Hur söva övertrött 3-månaders?

[Mischmasch]

Vi hade samma problem och vi hade tur att sonen tog flaska för jag pallade inte att ha honom på mig 24/7 så jag pumpade och så fick pappan ge några kvällar i veckan för att sonen skulle fatta att pappa kan man också få mat och tröst av. Funkade ganska bra. Han får återfall ibland och vill bara vara med mig men ofta funkar pappa också.

Det är så jag hade velat ha det. Får nog helt enkelt fortsätta att pumpa ur och erbjuda flaska ibland och hoppas att han lär sig ta den. Skulle underlätta för att dela på matningarna men eftersom han inte tar napp heller så antar jag att han fortfarande kommer vara rätt beroende av mig..

 

[Mischmasch]

Då förstår jag att det är jobbigt!

Vaknar han så fort promenaden är slut? Jag öppnar upp hennes kläder och öppnar nått fönster/dörr så det blir lite svalare och låter henne ligga kvar och sova i vagnen.

Ofta sover han nån kvart till inomhus men börjar jag klä av honom så vaknar han och jag kan inte öppna upp eftersom vi har innekatter. Så ofta vaknar han rätt snart efter vi kommit hem. Alternativet är att lämna honom ute (med babymonitorn på) då ökar iaf chanserna att han fortsätter sova men ofta vaknar han när vagnen slutar röra sig.

 

[BubbelA]

Det är så jag hade velat ha det. Får nog helt enkelt fortsätta att pumpa ur och erbjuda flaska ibland och hoppas att han lär sig ta den. Skulle underlätta för att dela på matningarna men eftersom han inte tar napp heller så antar jag att han fortfarande kommer vara rätt beroende av mig..

Han kanske lär sig. Det är verkligen skitjobbigt att känna sig så där låst och lite som en dålig mamma som inte kan få sitt barn nöjt och glatt. Jag har fått flera kommentarer om att jag inte borde gunga honom till sömns jämt eller låta honom snutta fast han inte är hungrig. MEN VAD FASEN SKA JAG GÖRA DÅ?? LÅTA UNGEN SKRIKA??

Det blir lättare. Helt plötsligt går det att lägga ungen i egen säng och han sover faktiskt vidare ( Skedde vi 5 månader för oss ) Läkaren vi har på BVC är över 70 år och så jäkla bra. Han sa till mig att det är bara att låta ungen bestämma och försöka hänga med. Det är lättast så

 

[hvala]

Håll ut, håll ut @Sandros! Som någon annan skrev är det ett utvecklingssprång vid 3 mån. För oss var det det tuffaste av alla sprången. Jag trodde att jag hade fått ett barn som skulle vara missnöjt resten av livet Det var ett utdraget språng men det gick över.

Ser också att du skrivit att han haft kolik. Jag tänker att det kan vara mjölkproteinallergi. Har du provat att äta mjölkfritt och sett om det hjälper? Är han torr i huden? Det behöver inte vara något fel men för oss var det mjölkproteinet som spökade. Diagnosen ställdes vid 6 mån. Efter 10 dagar med mjölkfritt var dottern som utbytt, så mycket gladare.

 

[TeamLundVer]

Ofta sover han nån kvart till inomhus men börjar jag klä av honom så vaknar han och jag kan inte öppna upp eftersom vi har innekatter. Så ofta vaknar han rätt snart efter vi kommit hem. Alternativet är att lämna honom ute (med babymonitorn på) då ökar iaf chanserna att han fortsätter sova men ofta vaknar han när vagnen slutar röra sig.

Nu har jag aldrig provat själv men det kanske kan vara värt att prova en vagnskakare så att vagnen inte blir helt stilla när du slutat gå.

Hur högt upp bor du? Går det att ha bara innekläder och en tunn mössa och istället använda fprskinnspläd, tjockt täcke, tunnare filt under mm för att enkelt kunna ta av honom utan att han vaknar? Alltså behålla den tunna filten på när du kommer in bara.

 

[Mischmasch]

Håll ut, håll ut @Sandros! Som någon annan skrev är det ett utvecklingssprång vid 3 mån. För oss var det det tuffaste av alla sprången. Jag trodde att jag hade fått ett barn som skulle vara missnöjt resten av livet Det var ett utdraget språng men det gick över.

Ser också att du skrivit att han haft kolik. Jag tänker att det kan vara mjölkproteinallergi. Har du provat att äta mjölkfritt och sett om det hjälper? Är han torr i huden? Det behöver inte vara något fel men för oss var det mjölkproteinet som spökade. Diagnosen ställdes vid 6 mån. Efter 10 dagar med mjölkfritt var dottern som utbytt, så mycket gladare.

Han har antagligen mjölkproteinallergi och jag har ätit mjölk- och sojafritt sen han var 5 veckor gammal. Det hjälpte mot magontet och koliken. När vi var mitt uppe i den perioden så var det ett mindre helvete, han är en helt annan unge nu när jag ändrat kosten. Men fortfarande lätt för att bli missnöjd och kinkig, men nu tror jag mer det är trötthet, utvecklingssprång osv som spökar, precis som du skriver.

 

[Mischmasch]

Nu har jag aldrig provat själv men det kanske kan vara värt att prova en vagnskakare så att vagnen inte blir helt stilla när du slutat gå.

Hur högt upp bor du? Går det att ha bara innekläder och en tunn mössa och istället använda fprskinnspläd, tjockt täcke, tunnare filt under mm för att enkelt kunna ta av honom utan att han vaknar? Alltså behålla den tunna filten på när du kommer in bara.

Visste inte ens att det fanns vagnskakare Hittar inget när jag googlar?

Vi bor på markplan. ska prova idag att ställa honom på altan efter promenaden med babymonitorn på och se om han sover gott där. Annars får jag börja experimentera med lättavklädda kläder och/eller filt.

 

[Ruffe]

Jag säger som många andra i tråden, försök härda ut och det bli lättare sen. För en så liten bebis är amningen (eftersom han är van vid att ammas och inte tar flaska) hans största trygghet i världen. Han får mat och närhet. Det är slitigt men man får tänka att det är vad han behöver och tids nog blir det lättare.
Min äldst pojke var en " superammare" och jag oroade ni för hur jag någonsin skulle få honom att somna utan bröstet eller hur jag skulle få honom att sluta amma över huvudtaget. Det gick sen mycket lättare än jag trodde när vi väl var vid den punkten. Så som det ofta brukar. Doch ville han LÄNGE efter att jag slutat hålla handen på bröstet som tröst och närhet. Den smög sig alltid dit...

 

[vindvissla]

Här är en till vars första barn bara somnade när vi liggammade i ett lugnt rum. Många ljudböcker blev det. Lycka när barn 2 och 3 kunde somna när jag satt upp!

 

[*Gotlandsrusset*]

Har en son på 3 månader som sover jättebra på nätterna. Ammas till sömns vid ca 19.00 och sen sover han hela natten till ca 07.30 med undantag för mat. Samsover och liggammar om nätterna och han somnar om vid bröstet.
Dagtid däremot har han jättesvårt att sova och blir lätt övertrött vilket innebär att han skriker, spänner sig och inte kan slappna av. Han somnar hyfsat lätt om man åker bil med honom eller går på promenad. Men annars håller han sig vaken och blir bara grinig, sover kanske max 1 timme på dagen då.

Nu senaste veckan har jag verkligen gått in för att få honom att sova mer på dagtid så han inte ska behöva vara övertrött. Men det är lite av en utmaning att få honom att somna, är vi hemma så är det enda som funkar just nu att gå upp med honom på sovrummet och amma honom till sömns liggande. Men det hade varit väldigt skönt om jag kunde få honom att somna utan bröstet och framför allt få honom att somna lättare. Just nu hade jag varit själaglad bara han kunde somna vid bröstet när jag sitter upp och ser på teve men nej..

Han vägrar sjal, sele, nappflaska och napp. Napp antar jag annars hade varit ett bra hjälpmedel i just det här fallet. För när han ammar/snuttar sig till sömns så handlar det oftast inte om att han är hungrig utan att han behöver det för att slappna av och komma till ro.

Känner väl mest att jag blir otroligt låst om det enda som funkar för att han ska somna är att han får ligga uppe på sovrummet med min tutte i munnen. Inte ens att amma sig till sömns nere i soffan framför teven fungerar ju utan han behöver verkligen lugn och ro, och noll stimulans. Har funderat på att ge honom mat så han är mätt och sedan låta honom skrika sig till sömns medan jag finns i närheten men det känns inge bra.. Någon som har tips/tankar eller är det bara att gilla läget?

Jag hade gillat läget, det kommer nämligen bli bättre med tiden och när han blir större kommer det bli enklare. Trodde själv att jag skulle bli galen ett tag när sonen va liten och bröstet va deg enda som gällde men som med det mesta var det en övergående period. Nu kan man istället sakna tiden då man fick ligga i sängen och mysa i flera timmar

Vid 3 månader brukar det även komma en tillväxtperiod vilket kan vara orsaken till att han vill amma mer.

 

[Positron]

Håller tummarna att min kommer tycka om vanligt mat också Längtar tills det är dags att börja introducera.

Men det känns tråkigt att det där jämställda föräldraskapet jag drömde om gick åt pipsvängen ganska omgående i och med amningen och bröstfixeringen. Förhoppningsvis går det att räta till så fort vi är klara med amningen men just nu känns det lite som ett fängelse.. Jag kan inte fara till stallet, jag kan inte gå till frisören osv. Kan inte lämna bort honom mer än typ 1 timme ens till hans pappa. Känner mig helt låst

Jag tänkte lika om jämställdheten men kom sedan till insikt att jämställdhet inte handlar om att dela lika på precis allt. Utan att man hjälps åt på bästa sätt efter de förutsättningar som finns.

Min sons pappa hade också svårt att ta honom i och med att det var jag som hade trösten och maten. Vi la upp det som så att han fick ta sonen så fort han var nöjd när han var hemma så att de skulle kunna knyta positiva band för det som hände hos oss var att pappan blev väldigt osäker när han inte hade de verktyg som behövdes i alla situationer. Och ju mer tiden gick desto längre stunder funkade det och desto bättre självförtroende fick han.

Jag ser inte det som något problem att det finns en primärförälder under delar av barnets uppväxt, det är ju inte alls konstigt om den ena föräldern går hemma. Som nu, när jag jobbar, så märker jag att det inte längre är jag som är primärföräldern och det kan inte jag kompensera genom att ensam ha sonen all min ledig tid. Jag tänker att det blir lättare när barnen blir äldre och man har en annan kommunikation. Sen tänker jag att jag och pappan är individer och därmed olika som föräldrar (även om vi i största möjliga mån det går försöker hålla samma linje när det kommer till uppfostran) vilket gör det naturligt att vi "används" till olika saker.

 

[Mischmasch]

Jag tänkte lika om jämställdheten men kom sedan till insikt att jämställdhet inte handlar om att dela lika på precis allt. Utan att man hjälps åt på bästa sätt efter de förutsättningar som finns.

Min sons pappa hade också svårt att ta honom i och med att det var jag som hade trösten och maten. Vi la upp det som så att han fick ta sonen så fort han var nöjd när han var hemma så att de skulle kunna knyta positiva band för det som hände hos oss var att pappan blev väldigt osäker när han inte hade de verktyg som behövdes i alla situationer. Och ju mer tiden gick desto längre stunder funkade det och desto bättre självförtroende fick han.

Jag ser inte det som något problem att det finns en primärförälder under delar av barnets uppväxt, det är ju inte alls konstigt om den ena föräldern går hemma. Som nu, när jag jobbar, så märker jag att det inte längre är jag som är primärföräldern och det kan inte jag kompensera genom att ensam ha sonen all min ledig tid. Jag tänker att det blir lättare när barnen blir äldre och man har en annan kommunikation. Sen tänker jag att jag och pappan är individer och därmed olika som föräldrar (även om vi i största möjliga mån det går försöker hålla samma linje när det kommer till uppfostran) vilket gör det naturligt att vi "används" till olika saker.

Det handlar inte om att dela lika på allt för mig heller, däremot handlar det om att båda ska känna sig trygga i sin föräldraroll och kunna rodda vardagen med barnet på egen hand. Vilket kan vara svårt när man ammar och då får man väl helt enkelt ta ställning till om amningen är värt det och ta att barnet är helt beroende av mamman för mat/tröst och att det är mamman som får ta alla "jobbiga stunder" när barnet är ledset medan pappa bara umgås med barnet när det är på bra humör. Men jämställt föräldraskap skulle jag inte kalla det.
Däremot väljer vi just nu att vara okej med ojämställt för att vi prioriterar amningens fördelar under den här första tiden. Därmed inte sagt att vi gillar situationen det försätter oss i men försöker tänka att den är övergående och att vi får göra vårt bästa för att kompensera den lite senare.

 

[Pilo]

Har en son på 3 månader som sover jättebra på nätterna. Ammas till sömns vid ca 19.00 och sen sover han hela natten till ca 07.30 med undantag för mat. Samsover och liggammar om nätterna och han somnar om vid bröstet.
Dagtid däremot har han jättesvårt att sova och blir lätt övertrött vilket innebär att han skriker, spänner sig och inte kan slappna av. Han somnar hyfsat lätt om man åker bil med honom eller går på promenad. Men annars håller han sig vaken och blir bara grinig, sover kanske max 1 timme på dagen då.

Nu senaste veckan har jag verkligen gått in för att få honom att sova mer på dagtid så han inte ska behöva vara övertrött. Men det är lite av en utmaning att få honom att somna, är vi hemma så är det enda som funkar just nu att gå upp med honom på sovrummet och amma honom till sömns liggande. Men det hade varit väldigt skönt om jag kunde få honom att somna utan bröstet och framför allt få honom att somna lättare. Just nu hade jag varit själaglad bara han kunde somna vid bröstet när jag sitter upp och ser på teve men nej..

Han vägrar sjal, sele, nappflaska och napp. Napp antar jag annars hade varit ett bra hjälpmedel i just det här fallet. För när han ammar/snuttar sig till sömns så handlar det oftast inte om att han är hungrig utan att han behöver det för att slappna av och komma till ro.

Känner väl mest att jag blir otroligt låst om det enda som funkar för att han ska somna är att han får ligga uppe på sovrummet med min tutte i munnen. Inte ens att amma sig till sömns nere i soffan framför teven fungerar ju utan han behöver verkligen lugn och ro, och noll stimulans. Har funderat på att ge honom mat så han är mätt och sedan låta honom skrika sig till sömns medan jag finns i närheten men det känns inge bra.. Någon som har tips/tankar eller är det bara att gilla läget?

Vad jag minns från den första tiden var att det bara var perioder... Det kanske var så ett tag, men sen blev det något annat. Ett tag fick jag hoppa runt och spela musik. Sen var det att sitta och vagga på sängen, sen gick det ett tag att somna i vaggan. Nu när han ät äldre känns perioderna korta,men inte när man är mitt i

 

[Hyacinth]

Jag promenerade och promenerade och promenerade. Typ så. Barnet somnade inte inne och inte om vagnen stod still. Så jag gick.

 

[ako]

"Stallet" är en lösdrift utan uppvärmda utrymmen så det är svårt nu när det börjar bli kallt. Tidigare har jag kunnat amma utomhus/i bilen men det funkar inte riktigt nu.

När det gäller skrikandet så lämnar jag honom aldrig ensam när han skriker men ibland lägger jag ner honom för det inte går att hålla honom när han spjärnar så plus att han ibland blir lugnare om jag inte håller honom.. Men att ignorera honom och inte ge respons när han skriker har jag aldrig gjort även om många tyckte att det var precis det jag skulle göra i början när han hade kolik och jag inte lyckades få i mig varken frukost eller lunch eftersom jag var tvungen att bära honom konstant och varken sele eller sjal funka.

Då får du väl lugna dig någon månad eller två med hästeriet helt enkelt om det inte funkar att varken åka ifrån eller att ta med man och barn. Hästen finns kvar .

Jag vet att det är skitjobbigt med kolikbäbis och särskilt med första barnet så trodde i alla fall jag att tillståndet "levande napp " skulle vara förevigt. Så är det inte, det går över, men just nu får du nog helt enkelt köpa läget att din främsta roll är att vara mamma. Din man är inte mindre pappa för att du är viktigast för bäbisen just nu. Du är allt för din bäbis just nu och han själv är helt hjälplös.

Bra som sagt att du inte låter honom skrika ensam i förtvivlan! Tyvärr får ju folk fortfarande det rådet framförallt från den äldre generationen.

 

[nagelbitarn]

Världens bästa råd är redan utdelade, men jag vill bara inflika att bara för att en liten bebis är tuttsovare så betyder det inte att det kommer bli svårt att sluta amma!

Min plutt spenderade första 5 månaderna med att amma och sova (högst 4h i sträck på natten och aldrig merän dryga timman dagtid).

Jag introducerade flaska tidigt vilket dög för hunger, men inte tröst.
Han fick börja smaka mat vid fyra månader och vid ca 6 månaders ålder ville han inte ammas längre.
Över huvud taget!

Så ingen nedtrapping, ingen nattamning utan han ville plötsligt bara ha flaska och mat mat mat.

 

[ako]

Fast jo, det handlar om ojämställdhet i själva föräldraskapet när jag tar ansvaret för barnet 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Förutom att jag spenderar så grymt mycket mer tid med barnet eftersom det är jag som är hemma så är jag den enda som kan mata/trösta vilket innebär att pappans relation till barnet blir lidande i det här läget. Jag är definitivt primärförälder just nu och det är inget någon av oss trivs med.

Återigen: Det går över! Köp läget just nu o låt mannen ta hand om allt annat som behöver göras!

Pappans och barnets relation blir inte lidande på lite sikt - pappan ska vara förälder i resten av sitt liv! Han har tid på sig!

 

[giovanna]

Visste inte ens att det fanns vagnskakare Hittar inget när jag googlar?

Vi bor på markplan. ska prova idag att ställa honom på altan efter promenaden med babymonitorn på och se om han sover gott där. Annars får jag börja experimentera med lättavklädda kläder och/eller filt.

Det finns! Pappan till en kompis till mig har uppfunnit en. Finns att låna via vissa bvc tror jag, annars sök på "Babyrocker kolik". Eller så kan jag skicka pm med kontaktuppgifter om du vill

 

[Pontevecchio]

Min son somnade endast av bröstet första 6 månaderna. Sen sa han "tack men nej tack" och efter det vill han ha flaskan för att somna.

vyssja, sjung lite, gunga bebis och smek ned ögonlocken brukar få de att somna. Att låta barnet skrika sig tills den inte orkar än och i ren uppgivelse somnar hade jag aldrig gjort. eller klarat, mitt hjärta hade brustit.

 

[Pontevecchio]

Åkpåse! finns riktigt varma så man kan ha vanliga kläder plus mössa på bebis bara. Den går sen att öppna lätt när man kommer in men ofta sover barnen bättre ute.