Husbilar på villagata

[gulakatten]

Man kan alltid anmäla.
Det är sedan rättssystemets sak att sortera ut vad som skall gå vidare och vad som lämnas utan åtgärd.
Jag antar det är där som du kommer in i bilden?

Ja, man kan alltid anmäla. Men om en hel tråd säger till nån Anmäl! Det där är ett hatbrott, diskriminering, förtal, psykisk misshandel! så finns det en stor risk att TS blir väldigt uppeldad för att sen få veta att nähä, i princip inget här är brottsligt. Du och två till uttalar er i tvärsäkra termer om vad som är brottsligt och kan skapa falska förhoppningar hos andra om vad polis, åklagare och samhälle faktiskt kan och får rodda i.

 

[Hedinn]

Ja, man kan alltid anmäla. Men om en hel tråd säger till nån Anmäl! Det där är ett hatbrott, diskriminering, förtal, psykisk misshandel! så finns det en stor risk att TS blir väldigt uppeldad för att sen få veta att nähä, i princip inget här är brottsligt. Du och två till uttalar er i tvärsäkra termer om vad som är brottsligt och kan skapa falska förhoppningar hos andra om vad polis, åklagare och samhälle faktiskt kan och får rodda i.

Eller får en ”polisen bryr sig inte”-uppfattning för att man fått höra att det är olagligt.

 

[Görel]

Eller får en ”polisen bryr sig inte”-uppfattning för att man fått höra att det är olagligt.

Och likadant med att anmäla till socialtjänsten. Man anmäler sånt som inte är något för socialtjänsten och så tänker man att soc inte bryr sig.

 

[Bufera]

Fordon får väl bara stå parkerad på gatan i 24 timmar om inget annat anges, ring till kommunen och hör. Inte ok någonstans, tror inte blåljus skulle uppskatta en sådan parkering.

Ang dina barn, fy vad barn och vuxna kan vara taskiga Anmäl till soc kanske? Du har ändå försökt prata med de andra föräldrarna utan en längre lösning.

 

[Inte_Ung]

Ja, man kan alltid anmäla. Men om en hel tråd säger till nån Anmäl! Det där är ett hatbrott, diskriminering, förtal, psykisk misshandel! så finns det en stor risk att TS blir väldigt uppeldad för att sen få veta att nähä, i princip inget här är brottsligt. Du och två till uttalar er i tvärsäkra termer om vad som är brottsligt och kan skapa falska förhoppningar hos andra om vad polis, åklagare och samhälle faktiskt kan och får rodda i.

Och även till @Görel .
Hur tänker ni att de helt vanliga och icke professionella människorna skall förhålla sig till vad som skall anmälas och inte anmälas?
Har ni några bra tips på det?
Det är ju ändå för alla oss andra som lagarna är till för att skydda oss och hålla oss trygga.
Att då strunta i att använda rättssystemet kan också bli dumt.
Men det måste ju finnas något sätt att hitta nivån för när det är lämpligt att dra in det.
Rättssystemet alltså då.

 

[Amha]

Oj vad mycket felaktig info du får här @SpanskaLoppan .

Det finns inget brott som heter mobbning, nej. Däremot kan mobbning bestå av olika typer brottsliga handlingar.

Nej, mobbning är inte brottsligt så tillvida det inte utgörs just av olika brottsliga handlingar. Men då är det dessa handlingar (olaga hot, misshandel) som man gör anmälan på, inte ”mobbning”. Psykisk misshandel är inte straffbart och existerar inte rent straffrättsligt. Du kanske tänker på ofredanden och dylikt? Det är straffbart och kan användas i psykisk misshandel. Men det finns inget brott som heter psykisk misshandel.

Var hittar du ett hatbrott här? Och diskriminering?

Mobbning är ju ett ganska brett begrepp så det är säkert klurigt att sätta den som paragraf. Iofs finns det ju något liknande i skollagen så kanske? De fula orden som de blir kallade och vad de nu varit utsatta för (står ju några exempel på första sidan), som i sin tur är tillräckligt illa för att barnen inte vill/vågar visa sig på allmän plats (lekpark) kan gå att sätta under ofredande som tidigare nämnts.

Och likadant med att anmäla till socialtjänsten. Man anmäler sånt som inte är något för socialtjänsten och så tänker man att soc inte bryr sig.

Det här är intressant. Längst ner på 1177:s sida om mobbning står det faktiskt såhär: Du kan också göra en orosanmälan om du märker att ett barn beter sig aggressivt eller utåtagerande och mobbar andra. https://www.1177.se/Stockholm/barn--gravid/nar-familjelivet-ar-svart/nar-barn-mar-daligt/mobbning/

Jag ser naturligtvis problemet med att anmäla alla mobbare. Däremot kan jag tänka mig att det är en av vägarna att gå för att komma åt de som kanske har knepiga hemförhållanden. Inte just att be soc utreda mobbningen (såklart) utan att det är värt att se över så inte hemförhållanden gör att barnets mående pga det spills över på kamrater. Det där är ju något man tänkt på såhär i efterhand, som vuxen. De barn som var värst att ha med att göra i skolan var inte helt sällan de som faktiskt hade det tungt hemma (kom fram om alltifrån separationer till hårdhänta föräldrar). Åtminstone sistnämnda gruppen hade det ju varit bra om någon utrett och hjälpt familjerna.

 

[SpanskaLoppan]

Förlåt, jag har inte hunnit formulera svar. Livet kom emellan. Och min hjärnas förmåga att radera minnet av det som inte finns rakt framför ögonen på mig.
Tack, för att era reaktioner hjälper mig förbi tanken att jag kanske blivit en sån förälder som inte kan se fel i sitt eget barn. För bekräftelsen att det här inte är okej.
Skylten skiter jag egentligen i. Jag brinner av snabbt på orättvisor, elakheter och dylikt men annars är jag svår att provocera. Källan till ilskan är ju i grunden att de(och övriga i kvarteret)tillåter/blundar för hur deras barn behandlar min son. Dottern är liten tonåring och kan cykla till alla sina kompisar så hon drabbas mindre, de här barnen är "småbarn" för henne.
Allt hade varit lättare att hantera om en enda av dessa vuxna sagt VAD problemet är! Istället för att humma och säga att de inte upplever några problem och att barn kan ju vara taskiga ibland... Hade jag fått vet VARFÖR sonen blir utfryst hade det varit lättare att förklara för honom, lättare att motivera honom att göra nåt åt vad det nu är.
Som det nu är kan jag bara gissa att det är hans intensitet som ställer till det. Han kan bli väldigt övertaggad och då ha svårt att höra om kompisarna säger till honom att sluta. Han blir då också väldigt högljudd. Så vi försöker jobba på det. Att stanna upp och känna in omgivningen. Att kasta upp händerna i luften så fort man hör "stopp, sluta, jag vill inte".
Jag har frågat föräldrar till klasskompisar han brukar leka med men de upplever inga problem och han är alltid välkommen tillbaka. De säger tvärtom att han är så väluppfostrad och glad. Lärare och fritidspersonal berömmer honom för att han är en så omtänksam kompis och så duktig på att se om någon är utanför och då inkludera dem.

Sonen har precis fått till tryggheten ordentligt när han cyklar. Så han har cyklat mycket på cykelvägarna runt omkring med storasyster ett par veckor. Tack gode gud för snälla storasyster som ställer upp
På en av cykelturerna upptäckte han att en klasskompis bor i villakvarteret 800 m bort. Han har fått okej av oss att cykla dit själv och fråga om kompisen vill leka. Men inte varje dag, det har vi också fått prata om. Att folk kan tröttna om man dyker upp hela tiden. Och jag har kollat med föräldrarna om de tycker att det är ok. Så nu hoppas jag att detta kan bli en bra vänskap. Och så struntar vi i barnen i kvarteret. Jag försöker befästa i sonen att alla inte kan gilla alla, att även om det nu är nåt han gjort så är det fel av de vuxna att inte kunna prata om det, att det aldrig är ok att frysa ut. Tyvärr gör detta att han inte vill vara ute och leka. Det blir mer innelek och tvspel än jag egentligen gillar. Men det får vara så just nu. Men det gör ont i mig, de här vackra sommarkvällarna när alla andra barn far runt ute och leker tillsammans och min son sitter inne och spelar tvspel och tittar upp när han hör skratten...
Jag vill skrika rakt ut när jag ser de här föräldrarna. Jag vill gråta och fråga om de är stolta över att de skapar de här såren i en familj som inte gjort dem nåt. Jag vill fråga om de inte skäms över alla timmar deras barn varit i vårt hem och bjudits på mat och glass och fika. Eller att jag trollade med knäna när deras barn blev avundsjuka på vår halloweenfest och ordnade så att de också kunde vara med - dräkter och ansiktsmålning och magiskt fick fram extra fika och godis till dem. Eller att de fick komma in till vår nyårsparty när de blev avundsjuka på discolamporna och musiken. Eller att de spenderade timmar här och klappade kaniner och kaninungar med mig.
Jag VET att det här har varit mina val. Jag behövde inte. Men jag tror på att det krävs en "by". Jag tycker att alla ska hjälpas åt. Jag accepterar att alla inte tycker så. Alla drar sina gränser. Men att frysa ut en åttaåring utan minsta förklaring trots att föräldrarna kommer och vill prata - det är inte gränsdragning utan mobbing.

 

[SpanskaLoppan]

Det blir bara värre!

Länge ville sonen inte gå ut alls. Han har lekt borta hos kompisar(utan problem)och cyklat på cykelvägarna häromkring med storasyster. Idag var de vid skolgården ca 800 m bort och träffade två killar i 12 års åldern. Sonen skulle visa nåt trick på en klätterställning och råkade (tror han) sparka till en av dem. De har då jagat honom, vridit runt hans arm och sedan kastat sten i huvudet på honom. Han har en rejäl bula och ett litet sår där nu.
Storasyster kände igen killarna där den ena är barnbarn till vår granne och den andra bor två hus bort.
Nu vill han aldrig mer gå ut.
Jag vill slita sönder strupar, gravid och full med hormoner som jag är. Eller packa hela bohaget och flytta imorgon senast. Min man har fått gå och prata med berörda vuxna.

 

[athena_arabians]

Det blir bara värre!

Länge ville sonen inte gå ut alls. Han har lekt borta hos kompisar(utan problem)och cyklat på cykelvägarna häromkring med storasyster. Idag var de vid skolgården ca 800 m bort och träffade två killar i 12 års åldern. Sonen skulle visa nåt trick på en klätterställning och råkade (tror han) sparka till en av dem. De har då jagat honom, vridit runt hans arm och sedan kastat sten i huvudet på honom. Han har en rejäl bula och ett litet sår där nu.
Storasyster kände igen killarna där den ena är barnbarn till vår granne och den andra bor två hus bort.
Nu vill han aldrig mer gå ut.
Jag vill slita sönder strupar, gravid och full med hormoner som jag är. Eller packa hela bohaget och flytta imorgon senast. Min man har fått gå och prata med berörda vuxna.

Polisanmäl. Det där är misshandel.

 

[Hippocampus]

Polisanmäl. Det där är misshandel.

exakt!

 

[SpanskaLoppan]

Polisanmäl. Det där är misshandel.

Jag ville det. Maken tycker att det ju bara är barn och att de nog inte menade så illa.

Jag funderar på att skriva ihop ett "öppet brev" att lägga i alla brevlådor i kvarteret(där det finns barn förstås)och informera om hur mycket som sker. Samt att minsta lilla typ av hot, våld eller skadegörelse mot nåt av våra barn samt våra saker(maken har fått sin bil repad och en spik intryckt i däcket förra året)kommer leda till kontakt med polis och socialtjänst. Jag är egentligen helt rabiat nu! Maken försöker vara förnuftig.

 

[sjoberga]

Det blir bara värre!

Länge ville sonen inte gå ut alls. Han har lekt borta hos kompisar(utan problem)och cyklat på cykelvägarna häromkring med storasyster. Idag var de vid skolgården ca 800 m bort och träffade två killar i 12 års åldern. Sonen skulle visa nåt trick på en klätterställning och råkade (tror han) sparka till en av dem. De har då jagat honom, vridit runt hans arm och sedan kastat sten i huvudet på honom. Han har en rejäl bula och ett litet sår där nu.
Storasyster kände igen killarna där den ena är barnbarn till vår granne och den andra bor två hus bort.
Nu vill han aldrig mer gå ut.
Jag vill slita sönder strupar, gravid och full med hormoner som jag är. Eller packa hela bohaget och flytta imorgon senast. Min man har fått gå och prata med berörda vuxna.

Jag säger också polisanmäl. Det är viktigt att förmedla gränser när föräldrar inte klarar (antingen för att de inte vill, kan eller orkar - eller bara är idioter).

Med tanke på att det är underåriga skulle jag orosanmäla till socialen om man inte får en rimlig reaktion från föräldrarna.

 

[SpanskaLoppan]

Om man polisanmäler, måste vi ha varit på akuten och dokumenterat skadan?

 

[sjoberga]

Om man polisanmäler, måste vi ha varit på akuten och dokumenterat skadan?

Nej.

Men dokumentera gärna genom foto så är det lättare att förmedla allvaret.

 

[SpanskaLoppan]

Nej.

Men dokumentera gärna genom foto så är det lättare att förmedla allvaret.

Foton har jag. Själva svullnaden syns ju dock dåligt på foto.

 

[athena_arabians]

Jag ville det. Maken tycker att det ju bara är barn och att de nog inte menade så illa.

Jag funderar på att skriva ihop ett "öppet brev" att lägga i alla brevlådor i kvarteret(där det finns barn förstås)och informera om hur mycket som sker. Samt att minsta lilla typ av hot, våld eller skadegörelse mot nåt av våra barn samt våra saker(maken har fått sin bil repad och en spik intryckt i däcket förra året)kommer leda till kontakt med polis och socialtjänst. Jag är egentligen helt rabiat nu! Maken försöker vara förnuftig.

Jag skulle inte göra det, risken är att det eskalerar. Bättre att polisanmäla direkt (och då trycka på att det finns en rasism-komponent i det hela). Att hantera det här på egen hand är inte ett dugg förnuftigt.

 

[starcraft]

Jag ville det. Maken tycker att det ju bara är barn och att de nog inte menade så illa.

Jag funderar på att skriva ihop ett "öppet brev" att lägga i alla brevlådor i kvarteret(där det finns barn förstås)och informera om hur mycket som sker. Samt att minsta lilla typ av hot, våld eller skadegörelse mot nåt av våra barn samt våra saker(maken har fått sin bil repad och en spik intryckt i däcket förra året)kommer leda till kontakt med polis och socialtjänst. Jag är egentligen helt rabiat nu! Maken försöker vara förnuftig.

Jag hade nog polisanmält för att visa både för killarna och för din son att det de gör är fel. När jag var liten blev jag misshandlad av några äldre killar (de var väl 13-15 år) på väg hem från skolan. Mina föräldrar blev övertalade att inte anmäla för att det skulle vara dåligt för killarna, men det blev ju väldigt konstigt för mig att jag skulle ta hänsyn till dem trots att de gjorde mig illa, som att jag var mindre värd.

Killarna som skulle räddas från att få hamna i polisregistret blev minst en av dem kriminell senare så antingen hade polisanmälan inte gjort någon skillnad eller så hade han kanske kunnat få hjälp så i det avseendet så säger jag anmäl, men sen såklart kan det ta kraft och troligen inte leda till så mycket i förlängningen och det beror väl på om man orkar och om man tycker det är värt det.

Jag hade inte skrivit ett brev däremot, ser inte hur det ska lösa något tyvärr.

 

[clusia]

Tycker att det är självklart att ni ska polisanmäla. Om inte annat för att visa för erat barn att ni står upp för honom.

 

[SpanskaLoppan]

Tycker att det är självklart att ni ska polisanmäla. Om inte annat för att visa för erat barn att ni står upp för honom.

Jag lutar åt det faktiskt, även om maken vill avvakta. Det finns en oro för att göra det värre då dessa två familjer var de som vi uppfattade som genuint vettiga.

 

[athena_arabians]

Jag lutar åt det faktiskt, även om maken vill avvakta. Det finns en oro för att göra det värre då dessa två familjer var de som vi uppfattade som genuint vettiga.

Eller så kanske föräldrarna behöver det för att inse hur illa det är. Det är INTE normalt att misshandla på det här sättet och en 12-åring ska veta det.

Och helt ärligt, det är ju inte direkt bra i dagsläget.