Jag menar att hästen kunde ställas i hage ett par år för att därefter göra en ny utvädering även om det innebär att han har tråkigt i låt säga 2 år.
1. Det finns ingenting att VILA bort. Defekten är där hur mkt han än vilar. Visst, skulle vi inte bli av med de här senaste ledreaktionerna skulle vila kunna hjälpa DET, men inte att det kommer nya såsnart han sätts igång.
2. Hans RYGG klarar inte två år i hage, som jag påpekat i tråden. Han har symptomfri KS, men det skulle snabbt gå utför om han stod så länge.
3. Vi talar om en häst som blir deppig och mår dåligt av att gå 2 MÅNADER på bete men inte ridas. Det är uthärdligt, samma sak med 4 och 6 månader. Men att i två år se honom bli mer och mer deppig, jag har svårt att se vitsen med detta? Okej om det fanns en god chans att det skulel förändra något, då kanske jag skulle fundera en sväng till på det, men det går inte att vila bort skelettdefekten och det är den - utan tvekan - som skapar problemen. Och den går ju inte att vila bort =/
Jag vet att du narturligtvis känner din häst bäst själv när det gäller hans mentala hälsa men jag har väldigt svårt att tro att han skulle bli stå dålig av att leva ett naturligt hästliv utan ridning att han hade det bättre död.
Jag tycker ett sådant resonemang är ett kraftigt förmänskligande av hästen och jag köper det inte alls.
Som vanligt när det blir nya rutiner reagerar de på det och ganska snart anpassar det sig också efter det nya.
Tyvärr.. Han har vilat så många svängar och det blir inte bättre (alltså hur han mår mentalt). Som längst har han i etts vep (nästan, några försök till rehab mitt i som fick läggas ned) i NIO MÅNADER. Han hade under den tiden dels en himla kulig hästkompis, han hade lång utevistelse i prima hagar, han hade fri tillgång på stråfoder dygnet runt. Dvs kort sagt så mycket som möjligt gjort för att det skulle vara okej. Icke. Han avskyr det. Det gjorde ingen skillnad att få fler kompisar heller, och var ingen skillnad på betet eller vintertid, om han fick vara 'ifred' eller pysslade med, om han promenerades eller ej etc. Jag har sett honom hagvila så mycket under våra fem år tillsammans att jag vet att han inte 'vänjer sig'. Sure, han lägger sig inte ner och självdör, men han mår inte bra mentalt. Han håller inte vikten, han blir grinig, han blir enormt påfrestenade socialt och är i princip i knäet på en och försöker idogt övertala en att GÖRA någonting.
Det här är väll något av det enda du inte har provat? Kan du inte åtminstone fundera på att ge det en chans?
Jag har läst din andra trådar och någonstans fått intrycket att du första hand ville ha en häst att tävla med. Om jag har blandat ihop dig med någon annan ber jag om ursäkt.
En annan fundering - Skulle han funka som körhäst?
Inte provat flera års vila nej av förklringar oavn (han mår inte bra av det och det går inte vila bort defekten tyvärr. Och än har vi iaf inte haft problem att få bort följderna av effekten - ledinflammationer. Men de kom tillbaka såfort han sattes i arbete igen, även fast det var lite, långsamt och försiktigt.
Om det kunde hjälpa med lång vila skulle jag fundera på det en sväng till, men det enda det skulel hjälpa mot är ju ev kvarstående ledinflammationer. Jag HAR lekt med tanken att försöka hagpensionera, men jag vet att det inte är en häst för det, och jag har gjort det misstaget att 'mot mitt bättre vetande' hagpensionera och det slutade inte roligt och jag vill inte utsätta en häst till för det. Jag har haft två hagpensionärer som trivdes utmärkt, så det är inget motstånd mot hagpensionering för det är tråkigt för hästen generellt, utan bara för de individer som verkligen talat om att de INTE trivs med det. De allra flesta hästar tycker trots allt det är alldeles utmärkt att 'bara' vara hästar.
Ang körhäst har jag tagit upp det i andra trådar men jag tar det igen. Det var en av de saker jag redan i augusti hade som ess i rockärmen att 'han får bli körhäst omd et inte går'. Men det är samma ben, samma hasled och samma rörelse oavsett om jag sitter på eller åker bakom. Och defekten är på en icke viktbärande del, men den retar leden mekaniskt och ger inflammation. Däremot kan man kanske minska risken för kompensatoriska överbelastningar genom att köra istället för att rida. Jag tror det (tyvärr) är ganska långsökt, det är lättare att få en häst att arbeta i en ändamålsenligt form när man sitter på än kör (iaf för mig) och risken är väl att han skulle lägga än mer vikt på framdelen vid körning än ridning. Men kanske PG:t klarar att ta den smällen och skona lederna.
Men jag har inte släppt körhästtanken, men om han inte klarar skritt och trav med ryttare tror jag utsikterna är små för att klara skritt och trav framför vagn. Däremot ser jag det som ett alldeles ypperligt komplement: Dvs kan man få honom så att han klarar skritt och trav under ryttare 4-5 ggr/vecka så kan man använda körning som ett komplement (ju mer omväxlande man får det dessto bättre borde det vara) både för mig och honom. Dels göra det lite 'roligare' genom att omväxlande köra och rida (roligare både för honom och mig) och dels då ur hälsosynpunkt. Men om han inte håller för ridning alls tror jag inte han håller bättre för körning eftersom defekten är som den är.
Men just nu väntar jag på två saker innan jag tar några beslut som sagt. Dels att få börja uppsuttet och känna hur han känns. Och sen utfallet av återbesöket. Sen får man ju av vad som kommer fram där fundera, diskutera och konferera med vet om vad som är tänkbart att det kan påverka och inte tänkbart att det skulle påverka etc.
)
