Hur skulle ni ha gjort?

[Destiny_D]

Jag har två innekatter. En hona på 10 år och en hane på 9 år. Bägge är huskatter. Honan är korthårig och hanen är semilånghår. För 9 månader sen utökades vår familj med en människobebis Tills nu har allt gått bra med katterna. Honan har hela tiden hållit sig undan bebisen och knappt luktat på henne. Tar stora omvägar om hon ser att hon är på gång. Men hanen har låtit sig kelas med massor. Han lägger sig i närheten av där hon leker och låter sig ivrigt "luggas" och agera stöd när hon ska lära sig gå

Men nu senaste veckorna så har han rivit henne flera gånger. Nu senast för en stund sen så rev han till henne i ansiktet jättenära ögat Han sitter nånstans och hon kommer i närheten och när han tycker att hon kommer för nära så river han till. Varför gör han så? Han borde väl bara gå därifrån istället, om han tröttnar på henne? Hon älskar katterna, så hon skiner upp som en sol och pinnar dit så fort hon får syn på honom. Vi bor i ett stort hus, och katterna har hela nedervåningen som dom kan vara ifred på. Jag är med dottern nästan hela tiden och säger åt henne om hon är för hårdhänt och försöker lära henne hur man klappar fint.

Jag vill verkligen att detta ska funka, men jag blir så ledsen när jag ser att han börjar göra såhär... Jag vill ju kunna lita på honom så pass att jag inte behöver sitta och glo på honom varje sekund. Vad är oddsen att han slutar med detta? Suck, vad ledsen jag blir... Vill inte att min dotter ska råka illa ut, och hon går naturligtvis före katterna i detta fall.

 

[bengeten]

Sv: Hur skulle ni ha gjort?

lär ditt barn att låta han vara i fred. iom tt barnet växer blir denne mer hårdhänt, du kanske missar tjuvnyp som ditt barn gerkatten och kattten ger igen. Jag vet att barn inte är de små änglar som föräldrar tror att de är.

Tex du kollar bort en sek barnet rycker i svansen/luggar katten klöser till försvar. man kan ej ha koll på allt

 

[Destiny_D]

Sv: Hur skulle ni ha gjort?

Fast att lära en 9-månaders är ju inte det lättaste. Jag försöker hela tiden, men har ju inte ögon i nacken. Jag tar bort henne och visar henne hur man klappar fint osv. Vad mer kan jag göra? Jag tycker fortfarande inte att det känns ok att katten river henne med klorna ute. Nu ikväll gjorde hon dessutom ingenting, utan hon närmade sig honom. Både jag och min sambo var med och såg att hon inte slet tag i honom el dyl. Möjligt att hon nuddade hans längsta hår på svansen, men inte med kraft eller vilje.

 

[bengeten]

Sv: Hur skulle ni ha gjort?

jag skrev att man ej kan ha koll på allt. Men har din dotter varit hårdhänt med katten tidigare minns katten de och försvarar sig in case of. Klipp klorna på katten så minskar risken för klösskador.

Går katten till attack mot barnet då barnet ej jagar katten..avbryt kattens attack. Kryper barnet efter katten avbyter man där också...locka med något bättre.
Du bör tånka på att katten och barnet ej pratar samma "språk"

Katten kan även ha ont så ett veterinärbesök kanske borde göras?

 

[Hobnob]

Sv: Hur skulle ni ha gjort?

Förstår ditt dilemma.
Du skrev nåt om att barnet inte drog med vilje..
Om hon gör det med vilje eller ej är inget katten förstår.
Man måste förstå att katter ofta upplever barns envisa försök till kontakt som provocerande.
Ex fixerar barn blicken på katten..tänk själv,när 2 katter stirrar på varandra fryser de oftast fast på platsen,morras och sen vill en fly därifrån.Såvida de inte ryker ihop.
Barn förstår inte heller kattens signaler att de vill vara ifred.Inte förrän katten smäller till med tassen.
Det låter som om du ändå har ganska kloka katter.Kan inte vara lätt för dem att plötsligt få bebis i familjen nu när de är ngt äldre.
Din hankatt har säkert viftat med tassen nån gång utan klorna ute,men när det inte funkade drog han ut klorna.
Det är ren instinkt,han gör det inte för att skada.Det är det enda försvar han har.Sen pratar han säkert kattspråk med barnet och förväntar sej att hon ska förstå,vilket hon inte gör såklart.
Om barnet kommer nära när han ligger nånstans så är han bara inte på humör för kontakt och barnet måste läras att lämna katten ifred då.
Det är er uppgift att ta den biten.Katten måste ju annars gång på gång flytta sej när barnet kommer efter.Det är inte så konstigt att de tröttnar då.Katter har sällan samma tålamod som ex hundar.
Som sagt ovan,klipp klorna på katterna.
Tala med veterinär om vad de tror om att prova Feliway adapter/spray.
Jag tror det kan hjälpa katterna att må lite bättre = ditt barn tryggare.
Tänk på att inte lämna dem obevakade.
Visst man har inte ögon i nacken,men man får vara väldigt säkerhetstänkande och ligga steget före.
Läsa kommunikationen mellan katterna och barnet alltså.
Flickan måste,så liten hon är,lära sej att klappa medhårs och smeka mjukt inte "klappa kaka" på kattens rygg t ex som många barn gör.
Hon måste oxå lära sej att dra i katten,det gör man inte.
Katter kan givetvis oxå bli svartsjuka/avundsjuka på att det nu finns någon de får dela husse och matte med.
Blir lite bekymrad när du skriver att honan håller sej undan.Alltid?
Isf är hon rätt stressad av barnets närvaro.Det är viktigt katterna får egen-tid med husse och matte utan att barnet är med.
Kolla upp Feliway för det kan hjälpa i såna situationer.

Lycka till och håll ut!
Många har klarat det före er och ni fixar det säkert oxå!

 

[Destiny_D]

Sv: Hur skulle ni ha gjort?

Tack för svar. Jag får försöka ge dom lite mer tid alltså, med mig övervakande. Jag försöker ju hela tiden vara med om dom är på samma ställe. Låter dom inte vara ensamma obevakade, så jag vet att hon sällan är på honom och drar och sliter. Inte tillräckligt för att jag ska tycka att han har rätt att bli så hårdhänt mot henne. Hon klappar oftast rätt fint faktiskt, och jag försöker sitta bredvid och säga ifrån om jag tycker att hon blir hårdhänt. Om han inte flyttar sig själv så flyttar jag undan honom och säger åt henne att klappa fint osv. Detta beteende har ju kommit sista veckorna, och hon har ju såklart blivit äldre och kanske mer hård i nyporna. Han har låtit henne klättra på honom om hon ska ta sig fram, och hon har använt honom som huvudkudde och han har tyckt att det varit jättemysigt. Han spinner och sträcker ut sig och njuter verkligen. Förutom nu på sistone då... Jaja, jag får försöka ge det lite mer tid då och hoppas att han inte träffar ögat nästa gång.

Att honkatten håller sig undan är inget konstigt. Det har hon alltid gjort när vi fått gäster i alla år. Och hon kommer fram nu med, men så fort hon märker att dottern har siktet inställt på henne så sticker hon. Hon har alltid gillat att vara lite för sig själv, och gillar inte främlingar överlag.

Jag hoppas verkligen att vi får ordning på detta, för jag vill inte ge de kraxande olyckskorparna rätt heller... Mina svärföräldrar sa åt mig att göra mig av med katterna när vi skulle få barn, för det skulle ju aldrig funka. Svärfar erbjöd sig t.o.m. att åka och avliva dom hos veterinären Jag vill visa dom att det är en stor förmån att få växa upp med djur!

 

[Heulwen]

Sv: Hur skulle ni ha gjort?

Skulle råda dig till att skaffa Feliway, det kan hjälpa en hel del.
Fixa även attraktiva sovställen som katterna kan välja att ligga på, de ska vara högt uppe (garderob, hylla som katten själv kan nå) där de har utsikt över så stor del av rummen som möjligt. Där kan katterna vara ifred för barnet och känna att de har koll. Om katten klöser till eller visar oro så sätt upp honom på den mysiga liggplatsen varje gång. Skaffa också matställen som de kan äta ifred på.
Det är en mycket stor omställning för de flesta katter att man skaffar barn och det är så mycket man egentligen ska börja göra redan när man är gravid för att katten ska ha chans att vänja sig. De är också familjemedlemmar som man förbundit sig att ta om hand och det är bra att du vill försöka och inte har samma horribla syn på "förebyggande av problem" som dina svärföräldrar.
Man får lära sig att tala katt i sådana här situationer helt enkelt, lycka till!

 

[Hobnob]

Sv: Hur skulle ni ha gjort?

Bra tips om sovplatser!
Det är alltid bättre att katter kan ligga högt och spana (de tror säkert att de är osynliga då) än att de gömmer sej under soffor och sängar.
Alltför många katter gör det i brist på höga liggplatser.

TS - Håll ut!

 

[Waern]

Sv: Hur skulle ni ha gjort?

Skaffa platser där katterna kommer undan från barnet.

Och bered dig på att börja passa barnet på allvar. Tills nu har det varit enkelt för barnet utgör inget hot när det ligger och sprattlar på golvet och inte kommer åt katten när den går sin väg.

Så fort barnet börjar gå så kommer du få passa det ännu mera. Räkna kallt med att det är ständig passning tills barnet börjar komma upp i 3årsåldern och börjar bli litet mera "pratbart". Då först brukar detta med att "vara snäll" mot djuren börja fungera någotsånär.

//Waern

 

[Destiny_D]

Sv: Hur skulle ni ha gjort?

Sovplatser har dom i ett av rummen på övervåningen, men ingenstans där dom ser oss när vi är i vardagsrummet/köket.... Vet inte om jag har lust att köpa en hög möbel bara för att katten ska ha nåt att ligga på. Vi har ingenstans att bädda åt dom i v-rummet som det ser ut just nu....

 

[Destiny_D]

Sv: Hur skulle ni ha gjort?

Ok ja, jag får verkligen börja passa henne på allvar nu. Men om jag måste göra nåt då jag inte kan se henne varje sekund så får jag stänga in katterna om dom är där. Annars har jag inte ens chans att passa henne. Och hon går lite smått redan nu, så jag har redan börjat bli svettig för hur det blir när hon springer på riktigt

Och angående platser så har dom en hel nedervåning där dom kommer undan från henne, och hon kommer inte åt dom om dom ligger på sängen i sovrummet uppe. Så det finns inte brist på "eget space" för katternas del

Tack för era svar!

 

[Waern]

Sv: Hur skulle ni ha gjort?

Stackare att hon börjat gå så smått redan nu.. Jag förstår din situation, den är inte alltid så rolig.
Jag har nästan hellre ett barn som går sent uppåt 15-18 månader. Då brukar de ha mera vett så slippa man springa så förbenat.
Det är ett väldigt passande.

Kan du inte sätta upp en vanlig liten trähylla som du bäddar? Eller kanske en hylla i bokyllan eller en plats på en köksbänk?

Så fort jäntan har lärt sig gå så kommer hon att börja träna på att klättra så du kommer få vara steget före helt enkelt.

//Waern