Idag ändras allt

Nu är det sista dagen som jag är här. För IDAG ska jag flytta till ett hvb hem. Jag hade ju som ett mål att jag ville bli ut skriven för nyår men då ville jag ju få komma HEM och inte till nåt sånt ställe. Så är ju inte som jag klarade det målet då.
Men ja iallafall så ska jag flytta dit idag då som känns jätte konstigt. För jag känner ju INGEN där och vet jätte lite om hur allt gårtill och allt sånt. Och jag är jätte dålig på att lita på dom jag inte känner och typ säga hur jag mår eller sånt. Så är jätte rädd att det kommer bli sådär så jag inte kan säga nånting och då är det ingen som jag kan få fram nånting till där. För som nu så är det tillexempel en av dom bra sköterskorna som märker ifall hon kanske ska fråga lite mera hur det är och så ifall jag inte kan säga. Och kan messa pappa ifall jag inte kan säga nåt. Men där är det ju ingen som vet hur jag är liksom så då kan jag inte det.
Och vad jag vet så är det inte låst där utan dom får inte låsa in en. Och dethär är säkert olika på olika ställen men iallafall som jag har sett och läst så är det jätte mycket möjlig heter att göra dåliga saker. Och det är också jätte jobbigt isåfall för ifall jag inte litar på nån där och inte kan säga ifall jag mår skit liksom så är det ju mycket större chans att jag gör dåliga saker också. Och isåfall OM jag skulle göra det så ifall jag skulle ångra mig så blir det också jätte svårt för jag inte känner nån.
Så ja det är jätte många saker som jag är nervös för och så. Och bara hur allt funkar och med typ mat och skola och allt sånt och om man har terapi och bara rädd för ALLT. Och att jag har inte fått säga hejdå till O eller hundarna så det känns också skit och som jag sviker dom. Eller jag vet att dom nog inte tänker så men jag kan ändå inte fåbort att dom kanske undrar varför jag bara är borta och aldrig kommer till dom ifall jag inte bryr mig mera och så. Och typ att jag känner det som jag är över given av alla och ingen bryr sig eller nånting men så kanske dom tror så om mig. Och jag vill verkligen INTE att dom ska tro att jag inte VILL vara hos dom men jag kan ju inte ändra det alls. Så det är också skit jobbigt.
Och att jag vet ingenting hur jag borde vara liksom eller vad jag ska göra eller nånting. Eller ja ska väl vara migsjälv tycker dom flesta men om jag BARA ska vara migsjälv och som jag känner så vill jag inte prata med nån eller göra nåt utan bara gömma mig och försvinna. Men det kan jag ju inte. Så vet liksom inte hur dom för väntar sig att jag ska vara så jag inte gör allt fel bara.
Iallafall så förlåt att det här är dåligt skrivet och så men ville bara försöka få ut lite och typ skriva lite hur det känns justnu bara. Och jag vet INGET om regler och så på hvb hemmet så har ingen aning ifall man får ha sin telefon och dator och sånt eller om man inte får eller nånting. Så ingen aning ifall jag kommer kunna skriva heller så bara så ni vet ifall jag bara försvinner så kanske man inte får det. Men somsagt jag har ingen aning så man kanske får ha allt somvanligt också men bara OM.
 

Nu kommer jag skriva om en sak som man kan tro väldigt olika saker om så några kommer säkert tycka att jag är jätte konstig som har trott en sak och så. Och nån kanske tror typ som mig. Men iallafall så vore det snällt ifall ni inte tror eller tycker som jag och tycker att jag tänker jätte dumt så får ni såklart tycka det hur mycket ni vill men skulle vara snällt ifall ni kanske inte fråga satte det så mycket.
Men iallafall så är det om döden. Eller efter döden. Och som JAG har trott så kommer man typ till himlen. Alltså inte själva kroppen och allting såklart men typ själen eller hur man ska säga. Så som jag har trott så är man liksom inte helt helt borta bara utan som exempel så skulle jag träffa C igen. Alltså min ponny som dog i höstas ifall nån inte vet.
Men ja som jag har tänkt då iallafall så kommer man till himlen och allt är bra där och man kan träffa andra som har dött. Typ så.
Och nu låter det säkert jätte konstigt och dumt men jag VILL tro så fortfarande att jag kommer träffa C och så. Och att det inte är läskigt att vara död liksom utan det är typ skönt. Men jag har börjat tänka endel på det och jag vet inte om jag tror så längre. Eller ifall man dör och så slutar man HELT att finnas alltså man inte har nån själ eller nånting. Utan att man bara inte finns ALLS mera.
Och det tycker jag är skit läskigt och äckligt att tänka på liksom men ändå gör jag det. Och jag vill ju tro som jag gjorde förut men jag kan inte bara bestämma mig att jag tror så heller när jag inte vet vad jag tror egentligen.
Men ja nu tycker säkert några att jag är knäpp och konstig för dethär men ville bara skriva det.
Jag tror på en fortsättning efter detta...! Jag har själv varit med om så pass mycket..Innan dess var jag skeptisk och hade mycket såna tankar när jag var barn; vilket ju är helt naturligt. Senast idag hände en grej i stallet. Jag hade kört pulka med min häst; en kort sväng då hon inte dragit på så ett år i princip. Jag hade, upptäckte jag då i stallet, efteråt upptäckt att jag satte draglinorna tightare och därför protesterade mitt kära sto. Upptäckte ju det när jag jämförde bilder i mobilen. Hästen stod på stallgången och plötsligt hörde jag en kvinnlig röst harkla sig ungefär som att "ta hand om hästen som står där!!!!" Och jag var ensam I stallet....😄
 
Senast ändrad:
Och jag läser och svarar dig här för ditt mående berör mig då det gör ont i mig att du mår såhär och för att du påminner om mig själv när jag var I din ålder samt råkat ut för ett äckel, lixom du. Jag hoppas så att du ska må bättre framöver igen ❤
 
Jag vet inte varför jag vill skriva dethär men vill väl bara få ut det på nåt sätt.
Men iallafall så egentligen borde idag varit ganska okej. För liksom jag har sovit som jag nog behöver göra mycket och har varit med M som är bra. Och pratat lite med kp och har inte bara varit själv liksom så har ju egentligen gjort bra saker fast inte så stora liksom. Men ändå gjort saker som jag ska liksom och försökt.
Men ändå känns det sååå konstigt och typ tomt och jobbigt och extra hopp löst. Men alltså jag tror ju inte att allt kommer bli bättre bara sådär på en dag heller men känns som om det är en okej dag så blir det ändå skit jobbigt på kvällen så vad är meningen då liksom.
 
Skulle du kunna rita ett diagram där du ritar en y-axel och en x-axel? På y-ritar du in markeringar för hur det gått, och x är dagar.
Så kan du /din kp se hur din stämning varierar.
Säg om du vill att jag ska rita hur jag menar
 
Skulle du kunna rita ett diagram där du ritar en y-axel och en x-axel? På y-ritar du in markeringar för hur det gått, och x är dagar.
Så kan du /din kp se hur din stämning varierar.
Säg om du vill att jag ska rita hur jag menar
Jag är kanske korkad nu men fattar inte hur du menar så om du vill så får du jätte gärna visa.
 
Jag vet inte varför jag vill skriva dethär men vill väl bara få ut det på nåt sätt.
Men iallafall så egentligen borde idag varit ganska okej. För liksom jag har sovit som jag nog behöver göra mycket och har varit med M som är bra. Och pratat lite med kp och har inte bara varit själv liksom så har ju egentligen gjort bra saker fast inte så stora liksom. Men ändå gjort saker som jag ska liksom och försökt.
Men ändå känns det sååå konstigt och typ tomt och jobbigt och extra hopp löst. Men alltså jag tror ju inte att allt kommer bli bättre bara sådär på en dag heller men känns som om det är en okej dag så blir det ändå skit jobbigt på kvällen så vad är meningen då liksom.

Det låter ju lite som att dina kvällsrutiner inte är helt optimala, iom att du alltid får det svårt på kvällen. Har du börjat skriva ner saker till mötet på tisdag? Annars är det en sådan sak som skulle vara bra att skriva och visa. :heart
 
Det låter ju lite som att dina kvällsrutiner inte är helt optimala, iom att du alltid får det svårt på kvällen. Har du börjat skriva ner saker till mötet på tisdag? Annars är det en sådan sak som skulle vara bra att skriva och visa. :heart
Ja jag har skrivit endel men kan skriva det också. Men tror inte det går att göra så mycket som kan ändra det men kan ändå skriva det iallafall.
 
Det låter ju lite som att dina kvällsrutiner inte är helt optimala, iom att du alltid får det svårt på kvällen. Har du börjat skriva ner saker till mötet på tisdag? Annars är det en sådan sak som skulle vara bra att skriva och visa. :heart
Ångest måste inte bero på dåliga kvällsrutiner.
 
Försökte rita lite. Först en där jag bara prickat in några exempelpunkter:
IMG_20220109_205657.webp
 
Tanken med diagrammet är att du för varje dag ger en poäng (här har jag en skala +14 och - 14 men det går att ha vad som helst). Den högsta poängen = så bra som möjligt. Den lägsta poängen = fruktansvärt dåligt.

Om man ritar en gång om dagen/några gånger om dagen får man en kurva som visar vartåt måendet går. (Det är oftast svårt att minnas i efterskott hur det egentligen kändes).

Du ska absolut inte känna att du behöver göra det här om det känns konstigt eller svårt. Du bestämmer!
 
Ångest och dumma tankar har en förmåga att ta över på kvällar och nätter. Det hänger nog lite ihop med att man vet att man borde sova och koppla av, men att hjärnan blir som en tjurig unge som vill göra precis tvärtemot och börjar snurra iväg i tankarna. Det, kombinerat med mörker, tystnad och en känsla av att vara lite extra ensam pga att "alla andra sover".

Det här kanske låter jättetöntigt och konstigt, men har du testat att ha en svag nattlampa?
Eller att ha ett stort gosedjur i sängen som du kan krama? Jag har aldrig varit mörkrädd, men ibland när ångesten är svår, har jag tänt en lampa och tyckt att det känns som att ljuset liksom "skämmer bort" en del av de dåliga tankarna. Krama ett stort gosedjur kan vara ett substitut för ett riktigt djur, även om det såklart inte är exakt samma sak. Jag fick inte ha pälsdjur när jag växte upp pga allergi i familjen, så jag fick nöja mig med gosedjur istället. Det var ändå något att krama om.
 
Det bara känns som jag inte KAN göra nånting rätt så det spelar ingen roll hur mycket alla försöker. Som nu så efter det där dumma så jag var på bup akuten så har dom ju ändrat lite saker så tillexempel att nån personal kommer då och då och kollar hur det är och så. Och det är ju jätte bra och för att dom vet att jag inte kan säga till själv liksom. Men då kan jag ändå inte få fram om det är extra jobbigt. Och idag så pratade jag ju lite med kp och då kom hon på en sak som nog ÄR jätte bra bara att jag inte klarar det liksom och har som två delar av hjärnan så den ena vill göra som hon kom på och den andra vill inte det alls. Men iallafall det tipset kanske låter dumt men det är att jag har en röd toffs och ifall det är jobbigt så kan jag sätta den på hand taget på dörren liksom så ser dom också. Eller ha den på armen eller bara typ lägga den så den syns. Så behöver inte visa typ ångest kortet direkt till nån utan ifall jag har dåliga tankar liksom och kanske behöver hjälp eller nåt så räcker det med det med toffsen.
Så det är ju säkert jätte bra och jätte snällt att hon kom på det och allt sånt och det BORDE ju vara jätte enkelt och VET att det är som rätt val liksom. Men ändå kan jag inte över tala migsjälv att bara ta fram den iallafall för jag KAN ju inte göra rätt tydligen.
 
Ångest och dumma tankar har en förmåga att ta över på kvällar och nätter. Det hänger nog lite ihop med att man vet att man borde sova och koppla av, men att hjärnan blir som en tjurig unge som vill göra precis tvärtemot och börjar snurra iväg i tankarna. Det, kombinerat med mörker, tystnad och en känsla av att vara lite extra ensam pga att "alla andra sover".

Det här kanske låter jättetöntigt och konstigt, men har du testat att ha en svag nattlampa?
Eller att ha ett stort gosedjur i sängen som du kan krama? Jag har aldrig varit mörkrädd, men ibland när ångesten är svår, har jag tänt en lampa och tyckt att det känns som att ljuset liksom "skämmer bort" en del av de dåliga tankarna. Krama ett stort gosedjur kan vara ett substitut för ett riktigt djur, även om det såklart inte är exakt samma sak. Jag fick inte ha pälsdjur när jag växte upp pga allergi i familjen, så jag fick nöja mig med gosedjur istället. Det var ändå något att krama om.
Jag har aldrig helt mörkt iallafall så lampa har jag men har inte nåt stort gosedjur i sängen eller nåt. Jag menar inte nu att det ÄR dåligt eller barnsligt eller nåt sånt men vill liksom inte att andra ska tro att jag är ännu konstigare än dom nog tycker redan.
 
Det är jättesmart med tofsen!
Försök sätta ut den när det känns jobbigt.
Jag är helt övertygad om att personalen förstår att det INTE är lätt för dig att göra det.

Kan du försöka att bara ta ett riktigt djupt andetag och sätta ut den jättesnabbt på dörrhandtaget, utan att tänka så mycket på det? Sådär som när man ska göra något lite läskigt som man inte riktigt vågar.
 
Ångest och dumma tankar har en förmåga att ta över på kvällar och nätter. Det hänger nog lite ihop med att man vet att man borde sova och koppla av, men att hjärnan blir som en tjurig unge som vill göra precis tvärtemot och börjar snurra iväg i tankarna. Det, kombinerat med mörker, tystnad och en känsla av att vara lite extra ensam pga att "alla andra sover".

Det här kanske låter jättetöntigt och konstigt, men har du testat att ha en svag nattlampa?
Eller att ha ett stort gosedjur i sängen som du kan krama? Jag har aldrig varit mörkrädd, men ibland när ångesten är svår, har jag tänt en lampa och tyckt att det känns som att ljuset liksom "skämmer bort" en del av de dåliga tankarna. Krama ett stort gosedjur kan vara ett substitut för ett riktigt djur, även om det såklart inte är exakt samma sak. Jag fick inte ha pälsdjur när jag växte upp pga allergi i familjen, så jag fick nöja mig med gosedjur istället. Det var ändå något att krama om.
Glömde svara om det första men ja jag tror också det är för det snart är dags att sova och så. Och så är jag ändå trött och då funkar hjärnan ännu sämre så känns som det är en miljon tankar som är jätte snabba men jag hinner inte med.
 
Det är jättesmart med tofsen!
Försök sätta ut den när det känns jobbigt.
Jag är helt övertygad om att personalen förstår att det INTE är lätt för dig att göra det.

Kan du försöka att bara ta ett riktigt djupt andetag och sätta ut den jättesnabbt på dörrhandtaget, utan att tänka så mycket på det? Sådär som när man ska göra något lite läskigt som man inte riktigt vågar.
Ja alltså jag VILL ju kunna det. Men får typ panik känsla såfort jag tänker att jag ska göra det så blir typ som för stelnad känns det som.
 

Liknande trådar

R
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag har ingen aning om jag ihuvud taget får skriva en ny dagboks tråd men den blir väl bort tagen annars då an tar jag 🙃 Jag kommer...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 023
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Jag tänkte göra en dagboks tråd här. Inte för jag har nåt jätte viktigt att skriva om eller att jag tror att jätte många är så...
2
Svar
23
· Visningar
3 801
Senast: Raderad medlem 149524
·
L
  • Artikel Artikel
Dagbok Det händer såmycket helatiden. Jag har tagit upp skolan igen och jag galopperade på ridningen förra veckan som jag skrev om ❤️ Och även...
Svar
12
· Visningar
1 039
Senast: LiviaFilippa
·
R
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Nu är det höst! Kanske inte egentligen men skolan har börjat idag så då räknas det som höst tycker jag! Så dethär kommer vara min höst...
5 6 7
Svar
129
· Visningar
11 055
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp