Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

[YorkWann]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men vad umgås du med för folk egentligen?

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Vilka är det som talar så om din kropp ? Dags att rensa lite bland umgänget ?

Mina svärföräldrar, och flera runt omkring kända som "okända" som trott/frågat om jag är gravid.

 

[Calazirya]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Alltså vet din make om hur dom talar till dig ( tänkte mer på hans föräldrar ) ?

Jag tycker att du ska visa din make tråden faktiskt.

 

[ameo]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jo jag vet ju att trotsen på något sätt är positiv. Jag tycker det är jättekul att han har sån enerig, fantasi osv.
Tvättmedlet blev jag så arg över att jag kastade ut i skogen när jag hittade det. Som ett "ronja vårskrik" tror inte det hade gått att rädda för det hade bubblat över i hela hinken och ner över hela tvättstugegolvet.

Säger jag att jag tar bort någon leksak så spänner han ögonen i mig och hela ansiktet och säger typ "gah-gah-gah". En normal förälder snackar det väl tillrätta men jag bryter ihop när han gör så mot mig.

Hade ett långt snack med honom om just tvättmedel och allt annat som finns i källaren där han inte får vara. Om alla vassa och giftiga saker som finns där och vad som händer om man skär sig eller får någonting på sig eller råka få det i munnen. Han satt och lyssnade, bröt ihop, och sa sen att utan fingrar kan man inte leka. Och om man dör för man får så ont i magen kan man ju inte hälsa på mormor.
Han är ju inte korkad lixom.

En sak ska du lägga på minnet!
Det är INGEN idé att försöka resonera med ett trotsåldersbarn! Oavsett om man är frisk eller sjuk!!
Tala om för honom var gränserna går och håll dig till dem, benhårt!

Sen - jag brukar kalla det för gränstestaråldern, för det beskriver mycket bättre vad det handlar om. Trots tycker jag är när de gör tvärt emot bara för att göra tvärtemot eller jävlas, men ett litet barn gör det inte för att jävlas utan för att utforska var gränserna går.

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Ja han vet om det, har hört det och jag har sagt att jag blir ledsen när jag får höra det. För jag tycker min röv är snyggare än den någonsin varit just nu

Ska se om bibblan har Anna och Jespers böcker. Körde 5mm på dottern och det funkade jättebra för henne.

 

[Kivina]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jag kan inget om trotsande småbarn, men jag undrar hur i hela fridens namn de kan kalla dig för att vara tjock?!?! Jisses människa, du har en jättefin kropp nu!

 

[Bewildered]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Forlat mig TS, jag laste inte hela traden utan fastnade i ditt inlagg om vad omgivningen sagt till dig om din viktokning... (ar inte foralder sa kan inte ge dig nagra rad om dina barn tyvarr)

men vad FAN ar det for folk du har runt i kring dig?! Jag blir lika arg som de andra som laste ditt inlagg...

jisses... och du, det finns ett ljus i andra anden av tunneln.. jag hoppas innerligt att du hittar stod och support, har pa buke, hos familjeradgivningen, via lakaren, nagot. For du fortjanar det! Last vad du skrivit har, och du... du ar vardefull och, tror jag, starkare an du tror.

 

[skogstomten]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Känns det som att det kan ge lite positivt och mer energi att komma ut och jobba? komma hemifrån och göra annat?

Jag har ju varit sjukskriver ett tag nu tyvärr av massa olika skäl, barnen har full tid på dagis, utan det skulle vi inte gå runt alls.
Men jag hatar mig själv för det.

Men jag har svårt nog att orka med vår 4 åring ändå.
Visst det är positivt med energi och livsglädje i barnen, absolut men mår man inte bra blir det ju tyvärr rätt mycket ibland.

Asch vet inte vad jag vill med det här, men jag hoppas ni hittar en väg snart som fungerar för er!

 

[Mirre]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Men jösses
Såhär ska du inte behöva ha det.
Kanske parterapi vore något för er?
Lyssnar din man på dig ordentligt när ni pratar?
Förstår han hur du känner?

Usch vilken behandling dina svärföräldrar ger dig, vad är det för människor?
Du är ju jättefin nu ju!

Angående trotsen så är det skitjobbigt emellanåt.
Isak är lite över tre år nu och ibland önskar man att hade en
fjärrkontroll med pausknapp

Men det ska väl gå över någon gång och till dess får man
njuta av de lugna stunderna och andas sig igenom de svåra.

 

[Lena Furberg]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Ja han vet om det, har hört det och jag har sagt att jag blir ledsen när jag får höra det. För jag tycker min röv är snyggare än den någonsin varit just nu

Ska se om bibblan har Anna och Jespers böcker. Körde 5mm på dottern och det funkade jättebra för henne.

Himmel, det där är ju en ända att avundas!!!!!!!

Om du inte hittar boken, eller kan ta dig till bibblan, skicka mig ett PM så kan du få min Barnabok med posten!

 

[mino]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jag tycker att detta med tvättmedlet skulle kunna tolkas som ett missriktat försöka att hjälpa till i hushållet och hjälpa sin utarbetade mamma. Väldigt ofta när mina barn gör hyss så är det helgalna varianter på det vi själva gör, de kan tex få för sig att torka golvet med en duk eller putsa skor med tandkräm eller nåt sånt. Det är ett tecken på att man tar dem i bruk för lite, att de är redo för att få mer komplicerade uppgifter. Det gäller bara att klura ut vad de gillar och på vilket sätt de kan göra minst skada... Skala morötter är en grej som är lagom svår i den åldern, eller ordna skorna i hallen, eller torka av bordet när de får använda såpsprejen. Du vet förmodligen vad han gillar och är nyfiken på och kan hitta på någon oskadlig variant av det. Femåringen gav vi häromveckan i uppgift att peta upp gräs i stenläggningen och för det fick hon symbolisk lön: en 10:a. Det gäller bara att ge uppdraget på ett lockande sätt, gärna typ "nu har vi så mycket att göra, skulle du kunna göra det här så gör jag det här". Inget "kan du hjälpa mamma", utan man ska låtsas som att man är jämbördiga arbetskompisar, ett team som ska lösa uppgifter.

 

[Lionheart]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

För jag tycker min röv är snyggare än den någonsin varit just nu

Jag kämpar just nu som en idiot i flera mil om dagen för att ens komma i närheten av det du har.. Det där hade jag varit stolt över, och du har måånga kilo att kunna gå upp på utan problem om det skulle vara så!

Ang svärföräldrar så hade jag personligen kommit med något spydigt svar, men rekommenderar nog inte andra det.. Men jag är sådan att jag skiter faktiskt i om svärföräldrar (eller vem det nu är som är elak) ogillar mig, jag tänker inte ta sådan skit från någon.

Och ang barn kan jag tyvärr inte komma med några tips. Är barnlös och har inga som helst planer på att skaffa. Men jag har hört om dessa trotsperioder från många håll så jag kan åtminstone säga att du är verkligen inte ensam om din frustration. Ditt övriga mående påverkar självklart otroligt mycket. Men mitt tips (ha dock i åtanke att jag inte ens har barn nu) skulle väl vara att se till att få mer tid för dig själv!! Och då räknas inte tid på jobbet som tid för dig själv!

Jag hoppas verkligen det ordnar sig för dig!!

 

[Raderad medlem 19815]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

kl

Det spelar ingen roll tycker jag om jerseyko är tjock eller smal eller om hennes häck är snygg - sådär säger man inte oavsett.

 

[Calazirya]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

kl

Det spelar ingen roll tycker jag om jerseyko är tjock eller smal eller om hennes häck är snygg - sådär säger man inte oavsett.

Nej precis, det är ju huvudpoängen. Man säger inte så oavsett

Jerseyko:
Om din make tycker att det är okej för hans föräldrar att gå på dig så, undrar jag vad fan han är för en människa faktiskt?! Men jag står fast vid att jag tycker att du ska visa honom tråden..

Håller med skogstomten, jag tror att det kan vara bra för dig att få komma hemifrån, jobba och andas. Men problemet som jag ser det är att du inte får någon hjälp med sysslorna hemma, ska du jobba och sköta allt hemma så kommer du att gå under

 

[Ceta]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Kl

Jerseyko: Har inga barn än, så kan inte ge dig några råd på den biten. Tycker mycket av det som sagt i tråden är bra råd, och hoppas verkligen det löser sig för dig och din familj!!
Håller verkligen med dessutom om det som sades om de som omger dig. Tycker att de som folk sagt om ditt liv och utseende är helt upp åt väggarna. Tror som många andra att en väg att gå kan vara att visa din man tråden, så att han får se vad hans föräldrar och andra sagt till dig, och hur du verkligen mår.

Massa krammar

 

[Cilla]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Jag har ju varit sjukskriver ett tag nu tyvärr av massa olika skäl, barnen har full tid på dagis, utan det skulle vi inte gå runt alls.
Men jag hatar mig själv för det.

men gulledu, det ska du väl inte göra?
du är ju SJUK (orsak irellevant), du SKA inte ha dom hemma hos dig.
varför hatar du dig sjäkv för det? för att du, som mamma, enligt alla regler ska älska dina barn till varje pris och alltid vilja va med dom?
men det gör du ju ändå, fast dom är på dagis.

att vara sjukskriven småbarnförälder, med möjlighet till rat och ro och vila på dagen är en skänk från ovan, jag hade varit knäckt och bruten flera gånger om om inte matilda hade fått vara på dagis (nu sommarlov dock) eller mina nära och kära hjälpte till att avlasta mig när jag är som värst.
visst kan jag saknar mig gul och blå efter henne, men det räcker med att bara lyssna på att det är tyst, så blir ja tacksam för att jag har möjlighet att vila och slappna av.

så blunda för att du "borde" ha dina barn hemma och slappna av de timmarna du har.



jersey: vidhåller ändå att du böre sjukskrivas, du skriver ju själv att du inte har ork, är trött och sliten och det blir ju knapopast bättre av att du börjar jobba!
visst kommer du bort från hemmet och stöket med barn och kan fokusera på ett annat sätt, men hemmet och barnen ska ju tas om hand när du kommer hem igen.
om du inte har ork till det nu, tror jag inte att du kommer ha ork till det sen heller.

att vara stark är inte att stå ut, det är att be om hjälp när det behövs.

och detta med svärisarna och deras ord, även om jag vill tro att de menar det snällt, så VILL man inte höra sånt.
vet ju att du haft det svårt med vilkten innan och blev jätteglad när ja läste om dina 14 kg och kortet talat sitt tydliga språk, du är apsnygg.

 

[jerseyko]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Alltså jag vet ju det, att han bara vill hjälpa till. Men när han verkligen gör satyg, lyssnar inte när jag pratar med honom eller muckar tillbaka eller vad man ska kalla det. Försöker skratta bort det, eller gör fula grimascher åt mig. När han är elak mot syrran eller nog ännu värre är på hunden. Hunden går undan, han efter, hunden går undan, han efter. Nu har han börjat morra när han kommer i närheten. Han morrar och skäms för han vet att det är fel. Säger jag åt Rasmus så tar hunden åt sig.

Sen är det någon här, eller vi åker bort. Då är han världens goaste grabb. Det är ingen som förstår hur jag kan säga att han är så hemsk och ingen som tror mig när jag berättar vad han gör när han är själv med mig. Kanske ska börja sätta upp kameror.

Jag gör ju inget annorlunda än mormor t.ex. när de är där. Det är samma rutiner där som här hemma. Och deras hus sköts ju om som vårat så det är ju inte så att mormor och morfar släpper allt när ungarna är där och leker med dem från morgon till kväll. Dagarna efter han kommit hem är han värre än någonsin, vägrar äta, vägrar sova. Röjer runt som en torped i hela huset. Ropar jag på honom för det är mat så bara skriker han tillbaka på mig.

 

[Calazirya]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Att hunden morrar är verkligen inte fel, hunden skäms inte. Han talar om att han är osäker och inte uppskattar situationen det minsta. När du inte kan hålla dom helt under uppsikt är det kanske bättre att ha dom åtskilda under den värsta perioden?

Det där med att barn är annorlunda när dom är med andra vuxna än föräldrarna är nog med regel än undantag. Inget som direkt hjälper dig, men jag tycker huvudpoängen inte är att din son är okontrollerbar utan mer att du behöver stöd och hjälp nu för du mår dåligt, att du står med så mycket ansvar själv.

 

[skogstomten]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

Håller med skogstomten, jag tror att det kan vara bra för dig att få komma hemifrån, jobba och andas. Men problemet som jag ser det är att du inte får någon hjälp med sysslorna hemma, ska du jobba och sköta allt hemma så kommer du att gå under

Ja precis, med jobb och samma rulle hemma går det nog inte bra, inte opm man redan är nerkörd på botten.

Var rädd om dig Jerseyko!

 

[Cilla]

Sv: Hur står man ut under den j*vligaste trotsen?

stackare, ja blir utsliten bara ja läser om honom. *pust*

men du! en bra sak som du verkligen ska ta åt dig av är ju detta: ditt barn uppför sig exemplariskt när någon annan än dig är med honom eller tittar på, han är ju väluppfostrad killen!

JAG tror iallafall på hur han är, har lite samma probölem med matilda i perioder, ingen tror på hur jobbigt det kan vara att ha henne själv, "hon som är så himla, himla snäll!!??"

det är nog som någon annan skrev, gränstestning som pågår.

hade det varit mitt barn som skrek tillbaka ang mat hade jag gjort på följande sätt:
förbereda för mat, genom att några minuter innan det är klart säga att det snart är mat, då hinner hjärnan förbereda sig på att något ska hända snart.
ropa att maten är klar.
antagligen få ett skriv tillbaka.
fråga om han inte är hungrig.
antaglien skriv tillbaka.
säga att han får komma och äta NU, annars blir det ingen mat.
skrik tillbaka.
berätta med lugn stämma att han får välja själv, antingen äta num eller inte alls, och göra väldigt klart för honom att det INTE kommer bli något mer att äta innan det är dags för nästa måltid och verkligen se till att han förstår vad det innebär och få honom att förstå att han får välja själv - äta sig mätt eller fortsätta vara hungrig.
sen verkligen hålla sig till det man har sagt, ingen fil eller annat småät innan nästa mat (skulle dock tidigarelägga maten för att inte få en helt rabiat unge)

så hade JAG löst saken.

och hunden.... ibland önska man ju nästan att den kunde nypa ordentligt, så att man fick lite mer kraft bakom sina ord...

har du frågat honom vad han tänker och vad han tänker när han gör sina påhittehyss? det kanske ligger något annat bakom som han har svårt att hantera?