Sv: Hur stannar ni er häst?
Vilka är de hjälperna ni använder när ni stannar er häst?
Vilken ordning använder ni dem och hur ''kraftigt''?
Intressant fråga! Tror inte jag har tänkt på hur mycket det kan skilja mellan situation och häst för min del innan jag skulle försöka svara...
Häst 1 (fortfarande rätt okänslig för tygeln - kräver att man är himla konsekvent för att han inte ska sluta lyssna och ångvälta på, gammal inrotad vana)
Om ni jobbar på banan?
Släpper efter rätt mycket på tygeln, slappnar av och säger "ptroo".
Om hästen blir lite för pigg i skogen?
Snabb lätt förhållning och spänner emot i ländryggen (gammal ovana för min del?) som ökas på till snabb hårdare förhållning eller hårdare ta-lätta förhållning beroende på hur den stretar emot om den inte lyssnar. Är den "hård" och blir stjärnkikaraktig och totalt stum i munnen så brukar det bli ta tydligare men snabbt tygeltag tills den lyssnar, om den "ger efter" för tygeln och gör en ansats ändå till at sakta ner men den liksom bara myglar på ändå så vill jag visa den att det inte var avknäckt nacke jag ville belöna utan att den saktar ner, så då blir det ett "segare" tag som är såpass hårt/löst att jag får en reaktion. Fast det här gäller i första hand förhållningar, inte att stanna. Förvånansvärt mycket lättare att få den stanna, trots att det är skritt eller sakta trav vi utgår från. Ligger den först så har jag ändå lärt den att stanna och vänta på hästen efter så då blir det i regel varianten släppa lite på tygeln, slappna av och säga "ptroo".
Vid hoppning?
Hoppar inte den kusen.
Något annat?
Våra nödinbromsningar om man t ex rider i ridhuset och är på väg att braka in i annan häst består i att matte tänker "länga upp sig", höjer handen och liksom med kroppen signalerar "stopp!" oftast i kombination med först tydlig förhållning i tygeln och lite uppåtverkande tygeltag för att kusen inte ska behöva samma ram att falla in i som normalt sett när vi gör övergångar till skritt eller halt, då skulle den inte kunna stanna lika snabbt.
För att endast förhålla ett ben så tänker jag lite såhär;
Bakbenen är det rumpan som förhåller, att man saktar ner den skinkan/de skinkorna.
Framdelen är det tygeln som förhåller och då en kramning (mycket svag eller starkare beror på om hästen tar förhållningen eller inte, är den i balans och uppmärksam räcker det i princip att jag tänker kramningen i tygeln, vid enstaka tillfällen kan jag behöva ta mer rejält för att påminna den om att tygeln faktiskt betyder något).
Häst 2 (betydligt känsligare i munnen och inte ångvältaktig, även om den måste vara i balans för att kunna stanna snabbt för små hjälper)
Om ni jobbar på banan?
Förhållning? Que? Sluta fokusera på jobbet och fokusera på vila så stannar kusen!
Om hästen blir lite för pigg i skogen?
På bettlöst kan jag rycka till en gång i ena tygeln så det blir ett "klatsch"-ljud men inte direkt känns hårdare än vanligt. Det brukar ge effekt. Brukar dock inte behövas. Vet ärligt talat inte hur jag gör i övrigt i skogen, vi brukar inte ta så många förhållningar då!
Vid hoppning?
Antingen "sluta jobba"-varianten, slappna av och säga "bra" så stannar kusen.
skulle den mot förmodan vara för pigg för det (inte att den inte är pigg egentligen, den kan bränna på rätt bra, men uppskattar vila!) så tar jag lite i båda tyglarna och sitter emot i sadeln, brukar vara lite för framtungt då för att kunna stanna enbart för sitsen.
Något annat?
Mja, samma typ av förhållningar som på kusen ovan, dvs när man ska förhålla ett ben i taget.
