Hur var ni som barn, tama eller vilda?

[Enya]

Vi är ju alla vuxna här så nu är det kanske läge att fundera på hur ni var som barn? Vad pysslade ni med när ni inte sov? Var ni ett lugnt barn som mest ritade, lekte med leksaksbilar och My little ponyhästar? Eller ni gjorde saker som era föräldrar absolut inte fick veta?

Jag var ett lugnt barn. Ibland. Jag har aldrig gillat att rita faktiskt. Jag lekte med lego. Efter lek med lego kom att leka med leksaksbilar och efter det kom cykla/klättra i träd/hoppa från höjder på delad tredjeplats. Fram tills jag var 11 år följde jag pappa som en svans, han var bilmekaniker och det var intressant när han pysslade med bilar och jag fick hjälpa till och langa prylar och skruva lite här och där, han förklarade och visade och även om han ibland snubblade över mig nästan för jag var intill honom så blev han aldrig irriterad för att jag var där. När mamma hittade ny man så fick inte jag vara med när han och sina söner och min bror höll på med nån bil, för jag var tjej...

Så då blev cykling och sedan mopedkörning något jag pysslade med istället. Mamma trodde att jag använde min moped till att köra till ungdomskören och till konfirmandträffarna, men nja det är ju inte hela sanningen... Jag körde moped i alla väder, det vet hon om, men att jag gjorde riktigt allt jag gjorde...vet hon inte om. Jag körde och vurpade på en snötäckt väg alldeles lagom framför en bil, jag har vurpat på samma väg nån dag före rakt ut på andra vägbanan men då kom som tur var ingen bil. Jag har kört ner för branta backar för att se om det gick (blåmärken, skrapmärken och brännmärken var ibland resultatet), jag har kört över "små" hopp med mopeden för att få äran att "flyga" lite, jag har åkt pulka bakom min brors moped, som gick 55 km/h. En dag skulle jag testa handbromsen, mamma hade sagt att jag Inte fick röra den för den låste sig helt. Jag var tvungen att testa och mycket riktigt hade hon rätt och jag gjorde en skitsnygg vurpa, skrapade mest upp hjälmen men blåmärken och skrapmärken på mig också. Jag testade inte igen- nu visste jag ju vad som hände

En sådan vurpa gjorde jag som 11 åring på cykel också, två gånger till och med. Jag och min syster hade tävling och när hon låg lite framför mig vred hon sitt hjul ut mitt framför mig och det blev tvärstopp för min cykel och ännu en snygg vurpa, men som jag däremot slog mig så mycket mer på. Hon gjorde om det efter någon/några dagar igen exakt samma sak och det tog ännu värre än första gången och hon tyckte bara det var kul!! Jag och min kusin gjorde massor med cyklarna, olika trick, hoppa över saker, köra ner för branta backar som nästan varje gång slutade med att vi slog oss. Jordens dragningskraft ska man inte underskatta

Och klättra i träd.. jag har trillat ner mängder med gånger, varit långt upp, farmor har fått hämta mig när jag var lååångt upp en gång. När jag var 12 upptäckte jag och min kusin och min ena syster att om man snurrar jäklar på en snurrgunga så man blir riktigt illamående och åksjuk och sedan snabbt klättrar upp i ett träd och hänger på en gren med benen och har huvudet neråt så ser man roliga prickar framför ögonen och hela världen snurrar jättemycket En biverkning på det är att man kan vara sjuk av snurrandet att man glömmer hålla fast sig.

Jag har lekt med knivar och hammare och spik, men det var jag inte bra på, saker jag byggde höll inte, jag slog mig på tummen och skar mig på kniven. Inte min grej.

Jag har grävt ner min syster i sandlådan, hon var 2 år tror jag vid tillfället. Hon ville själv och jag lät huvudet och ena armen sticka upp!

Jag är rädd att jag har måånga fler saker jag gjort, saker som till och med är farligare än det här, vågar knappt berätta dem för någon, min mamma vet definitivt inget om det.... säkrast så!

 

[Sonic76]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag var då aldrig inne nästan, lekte häst ute i skogen, cyklade själv till ridskolan 5 km hemifrån redan som 7-8 åring och var där jämt.
Fick foderponny på heltid som tioåring och var där jämt.
Ensam såklart. Fick moppe som 15 åring för att lättare ta mig till stallet, hade fått min första egna häst då.
Knivar, hammare mm hanterades dagligen och med sår och blåmärken överallt.
Körde full till stallet en morron för att fodra. Vurpade med moppen i en backe med en skarp kurva och en hög mur men ingen trafik som tur var
Allt som hände med hästarna ska vi inte tala om

 

[Riley]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag var väldigt lugn. Som barn lekte jag med mina My Little Ponies, Barbiedockor och Action Mans (att jag sedan ägnade en del tid åt att leka krig, mord och avrättningar med sagda dockor är en annan femma som mina föräldrar aldrig kände till), spelade TV- och datorspel, läste, körde med radiostyrda bilar, ritade och byggde med Lego. Jag hatade att vistas utomhus (gör fortfarande!) och gjorde det aldrig om jag inte blev tvingad på t.ex. skolans friluftsdagar, så mina föräldrar hade aldrig skäl att oroa sig för att jag skulle göra något fysiskt och ramla åt helvete. Kunde på min höjd följa med till fotbollsplanen och sparka boll med min pappa.

I tonåren hände det inte heller så mycket. Jag var mobbad/saknade vänner, på både gott och ont, så medan de jämnåriga var ute och söp sig askalas satt jag hemma och spelade TV-spel och läste och skrev, och det gjorde avtryck på mina betyg. Tror att jag gjorde mina föräldrar lyckliga när mina lärare kallade mig en mönsterelev och jämförde mig med en gymnasiestudent.

Jag provade visserligen att röka och dricka för första gången i 13-14-årsåldern, men gjorde aldrig några dumma grejer och hamnade inte i trubbel, så mina föräldrar hade ingen aning, och ärligt talat tror jag inte att det spelat någon roll även om de visste. De var väl lite av åsikten att jag fick göra vad jag ville inom rimliga gränser, eftersom de litade på att jag tog ansvar för mig själv.

Hatade att cykla, hade ingen moped, tröttnade på hästar och kunde/ville varken sy, spika eller härja i köket, så jag gav nog inte mina föräldrar så många hjärtattacker.

 

[SpanskaLoppan]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag var lugn som en filbunke.

Stor del av min tid gick åt till att driva ridskolor och arrangera ridläger med mina barbies och deras hästar. Eller bygga legostall. Eller läsa böcker. Mamma har erkännt såhär i efterhand att redan när jag bara var ett par år gammal stack hon ibland ut på snabba ärenden eller rastade hunden medan jag lekte för hon visste att jag skulle vara upptagen några timmar Och jag har då aldrig märkt av att hon var borta, så det funkade ju tydligen ypperligt

När jag var 7 år började jag rida och sågs allt mer sällan hemma. Vid 11 år fick jag min första egna häst och sen såg dom aldrig av mig mer.

 

[GotAsecret]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Om man bortser från sjukdomshistoria, med sjukhusvistelser och "konvalecens" efter operationer samt. överbeskyddande (helt befogat) mamma så var jag nog rätt hemsk

Skrek om jag inte fick som jag ville - skrek så att jag blev (bokstavligt) blå i ansiktet och nästan svimmade, fysiska reaktionen berodde på hjärtsjukdom.

Jag kunde inte cykla, orkade inte med idrotten i skolan (dessutom kunde jag inte byta om bland de andra och så var jag sämst så jag blev aldrig "vald" i lagsporter, utan blev "tilltvingad", enda gången jag var "Populär" var när det skulle springas 60m, 2 och 2...för jag kom ju alltid sist
Jag "hämnades" genom att skratta åt folk som gjorde sig illa...

Dessutom fattade jag ingenting, kunde inte olika lekar, vågade inte vara med när det blev våldsamt och blev grinig om jag väl fick vara med men ändå kände mig utanför/dåligt behandlad
(och hur jag mådde när jag aldrig blev bjuden på kalas utan bara såg alla andra gå iväg, det ska vi inte prata om...)

Runt omkring mig var det kaos.
Skolböckerna var sönderklottrade, och låg huller-om-buller i bänken (i bästa fall, annars låg de hemma "någonstans") mitt rum var kaosartat.
ALLTING, verkligen ALLT låg överallt på golvet, och fick så vara tills mamma gav upp och städade, vilket förblev ogjort ganska omgående

Som, tonåring var jag om möjligt ännu värre, bråk, tjafs, gap och skrik varje dag, snattade titt som tätt
Började "småröka" som 13-åring, men full/onykter blev jag första gången runt 17-18 tror jag.

Jag red på ridskola, men stod ofta i mitten och kollade på klockan, sittandes på stallets absolut snällaste häst, någon annan varken vågade eller fick jag rida, samma där.
Jag hängde inte med på det som skulle göras, eller jag försökte ju, men jag åkte bara - och red med ledare i flera år

Som 24-25-åring fick jag förklaring till det mesta - då kom min ADHD- diagnos och allt föll på plats.
Jag kan fortfarande inte hålla ordning och är inte helt lätt att ha och göra med, men jag anser att jag fungerar hyfsat
Rida kan jag inte heller - men jag har övervunnit många rädslor och gjort mycket av det jag drömde om att klara av.

Sedan ett halvår är jag absolut rökfri och hjärtat håller sig ganska stabilt

 

[MM]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag startade med att vara lugn. Satt inne och lekte med Barbiedockor. Sedan fick jag min första häst och sen såg min mamma aldrig igen. Var alltid ute på äventyr. En shettis med bättre kondis får man leta efter. Sen var det inga lugna ridturer. Vi hoppade ute i skogen bland fällda träd. Red över stock och sten. Underbar häst!
Tog mig överallt vart jag än ville.

Sedan fick jag en häst till vilket betydde att jag var borta dubbelt så länge hemifrån.
En vilde till häst och vi var också jämt ute på äventyr. Idag hade jag vetat bättre.

Jag var lugn hemma och hade mina äventyr med hästarna tills jag var 14 år.

Sedan flyttade vi och jag blev som förbytt mycket pga att vi flyttade ifrån ett misshandelshem. Jag fick en egen vilja och gjorde som jag ville. Söp, började röka, hängde med äldre killar, började snatta - inget jag är stolt över, snodde en bil en gång - verkligen inte stolt över, började ljuga och manipulera folk.
Flyttade till ett familjehem och bodde där ett år. Trots att jag blev sexuellt utnyttjad av familjehemspappan under hela det året jag bodde där så blev jag bättre. Fixade skolan, gick ut med helt ok betyg med tanke på mitt psykiska mående.
Jag började på en internatskola, började festa, skötte inte skolan, försökte ta livet av mig några ggr och mådde skit.

Men jag hade min häst som höll mig uppe.
Jag mådde bättre, tog mitt körkort, fixade att jobba, tog körlicens för trav, skaffade egen lägenhet, fixade skolan.

Blev därefter lugnade. Träffade min man, skaffade barn och allt i min vardag är super nu. Det enda som behöver en förändring är mitt psykiska mående som jag haft mest hinder av i livet sedan väldigt ung ålder.

Men det blev folk av mig också till slut.

 

[martha]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag var ett riktigt A barn, grät aldrig och skrattade jämt ...tog hand om mina syskon och pålitlig med allt.
..när jag blev tonåring vände allt på en hand...då blev jag en jävel , ut o härja,supa, röka braj o tjofaderittan....dock hade jag alltid hästarna i bakhuvudet och det var väl eg dom som räddade mig ur fördärvet ( mina kompisar är missbrukare nästan hela högen från den tiden) ...så vid 18 ung bytte jag kompisar till travlivet istället ...

Nu är jag sådär perfekt igen

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Som barn lekte jag mkt själv. Med dockor. Dockteater. Och hade olika shower. Berättade en massa sagor och andra funderingar. De på dagis tyckte jag skulle bli poet . Hade massa fantasi.

Pappa berättade om att jag alltid skulle klättra överallt och sprang iväg om jag fick lust. Han hade sett mig på en gren långt upp och personalen var livrädda men pappa bara skrattade och jag med som dinglade vid knävecken. Sådanna grejer. Kommer inte ihåg så mkt idag mest vad jag fått höra av andra. Min faster berättade att jag vid affären skulle välja glass och först ville jag ha den billigaste men sen när hon sa att hon skulle betala så tog jag den största och dyraste istället . Det minns hon än idag. Var runt sju år då. Kommer inte ihåg hur jag tänkte där men skämdes lite efteråt när faster påtalade detta.

Jag tror inte jag gjorde så mkt som mamma absolut inte fick veta om. Inget jag kommer på iaf. Var rätt öppen. Pappa viste väl inte så mkt. Vet inte. Minns bara hans extremt hetsiga humör. På McDonalds skällde han ut personalen en gång.. Sådanna grejer minns jag. Hur jag testade om han skulle slå mig om jag trampade på akiles häl.. Och visst blev han arg, rasande ibland. Men slog aldrig mig någonsin. Tog sönder en del kära egodelar men aldrig mig. Efter det har jag alltid haft så svårt att slänga grejer när han tog dem ifrån mig. Skitsamma kanske ni tycker men jag vart ledsen och kände att det var mitt fel om han vart arg.

 

[lady_mike]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Av alla beskrivningar av föräldrar, släkt och vänners föräldrar så va jag en högljudd tornado korsad med en tasmansk djävul och ett stråk av lilla my från mumintrollen

Allt från att vara tuffast i alla lekar, brottade ner min äldre bror och hans kompisar på egen hand (samtidigt). Dängde syrran till att gömma mej i de högsta trädtopparna, simmade i ån när ingen anade att jag va där (ca 8-9 år). Red utan hjälm,sadel, träns på hästarna om jag råkade vara ensam hemma en kort stund.
Klättrade över taket på huset när jag va ensam eller hade vänner hemma osv osv osv.. Jag tänkte enbart i banorna trotsa/skrika..
Tonåren med moppe och annat va inte bättre. Jag gjorde allt för att få pirr i magen och gjorde helt galna åkturer som jag får ångest över idag. Inte för min egen skull utan för de medtrafikanter jag utsatte för livsfara..

Jag har med åren lugnat mej en hel del. Mycket pga den man jag träffade som 16-åring. Han fick mej att hitta mej själv och må bra.

Jag har gruvat mej läääänge inför att skaffa barn och jag va livrädd att mina barn skulle bli lika men peppar så tycks de vara miljoner gånger lugnare än jag.

Min styvmor blev skogstokig då jag som vuxen berättade vad jag sysslat med bakom deras rygg. Min mamma anade mycket men kanske inte allt. (hon va inte så mkt bättre själv)

 

[Skjøldur]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag kom som en ovæntad sladdis då båda mina førældrar var 44 och mina tre syskon var 7-11 år. Dom hade alltså go hjælp med att ta hand om den lilla. Vi hade en liten gård och mamma var nattsyrra. Hon tjænade væl ungefær dubbelt på sitt jobb som vi tjænade på gården. Jag sæger vi før alla hjælpte ju till med korna och allt møjligt på gården. Men eftersom jag var minst så stælldes inte så høga krav på mig. Mamma tog ett sommarbarn då jag var tre och sedan kom hon varje sommar tills jag var sju. På den tiden kunde man ha ett sommarbarn två månader. Det fanns inga andra ungar i byn året om men på sommaren så fylldes sommarstugorna med folk i alla åldrar. Då var det lilla jag som tog ledningen, jag visste ju allt om korna, hittade stigarna i skogen och var inte rædd før något. Jag var rætt lugn och snæll men lekte ganska vilt ute. Ælskade snøn - byggde kojor, hoppade i snøhøgarna, åkte skidor i backarna och høll mig varm. Dockor var inget att ha, jo man kunde ju klæ på dom och låtsas att dom var kompisar som såg på då man lekte... En av mina brøder gav mig en liten låda med Lego-jærnvæg och det blev en passion, jag samlade på mig mer och mer och byggde jærnvægsnæt øver hela vardagsrumsgolvet. Jag dresserade en katt - lærde honom att hoppa hinderbana. Fick undulaten Pelle då jag var åtta år och lærde honom att prata - ca tio ord kunde han till slut. Han fick en fru och dom fick vara ute och buren och flyga en stund varje kvæll. Jag ville ha en ponny men det fick jag inte. Jag brukade låna kalvarna och så gjorde jag en liten hinderbana åt dom som dom glatt skuttade øver... Jag var alltså lycklig hemma både føre och efter skolstarten. Det fanns ingen førskola, ingen hade førberett mig. Vid det laget hade en familj som hade en två år ældre son flyttat till byn. Hemma i byn lekte han glatt med mig men i skolan ville han knappt visa att han kænde mig ens. Efter det drøjde det nog fem år innan jag satt min fot hemma hos honom, och då var det bara før att titta på hundvalpar... Jag blev så hemskt besviken. Och jag gjorde bort mig hela tiden och blev retad - i børjan var det spænnande att retas med mig før jag førsvarade mig. Jag har lite svårt før det motoriska finliret - ganska marginellt, men jag hade aldrid hoppat hage eller hoppat långrep. Dom tyckte jag var klumpig och skrattade åt mig och då ville jag inte vara med længre. Samma med gympan, jag vægrade snart det mesta av samma orsak. Slutade rita på fri hand, sjunga mm. Skæmdes så øver mig sjælv till sist att jag blev helt førlamad, satt bara vid en vægg på rasterna. Sa att jag inte ville, fast egentligen ville jag ju...
Efter ett ovæntat angrepp från en ældre kille som ville se om han kunde få mig att gråta så vægrade jag gå ut på rasterna, men jag talade inte om vad som hænt. Frøken førsøkte nog men hon var en mjuk och gullig tant som ungarna inte hade respekt før. Innan skolan hade jag tittat på allt och alla med mina ovanligt stora, glada nyfikna øgon men dom sa -glo inte! Så jag tittade i golvet. Men jag menar inte att mina klasskompisar var værre æn andra, barn ær sådær. Jag kunde gjort likadant sjælv om det var jag som var i øverlæge. Inget blev bættre førræn jag børjade høgstadiet, då kom det en massa ungar från andra små skolor runt om. Inte længre ett klassrum utan många och många olika lærare. Jag bestæmde mig før klara mig och det gjorde jag! Men skadan finns kvar, jag har fortfarande lætt att kænna skam før lite allt møjligt. Det ær en livslång kamp att inte gå i gamla spår.

 

[hier]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag var en lugn plugghäst och från 9 års ålder halvt bosatt i stallet, som så många andra hästfolk här inne Tyckte om att skriva och rita, cykla och klättra i träd, överlag att vara utomhus mycket. Var dock aldrig sportig och rent av bollrädd. Föredrog att vara ensam mycket, speciellt på rasterna i skolan då jag hellre gick upp i skogen eller biblioteket ensam för att få lite lugn och ro.

Relativt vilda tonår, blev väldigt förvirrad och aggressiv efter pappas död när jag var 13. Var fortfarande en högpresterande elev, men skolkade mycket, rökte, drack, hamnade i slagsmål och rymde hemifrån. Var egentligen bara i stallet som jag kände mig lugn och trygg.
Min storasyster hade dock redan haft sina vilda tonår och banat lite väg för mig då stackars mamma var helt utmattad. Hade inte så mycket regler men lyckades klara mig bra ändå, förmodligen för att jag hade en bra grundtrygghet och akademisk disciplin från barnsben.

 

[pulkaskurk]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag har aldrig varit lugn, förrän jag blev sjuk...

Har alltid haft alldeles för mycket energi, otroligt rastlös med massor av myror i brallan så jag har nog hittat på allt bus och jäkelskap man kan.
Har alltid sysslat med massor av sporter som hästarna, triathlon, multisport, downhill, mtb, båtracing, roadracing, rally allt där adrenalin och endorfiner bubblar genom hela kroppen.
Som ung tonåring ville jag och mina vänner alltid hänga med min häftiga storebror och hans vänner vilket resulterade i att vi söp rejält väldigt tidigt.
Som tonåring var jag ett totalt monster... Stackars mina föräldrar de hade det verkligen inte lätt med mig
Men har ändå alltid lyckats ha bra betyg och sköta mig i skolan osv.
Har inte gjort några riktiga dumheter som att slå sönder folk eller stjäla saker men oskyldigt bus har jag gjort i massor

Å ganska vettig och ibland rent av snäll och trevlig blev jag ändå.

 

[Enya]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Vad roligt att läsa om hur ni var som barn och tonåringar!

Mamma har alltid beskrivit mig som den lugnaste av barnen, hon hade inga bekymmer med mig. Jag följde regler och skötte mig ordentligt i skola och hemma. Tonårstiden var likadan, inget skolk, inga läxbekymmer och när det blev diskussioner mellan mamma och mig (pappa dog när jag var 14) så valde jag att ge mig,och helt enkelt gå undan. Däremot kunde jag tjafsa emot mammas pojkvän en del i början ("du är inte min pappa" sa jag många gånger), men slutade med det när han började utnyttja mig sexuellt när jag var 11.

Jag var pappas flicka som barn, trots att han var alkoholiserad, misshandlade och försökte döda mamma när han hade druckit, och att jag var rädd för honom när han var onykter. Några av mina första ord var danska och mamma har många gånger berättat när hon försökte lära mig att det heter nycklar på svenska....

Mamma lärde mig lätt att passa tider... sa hon att jag skulle vara hemma kl 20 så var det kl 20 och inte 20.01... kom jag så bara en minut sent fick jag utegångsförbud eller något annat straff. Har fått någon örfil av mamma, en gång när jag var 9 år och kallade mamma jävla kärring.

Första gången jag var full var när jag var 19 år. Jag har aldrig rökt trots att HELA familjen röker/har rökt. Så grupptryck föll jag inte så jättelätt för som tur var. Inte i dag heller.

Var den tysta och extremt mobbade under alla skolåren till jag var 19 år och höll mig undan på raster och liknande. Har slagit två personer dock på högstadiet, en för att han snodde en bok från mig som jag lånat av en kompis och en för att han knäckte min väns pennor. Jag blev inkallad till rektor och kurator båda gångerna men fick inte ens skäll , tvärtom! Grabbarna som höll på var värsta mobbarna... de har bland annat tryckt ner mitt huvud i dassastolen och spolat, slagit på mig, förstört grejer och kläder, låst in mig på dass, dragit i halsduk så den satt åt runt halsen osv osv. Så nog fasen förtjänade de att få på käften av mig.

Hästar är ett eget kapitel... Köpte min första häst som 17 åring för egna pengar, som bara räckte till en 1 år gammal fullständigt ohanterad hingst... som inte ens hade haft grimma på sig och fått göra som han velat mot människor i hela sitt liv. Innan dess hade jag bara ridit lite grann hos en kompis och aldrig gått på ridskola, vi hade inte råd med sånt när jag var barn. Det var nog inte den bästa hästen för mig, han gjorde som han ville med mig länge. Bet sår och blåmärken på mig till och med i ansiktet, stod på mig och var fullt medveten om att min fot var underst, sparkade på mig bland annat i huvudet och på den där känsliga kroppsdelen (hellre någon annanstans än just där kom jag på), trängde in mig i väggar och sparkade när jag inte kom någonstans, slet sig från mig, när jag hade ridit in honom så slängde han av mig gång efter annan, men jag blev bättre på att hålla mig kvar på hästjäveln! Jag har slagit sönder tre ridhjälmar- två på en sten och en bara av att slå huvudet i en grusväg, fick hjärnskakning men sa inget till mamma utan köpte ny hjälm och skyllde mitt dåliga mående på magsjuka när jag hängde över dassastolen.... har ridit utan hjälm och barbacka på den här hästen också, hoppat högre hinder än var JAG fixade och trillade av då, släpats efter honom när han sprang i väg för jag vägrade acceptera att han var starkare än jag och tyckte att han inte skulle vinna. Jag och den här hästen hade skitkul till slut och han uppförde ju sig inte så här efter några år. Jag lärde honom hälsa, med rätt hov alltså, och stod på honom när han skrittade runt i hagen, klättrade upp på honom i hagen osv. En väldigt snäll häst.

 

[Mabuse]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag var lugn, lärde mig läsa tidigt, och sen läste och läste och läste jag. En gång i veckan cyklade jag till biblioteket, och kom hem med en ny väska böcker att läsa, läste minst en bok om dagen i flera år. Typiska tjejlekar har jag alltid varit usel på, jag förstår inte hur man gör när man leker med dockor, men annars lekte jag oftast någon sorts äventyrlig vandring eller liknande med mina leksaksdjur. Eller byggde en bondgård åt dem. Rätt lugna lekar, i vilket fall, och aldrig sånt jag inte fick eller på ställen där jag inte fick vara.

 

[Hazel]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag va en ganska lugn men bekymrad och envis unge. Hittade sällan på skit, men vi hittade på saker ändå vi brukade rymma (men lämnade alltid en prydlig lapp om när vi va hemma igen) tjuvringde mycket (hua va jobbiga vi måste vart) vi lekte också ganska mycket företag, fick gamla portföljer och telefoner och hade väldigt roligt. Min bror hade ganska mycket bekymmer och jag satte nog mig själv i bakgrunden för att inte ge mer besvär.

Även i tonåren va jag lugn, festade inte fören jag vad iaf 18, men va mycket deppig och hemma en hel del.

 

[Pigalle]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag var väldigt lugn som barn. Syrran med och mamma fick beröm för att vi var så lugna när vi var ute på Singapore/Maldiverna resa, jag som 5 år och syrran 8 år då.
Har nog aldrig gapat men tjurat och gått undan. Envis. Som äldre barn/tonåring blev det hästar som gällde. Ridskola/sommarhäst och längre hyrningar.
Cyklade till skolan(1 mil) som 11-12 och hade utsläpp av hästar på morgonen innan på vägen.
Lekte med lego ,MLP och andra påhittade saker.
Aldrig varit så förtjust i supa/röka/ uteliv och är ff inte det.
Lite tyst och knepig skulle jag tro.

 

[cambodia]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag var ett lungt barn, ritade och lekte med Belleville-lego. Lekte häst i trädgården med min kompis

Jag vet inte riktigt om jag gjort så hemska saker som hon inte vet om faktiskt, gillade att leka med elden, som tex stearinljus och få stearinet att rinna på olika sätt och så roade jag mig ett tag med att rista i bordsskivan i vardagsrummet så de fick slipa om den

Haha, en gång så var jag och en kompis hemma på rasten och skulle äta bullar hos mig, vi upptäckte att man kunde blåsa bubblor av mjölken med hjälp av sugrör och blåste ett berg av mjölkbubblor över heeela köksbordet (vaxduk tack och lov) men vi torkade bort det innan nån kom hem... Haha, gud så oskyldigt det lät men just nu kommer jag inte ihåg något värre...

Eller ja *host* jag gjorde ju mycket vid datorn som inte mina föräldrar hade någon aning om, typ sexchattade (ja, faktiskt ) med äldre män och allt möjligt. Usch, tänk vad dum man var!

 

[Enya]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag var ett lungt barn, ritade och lekte med Belleville-lego. Lekte häst i trädgården med min kompis

Jag vet inte riktigt om jag gjort så hemska saker som hon inte vet om faktiskt, gillade att leka med elden, som tex stearinljus och få stearinet att rinna på olika sätt och så roade jag mig ett tag med att rista i bordsskivan i vardagsrummet så de fick slipa om den

Haha, en gång så var jag och en kompis hemma på rasten och skulle äta bullar hos mig, vi upptäckte att man kunde blåsa bubblor av mjölken med hjälp av sugrör och blåste ett berg av mjölkbubblor över heeela köksbordet (vaxduk tack och lov) men vi torkade bort det innan nån kom hem... Haha, gud så oskyldigt det lät men just nu kommer jag inte ihåg något värre...

Eller ja *host* jag gjorde ju mycket vid datorn som inte mina föräldrar hade någon aning om, typ sexchattade (ja, faktiskt ) med äldre män och allt möjligt. Usch, tänk vad dum man var!

Sexchatta! Vet din mamma om det i dag?

Det där med bubblor har jag också gjort!! Det var skitkul, men det tyckte nte mamma. Hon har alltid varit lite tråkig

Vad är Belleville-lego?

 

[Enya]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag var väldigt lugn som barn. Syrran med och mamma fick beröm för att vi var så lugna när vi var ute på Singapore/Maldiverna resa, jag som 5 år och syrran 8 år då.
Har nog aldrig gapat men tjurat och gått undan. Envis. Som äldre barn/tonåring blev det hästar som gällde. Ridskola/sommarhäst och längre hyrningar.
Cyklade till skolan(1 mil) som 11-12 och hade utsläpp av hästar på morgonen innan på vägen.
Lekte med lego ,MLP och andra påhittade saker.
Aldrig varit så förtjust i supa/röka/ uteliv och är ff inte det.
Lite tyst och knepig skulle jag tro.

Oj och jag som inte vågar min 11,5 åriga son cykla många meter utan mig Han är i och för sig för lat för det! Var dina föräldrar inte oroliga att låta dig cykla så och dessutom släppa ut hästar?

 

[Enya]

Sv: Hur var ni som barn, tama eller vilda?

Jag va en ganska lugn men bekymrad och envis unge. Hittade sällan på skit, men vi hittade på saker ändå vi brukade rymma (men lämnade alltid en prydlig lapp om när vi va hemma igen) tjuvringde mycket (hua va jobbiga vi måste vart) vi lekte också ganska mycket företag, fick gamla portföljer och telefoner och hade väldigt roligt. Min bror hade ganska mycket bekymmer och jag satte nog mig själv i bakgrunden för att inte ge mer besvär.

Även i tonåren va jag lugn, festade inte fören jag vad iaf 18, men va mycket deppig och hemma en hel del.

Tjuvringde har jag aldrig gjort faktiskt men min kusin gjorde ofta det!

Var dina föräldrar i företagssvängen?

Det blir lätt så att det barnet som inte är så framåt hamnar bakom det barnet som har bekymmer eller helt enkelt tar plats på ett annat sätt. Det är jättetråkigt att det blir så, men väldigt vanligt.