Vilken härlig tråd!
![Love :love: :love:]()
![Big Grin :D :D]()
Jag vet inte om jag törs skriva om hur det gick till när jag träffade min man, för det var väldigt icke-PK och verkligen inte ett sätt jag kan rekommendera...
![Blush :o :o]()
Mådde extremt skitdåligt av det själv också under flera år.
Men han var alltså gift med en av mina närmaste kompisar...
![Crazy :crazy: :crazy:]()
Jag hade känt honom i 10 år och bara sett honom som en vän, men plötsligt en dag så bestämde sig nån jävla flygande ängel eller nåt att avlossa en pil, eller nej - det var mer som att få en gjutjärnsstekpanna i skallen... Jag blev helt plötsligt från ingenstans förälskad-besatt-halsöverhuvud-kär! Alltså på den nivån att mina tankar skrek hans namn precis hela tiden i varje andetag, och jag kunde åka och ställa mig vid motorvägen bara för att få en skymt av hans bil när jag visste att han brukade åka förbi där...
Först försökte jag resa bort och hitta andra sätt att få det att gå över. Men när inte det funkade så tog jag mod till mig och berättade för min kompis vad som hade hänt och sa att jag inte ville träffas hemma hos dem längre, eftersom jag inte ville träffa honom alls, men att jag gärna ville fortsätta träffa henne. Men hon skrattade bara och verkade inte ta mig på allvar, och sa att jag självklart skulle fortsätta komma hem till dem och hälsa på. Jag mådde sämre, och sämre, och sämre - jag var så jävla kär att det höll på att bryta ner mig fullständigt... Tillslut insåg jag att det var helt ohållbart, så trots att jag hade vänner och familj och arbete och bostad och allting i Stockholm, så bestämde jag mig för att flytta till en annan del av Sverige, och inte tala om för min vän eller hennes man var jag hade flyttat. Jag la en Sverigekarta framför mig, blundande, snurrade runt fingret och lät det landa. DIT skulle jag flytta! Jag började kolla efter bostäder och jobb, minns att jag funderade på att börja plugga och söka in till högskolan om jag inte lyckades hitta nåt jobb.
Men då stod han plötsligt en kväll utanför min dörr med en plastpåse i handen!... Sa att han inte kunde tänka sig att inte få träffa mig igen. Och sedan den dagen för över 16 år sedan, är det vi!