Hur skulle ni göra...

[Riley]

...med en häst vars något ibland aggressiva temperament ligger i blodet (mamma och fler syskon är likadana)? Låta hästen hållas tills hon lugnar sig, eller säga ifrån och få en ännu ilsknare häst?

Jag och stallägaren har inga problem med henne. Främmande människor däremot är det lite si och så med. Har hon en dålig dag (som tyvärr ofta tenderar att inträffa när hovslagaren är på gång) får folk inte ens komma i närheten av henne, då är det platt bakåtstrukna öron och klapprande tänder som gäller och bara för en eventuell hovis att komma tillbaka en annan dag.

Har pratat med en erkänd NH-tränare om just det här, och han var tvärsäker på att det låg i hennes personlighet och tillika inte något att göra så mycket åt. Vill dock gärna höra andras åsikter i frågan också. Så övertyga mig med era bästa argument; låta henne hållas eller börja bråka?

 

[nevin]

Sv: Hur skulle ni göra...

Jag hade ett sto med ett temperament som skulle få en folkilsken pitbull att skämmas för sin snällhet..... Om man tog upp strid med henne blev det bara värre, vissa dagar var det bara pytt att försöka göra något alls med damen i fråga! Det enda jag gjorde de dagarna var att se till att hon kom in och ut, fick mat och mockat.


Jag tror att det finns individer som man inte bör bråka med, utan risk för skador...... Man kanske får inse att vi ändå bara väger en bråkdel av vad de gör, att de har vapen som inte vi har (hovar och hyfsat starka tänder) och att det bästa ibland kan vara att aldrig ens ta upp fighten för att undvika att hästen kommer på hur stor den egentligen är. Ömsesidig respekt kallade jag det med min dam, jag hade vissa regler, som tex att man attackerar inte den som kommer med maten för då kan det hända att det blir en höpåse i skallen. Dock kunde jag visa henne respekt genom att låta bli att bråka de dagar hon led av nån slags aggressiv form av PMS......


Jag försökte nån gång att "ta itu" med hennes humör, men det resulterade i en mycket irriterad häst som försökte skrapa av mig mot ridhusväggen, via bocksprång, galopp sidledes mot sargen och ett test att lägga sig bland hinderstöden...... Efter det lärde jag mig att se hur hon var INNAN jag sadlade och gjorde i ordning för arbete..... eller nåt annat pyssel med för övrigt.....




EDIT: Var tvungen att lägga till att det här var en häst som genomgicks av veterinär UA, massör tills allt var okej, kollades i munnen för att utesluta några problem där, det enda som återstod var att "skylla" hennes humör på hennes personlighet, som troligtvis var medfödd, och senare hjälpt på traven av okunniga människor som försökte banka det ur henne.... = MYCKET aggressiv mot vissa typer av folk, och särskilt mot män, spön och sopkvastar! men helvets vilken skalle hon hade när vi väl hittade fram till en överenskommelse som passade oss båda!

 

[dolphinsmile]

Sv: Hur skulle ni göra...

Har du prövat Join up?
Hur är hon mot andra hästar? Jag anser att så länge en häst behandlar andra hästar med respekt så kan man lära dom att behandla människor på samma sätt..
Ston kan vara väldigt knepiga.. Så du måste försöka vara väldigt smart och ha stooort tålamod.. Vet inte vad du brukar göra med henne.. Men jag skulle föreslå att du jobbar henne i repgrimma och med jobba menar jag att lära henne att hålla avstånd först och främst, det kan ta tid men det är det värt. Det är som min NH instruktör sa "Steg 1" och det absolut viktigaste. ´Jag vet inte hur mkt du håller på med NH så jag vill inte hålla på och förklara massa saker för dig som du kanske redan vet Så om du vill ha det förklarat så kan du ju skriva det!

Och ja som svar på din fråga jag tycker absolut att du ska ta upp fighten med henne (inte bokstavligt).

Lycka till

 

[Riley]

Sv: Hur skulle ni göra...

Jag är av exakt samma åsikt, vissa hästar är det inte värt att ta en kamp med. Rör det sig om ren ouppfostran är det en sak, hästar med erkänt vass stam däremot...
Av ren nyfikenhet; hur betedde sig ditt sto under "PMS"-dagarna, om du lät henne vara så mycket som möjligt? Fortfarande "knepig" eller lugnade hon ner sig?

...

Hon är inte speciellt trevlig mot andra hästar. Shettisar och ponnyer i den storleken går det bra med, men inte ens de är skonade under utbrotten. Då håller sig shettisarna i en hörna av hagen och märren i den andra.

Jag är inte alls speciellt insatt i NH i vanliga fall. Har gått ett par kurser i ledarskap och allmän hantering, så att säga, men utöver det har jag noll koll.
Fast jag tycker nog ändå att vi två är på det klara med att jag har ledarskapet - från min synvinkel i alla fall - samma vad gäller stallägaren. Det finns inget vi kan göra med henne under de normala perioderna, som vi inte kan göra under "PMS"-rycken. Dock har hon en helt annan attityd vid sistnämnda tillfällen, typ "jag går med på det här, men du ska ha j-ligt klart för dig att jag inte gillar det!". Detsamma gäller som sagt tyvärr inte andra människor, då är det mer "tänker du ens på att lyfta mitt ben får du en hov i nyllet".


Så är jag såklart medveten om att ett sto alltid är ett sto och ofta beter sig därefter. Men i och med att 99% av hästarna på moderns sida är likadana - ston, valacker, hingstar - och att de alla har börjat visa beteendet väldigt tidigt, säger mig att åtminstone en del av henne faktiskt är såhär och kanske måste låta hållas.

 

[nevin]

Sv: Hur skulle ni göra...

Hon var elak och sur hela dagen, beteddde sig illa mot alla som ens vågade titta på henne, utom travarkillen som hon så småningom jättekär i. Han var den enda som vågade sätta sig upp mot henne, och innan hon fattade det så var hon ganska hårt ansatt av valackens tand- och hovuppsättning......


Den här pållan är precis som din en produkt av avel med vad jag anser vara "fel" individer, mormor var en riktig häxa, mamma likaså har jag förstått. Som ettåring jagade hon folk i hagen, trots att hon var trevligt bemött ända från början, men med en mor och mormor som visar vägen med både gener och beteende så kanske det inte kan bli annat?


När hon hade sina dagar så kunde jag hantera henne, men bara till en viss gräns, hon visade MYCKET tydligt att hon helst av allt ville vara ifred och inte alls vara med mig, eller nån annan. Hon gick med på det pga att vi hade grundmurat vissa regler, men det var inte mer.... Om man istället för att hålla på att reta upp henne med att försöka ändå lät henne vara ifred, så gick hon där i sin hage och grinade, hela dagen, och var lika ful på kvällen, men kunde vakna morgonen därpå med hyfsat humör. Det var aldrig så att hon gillade att bli pysslad med, men hon hade iallafall dagar då hon inte anföll med tänderna blottade......



Och nu kom jag på en sak till, jag provade att jobba henne i rundcorall, och härligare, mer lyhörd pålla får man leta efter. Hon tog fem minuter på sig att förstå vad jag ville, in med örat, tugga, slicka sig om läpparna, sänka huvudet...... I corallen fastställde vi att det ändå var jag som bestämmer, men jag fick också klart för mig att jag måste ge henne något tillbaka för den respekten hon gav mig, och det var min respekt för henne de dagar hon inte kunde hantera sitt eget humör.

 

[dolphinsmile]

Sv: Hur skulle ni göra...

Ja om hon även beter sig så mot andra hästar kan det vara som du säger inte värt att hålla på med. Men en sak om ledarskap först. Jag trodde helt klart att jag hade ledarskapet över min häst sen så började jag med NH och märkte att så var det inte alls. När jag verkligen utmanade henne att göra saker på hästens språk som hon inte tyckte att jag hade rätt, med den rang jag har, så blev hon jätte sur. Spelar ingen roll vad jag gör. Men hon börjar helt klart bli bättre.. men hon är sex år så jag förväntar mig inte att hon ska ha förändrats helt fören om sex år till.
Jag tror att innan hade hon attityden, jag gör väl som hon säger för då får jag belöning, MEN om jag känner för det så gör jag som jag vill.

Och om man säger så här. Om du verkligen hade ledarskapet över henne då skulle hon ha sån respekt för dig att hon aldrig ens skulle fundera på att hota dej.. För så är det i hästvärlden.
Nu vet jag ju inte hur hon är mot dig, om hon anfaller och så..

 

[nevin]

Sv: Hur skulle ni göra...

Men å andra sidan har hästen i det fria en chans att komma undan i flocken, kanske hålla sig på sin kant så att säga. Vi låser in dem i små boxar, håller fast dem i rep och har dem inpå oss på ett helt annat sätt, och då tror jag det blir svårt att styra ledarskapet, iallafall med en sån här häst.....

Min häst attackerade mig ett par gånger innan vi började med arbetet i corallen (där jag befäste vem som är ledaren), efter det arbetet gjorde hon det inte. Med andra ja, men inte med mig. MEN, däremot inte sagt att hon inte ifrågasatte ibland, och särskilt hennes "PMSdagar", då hon såg ut att inte alls kunna kontrollera sitt humör. Visst, daglig hantering fungerade bra, men inte mer än så, och om jag nu är en bra ledare ser jag till att inte bråka mer än nödvändigt med henne de dagarna, bara att hon håller sig undan från mig och det område (personliga området då) som är mitt. Vad hon sen gör nere i skogen i hagen, det skiter jag i, bara hon inte utmanar mig.

 

[dolphinsmile]

Sv: Hur skulle ni göra...

Ja precis.. det är det jag säger.. det absolut viktigaste är att hästen lär sig att hålla avstånd. Jag har lärt mig sa att när jag går mot hästen så ska den flytta på sig. För så gör hästarna i verkligheten om ledaren kommer. OM de inte flyttar sig då, så har jag ett rep som jag markerar med att "jag kommer, flytta på dig" (jag håller repet i båda händerna, och spänner och släpper repet tills de flyttar, ökar hela tiden tills hon gör det. Och man ska inte ha dåligt samvete om man tillslut blir ganska brutal för att man HAR bett snällt först att hon ska flytta sig och när hon gör det så måste man ta till hårdare och hårdare "tryck". När hästen verkligen förstår detta, så är det ett värdefullt redskap. För så fort du håller på med henne och hon gör något sorts utfall mot dig så ber du bara henne att flytta sig hur din privata zon. Du vill inte ha henne där eftersom hon beter sig illa. Det är exakt så ledarstona gör mot unghästar som beter sig oacceptabelt. Skickar iväg dom från flocken och sen bjuder in dom när dom är snälla igen. Grejjen med det är att hon ska känna sig trygg med dig. Du ska vara hennes flock, och när du skickar iväg henne så har hon inte tryggheten längre, och då är hon ett lätt byte.
Ja som jag sa till "violator" du kanske redan vet detta men jag skriver det ändå

 

[nevin]

Sv: Hur skulle ni göra...

Ja, då pratar vi om samma sak ! Jag använde inte rep dock, det triggade igång nån slags primitiv mordlust hos gumman....... det fungerade bättre om jag använde mitt eget kroppsspråk, utan förlängningar.

Tex så brukade jag, när jag skulle gå genom hagen gå med bestämda, lite stampande steg, detta för att jag verkligen skulle synas. Om hon kom mot mig så kunde det hjälpa med att stanna, sänka huvud och hals en aning och "rikta" det mot henne, samt "lägga öronen bakåt" - lite svårt att förklara, men jag tänkte mig att jag lade mina öron bakåt, och då följde resten av ansiktet med..... om inte det räckte så fick jag stampa med framfoten, jag stampade alltså med min fot lite framför mig, och ifall det inte räckte ändå så vände jag häcken till och lyfte en fot bakåt (hotade med bakbenet).

I början gjorde jag bara det här i corallen, utifall att det skulle komma till ett rejält ifrågasättande, det hade jag inte klarat av i hagen där hon har mer plats att ge mig spö om hon kände för det..... dessutom hade jag en pinne med en plastpåse fastsatt med mig i början, den var alltid bakom min rygg, men det var en säkerhet om hon nu inte tänkte lyssna på mina signaler. Några gånger i början försökte hon komma in och ta över min plats i mitten, men med hjälp av den plastpåsen kunde jag göra mig lite "farligare" än hon kunde, så det gick över fort. Och sedan tog jag ut det i hagen när jag märkte att det fungerade i corallen.


Det här funkade bara med mig, hon ifrågasatte ALLT och ALLA som gick in i hagen, inklusive alla andra hästar, utom min travarvalack..... som gjorde precis som jag, med den skillnaden att han använde tänder och hovar, jag använde en plastpåse på en pinne.....


Men som sagt, vissa dagar var det det enda jag gjorde, drev iväg henne och lät henne vara där..... utan mer krav.

 

[dolphinsmile]

Sv: Hur skulle ni göra...

Repet är lite känsligt för min tjej också.. Men jag tycker att det fungerar bäst på henne.. Men jag gör ju typ som du gör först tar ett steg emot henne och ber henne flytta på sig med mitt kroppsspråk.. fungerar inte det så tar jag till repet. Till slut kommer hon fatta att hon slipper repet om hon gör som jag säger direkt..
Men det är väl så.. Gör människan rätt så gör hästen rätt

När jag flyttar bakdelen på henne "NH vis" så använder jag bara repet i sista hand, för hon kan bli riktigt grinig även om jga bara har en liten snutt som jag pendlar mot bakdelen. SÅ jag brukar använda armen och pendla med den istället.. och det brukar funka bättre.. då slipper man öronen slickade bakåt..
Det är något med rep som hon inte gillar.. man kan ju fundera om hon varit med om något..
Hon är ju ett kallblod och var ganska buffling mot andra.. Säkert någon som missförstått henne och trott att hon är elak. Hon är istället väldigt väldigt känslig på kroppsspråk. Hon har helt enkelt väldigt förvirrad över människors signaler.. så jag försöker ha tålamod..

 

[nevin]

Sv: Hur skulle ni göra...

Det är väl det som är A och O - tålamod.

Det fick jag ha i stoooor mängd med min donna, hon är ju så pass stark i sig själv, så det fungerar inte med våld eller ens för mycket påtryckning......


Att flytta min dam var på slutet väldigt enkelt, jag tog ett litet steg, ibland inte ens ett steg utan bara antydan till det, bakåt. På det sättet gav jag henne frihet framåt, och när jag sedan kastade en blick på rumpan gick hon sidan - häftigt egentligen!


Nu har jag en medryttarpålle som är stor som ett hus, han är korsning Ardenner/NSV/sv.Halvblod. Provade att släppa honom i corallen, för att bara ta lite kort - han utmanade mig DIREKT!!!!! In mot mitten, håller skallen högt, öronen rakt framåt och kröker på nacken som den värsta hingst.... Stampar med framfötterna mot mig, och vänder sedan upp rumpan när jag inte flyttar på mig Intressant tänkte jag, han kastar sig iallafall inte över mig, det var ju skönt :smirk: Men jag var faktiskt så hemsk att jag inte ens varnade honom där, utan kastade mig in i suraste språket på en gång, stampa med foten, sura med ansiktet, och Kliva fram mot honom. När han fortsatte utmana, kastade jag repet på honom, och härjade lite med rösten, så han inser att jag har resurser jag med, då gick han ut på spåret, men ganska lugnt och lite motvilligt, precis som om han egentligen hade velat fortsätta kampen, men inte orkade just då......

Jag har inte varit där något mera sedan dess, utan försöker befästa lite av ledarskapet hemma istället, i den dagliga hanteringen, genom att hålla honom bakom mig när vi går, att låta honom vända i box/hage innan jag släpper honom lös, han får inte ta mat förren jag släpper honom...... Det ger lite mer resultat tror jag än att härja i corallen, just nu iallafall. Risken är så stor annars att jag påbörjar arbetet i corallen, och inte reder upp det, iom att han är så jäkla stor!

 

[dolphinsmile]

Sv: Hur skulle ni göra...

jadu det var en läskig korsning må jag säga
Ja det är aldrig kul när man blir överaskad.. det blev jag med min.. föredrar nästan sånna som jämt är sura.. då vet man vart man har dom iaf.. men sånna som har humör svängningar (med "sånna" menar jag "min häst") ena stunden jätte glad och nästa så sur som man kan bli..
Men det är som du säger man måste ha tålamod.. Och förståelse..
jamena om du åker utomlands och någon där blir sur på dig och börjar skrika så förstår du bara att den personen är arg men inte varför. Det måste ju vara samma sak för hästar.. Talar vi deras språk korrekt eller någorlunda iaf.. så kommer dom förstå.. Så är det.. och det är såå häftigt när det fungerar som det du säger med att flytta rumpan bara genom att titta på den.

Som idag t.ex var vi med en av våra travare till banan.. han är en jätte krånglig häst att lasta.. Men pga alla mina nya kunskaper gick han in direkt.. vi brukar dra in honom med rep.. Men nu räckte det med att mamma stod med ett rep på sidan och bara blockerade åt det håller och att jag sa åt pappa att titta på hans bakdel (på andra sidan alltså så att han inte gick åt det hållet istället. Sen var det bara att leda in honom.. Jätte häftig..

 

[nevin]

Sv: Hur skulle ni göra...

Ja, han är intressant, snäll som få, men som sagt - väldigt överraskande att han utmanade så tydligt! Han är en ängel egentligen, han har mycket ideér om hur han vill ha det, men som sagt väldigt snäll i grund och botten.


Jag brukar också tänka på att våra språk är så olika, och hur det skulle vara om jag satt i den sitsen som våra djur faktiskt gör. Det är lite enklare då att ha tålamod, sen ska jag ju inte sticka under stol med att jag har användt hårdhänta metoder när det behövts, som när hingsten ställde sig upp för att puckla på mig med hovarna i ansiktet, han fick regelrätt stryk kan jag säga..... Det är inte läge med tålamod i just det läget! Fast idag skulle jag inte utsätta mig för den risken, jag skulle förmodligen inte hamna i den situationen alls idag.

Och visst, ibland kan det rinna över även idag, jag hade lite problem med att medisen backade ner i varenda dike han såg, av den enkla anledningen att han ville gå hem istället för att jobba med mig. Jag försökte med allt, verkligen, och hade tålamod efter konstens alla regler..... När han för hundrade gången försökte backa ner i det djupaste diket på vägen, härsknade både jag och kompisen till, så hon ställde sig bakom honom i diket, och när hon såg att han började treva med bakfötterna bakåt, slog hon till honom i häcken med handflatan. Det blev en klatsch utan dess like, och hästen FLÖG framåt! Han har INTE provat på det tricket igen......

Men visst är det häftigt när man kommer på HUR man pratar med dem!

 

[Riley]

Sv: Hur skulle ni göra...

Jo, vissa individer är helt klart inte lämpade för avel. En viss misstänksamhet mot människor tycker jag dock är helt OK, så länge det inte går överstyr.

Tycker det låter som ni ändå hade ett bra förhållande med tanke på situationen. Det är sällan man ser ömsesidig respekt i sådana fall, känns tyvärr som livrädd människa eller skitförbannad häst och människa är det vanligaste resultatet...

*

Hon försökte anfalla mig en gång, dagen efter att jag fått hem henne. Tog hjälp av en duktig tjej och redde ut lite ledarskapsfunderingar då. Sedan dess har hon alltid hållt sig i skinnet, hotar öht inte.

 

[nevin]

Sv: Hur skulle ni göra...

Jo ofta är det väl så.

Tyvärr har jag inte hästen kvar, sålde henne till en tjej som är införstådd med hennes humör, och där hon får ha så lite folk som möjligt omkring sig. Det gick inte att ha en sån häst när man har en pojkvän som redan innan henne är hästrädd och tror att alla hästar är ute efter att äta upp just honom...... Och en son som också behöver kunna vistas hemma utan att bli anfallen......

 

[zillax89]

Sv: Hur skulle ni göra...

...med en häst vars något ibland aggressiva temperament ligger i blodet (mamma och fler syskon är likadana)? Låta hästen hållas tills hon lugnar sig, eller säga ifrån och få en ännu ilsknare häst?

Jag och stallägaren har inga problem med henne. Främmande människor däremot är det lite si och så med. Har hon en dålig dag (som tyvärr ofta tenderar att inträffa när hovslagaren är på gång) får folk inte ens komma i närheten av henne, då är det platt bakåtstrukna öron och klapprande tänder som gäller och bara för en eventuell hovis att komma tillbaka en annan dag.

Har pratat med en erkänd NH-tränare om just det här, och han var tvärsäker på att det låg i hennes personlighet och tillika inte något att göra så mycket åt. Vill dock gärna höra andras åsikter i frågan också. Så övertyga mig med era bästa argument; låta henne hållas eller börja bråka?

Jag har en likadan här hemma
Hon är en welsh mountain och man märker att hon är en riktig liten primadonna som inte låter sig bestämmas över i första taget.
Men genom att försöka förstå henne och hjälpa henne så har hon blivit mindre aggressiv, genom att vara envis på ett milt sätt har gjort henne väldigt medgörlig och nu tar hon aldrig till tänder eller hovar, eller ja, iallafall inte när hon har en bra dag
Fast i hagen har jag ofta fått ryta till henne och visat min plats, hon har många grr testat min plats genom att vända rumpan till (hota). Men då har jag visat att "jag är faktiskt större än dej och om du inte vill respektera mig så stick!" så jagar jag iväg henne och låter henne inte komma inärheten förns hon kan acceptera mitt utrymme och det har funkat med en gång.
Men som sagt, hennes personlighet är sån, hon är surkärring mot hästar också, piper å sparkar mot väldigt många, det är FÅ hästar hon accepterar för hon tycker helt enkelt att hon är störst bäst och vackrast.
Vi får acceptera hästarnas personlighet och försöka jobba utifrån den så det jag har försökt att göra är att försöka bli kompis, försöka skapa en ömsesidig respekt och varje gång hon försökt med nått, sparka, bitas, då har jag gjort mig stor och visat, om du gör så då vill jag inte ha dej här! Då blir hon liksom.."nämen oj, förlåt, hehe, jag skall vara en snäll flicka bara jag får vara med dig"
Trots henens humör vill hon alltid vara med mig, visst finns det dagar då hon går iväg i hagen och tycker "nej lämna mej ifred.." men då räcker de med att bara försöka prata med henne och visa att man bryr sig, då blir hon en helt annan häst och då brukar jag hitta på nått kul som jag vet gör henne glad.
Så mitt tips är väl att försöka få hästen att gilla att vara med folk trots att dom aksnke har en dålig dag, se till att få dit folk du litar på som lär känna hästen så den vänjer sig med andra. Det har iallafall hjälpt mig och min lilla ponny otroligt mycket trots att hela hennes familj är känd för att vara asociala och aggressiva.
Men jag tror man alltid kan anpassa sig efter hästen personlighet och vända det till något positivt istället.
Men oavsett hur hästen är så behöver den en stark ledare, någon att förlita sig på.
Jag håller inte med om att man skall låta hästen hållas när den blir sur eller grnig, försök förstå den istället, dom vill kommunicera, dom vill säga saker till oss hela tiden, man måste bara lära sig att lyssna.