Jag vet inte, kulturella mönster har väl inte alltid någon riktigt begriplig grund? Som tex det här att "fint folk" i Sverige tycks ha skor på sig inomhus i högre grad än "vanligt folk". Så visst, hur man bor kan säkert påverka, men jag tror liksom inte att sådant här är rationellt och vettigt rakt igenom, utan lite mer lagom slumpmässigt och tillfälligt utvecklade mönster i olika sammanhang.
Oftare än man tror finns det någon orsak långt i bakgrunden, men den kan vara svår att hitta och ha förlorat sin relevans när sedvänjorna med tiden utvecklats vidare på egen hand.
En gång i tiden måste ju alla haft skor inne (tänk jordgolv...) och är tämligen säker på det varit det vanliga en bra bit efter medeltiden även i Sverige. Med grova skurgolv och helt annan innetemperatur.
Funderar om vintern kan ha bidragit till utvecklingen.
Att skohö behöver hängas på tork exempelvis. Eller att det blev så stora och klumpiga skodon. Tänker att man skiftade till något som kanske var sommarens skor (
@tanten 
), typ trätofflor att ha inne. Så vanan att ta av själva ytterskorna levde kvar när bostäderna fick annan standard, men behovet att ta på inneskor försvann.
På ställen där man inte skiftar kommer tanken på att börja med en ta-av-process för att behovet av skor inne försvunnit inte från tomma intet lika enkelt som ett byta-moment kan börja omvandlas.
För fint folk så låg det väl status i hur man klädde sig, med inneskorna lika som med balklänningen. Och då har inneskorna kvar en funktion, socialt sett. Därav att användning av fin-inneskor inte dog ut på samma sätt.
Sen kan man tänka på också att det inte är så länge sedan som man gick barfora ute på sommaren, för att spara på slitaget. Kunde bära med skorna och satte på sig innan man kom fram för att vara klädd och presentabel (inte fattig!). Då kan det komma kulturella koder om att man bör ha skor på sig hos folk pga vad det säger rent socialt om en.
Och dessa värden lever vidare trots att bakgrundsorsakerna inte finns längre. Men då kan man nykonstruera andra förklaringar för att rationalisera det. Som att artighetsvärdet i fotbeklädnaden ligger i att inte stinka ner omgivningen, t.ex.
Och där det var vinter men inte svinkallt gick man i tjocka ullstrumpor ute. Värmer bättre och är mindre halkigt än kängor med träbotten. I snö blir inte slitage ett problem.
Så det är inte självklart att ta på skor när man går ut heller...
Eller exakt var gränsen går mellan vad som är att vara skodd eller inte...
Som @ Luff säger så har nog ett par olika modeller funnits för olika miljöer som har hängt ihop med livsstil och ekonomi. Vilken av dem som senare spritts till nationell norm i det moderna samhället kan ha blivit olika. Tror ändå att Sverige med folkhemsprojektet och god ekonomi efter ww2 var tidiga med hög boendestandard för alla kan ha inverkat att gå i strumplästen kunde slå igenom och bli så självklart som vi ser det idag.
