Hur skulle ni ÄRLIGT ha gjort?

[Mitrolle]

Jag vet hur det är att dyrka marken ens häst går på, men jag fick ändå ta beslutet, efter att veterinären dömt ut min häst, att avliva.
Det är fruktansvärt jobbigt. Men min häst hade inte kunnat ens gå i en hage, då tror jag ändå att hon hade kunnat klara av det mentalt. Men hennes skada var av den grad att den skulle försämras av att bara gå i hagen, den hade t.o.m. försämrats av att stå still. (ruptur på sena + annan senskada)

Så i dina kläder, hur mycket jag än älskade hästen, skulle jag låta den somna in.
Jag mår hellre dåligt av att min häst inte finns än att hästen ska utsättas för onödigt lidande (om det så är smärta eller att gå ner sig och bli deprimerad). Hästens välbefinnande före mitt helt enkelt.
Och det gör fortfarande ont, jätteont, när jag tänker på att min häst inte finns mer. Men samtidigt så har jag precis som du en unghäst som behöver mig och min tid och det har hjälpt mig oerhört mycket i mitt sorgearbete.

Och där min häst är nu har hon inte ont.

 

[ylvalill]

Jag har läst en hel del av dina inlägg om Vision här på buke. Jag känner igen mig i mycket av det du berättar. Har själv en häst som jag köpte som "problemhäst" för ett antal år sedan. Även han har varit en otursfågel och under de senaste 1,5 åren så har han varit konvalecent så gott som hela tiden. Vi har kämpat oss igenom allt ifrån allvarliga virusinfektioner, sparkskador till kotleds- och knäledsinflammationer. För ett par veckor sedan fick så pållen en senskada efter att ha brallat i hagen. Även min häst är en sådan som måste ha någonting att göra hela tiden för att må bra och jag har under de 1,5 år som han nu bara har gått som konvalecent sett tydliga tecken på att han inte mår bra av det. Den senskada han nu har dragit på sig är ganska allvarlig och kommer även den att innebära en lång konvalecens. Vet inte om han överhuvudtaget kommer att bli helt bra. Allt detta har gjort att jag har börjat få tankar på att man kanske mentalt borde börja förbereda sig på att en utdömning kan bli aktuell. Jag kommer givetvis att ge honom en ordentlig chans till att bli bra från senskadan men jag vet som sagt inte hur läkningen kommer att arta sig. Även jag har ett mycket speciellt förhållande till min häst, han betyder enormt mycket för mig, så jag kan förstå dina känslor för Vision. Man vill inte att häaten skall behöva lida, varken fysiskt eller psykiskt, och samtidigt vet man att man skulle sakna hästen så enormt mycket om den inte fanns längre och kanske, kanske finns det en chans att hästen skulle kunna må bra igen om man bara hittade rätt sätt att behandla den osv.

Jag vet inte vad jag skulle ha gjort om jag var i dina kläder, vet inte ens ännu hur jag kommer att reagera om jag får ett negativt besked angående min häst. Har alltid trott att jag aldrig skulle kunna avliva en häst överhuvudtaget (och speciellt inte den jag har nu), men ju närmare det beslutet man kommer dess mer tvingas man omvärdera sin uppfattning.

Jag håller alla tummar jag har för att Vision skall vara rejält på bättringsvägen vid återbesöket så att du åtminstone kan göra ett försök med att ha honom som skogspromenadhäst. Lycka till!

 

[prince77]

utan att ha känslor för hästen tycker jag att du ska avliva, MEN som sagt, alltid svårt att ta sådana beslut när det gäller ens egna djur och man känner något för dom.

 

[Fridamatilda]

*lånar knapp*

Jag hade nog väntat till ÅB och hört vad de säger då. Skulle han funka för skritt och trav i skogen skulle jag ge honom en sista chans. Klarade han inte av det psykiskt eller om det blev fler problem pga defekten hade jag avlivat.
Själv har jag förlorat två stycken foderhästar, men i bägge fallen har det varit "lätta" beslut. Den ena pga upprepade hältor som kom av en felaktig benställning och den andra fick en fraktur i kotleden.

Hoppas att allt går bra för dig och Vision!

//Frida

 

[Lindaslycka]

om den inte hade blitt frisk så hade jag gått ut och gått med den flera gånger i veckan ..hitta p¨å roliga övningar ..lite nh kanske så det iallafall händer lite ..så gör jag med min häst nu.. skulle inte klara av att ta bort henn för att det inte går att rida på henne så sålänge hon är nöjd med livet så får hon mycket gärna leva vidare ...

 

[rabalder]

Min uppfattning i det här är att jag hade aldrig tagit bort ett djur som inte har ont av att vara häst, utan bara fick smärtor "i min tjänst". Jag har just nu en sådan häst och när hon blev dålig (för att aldig mer bli 100%) såg jag till att hennes "fritid" blev så intressant som möjligt. Vi bytte stall till ett med många hästar och stoooor hage där alla gick i flock. (Hagen där 40 hästar rörde sig var ca 22 ha stor, kuperad med dungar och raviner.) Det fanns stora tävlingshästar, shettisar, gamla, unghästar osv i flocken och det fanns alltid någon för min häst att "umgås" med. Hon mådde som en sessa där. Såg också till att hon fick en boxplacering precis vid uppbindningsplatsen vilket gjorde att alla som stod och snackade där även sträckte in en hand och kelade med henne. På så sätt fick hon liv och rörelse + massor av uppmärksamhet även när jag inte var där, vilket hon uppskattade enomt mycket. Hon levde verkligen livet där och var ALLAS älskling. (Jag vet att inte alla hästar gillar att hela tiden ha folk omkring sig, men i hennes fall var det perfekt.) För några år sedan skaffade vi eget ställe och hon hänger fortfarande med, hur glad som hellst. Även nu har hon en enorm naturhage att röra sig i och en flock med hästar av olika åldrar och storlekar att umgås med. Denna våren blommade hon dessutom upp extra mycket. Då fick nämligen ett av våra andra ston föl.
Jag har inte kunnat rida mitt sto på över 5 år nu, men jag har inga som helst planer på att ta bort henne. Ett djurs leva eller dö får inte hänga på om jag kan utnyttja den för mina egna nöjen eller inte. (I det här fallet ridning) Jag känner att jag när jag köper ett djur också tar ansvar för dess liv och välmående. Den dagen djuret har obotliga smärtor kommer jag också att låta det somna in, men om djuret kan fungera som djur på sina egna villkor är det också mitt ansvar att låta det göra så.
Jag menar inte att moralisera här, utan visar bara mitt sätt att resonera kring frågan om att döma ut en häst eller ej.

 

[rover]

T-Märk hästen om den är försäkrad så att du får ut lite pengar (antar att du redan spenderat en förmögenhet på veterinär...)
Sedan kan du ju prova att ge den lite mera tid, en sista chans innan du tar bort den helt, men med facit i hand så kanske det är lika bra att ta bort den direkt, det finns ju inte någon slags behandling du inte har provat.
Jag tycket inte att bara stå i en sjukhage eller bara gå och dra är ett kul liv för en häst heller, ge honom sommaren, en sista supersommar och ta bort honom därefter. Såvida han inte blivit helt bra, men de chanserna var väl inte så stora.
Lycka till!

 

[istapp]

Min uppfattning i det här är att jag hade aldrig tagit bort ett djur som inte har ont av att vara häst, utan bara fick smärtor "i min tjänst".

Kunde inte ha sagt det bättre själv! Precis min tanke.

 

[ako]

Istapp o Rabalder!

Har ni inte läst Alexandras inlägg??? Hon skulle ju gärna vilja behålla sin häst som haghäst om HAN TRIVTS MED DET. Sedan tidigare konvalecenser o viloperioder vet hon att han inte gör det. Hon är beredd att avstå från träning o ridning på högre nivå, dvs från "sitt eget nöje" med sin häst, men inte beredd på att avstå från promenadridning då hon känner sin häst och vet att DEN inte skulle trivas med ett liv i hagen.

 

[Lindaslycka]

HELT RÄTT

 

[istapp]

Jodå, jag har läst Alexandras inlägg och jag har full förståelse för hennes tänkande, hennes val och hennes speciella situation. Jag har inte på något vis dömt Alexandra utan bara lagt fram min egen högst personliga åsikt. Det är trots allt hennes häst och hon som känner honom bäst i slutändan.

 

[Alexandra_W]

Jag känner att jag när jag köper ett djur också tar ansvar för dess liv och välmående

BINGO!

Jag har ett ansvar att se till att Vision mår bra. Oavsett vad JAG personligen skulle vilja, önska eller vad jag tycker.

JAG skulle jättegärna ha honom som hagpensionär, det innebär ju att jag slipper förlora honom.

Men så var det ju det att Vision INTE trivs med att bara vara, dvs inte arbeta. Jag har (som du så väl vet/hade vetat om du LÄST mina svar i den här tråden) sett honom vila så många gånger, både konvalescentvila men även vila fullt frisk på bete. I olika konstallationer och flockar etc. Alltid i stora, intressanta hagar. Han HATAR det...

Jag kan erbjuda honom en stor box, en perfekt lekkompis, stora intressanta hagar, lång utevistelse, massa uppmärksamhet, han kan få gå på gården och käka äppelträd om han vill, han kan få följa med i snöre på hundpromenaderna etc. Dvs jag kan verkligen ösa uppmärksamhet och omväxling över honom. Men det räcker inte för honom.

Alltså måste jag låta HANS välmående gå före MITT välmående/min egoism.

Handlade detta om MIG skulle han bli pensionär. Men det skulle inte vara något HAN trivdes med, utan bara för MIN skull.

Och jag tog på mig ett ansvar att se till att hans liv blev bra, att värna om hans välmående etc när jag skrev på köpekontraktet den dag jag köpte honom. Och hur ont det än gör så måste jag stå för det. Vilket innebär att kan han inte fungera som rid/körhäst på en nivå där HAN är nöjd och han håller, så måste jag låta honom gå. Trots att JAG inget hellre vill än se honom bli gammal och bortskämd här.

 

[Bia]

Har du inte funderat på att anlita en 'hästpratare' för att få veta VAD Vision själv tycker om att kunna leva som pensionär.. eller att dö??

 

[C_L]

En djurtolk ska inte ta ett sådant jobb, det ansvaret måste alltid ligga på ägaren.

 

[Rikkan]

Kommer med ett inspel.
Hur känner du, rent känslomässigt när du är hos hästen? Ifall du inte känner dig harmonisk och lycklig så tror jag inte att hästen heller gör det.

 

[ako]

Har du inte funderat på att anlita en 'hästpratare' för att få veta VAD Vision själv tycker om att kunna leva som pensionär.. eller att dö??

Hoppas verkligen du skämtar!? Det finns ju riktiga skräckexempel på hästar som hästpratare påstått vill leva och som varit i urusel kondis.

Nu är ju Vision i mkt bättre skick än så och Alexandra sköter honom som jag tolkat det enligt konstens alla regler, men att bara komma med idén måste jag säga att jag tycker är befängt.

Jag har MYCKET svårt att föreställa mig att en häst skulle kunna tänka sig in i så abstrakta termer så att den kan välja mellan att leva som pensionär och att dö...

Det är väl ändå ägaren, i samråd med VETERINÄR (o inte någon kvacksalvare) som ska avgöra om det är dags att låta hästen sluta sina dagar.

AKO - trist o traditionell o mkt skeptisk till all denna "Häst New- Age"

 

[Alexandra_W]

Rikkan - jag njuter av varenda sekund jag är med honom. Nu här sista veckorna (det var ÅB idag och jag har vetat i 2 veckor vad utslaget skulle bli, se nytt inlägg om det.) så har jag flera gånger kommit på mig att bli tårögd och varm inombords när jag lagt 'extra' märke till hur himla fantastisk han är och hur mkt jag älskar honom. Jag kommer ALDRIG få en sådan häst igen. Nånsin. Men det är bara senaste veckorna, i övrigt har jag bara känt mig lycklig, glad, tillfreds och avslappnad. Bara positiva, glada känslor. Han är min absoluta ljuspunkt och jag älskar honom mer än alla andra djuren ihop.

Ang hästpratare - NEJ jag har inte tänkt anlita en hästpratare. det räcker med fall där en djurägare till varje pris vill få det HON (han) VILL höra bekräftat och låter det gå före hästen.

jag har levt så tätt inpå honom i fem år nu att jag känner honom. När han varit ofräsch har det enda som funnits att gå på innan utredning varit min KÄNSLA. För en utomstående har det sett ut som en fräsch häst. Min känsla har sagt att något är fel. Och den har aldrig haft fel. SÅ jag känner honom tillräckligt väl för att veta vad han tycker.

Sen är dte nog INGEN häst som lider av dödslängtan. Mycket svårt sjuka halvblodsstoet jag hade som hade smärtor dygnet runt bad frenetiskt om att få slippa. Inte slippa LEVA, men slippa ha det som hon hade. Hon bad inte om att dö, men det var det enda sätt jag kunde befria henne från plågorna. Men hade du frågat en hästpratare hade hon sgat hon ville leva och bli frisk. Men den önskningen gick inte att uppfylla.

På samma sätt är jag säker på att Vision inte vill dö (om de nu har sådan begreppsuppfattning, jag tvivlar), men däremot inte bara gå i en hage heller. Men det han vill kan ingen ge honom..

Så

 

[LaMaya]

Käner igen mig i det du skriver.

Har ett sto som jag levt tätt inpå i snart 5 år också, inte heller har det varit några problemfria år.
För snart 2 år sen fick vi beskedet att vi borde ta bort henne, men vi kämpade och hon överlevde
(Hade en svår lymfangit skada).
Men efter behandlingen fick vi beskedet att om hon skulle h bli sjuk igen så kan vi inte behandla med kortison eftersom hon har fått skader av den behandlingen vi gjorde mot lymfangiten.
Vi satte igång henne efter det och började få igång henne någorlunda bra men vart sen små halt, så mycket ridning vart det inte. När vi sen tog ditt en hästpratare för skojskull så sa denna att våran häst inte hade mycket hopp kvar, det hon ville var att bli mamma.
Sen ett år efter det så vart hon mamma för första gången, tyvärr dog denna fölunge men året därpå föddes hennes andra.
Man bara såg på henne hur mycket hon trivdes med rollen som mamma och det bara glöd i ögonen, hon fick till och med vara en extra mamma till en annan fölunge som var lite äldre än sin egna, och hon klagade inte.
Sen när det var dax för skiljningen mellan dom två så gick allt jätte bra, hon gjorde inte det minsta.
Nu är det snart ett år sen hon vart mamma och hon har blivit sämre, hennes sjuka ben har blivit värre, veterinären misstänker ett bäckenfel som ska ha uppstått under den tid hon gått med fölisen.
Hon har ingen glöd alls, går inte heller att betäcka om henne för riskerna som finns.

Ska nu på torsdag in till Mantorp och se om hon blir utdömd.
Tror det skulle vara det bästa för henne.