Sv: Hur står det till inom hundvärlden?
*hugger sista*
Har följt den här tråden från början men inte lagt mig i. Men nu känner jag att jag gärna vill komma med on kommentar (eller flera

)
Tyvärr har tråden vinklats åt ett håll som inte var TS mening från början, men nu är det ett forum där alla får säga sitt.
Om jag börjar med ursprungsfrågan. Ja, jag kan bara säga att visst är det märkligt att blandraser kan säljas för ibland samma pris som man får en renrasig med alla papper. Har svårt att se logiken i detta.
Att man däremot köper sig en billig blandras om man inte har några som helst ambitioner att tävla, javisst, rashundar betingar ett skyhögt pris och i många fall har folk inte råd att punga ut med 7000-10.000kr på en valp.
Vidare dessa importhundar som man "räddar", ja där är det nog så att det är den mänskliga faktorn av att känna att man just räddat en stackars hund, att man känner att man gjort något bra. Huruvida detta sedan är lämpligt eller ej är en annan diskussion.
Så har ju tråden vidare vinklats till avel och arbete vs vänstervarvare.
Själv är jag inte ett dugg intresserad av utställning på hund. Visst går jag och tittar på ex stora stockholm men att ställa själv? Näe, inte min grej.
Gumman känner sig i tråden påhoppad, tråkigt att det ska behöva bli så.
Hon har valt en ras som passar hennes livsstil, hon har haft andra hundar tidigare men fastnade för IS.
Hon har en plan som hon följer även om denna inte ses riktigt rumsren av många andra inom rasen.
Hon har planer på att jaga fågel och påbörjade detta innan bla graviditet och annat satte käppar i hjulet för fortsatt träning. Hon har planer på att fortsätta jaktträningen av sina hundar.
Själv har jag en bild av hur IS ska se ut sedan jag i unga år träffade just två sådana som användes i fågeljakt. Min bild av rasen stämmer varken med den showiga eller jaktmodellen. Den setter jag ser som en BRA setter har mindre massa fram och mindre päls än dagens show och definitivt INGEN skidbacke till rygg.
Vidare sedan till hur folk har sina hundar.
Ja, jag tycker faktiskt att har man vallhund, ska denna vallas, har man jakthund ska man jaga, har man bruksras, ja arbeta då med den. Rena sällskapshundar finns det massor av om man nu inte vill hålla på med något speciellt.
Ja, jag har border collies, nej jag har ingen egen besättning djur. MEN, vi vallar, inte dagligen, men det vallas. Jag har tillgång till både nöt och får.
Mina bc´s arbetas även hemmavid med en hel del uppgifter.
Vall och jakthundar bör ha möjlighet till att göra det dom är avlade för. MEN, samtidigt måste de kunna ha en fungerande avstängningsknapp och bli trevlig familjehundar när inget arbete utförs.
Där har aveln fallerat på flertalet raser.
Arbetande raser bör ha någon form av test/prov på sitt arbetsområde för att få bli godkända för avel - reggade valpar- Detta test måste också vara vinklat för just rasen så att tex settrar som nu diskuterats inte ska behöva apportera när det nu inte är en apporterande ras.
Det var mina tankar det
