Hur slutar man äta?

[Squie]

Fast köpt risgrynsgröt till frukost är knappast bra för viktminskning eller för minskat sockersug.

Jag misstänkte jag skulle få den kommentaren.

För mig handlar det prioriteringar. Vad är viktigast? Är det lämpligt eller ens möjligt att göra båda förändringarna direkt? Det kanske är bättre o börja med ett steg...dvs att få till frukosten frukosten o lösa ett annat problem innan man tänker på vilket alternativ som är bäst i matväg. Att byta ut tuben gröt till ett bättre alternativ kanske är ett senare projekt.

Det är de små förändringarna som man som människa orkar med...inte de stora. Om man har som avsikt att bibehålla förändringen.

 

[Raderad medlem 68338]

Det jag tänker som är riktigt slöhetsvarianten är att köpa risgrynsgröt på tub. Bara o värma. Kanske kan vara något?

Jag hade inte rekommenderat det till en person som är sockerberoende och lätt överäter! Det är så mkt socker och dessutom lätt att äta snabbt. Ger inte heller någon långvarig mättadskänsla.

Generellt skulle jag säga sallad och protein. Typ sallad med kyckling, lax, tonfisk eller ngt slags magrare kött. Vill man ha sås kan man köra en matsked lätt cremefraise som man smaksätter själv. Jag tycker att det är gott bara med lite pressad vitlök och örtsalt.

Skulle rent allmänt undvika halv/helfabrikat då det sällan mättar nog bra om man ofta överäter.

 

[Raderad medlem 68338]

Sen är det naturligtvis så att man kan äta vad som helst rent krasst och ändå tappa i vikt bara man kontrollerar mängden. Men om TS har problem med just överätning så hade jag inte satsat på att slösa kalorier på typ färdig risgrynsgröt som bara triggar igång. Risken är att det blir för svårt att mostå just överätandet om man drar igång morgonen med typ 500 kcal färdig risgrynsgröt.

Själv gick jag i min ungdom ner drygt 25 kilo på att äta nästan uteslutande cheezeburgare på mc donalds...

 

[mandalaki]

Jag misstänkte jag skulle få den kommentaren.

För mig handlar det prioriteringar. Vad är viktigast? Är det lämpligt eller ens möjligt att göra båda förändringarna direkt? Det kanske är bättre o börja med ett steg...dvs att få till frukosten frukosten o lösa ett annat problem innan man tänker på vilket alternativ som är bäst i matväg. Att byta ut tuben gröt till ett bättre alternativ kanske är ett senare projekt.

Det är de små förändringarna som man som människa orkar med...inte de stora. Om man har som avsikt att bibehålla förändringen.

Men vad det handlade om var att dottern äter smörgås till frukost och @Ninnurur kan inte motstå bröd. Då är det knappast en lösning att övergå till risgrynsgröt i korv.

 

[mandalaki]

@Ninnurur du sitter ju på facit själv. Du säger att du äter för att hantera ångest, och då är det nog ångesten du behöver få hjälp med.

 

[durachiny]

Bryta dåliga vanor och skapa bra vanor är det som gäller, hur man gör det är den svåra frågan. Till viss del kan det kanske hjälpa att ersätta en dålig med en mindre dålig (t.ex. äta frukt istället för godis på kvällen, bästa är att bryta vanan helt).

 

[Alexandra_W]

Jag tänker inte ge några kosttelaterade råd eftersom det inte hjälper ångestproblematiken och @Ninnurur har full insikt i hur hon borde äta och inte äta men pga bla ångestproblematiken inte klarar det.

Men när det gäller möjligheten att röra sig mer, vilket knappast kommer lösa allt men vara ett steg på vägen. Så finns det någonting dottern önskar sig? Eller helst flera saker i lite olika prisklasser.

Då går det ofta att motivera genom att sätta ihop endera ett rörelsemål (X kilometer) eller ett poängmål (Y poäng) för att underlätta att få den aktuella saken.

Tex att för att få det där Legoslottet så för varje kilometer eller poäng så skjuter föräldern till si mycket pengar till inköpet. Eller om barnen är för små för att ha veckopeng och begripa pengar skippar man pengadelen. "Ställningen" bör synas enkelt (staplar, kulor i en burk med en markering när målet är nått) etc.

Det ger dels en motivation, dels barnet en möjlighet att själv kunna påverka tiden det tar att få saken. Det kräver ju dock att det är ett barn som önskar sig mer än kritor och att få hoppa studsmatta typ.

Vill man kan man koppla andra saker till systemet - okomplicerade mornar, enkla hämtningar osv (klä på sig själv utan bråk - x poäng etc, kliva upp direkt xx poäng).

Jag tänker att ju smidigare er vardag fungerar dessto lättare kommer det att bli att ha möjlighet att sen få tid och ork arr påverka det andra.

 

[mandalaki]

Jag tänker inte ge några kosttelaterade råd eftersom det inte hjälper ångestproblematiken och @Ninnurur har full insikt i hur hon borde äta och inte äta men pga bla ångestproblematiken inte klarar det.

Men när det gäller möjligheten att röra sig mer, vilket knappast kommer lösa allt men vara ett steg på vägen. Så finns det någonting dottern önskar sig? Eller helst flera saker i lite olika prisklasser.

Då går det ofta att motivera genom att sätta ihop endera ett rörelsemål (X kilometer) eller ett poängmål (Y poäng) för att underlätta att få den aktuella saken.

Tex att för att få det där Legoslottet så för varje kilometer eller poäng så skjuter föräldern till si mycket pengar till inköpet. Eller om barnen är för små för att ha veckopeng och begripa pengar skippar man pengadelen. "Ställningen" bör synas enkelt (staplar, kulor i en burk med en markering när målet är nått) etc.

Det ger dels en motivation, dels barnet en möjlighet att själv kunna påverka tiden det tar att få saken. Det kräver ju dock att det är ett barn som önskar sig mer än kritor och att få hoppa studsmatta typ.

Vill man kan man koppla andra saker till systemet - okomplicerade mornar, enkla hämtningar osv (klä på sig själv utan bråk - x poäng etc, kliva upp direkt xx poäng).

Jag tänker att ju smidigare er vardag fungerar dessto lättare kommer det att bli att ha möjlighet att sen få tid och ork arr påverka det andra.

Men det låter ju jättekonstigt att skapa mål för dottern för att mamma behöver röra på sig? För mig låter det bättre att träna dottern i att vara med andra trygga vuxna än mamma.

 

[Alexandra_W]

Men det låter ju jättekonstigt att skapa mål för dottern för att mamma behöver röra på sig? För mig låter det bättre att träna dottern i att vara med andra trygga vuxna än mamma.

Mamman har enligt tråden problem med att dottern inte är särskilt motiverad att följa med på saker om dottern inte ser något mål med det. Dottern har även separationsångest och TS anser (och jag håller helt med) att barnet är för litet för att lämnas ensam annat än mycket korta stunder. Även om man - vilket jag tolkar TS gör - tränar på detta är det inget som löser sig, eller ska lösas, på en vecka. Således löser det som jag ser det familjens problem om det sätts mål och ökas motivationen. Det är ju såklart inte bara dottern som samlar km/poäng - de gör det tillsammans.

Det handlar i slutänden om att skapa motivation och funktion. Något som kommer underlätta hela familjens liv både nu och sen. Men "för det är roligt/nyttigt/bättre/etc" är nästan alltid gör abstrakt att motivera (oavsett ålder för all del).

 

[mandalaki]

@Alexandra_W visst, teoretiskt sett låter det jättebra. Men det löser inte grundproblemet ett dugg: att @Ninnurur äter för att hantera ångest. Poängjakt med barnet löser inte det alls.

 

[Alexandra_W]

@Alexandra_W visst, teoretiskt sett låter det jättebra. Men det löser inte grundproblemet ett dugg: att @Ninnurur äter för att hantera ångest. Poängjakt med barnet löser inte det alls.

Det skrev jag också om du läste?

 

[MissFideli]

Jag tycker också att du ska försöka få hjälp. Kanske finns det hjälp att få via nätet?
Just nu handlar det inte om vad du ska äta utan hur du ska hantera ångesten utan att äta.
Så strunta i alla matråd för nu, det sämsta man kan göra när man har nån form av ätstörning/ätstört beteende är att börja med att sätta upp matregler. Det är dom också väldigt noga med på terapin.

 

[sorbifolia]

Håller med ovanstående. Skaffa hjälp med att hantera ångesten är viktigast.

Om du TS brukar överäta på kvällarna så försök ändra dina kvällsrutiner så att du håller dig sysselsatt med annat, förhoppningsvis kan det även hjälpa på att hålla ångesten borta. Göra yoga efter att du lagt dottern kan t.ex. vara en idè. Finns många bra tränings-/yogavideos på YT. Du kanske kan forsöka hålla på i en timme och sedan lägga dig? Och gå upp tidigare på morgonen istället för att sitta vaken länge på kvällen?

 

[Raderad medlem 68338]

barnet är för litet för att lämnas ensam annat än mycket korta stunder.

Var inte dottern 6 år?

 

[Alexandra_W]

Var inte dottern 6 år?

Jo men vad spelar det för roll? Det är ju @Ninnurur som både känner sitt barn bäst och även är den som avgör hur och när barnet är moget att lämnas.

 

[Ray]

Var inte dottern 6 år?

Det är nog få 6 åringar som är ensamma mer än korta stunder. Låter inte konstigt alls tycker jag.

 

[Oldie]

I min kommun börjar man i nollan (0) när man är 6 år, då får man vara hemifrån ett par timmar per dag. Sonen hatade dagis så vi fick lösa det problemet på annat sätt, men skolan se det var en annan sak det, för den måste man gå i. Undervisningen sker på samma skola som han sen gick 1-6 i och det gick utmärkt.

 

[Heulwen]

Raderat då jag missförstod.

 

[Dentaku]

Jag håller med många andra om att det måste börja med att få ordning på den mentala biten och ångesten. Jag har pga olika diagnoser, bla ADD, en låg ångesttröskel och hungerkänslor och ätande var problematiskt för mig redan som barn. Som tonåringar utvecklade jag ätstörningar och först när jag började med antidepressiva som vuxen fick jag ett normalt förhållande till mat där jag slutar äta när jag är mätt.

Skillnaden i syn på olika ätstörningar får mig att tänka lite på dokumentären "Addicted to Food"(finns/fanns på Netflix) där patienter med olika typer av ätstörning behandlas tillsammans. Det som var intressant med den var att det var så väldigt tydligt att alla i grunden hade liknande problematik trots att den yttrade sig på så olika sätt. Ändå är det nog få som tycker att personer som har ett anorektiskt eller bulimiskt beteende ska lösa sina problem på egen hand, de som "bara" överäter däremot...

 

[Lejonelle]

Jag är fet. Jag måste göra något åt det. Problemet är att äta är ett beroende, och ffa ångesthantering. Även om mycket av min ångest beror på att jag är fet. Moment 22 alltså. Var fan börjar jag?

Flera bitar att nysta i här och det finns inte bara ett rätt svar.
Var börjar du: du har redan börjat genom att erkänna problemet och be om hjälp. Heja, du är på rätt väg.

En svårighet som många har, och som jag inte vet om du har, är tron att det här på något sätt skulle gå att lösa med en diet eller en gång för alla. Det gör det inte. Att gå ned i vikt handlar om att dagligen och i resten av ditt liv äta annorlunda och lite mindre än du vill ha. Det är svårt när du ska gå ned i vikt och det är ännu svårare sedan, när du har gått ned och du ändå måste avstå från en massa.

LCHF har den stora fördelen jämfört med en del andra dieter, att man känner sig mera mätt och mindre sugen. Det är alltså lättare att hålla kalorierna på en lägre nivå. För det måste du, oavsett vilken sammansättning dina kalorier har av fett, protein och kolhydrater. Om du tror att du ska kunna äta fria mängder av allt som innehåller max 4% kolhydrater så kommer du inte gå ned i vikt av LCHF.

Matdagbok som räknar kalorier är det som i längden har funkat bäst för mig. Jag har fått pröva mig fram till den mix av fett, kolhydrater och protein som håller mig tillräckligt mätt trots få kalorier, så att jag kan hålla intaget på en låg nivå.
Vissa livsmedel triggar mig att överäta och dem behöver jag i princip avstå helt ifrån. Det är trist, men det är det enda som funkar. Jag kan inte äta litegrann. Så jag gör mina enstaka undantag och försöker hålla dem så få som möjligt.

Den funktion som maten har för dig i form av ångestlindring behöver du hitta annat utlopp för. Antingen genom att du söker vård för din ätstörning eller genom att du hittar strategier. Kompisar kan hjälpa - jag har haft en oerhörd hjälp av folk på ett forum för folk som vill gå ned i vikt. Där är jag fortfarande aktiv fast jag har den vikt jag vill ha.

Att komma dit där jag är idag har tagit 8 år. Man får räkna med att kämpa med detta och acceptera det som du skulle acceptera att leva med diabetes eller någon allergi. Det tar liksom inte slut. Men om du tycker det låter trist, kom ihåg hur du mår nu och att du skrev att du hatar din kropp. Gör inte det. Det är den enda kropp du har och den gör allt för dig.

Det är inte träningen som löser problemet, även om den är viktig för välmåendet och hälsan och hjälper till. Det är mängden mat som måste minska. Det är tufft, det är jobbigt, det är livslångt, men det funkar, och kommer ge dig en annan känsla för din kropp.