Hur slutar man äta?

Dricker en frukt och grönsakssmoothie till lunch varje dag, som en mixad sallad helt enkelt. Så på middagen måste jag få i mig protein, men ligger lågt på kolhydrater och de jag äter är kolhydrater med bättre GI. Det är inte där problemet är, det är kvällarna - nu. När jag sitter och funderar på vad som finns hemma och äter det. Har jag försökt låta bli att köpa hem något så slutar det med att jag äter rent socker :(
Vet inte om jag har så mycket klokt att bidra med. Men jag har en reflektion.

När du skriver här är det ofta nåt om kakor, godis. Så pass förekommande att jag lagt märke till det.
Dvs sådant man absolut inte behöver. Det är enbart sött, enbart för att göra hjärnan glad.

Jag har olika sorters människor i min bekantskapskrets. Både sådana som knappt äter sött alls, som inte ser kakor godis och sötsaker som något "vanligt". Och sådana som alltid och hela tiden har kakor i skåp och frys. Som regelbundet köper hem godis, som har godis i skåpet. Som menar kakor och tårtor när de säger att de ska baka. Till och med har jag sett -jag är sugen på att baka, ska göra chokladbollar.
Mina svärföräldrar kunde inte tänka sig elvakaffe utan något sött till. Det fanns ALLTID kaffebröd i frysen och skafferiet.

Det delar upp sig i olika sorters människor med olika förhållningssätt till socker. De som har socker som en naturlig del av vardagen och de som inte har det. Den senare kategorin späker sig inte. De "avstår" inte. De har helt enkelt inte socker som en naturlig del av livet.
Ungefär som den som inte äter fisk inte går omkring och avstår fisk hela dagarna.
Går det att förstå hur jag menar?

Jag tycker mig se att du har just socker som en stor del av ditt liv. Måste du ner på just mat - kanske ska du försöka leva med mindre socker? Går det?
 
Inser att det kan låta väldigt klämkäckt - speciellt osm jag inte har några av de omständigheter eller diagnoser som du har ninnurur.
Det är verkligen inte meningen.
 
Hon irriterad, eller du irriterad. Du är den vuxna. Måste hon vara glad hela tiden? Orkar du stå emot?
Vill bara flika in ett kort inlägg: om dottern har samma diagnos som@ninnurur så är det förmodligen inte så enkelt. Ett barn utan diagnos går oftast att resonera med, eller helt enkelt säga att nu gör vi såhär, men sätter man för mycket press (kan vara t ex cykla en runda utan mål) på ett barn med adhd kan det bli härdsmälta. Om man ens kommer iväg.
 
@tanten & @Diskurs - jag tror inte att dottern har diagnos, men hon är tydligt ensambarn med stora separationsproblem och tydliga problem att tygla sitt humör. Problemen har kommit gradvis sen hennes pappa dog oväntat. Jag sökte hjälp hos bvc för ett år sen, de konstaterade att hon behövde mer hjälp än vad de kunde ge och remitterade oss till bup. Sen dess har jag inte hört något. Och det är inte så lätt att resonera med en sexåring. Vi jobbar på det dagligen, och fokus nu är att hon ska kunna funka med kompisar. Vi bytte fsk sista året och nu blir det ju byte till förskoleklass. Det verkar ha blivit för mycket för henne tyvärr så att hålla på att trigga henne med saker som inte är ett måste är inte direkt prioritet.

På nya fsk började också ett barn som tillsammans med ett annat skapade en oerhört otrygg tillvaro tyvärr, och dottern lärde sig många fula saker därifrån :( Det nya barnet kom till fsk och sa att hen skulle döda sina kamrater, hugga pedagogerna med kniv och det var mycket användande av ordet hata. Eftersom dottern har väldigt lätt att ta till sig saker, både bra och dåliga, så har hon börjat använda såna uttryck hemma. Det är en stor del i vad som får mig att må dåligt också. Tack och lov ska inget av dessa barn gå i hennes klass.
 
Men var? Hon skulle aldrig gå med på det utan att ha ett mål. Och så blir hon irriterad på att hon måste stanna och vänta in mig hela tiden.

Nu ska jag vara kinkig, men nog tusan kan en sexåring välja om hon vill vara hemma själv en stunden eller följa med (för att slippa separationsångest). Vill hon följa med kan hon t ex cykla när du går. Sedan kan ni ju bestämma er för att stanna på något kul ställe så hon kan gunga medan du gör några övningar.
 
Nu ska jag vara kinkig, men nog tusan kan en sexåring välja om hon vill vara hemma själv en stunden eller följa med (för att slippa separationsångest). Vill hon följa med kan hon t ex cykla när du går. Sedan kan ni ju bestämma er för att stanna på något kul ställe så hon kan gunga medan du gör några övningar.
Hon är inte gammal nog att lämnas ensam längre stunder.
 
Nu ska jag vara kinkig, men nog tusan kan en sexåring välja om hon vill vara hemma själv en stunden eller följa med (för att slippa separationsångest). Vill hon följa med kan hon t ex cykla när du går. Sedan kan ni ju bestämma er för att stanna på något kul ställe så hon kan gunga medan du gör några övningar.
Jag har svårt att tro att en 6-åring kan vara ensam hemma.
I den åldern var jag ensam endast om jag var för sjuk för att följa med ut på hundpromenad och vid de tillfällena var det inga långa promenader hunden fick precis.
 
Hon är inte gammal nog att lämnas ensam längre stunder.

Det är ju en avvägningsfråga som varje förälder får göra, självklart. Men å andra sidan så känns det ju verkligen viktigt att även hon får en bra grund att stå på, med motion som ett naturligt inslag i vardagen. Som det var när vi var små. Jag var aldrig inne när jag kom hem, det var utelek och hos kompisar till det motvilligt var dax att gå hem.

Hur ser hennes tillvaro ut, har hon kompisar så du har fritid från henne någon gång?
 
Säger som många andra låt bli att ha något sött hemma (eller vad du nu har sug efter)
Jag kan inte ha godis/glass/kakor eller något att baka med hemma så stoppar jag i mig det fast jag egenligten är mätt. Jag har även slutat ta med plånboken till stallet på kvällen vrålhungrig på väg hem är det lätt att svänga in om affären men utan plånbok är man körd :)
Försök hitta vardagsmotionen. Gå alla korta sträckor, ställ bilen längst bort på parkeringen, ta trapporna (gör det till en tävling med dottern vem som är först uppe) vill dottern vara på lekplatsen ta med ett hopprep och hoppa under tiden. 5min rörelse är bättre än ingen.

Ha inte för höga krav på dig själv ta det lugnt små steg i rätt riktning är bättre än inga.
 
Till middagen äter vi redan så. Men frukost är kinkigare. Jag orkar inte gå upp för att fixa gröt eller så eftersom det tar 30 min att väcka monstret som gärna sover länge. Så det måste gå fort och enkelt eftersom vi aldrig kommer upp i tid, hur tidigt jag än börjar känns det som. Går tiden snabbare på morgonen?
Men, serru, jag har en lösning på det med :) När jag började jobba 5 på morgonen så kokade jag mannagrynsgröt på kvällen och åt den som mannafrutti på morgonen med lite äppelmos. Sjukt gott! Man får tänka på att man inte kokar gröten helt klar bara. Den ska vara ganska rinnig. Annars blir den lite för hård när den kallnat och svällt.
Vissa ungar är sjusovare, andra inte. Det får man leva med tyvärr (har en av varje och har fått släpa den ena ur sängen tills hon slutade gymnasiet. Man blir gaaaaaaleeeeen!!!! )
 
Nu ska jag vara kinkig, men nog tusan kan en sexåring välja om hon vill vara hemma själv en stunden eller följa med (för att slippa separationsångest). Vill hon följa med kan hon t ex cykla när du går. Sedan kan ni ju bestämma er för att stanna på något kul ställe så hon kan gunga medan du gör några övningar.

Så gör jag. Går jag till gymmet är dottern kvar hemma. Ska jag träna utomhus får hon välja om hon vill följa med eller vara kvar hemma. Hon är sex år gammal.
 
Men, serru, jag har en lösning på det med :) När jag började jobba 5 på morgonen så kokade jag mannagrynsgröt på kvällen och åt den som mannafrutti på morgonen med lite äppelmos. Sjukt gott! Man får tänka på att man inte kokar gröten helt klar bara. Den ska vara ganska rinnig. Annars blir den lite för hård när den kallnat och svällt.
Vissa ungar är sjusovare, andra inte. Det får man leva med tyvärr (har en av varje och har fått släpa den ena ur sängen tills hon slutade gymnasiet. Man blir gaaaaaaleeeeen!!!! )
Fast det känns inte optimalt att dra ner på barnets smörgås för att mamma inte kan stå emot bröd.
 
Fast det känns inte optimalt att dra ner på barnets smörgås för att mamma inte kan stå emot bröd.
Om barnet gillar annat också har det väl ingen betydelse. Just bröd är ju inget livsviktig för en sex-åring heller så länge hon tycker om annan mat. Om det är ett barn som inte kan få i sig något annat än en rostmacka på morgonen så är det en annan sak, men det verkar ju inte vara problemet här.
 
Jag har ingen aning om huruvida jag får i henne något annat än macka på morgonen. Det brukar vara så stressigt och grinigt att det är enklast, om jag får i henne något alls. Men jag ska prova era tips sen!

Jag har barnvakt av min mamma. Just nu när det inte finns barnomsorg och jag fortfarande jobbar är hon hos mamma hela dagarna. Det känns inte bra att be om mer barnvakt efter arbetstid då.

Just nu är ju dessutom de flesta kompisarna iväg på semester, och eftersom hon bara har gått med dem i ett år så känner vi inte så många heller. Fsk vägrade dessutom lämna ut namnlista så jag vet inte ens vad vissa av barnen heter i efternamn, än mindre deras föräldrar. Då blir det svårt att leta efter telefonnummer också. Det blir förhoppningsvis bättre när skolan startar.

Att lämna dottern ensam är inte ett alternativ, det om något ökar ju hennes separationsångest eftersom hon inte har någon att ty sig till om hon blir orolig. Vi övar, men det går inte mer än ~10 min i taget. Då står hon innanför ytterdörren när jag kommer hem.

Men projektet efter semestern får bli att vi ska göra mer gemensamma utflykter helt enkelt, och söka oss längre bort om möjligt.
 
Skulle du kunna tänka dig att träna på Friskis? På Ultuna har dom barnrum så man kan ser på film eller rita och sånt men det är så att barnen kan gå och kika var mamma eller pappa är.
Hur är det med hämtning på förskola, skulle du hinna ett kort pass innan?
 
Om barnet gillar annat också har det väl ingen betydelse. Just bröd är ju inget livsviktig för en sex-åring heller så länge hon tycker om annan mat. Om det är ett barn som inte kan få i sig något annat än en rostmacka på morgonen så är det en annan sak, men det verkar ju inte vara problemet här.
Klart att det inte är livsviktigt, men det känns ändå viktigt att påpeka att barnet inte ska behöva påverkas av mammas matnojor.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag reflekterar lite kring hur trender går och har växlat fram och tillbaka kring kost och vår syn på kost, hälsa och vad som är...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
13 534
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Igår var det fettisdagen och det bjöds på minisemlor på mitt jobb. Jag är alldeles galen i semlor – de innehåller väl typ alla triggers...
Svar
6
· Visningar
2 021
Senast: Unafraid
·
Kropp & Själ Lite långt men snälla håll ut :) Jag kan inte sluta äta alldeles för mycket, det är som att min kropp inte känner någon mättnadskänsla...
Svar
8
· Visningar
2 103
Senast: Katti
·
Kropp & Själ Jag måste bara få gnälla. Tror inte jag kan få några bra råd ändå om jag ska vara ärlig. Min kropp är världens skitstövel. Den har...
Svar
4
· Visningar
966
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp