara inte GÅR.

Kanske det vore bättre om det var tvärt om? Liksom att om du mådde okej och inte hade ångest så kunde du ha en grön toffs, och om den inte var där så visste de att du behövde sällskap?

 

[Therese1988]

Du kanske skulle behöva extra ångestmedicin varje kväll ett tag, utan att behöva be om det? Dvs på något sätt förmedla det till personalen (via lappar, KP, sms till pappa eller vad som nu funkar bäst och känns minst jobbigt).
"Jag tycker det är jobbigt att behöva säga till när jag mår extra dåligt, men eftersom kvällarna och nätterna är värst, skulle jag vilja ha någon mer medicin varje kväll så jag kan slappna av och inte hinner stressa upp mig så mycket att jag inte längre kan be om hjälp."

 

[LiviaFilippa]

Det är svårt att göra "rätt" - ibland blir det liksom som ett "krav" och då kan det låsa sig så att det liksom bara inte GÅR.

Kanske det vore bättre om det var tvärt om? Liksom att om du mådde okej och inte hade ångest så kunde du ha en grön toffs, och om den inte var där så visste de att du behövde sällskap?

Jag tror det skulle vara samma ändå bara att jag inte skulle klara ta bort den ifall det behövdes liksom

 

[LiviaFilippa]

Du kanske skulle behöva extra ångestmedicin varje kväll ett tag, utan att behöva be om det? Dvs på något sätt förmedla det till personalen (via lappar, KP, sms till pappa eller vad som nu funkar bäst och känns minst jobbigt).
"Jag tycker det är jobbigt att behöva säga till när jag mår extra dåligt, men eftersom kvällarna och nätterna är värst, skulle jag vilja ha någon mer medicin varje kväll så jag kan slappna av och inte hinner stressa upp mig så mycket att jag inte längre kan be om hjälp."

Jag har typ det nu så har en ångest medicin och en sömn medicin som jag ska ta på kvällen. Men jag får dom vid ungefär 9 så då hinner det ändå bli typ för jobbigt.

 

[sorbifolia]

Ja alltså jag VILL ju kunna det. Men får typ panik känsla såfort jag tänker att jag ska göra det så blir typ som för stelnad känns det som.

Om du har den där toffsen nu, kan du bara titta lite på den? Och liksom hålla på med den så att du typ vänjer dig vid tanken? Du behöver liksom inte hänga ut den nu, men bara liksom ha den nära dig som ett steg 1?

 

[Flixon]

Jag har typ det nu så har en ångest medicin och en sömn medicin som jag ska ta på kvällen. Men jag får dom vid ungefär 9 så då hinner det ändå bli typ för jobbigt.

Det kanske är så att ångestmedicinen ska tas en speciell tid, det vet jag inte, men kanske kan du (eller din pappa, eller kp) kolla om det går att få den lite tidigare på kvällen, innan det hinner bli sådär jobbigt?

 

[Therese1988]

Bra att du får det varje kväll, men synd att det hinner börja bli så jobbigt innan dess.
Jag hoppas att medicinen är på g nu och att den hjälper dig. Stor kram

 

[sorbifolia]

Tänker på dig

 

[LiviaFilippa]

Jag är bara så jävla trött på att miss lyckas med allt och göra alla andra besvikna helatiden. Och känner mig så jävla dum och äcklig och som att jag måste försöka bättre liksom. Fast jag kan inte.

 

[sorbifolia]

Jag är bara så jävla trött på att miss lyckas med allt och göra alla andra besvikna helatiden. Och känner mig så jävla dum och äcklig och som att jag måste försöka bättre liksom. Fast jag kan inte.

I bland så kan man mera än vad man tror. Och du kan massor, och lyckas med mycket fast det är svårt för dig.

En fråga - hur kändes det att läsa våra svar på varför vi läser och skriver till dig? Jag tycte det var interessant och fint hur vi var överens om vad för fina egenskaper du har som gör att vi tycker om dig.

 

[Tualma]

Hoppas att du får sova gott inatt, @EmmaFilippa.

Jag skriver inte så ofta och hinner inte läsa varje dag, men jag tänker på dig och hoppas så, att du ska få må bra igen.

 

[the_connemara]

Ja alltså jag VILL ju kunna det. Men får typ panik känsla såfort jag tänker att jag ska göra det så blir typ som för stelnad känns det som.

Jag känner SÅ igen känslan, när något bara inte går alls. Den är hemsk! Och man känner sig som du säger så himla misslyckad Jag har inte lärt mig hantera den ännu men hoppas på att få hjälp av en psykolog med det.

Om du har den där toffsen nu, kan du bara titta lite på den? Och liksom hålla på med den så att du typ vänjer dig vid tanken? Du behöver liksom inte hänga ut den nu, men bara liksom ha den nära dig som ett steg 1?

Jag tänker i samma banor. För mig hade steg 1 varit att vänja mig vid att använda tofsen när jag mår hyfsat bra tror jag. Alltså bara för att kalla in någon på rummet för att få lite sällskap eller fråga/säga något som inte har med några dåliga tankar att göra. Hade det känts okej eller redan det är jobbigt Emma? För det känns minsta lilla jobbigt (vilket jag förstår och själv tycker i min vardag i vissa situationer) så behöver ni kanske börja där, du och kp?

Eller något helt annat som passar dig bättre såklart om ni kommer på det.

Hoppas du sover gott nu o drömmer fina drömmar om M ❤

 

[LiviaFilippa]

I bland så kan man mera än vad man tror. Och du kan massor, och lyckas med mycket fast det är svårt för dig.

En fråga - hur kändes det att läsa våra svar på varför vi läser och skriver till dig? Jag tycte det var interessant och fint hur vi var överens om vad för fina egenskaper du har som gör att vi tycker om dig.

Alltså det kändes bra på ett sätt fast konstigt också. Eller liksom det är jätte svårt att tänka att ni som har svarat bryr er om MIG liksom. Känns typ inte som jag är värd det utan att jag har lurat er så ni tror att jag är värd det fast jag inte är det eller hur jag ska förklara. Typ att nångång så kommer ni fatta att jag inte är så bra som ni tror liksom och då kommer ingen bry sig mera. Men kan inte förklara så bra hur jag menar.

 

[Lobelia]

Alltså det kändes bra på ett sätt fast konstigt också. Eller liksom det är jätte svårt att tänka att ni som har svarat bryr er om MIG liksom. Känns typ inte som jag är värd det utan att jag har lurat er så ni tror att jag är värd det fast jag inte är det eller hur jag ska förklara. Typ att nångång så kommer ni fatta att jag inte är så bra som ni tror liksom och då kommer ingen bry sig mera. Men kan inte förklara så bra hur jag menar.

Du är bra på att förklara, så har jag också känt det (och troligen de flesta) så jag förstår precis, jag vill bli omtyckt och sedd, älskad osv, och när jag känner det och bevisen är överväldigande så slår jag ifrån mig och det jobbiga undermedvetna (monstret) kommer upp med en massa anledningar att det inte kan vara så för jag är ju inte värd det och att folk kommer att inse det osv. Förstod jag det rätt?

Oavsett vad du (eller kanske är det monstret) tror så är det många här inklusive mig som tycker du är fantastisk, och ja det är sant och på riktigt.

 

[Gimlan]

Alltså det kändes bra på ett sätt fast konstigt också. Eller liksom det är jätte svårt att tänka att ni som har svarat bryr er om MIG liksom. Känns typ inte som jag är värd det utan att jag har lurat er så ni tror att jag är värd det fast jag inte är det eller hur jag ska förklara. Typ att nångång så kommer ni fatta att jag inte är så bra som ni tror liksom och då kommer ingen bry sig mera. Men kan inte förklara så bra hur jag menar.

Du förklarar jättebra - som vanligt!

Kram på dig och hoppas du får en så bra dag det bara går

 

[sorbifolia]

Alltså det kändes bra på ett sätt fast konstigt också. Eller liksom det är jätte svårt att tänka att ni som har svarat bryr er om MIG liksom. Känns typ inte som jag är värd det utan att jag har lurat er så ni tror att jag är värd det fast jag inte är det eller hur jag ska förklara. Typ att nångång så kommer ni fatta att jag inte är så bra som ni tror liksom och då kommer ingen bry sig mera. Men kan inte förklara så bra hur jag menar.

Förstår vad du menar, det är tyvärr rätt vanligt att man känner så. Men vet du vad? Jag kommer tycka om dig och bry mig oavsett, även om du medvetet skulle börja göra endast elaka saker från nu av, eller om du ljugit om absolut allting. Bara för att du skriver bra och du verkar behöva lite stöd.

Hoppast du får en bra ny vecka, kram!

 

[svea]

Alltså det kändes bra på ett sätt fast konstigt också. Eller liksom det är jätte svårt att tänka att ni som har svarat bryr er om MIG liksom. Känns typ inte som jag är värd det utan att jag har lurat er så ni tror att jag är värd det fast jag inte är det eller hur jag ska förklara. Typ att nångång så kommer ni fatta att jag inte är så bra som ni tror liksom och då kommer ingen bry sig mera. Men kan inte förklara så bra hur jag menar.

Fast det där är en av de grejer som några av oss försöker förmedla. Man behöver inte vara så himla bra (vad nu det är) hela tiden. Att andra bryr sig är inte betalning för att man är bra och presterar, utan det är medmänsklighet och omtanke och intresse för hur andra har det som gör att man bryr sig. Det är något som alla är värda. Man ger när man kan och tar emot när man behöver. Det är okej!

 

[Magnum]

Fast det där är en av de grejer som några av oss försöker förmedla. Man behöver inte vara så himla bra (vad nu det är) hela tiden. Att andra bryr sig är inte betalning för att man är bra och presterar, utan det är medmänsklighet och omtanke och intresse för hur andra har det som gör att man bryr sig. Det är något som alla är värda. Man ger när man kan och tar emot när man behöver. Det är okej!

Precis så

 

[LiviaFilippa]

Tack igen för allt snällt ni skriver
Idag iallafall så har dom andra börjat skola och praktik igen som jag inte har nåt av det än. Så när dom är på det så är det bara jag här av dom som bor här alltså. Men tror inte alla dom är borta varje förmiddag utan det är lite olika tror jag men idag iallafall så har det varit bara jag.
Men iallafall så har jag och kp pratat genom lite saker till imorgon till detdär mötet som ska vara då. Så lite hur jag tycker det går och vad jag tycker är viktigt och sånt. Och även lite hur jag är mest okej med liksom om jag vill försöka prata eller skriva eller bara svara på ja och nej frågor eller liksom olika sätt. Så det är väl bra att hon liksom försöker för bereda så det ska gå så bra det kan iallafall. Men känns ändå som jag inte kommer kunna få fram nånting imorgon men har iallafall en plan och att vi har pratat genom lite nu så hon vet iallafall lite vad jag tycker och så.
Och sen pratade hon om en annan sak också som jag iallafall tyckte förklarade ganska bra. Och det var om det att det är jobbigast på kvällen oftast och det.
Så sa hon att man kan tänka att man har som ett batteri. Så vissa saker laddar batteriet och vissa saker minskar. Och det går olika fort som typ en telefon laddar ju snabbare i flygplans läge tillexempel och kanske går ner snabbare om det är jätte kallt eller man laddar ner nåt och så. Så vissa dagar kanske man måste ladda telefonen på eftermiddagen och enannan dag kanske man har över hälften kvar på kvällen.
Och då är det som att när jag kom hit så var mitt batteri nästan på noll. Och då är det ganska svagt så det kan inte ladda så snabbt. Men det som laddar det är typ mat sömn och sånt och vara med M och göra sånt man mår bra av. Och det som minskar det är sånt som är jobbigt som ångest och göra olika saker typ som mötet imorgon kommer ta mycket av batteriet. Och då i början så var ALLT skit läskigt så det tog ju jätte mycket då och hann aldrig ladda upp så mycket. Och nu börjar det kanske ta liiite mindre av vanliga saker typ vara bland dom andra eller prata med kp. Men det är fortfarande att mitt batteri hinner aldrig ladda fullt och det är många saker som tar av det.
Så det som är viktigast nu med det är att jag måste som lära mig känna igen tecken att batteriet börjar bli tomt och veta några sätt som jag kan ladda det då. Och att det inte är mitt fel liksom ifall det är nästan slut utan det tar tid att ladda upp det och att det måste bli typ starkare så det laddar snabbare så innan det måste man försöka inte ha för mycket som tar batteri. Utan som en telefon igen att man stänger av o nödiga appar och så. Så att jag ska tänka lika om mig liksom.
Vet inte om nån fattar och jag förklarar nog inte exakt som hon sa men jag tyckte iallafall det var en bra förklaring.

 

[Daff]

Tack igen för allt snällt ni skriver
Idag iallafall så har dom andra börjat skola och praktik igen som jag inte har nåt av det än. Så när dom är på det så är det bara jag här av dom som bor här alltså. Men tror inte alla dom är borta varje förmiddag utan det är lite olika tror jag men idag iallafall så har det varit bara jag.
Men iallafall så har jag och kp pratat genom lite saker till imorgon till detdär mötet som ska vara då. Så lite hur jag tycker det går och vad jag tycker är viktigt och sånt. Och även lite hur jag är mest okej med liksom om jag vill försöka prata eller skriva eller bara svara på ja och nej frågor eller liksom olika sätt. Så det är väl bra att hon liksom försöker för bereda så det ska gå så bra det kan iallafall. Men känns ändå som jag inte kommer kunna få fram nånting imorgon men har iallafall en plan och att vi har pratat genom lite nu så hon vet iallafall lite vad jag tycker och så.
Och sen pratade hon om en annan sak också som jag iallafall tyckte förklarade ganska bra. Och det var om det att det är jobbigast på kvällen oftast och det.
Så sa hon att man kan tänka att man har som ett batteri. Så vissa saker laddar batteriet och vissa saker minskar. Och det går olika fort som typ en telefon laddar ju snabbare i flygplans läge tillexempel och kanske går ner snabbare om det är jätte kallt eller man laddar ner nåt och så. Så vissa dagar kanske man måste ladda telefonen på eftermiddagen och enannan dag kanske man har över hälften kvar på kvällen.
Och då är det som att när jag kom hit så var mitt batteri nästan på noll. Och då är det ganska svagt så det kan inte ladda så snabbt. Men det som laddar det är typ mat sömn och sånt och vara med M och göra sånt man mår bra av. Och det som minskar det är sånt som är jobbigt som ångest och göra olika saker typ som mötet imorgon kommer ta mycket av batteriet. Och då i början så var ALLT skit läskigt så det tog ju jätte mycket då och hann aldrig ladda upp så mycket. Och nu börjar det kanske ta liiite mindre av vanliga saker typ vara bland dom andra eller prata med kp. Men det är fortfarande att mitt batteri hinner aldrig ladda fullt och det är många saker som tar av det.
Så det som är viktigast nu med det är att jag måste som lära mig känna igen tecken att batteriet börjar bli tomt och veta några sätt som jag kan ladda det då. Och att det inte är mitt fel liksom ifall det är nästan slut utan det tar tid att ladda upp det och att det måste bli typ starkare så det laddar snabbare så innan det måste man försöka inte ha för mycket som tar batteri. Utan som en telefon igen att man stänger av o nödiga appar och så. Så att jag ska tänka lika om mig liksom.
Vet inte om nån fattar och jag förklarar nog inte exakt som hon sa men jag tyckte iallafall det var en bra förklaring.

Wow det var en superbra förklaring, jag har aldrig tänkt på det sättet. Kp verkar vara en klok person

Hur känns det med att dom andra går skola? Längtar du till att börja?