Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

[Korven]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Ja han vet om det, har hört det och jag har sagt att jag blir ledsen när jag får höra det. För jag tycker min röv är snyggare än den någonsin varit just nu

Ska se om bibblan har Anna och Jespers böcker. Körde 5mm på dottern och det funkade jättebra för henne.

I could kill for that ass

 

[Skogstrollet]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Du undviker att svara på om du upplever att du får något stöd eller inte från karl. Det tolkar jag som ett nej. Jag förstår att han också är pressad om han jobbar så mycket som han gjort men risken finns att ni glider isär och "lider" på varsitt håll utan att förstå varandra.

Kan det vara en idé att lämna barnen till barnvakt och åka iväg över en kväll och verkligen prata igenom situationen i lugn och ro? Det funkar inte som det gör nu, det kommer förändras när du börjar jobba, hur ska ni lösa det osv.

 

[skogstomten]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

men gulledu, det ska du väl inte göra?
du är ju SJUK (orsak irellevant), du SKA inte ha dom hemma hos dig.
varför hatar du dig sjäkv för det? för att du, som mamma, enligt alla regler ska älska dina barn till varje pris och alltid vilja va med dom?
men det gör du ju ändå, fast dom är på dagis.

att vara sjukskriven småbarnförälder, med möjlighet till rat och ro och vila på dagen är en skänk från ovan, jag hade varit knäckt och bruten flera gånger om om inte matilda hade fått vara på dagis (nu sommarlov dock) eller mina nära och kära hjälpte till att avlasta mig när jag är som värst.
visst kan jag saknar mig gul och blå efter henne, men det räcker med att bara lyssna på att det är tyst, så blir ja tacksam för att jag har möjlighet att vila och slappna av.

så blunda för att du "borde" ha dina barn hemma och slappna av de timmarna du har.

Du har så rätt så, det ska bara in i en smula trög hjärna
Men absolut, barnen har det mycket bättre såhär, än om jag skulle försöka ha dom heltid eller ens halvtid.

Det är tur att möjlighetrna finns som du säger.

jersey: vidhåller ändå att du böre sjukskrivas, du skriver ju själv att du inte har ork, är trött och sliten och det blir ju knapopast bättre av att du börjar jobba!
visst kommer du bort från hemmet och stöket med barn och kan fokusera på ett annat sätt, men hemmet och barnen ska ju tas om hand när du kommer hem igen.
om du inte har ork till det nu, tror jag inte att du kommer ha ork till det sen heller.

att vara stark är inte att stå ut, det är att be om hjälp när det behövs.

och detta med svärisarna och deras ord, även om jag vill tro att de menar det snällt, så VILL man inte höra sånt.
vet ju att du haft det svårt med vilkten innan och blev jätteglad när ja läste om dina 14 kg och kortet talat sitt tydliga språk, du är apsnygg.

klokt klokt och jag hoppas jerseyko inte behöver driva sig till komplett kolaps för att saker så få börja vända åt rätt håll.

Svamlade lite till men tog bort det.
Men det sista jag yrar om nu, jag tror att du behöver mer få må bra i dig själv så ordnar det sig nog mycket bättre med att orka med det livliga påhittiga barnets alla hyss.

 

[ameo]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Sen är det någon här, eller vi åker bort. Då är han världens goaste grabb. Det är ingen som förstår hur jag kan säga att han är så hemsk och ingen som tror mig när jag berättar vad han gör när han är själv med mig. Kanske ska börja sätta upp kameror.

Jag gör ju inget annorlunda än mormor t.ex. när de är där. Det är samma rutiner där som här hemma. Och deras hus sköts ju om som vårat så det är ju inte så att mormor och morfar släpper allt när ungarna är där och leker med dem från morgon till kväll. Dagarna efter han kommit hem är han värre än någonsin, vägrar äta, vägrar sova. Röjer runt som en torped i hela huset. Ropar jag på honom för det är mat så bara skriker han tillbaka på mig.

Barn bråkar mest med den de känner sig tryggast med (i en den miljö där de känner sig säkra). Han vet att han är trygg hos dig även om han bråkar med dig.
Och dt faktum att han sköter sig när ni är borta visar ju bara att han faktiskt egentligen vet var gränserna går, även om han försöker tänja på dem.

Sträck på dig och var stolt över det du lyckats göra!
Och försök förtränga hur mycket han bråkar....

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Fast det händer ju inte när de är utan uppsikt. Det kan vara när som helst. Igår vid kvällsfika t.ex. så sträcker sig Rasmus från sin fotölj för att peta på hunden som sov i soffan.
Hunden är ju en unghund. Han och Rasmus går ungefär igenom samma fas just nu och hunden behöver lite vägledning vart hans plats i familjen är. Han morrar och tittar på mig och visar underläge. Skulle jag bara tendera att säga något då, oavsett tonläge. Så lägger han sig i underläge.

Såklart man önskar som Cilla skrev att han nån gång kan visa vad som händer om han inte ger sig. Men lika väl som han bara visar tänderna eller skäller åt honom kan han ju hugga.

Jag har frågat honom. Svaren är: Jag vet inte, jag vill, jag är polis, jag bestämmer beroende på vad han gjort.

 

[Björk]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Har redan en bokad tid nästa vecka eftersom jag inte trivs med medicinen jag äter nu. Sömnen är skit, jag är trött JÄMT. Har gått upp 14 kg och får genom omgivningen höra hur tjock jag är, att jag bara fikar hela tiden. Att jag renoverar nu för jag inte kommer genom dörrarna längre. Det är ingen ide att bygga någon smal korridor till dotterns rum, för där kommer ändå mitt arsle fastna.

Men alltså; vad har du för JÄVLA "omgivning"!! ursäkta språket..

 

[Björk]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Sen är det någon här, eller vi åker bort. Då är han världens goaste grabb. -------------

Och just det gör honom till en fullt normal 4åring (även om det är en klen tröst när det är konflikter mellan dig och honom)! De "trotsar" mot den de är tryggast med. Resultatet av den "fostran" man ägnar sig åt syns mest/oftast på hur barnen beter sig med andra än föräldrarna.

 

[Messy]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

jag vet att det inte är poängen, men jag träffa dig för 2-3 veckor sen och om du normalt är -14kg så har de där +14kg gjort dig j****ligt gott!!!

När kommer du ner nästa gång?? Fika då tycker jag!

kram på dig!

 

[Calazirya]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Att hunden morrar beror helt klart att han vill tala om att han finner situationen jobbig, det är ett "rop på hjälp". Morrningen har inget med "plats i familjen", utan mer att han ber er reda upp situationen som han finner otrygg.

Du behöver inget säga men du ska bestämt visa bort barnet från hunden en bra bit, hunden måste skyddas.

 

[lillamyggan]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

En fyraåring vet mycket väl vad som gäller. Svårt att ge råd här eftersom jag inte vet nått direkt om ditt liv eller vad du försökt göra med din son för att undvika detta men om jag ser på min egen dotter som fyller 4 i höst så är hon nu så gammal att jag faktiskt kan börja resonera med henne. Om du har bråkat och blivit arg och känner att näää, jag orkar inte det mer så kanske du bara kan sätta sonen ner och förklara lugnt och allvarligt att det kostar massa pengar för mamma och pappa när han förstör tvättmedlet och att mamma nu inte kan tvätta kläderna och att han därför inte för göra så. Det där med strypgreppet hade jag blivit jätte arg på och han hade åkt in illa kvickt. Man får inte skada andra människor. Något senare hade jag satt honom ner och pratat allvar med honom om det.

Eftersom jag läste att du inte mår så bra så gissar jag att sonens uppförande tyvärr kan bero lite på det. Barn brukar känna av att föräldrar inte mår bra och detta är kanske hans sätt att hantera det, eller snarare han vet inte hur han ska hantera det. Kanske bör du också förklara för honom att du inte mår helt bra men att det inte beror på honom och att du snart kommer må bättre. Ja, jag vet inte. Hoppas du inte tycker jag dravlar för mycket. Lycka till.

 

[Mirre]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Våra barn är väldigt lika
Isak gör också sådär, skriker, säger emot om allt, trackar katten konstant osv.
så fort hon visar sig ska hon jagas tycker han. Fördelen vi har är att hon går att bara släppa ut. En hund blir det ju lite svårare med.

Isak blir 4 i april men din beskrivning av Rasmus låter precis som Isak.

 

[mino]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Om man tänker bort det här med trotsåldern, kan du komma på någon annan anledning till varför han gör så? För jag kan ibland känna det som att förutom att härma det praktiska vi gör så härmar barnen också den sociala tonen vi har men med en lite mer extrem touch... Han tycker kanske att han uppfostrar hunden och lillasyster? Nu är nog inte mina barn så vilda (eller vad man nu ska kalla det, jag menar inget nedvärderande) som din kille är men jag tror ändå på att så långt som möjligt aktivera och visa dem hur man beter sig i olika situationer. Ge honom nåt att göra som är lite utmanande. Kan du tex be honom att träna med hunden och öva hunden på att sitta fint? Om han inte lyssnar måste du kanske använda din fantasi för att hitta sätt att få honom att lyssna på? Vad händer om du börjar sjunga? Eller gör nåt annat tokigt? Jag tror att du måste se det som ett praktiskt problem och inte fastna i ilskna tankar om att han är i trotsåldern, det gör saken bara jobbigare.

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

När kommer du ner nästa gång?? Fika då tycker jag!

kram på dig!

Kanske redan imorgon, barnen ska vara hos mormor och morfar när jag och maken åker till åre. Kommer och hämtar dem sen i början av nästa vecka.

faktiskt kan börja resonera med henne.

Han är väldigt mogen i huvudet för sin ålder eller hur man ska uttrycka det. Han förstår hur saker och ting fungerar med jobb, pengar, man handlar/betalar.
Är väldigt duktig på att berätta och förklara osv.

Jag tror att du måste se det som ett praktiskt problem och inte fastna i ilskna tankar om att han är i trotsåldern, det gör saken bara jobbigare.

Fast jag orkar inte aktivera hela tiden. Såklart jag vet att det inte är negativt, alla går igenom det men jag orkar inte gå igenom det.

När han gjort något hyss brinner jag av (inom mig) för att sen bara bli helt nollad och känna att jag vill bara lägga mig ner och dö.

Det är inte alls så att jag blir tokig på honom, eller hunden eller dottern. För det gör ingen nytta. Jag bryter ihop ibland flera gånger om dagen. Förklarar för honom att "mamma orkar inte med det här" frågar han varför jag är ledsen så förklarar jag varför.

 

[Brandgul]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Vi har varit hemma båda två i över en månad och vi undrar också hur vi ska orka med. Enda som fungerar är utflykter och film på TV. Annars det som får honom lugn är lek med andra barn. Under vintern har jag akt till köpcentrum och nu då lekparker. Har han fått leka med andra kan han leka hemma någon timma också.

 

[Messy]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Kanske redan imorgon, barnen ska vara hos mormor och morfar när jag och maken åker till åre. Kommer och hämtar dem sen i början av nästa vecka.

ring om du hinner/vill ses!

oki på morgonen + hjälpa pappa, sen galoppen (tävlingar, titta) å så rida polar... sen solvalla å kolla tävlingar på kvällen...

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Åker ner i morgon kväll. Sen besikta bilen i berga 11:30 sen rulla mot Uppsala. Men måste vara där vid 15 tiden.

 

[Sar]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Fast jag orkar inte aktivera hela tiden. Såklart jag vet att det inte är negativt, alla går igenom det men jag orkar inte gå igenom det.

När han gjort något hyss brinner jag av (inom mig) för att sen bara bli helt nollad och känna att jag vill bara lägga mig ner och dö.

Det här låter ju väldigt oroande. Jag tror att du måste söka hjälp. Aktiveringen ser jag som a och o, annars kommer han att "aktivera" sig själv och då blir det lätt tokigt.

Det är inte alls så att jag blir tokig på honom, eller hunden eller dottern. För det gör ingen nytta. Jag bryter ihop ibland flera gånger om dagen. Förklarar för honom att "mamma orkar inte med det här" frågar han varför jag är ledsen så förklarar jag varför.

Men här måste han ju få (aktiverings)hjälp så att han får någonstans att göra av sin energi (kompisar, lekpars/badplatsbesök etc.). Det är ju inte hans fel att du mår dåligt men det känns nog lätt så för honom. Visst är det ok att bryta ihop någon gång inför sina barn men flera gånger per dag är för mkt för en 4-åring att hantera.

Kan din man ta semester så att han kan koncentrera sig mer på barnen och du får vila?

 

[Petruska]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jag tycker att din pojke låter som en rätt vanlig unge för sin ålder.

Av tråden att döma så handlar dina problem om din hälsa, din ekonomi och din man. Men av någon anledning är det barnets så kallade trotsålder som du betonar som problematisk. Jag förstår egentligen inte riktigt varför. Det blir som att du är lite orättvis mot barnet, och samtidigt låter din man slippa undan.

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Kan din man ta semester så att han kan koncentrera sig mer på barnen och du får vila?

Nej, han har en "specialanställning" eftersom han skolar om sig pga en allvarlig skada.
Där emot kommer alla övertidstimmar from nu att tas ut i komp när jag börjar jobba, så han kommer ha flera 3-4 dagars veckor.
På det söker han nytt jobb. Ligger bra till på ett 15-20 min hemifrån, skift 6-14 eller 14-23. Inga helgjobb, inga "göra 3 mans jobb med 1 pers" osv. + att han kommer söka ännu mera aktivt när jag "jobbat in mig".

Men av någon anledning är det barnets så kallade trotsålder som du betonar som problematisk.

Ja, för jag söker tips på hur man står ut och hur man orkar när de bara trotsar emot en, vägrar lyssna, säger emot och bråkar.

En vanlig dag så äter vi frukost mellan 8-9. Är det fint väder går vi ut, eller så går barnen ut och jag kanske dammsuger. För att sen klippa gräset, plocka bär. Ibland leker de och vill göra de eller så är det med inne. Jag och sonen brukar ofta leka brandmän. Och dammsugaren är brandsläckaren. Så springer vi alla 3 runt i alla rum och släcker elden och räddar leksaker/kläder.
Källaren får de ju inte vara, men de assisterar med t.ex. tvätten, den ena langar kläder och den andra klädnypor.
Har byggt "agillity" hinder på baksidan och där tränar hunden och barnen kan klättra runt.
Efter lunch sover dottern. Då vill sonen oftast se på tv och slappa i soffan. Ibland sover vi en liten kort lur tillsammans.
På em brukar vi besöka kompisar, få hit kompisar, vara i stallet, handla, baka, bada.

Det är inte så att jag bara sitter å suckar å tycker de är jobbiga. Det jag tycker är så jobbig är när han är så elak, mot syrran, mot hunden och mot mig. När han gör något riktigt dumt och bara springer iväg och skrattar och bara skrattar när man försöker prata med honom. Eller om man "får kontakt" och han spänner ögonen i mig och gör sitt "GAAH-GAAAHH-GAAHH" läte som kanske kan översättas till "Håll k*ten m*rsan dra åt..." ungefär känns de så. Känner mig bara totalt misslyckad.


Nu är vi hos mormor och morfar. Inte en tendens till sina "tokryck" han får hemma, pratar långsamare, tydligare och med mindre bokstäver. Skyddar sin syster. Hon kom t.ex. med några leksaker medans han kollar på film. Han tar emot den "Åhhh tack Tilde" och ger henne världens puss
Det vill jag lixom ha mer av hemma.
Han sitter still vid matbordet, äter som om han inte skulle få någon mat hemma.
Frågar om det är så att han vill göra något speciellt, tex gå ut och leka och be någon vuxen öppna grinden. Han kan tom på ett väldigt vuxet och moget sätt berätta vad han tänkt göra för han har en väldigt bra plan.
Hemma är det typ bara röj-röj-röj och slåss.

Lillsyrran kan tom vara rädd för honom hemma för han är så vild! Bara hon får syn på honom när hon leker skriker hon, börjar gråta hysteriskt och springer till mig.

 

[Gnist]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Mina 5 öre: Hemma hos mormor och morfar är det en lugnare, mer avslappnad miljö och därmed "tryggare". Mamma slappnar av = han slappnar av och går inte på högvarv.

Hemma är mamma stressad och mår dåligt, pappa är sällan hemma och hela stämningen är uppskruvad = han går upp i varv och får utlopp för sin stress över hur ni har det genom att "trotsa".

Låter kanske hårt, men det är så jag läser det du skriver och som jag skrev tidigare så skulle vi ha gjort andra prioriteringar än din familj har gjort och prioriterat det psykiska välmåendet i familjen före pengar, ÄVEN om detta inneburit att flytta, leva snålare osv.